Stora Killen var riktigt duktig i skolan "förr". För tre år sedan var han bland de 2% i Sverige som hade bäst resultat på de nationella proven. Det säger en del. Han har inga inlärningssvårigheter om man säger så...
I år gick han ur åttonde klass. Totalt fick han betyg i 14 ämnen. Av dem hade han ej godkända betyg i fyra.
Och nej, jag tänker inte bara skylla på skolan. Visst har jag också en del i att han inte presterar bra, jag kunde ha pressat honom mer att plugga inför proven, för då har det gått bättre än när jag låtit honom plugga själv. Jag kunde ha haft hårdare kontroll på att han gjorde de uppgifter som han skulle och lämnade in i tid. Jag har varit i skolan under lektioner i de ämnen som han presterar minst bra i, jag tvingade honom till badhuset så att han kunde få ett E i Idrott och Hälsa, jag har tagit fighter för att han ska plugga till en del prov och lämna in en del uppgifter
Och det har hänt saker i hans liv som säkert påverkat hur mycket han orkat lägga ned sig i skolarbetet.
Och han går i den skolan som är mest belastad när det gäller problemkids, i alla fall utifrån vad jag ser på mitt jobb, så jag förstår att de inte tycker att en kille som har hög närvaro, men inte gör så mycket av lektionerna han närvarar på, är en elev att prioritera.
Och han säger själv att det inte är förrän han går i nian som betygen räknas på riktigt och det har han i och för sig rätt i. Men jag blir ändå orolig.
Å andra sidan gjorde jag samma sak. Gick ur högstadiet med rätt låga betyg. Ja, jag gick ju sex år i gymnasieskolan och det gick ju bra ändå. Så det är svårt att veta hur hård jag ska vara mot honom.
Konstaterar bara att det är sorgligt att han som kunde ha så otroligt bra betyg, har rätt mediokra betyg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar