måndag, augusti 17, 2009

Kvinnans rätt till sin kropp vs barns rätt till liv och hälsa

Regeringen föreslår i sin departementspromemoria (på sid.28) att det som en sista utväg om en kvinna på grund av fortgående missbruk av alkohol eller narkotika utsätter sitt ofödda barn för en påtaglig risk att födas med en skada orsakad av missbruket.

Detta har skapat en väldig debatt där det bland annat framförs att forskningen inte har några gränsvärden som pekar på att då blir fostret skadat. Ett annat argument är att det främst kommer bli barnmorskorna som gör anmälan och att detta skulle kunna leda till att kvinnorna väljer att inte söka sig till mödravården under graviditeten. Ytterligare ett argument är ju kvinnans rätt till sin egen kropp. Dessa argumenten är ju vettiga, men som jag tolkar texten i departementspromemorian är det knappast kvinnor som tar ett glas vin någon gång under graviditeten det handlar om.

Jag tycker att förslaget är mycket bra, ja, till och med efterlängtat. För som jag tolkar det handlar det om kvinnor som vi redan innan graviditeten vet befinner sig i ett aktivt missbruk. Inser såklart att vi inte har koll på alla missbrukare som finns, men i de fall där vi vet att en kvinna har ett aktivt missbruk och är gravid och fortsätter missbruka så har det varit oerhört frustrerande att inte kunna vårda kvinnan med tvång på grund av omtanke om fostret. Kvinnor kan idag vårdas med tvång oavsett om de är gravida eller inte utifrån Lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) men detta nya lagförslag skulle poängtera barnperspektivet och skulle sannolikt få länsrätten att bevilja socialnämndernas ansökan om vård enligt LVM i fler fall än de gör idag.

Och i förarbetena tycker jag det är tydligt att denna lag, om den träder i kraft, ska användas i yttersta nödfall när alla försök att motivera kvinnan att ta emot hjälp mot sitt missbruk har misslyckats. Om kvinnan ändå väljer att fullfölja graviditeten har hon också ett ansvar gentemot sitt ofödda barn.

Men visst är det svåra avväganden och det kommer säkert uppstå komplicerade situationer, men så är det ju inom socialtjänstens myndighetsutövning redan nu.

Inga kommentarer: