En gång i veckan har jag förmånen att leda en stödgrupp för våldsutsatta kvinnor. Nu har jag gjort det för sista gången på ett bra tag. Jag tror att det är en av de arbetsuppgifter jag kommer sakna allra mest. Det är en sådan förmån att få följa dessa kvinnor i deras strävan efter att leva ett liv utan hot och våld. En omvälvande process fylld av ambivalens, styrka, vrede, glädje, förtvivlan, hopp, rädsla, tillförsikt och återerövrad självkänsla. Jag kommer undra hur det går för dem, vilka som kommer vara kvar när jag kommer tillbaka, vilka som har tillkommit och vilka som har slutat och vad som skett i deras liv.
De är så modiga och starka, mycket mer än de själva förstår och oavsett vilken vändning deras liv tar hoppas jag att de får ett liv utan hot och våld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar