Odödliga?

Om det, mot all förmodan, skulle visa sig någon gång i framtiden att mina föräldrar inte är odödliga har jag på senare tid tänkt att då skulle jag ju vilja ha fina kort på dem. Har ju en massa kort på dem från högtider av alla de slag och resor vi gjort, men jag skulle även vilja ha fina kort av dem, som är lite mindre vardagsaktiga. För min egen skull, visst, men framför allt för barnens skull. De har ju varit väldigt närvarande morföräldrar och betyder mycket för kidsen. Så därför har jag börjat ta mer kort på dem; både tillsammans, var och en för sig och tillsammans med kidsen. Så att det finns. Om det skulle behövas. Mot all förmodan.

Coolt!

Hittade det här när jag surfade runt. Tyckte det var lite coolt att så många människor lyckas göra denna koreografi samtidigt.



Om du mot all förmodan inte sett originalet så finns det här:
http://www.youtube.com/watch?v=9Xs9OQHpwDE
Den koreografin de använder finns 4:15 in i klippet.

Att ärva en trädgård...

...är både roligt och intressant. Vissa frågor uppstår dock eftersom jag inte är speciellt blomkunnig. Som den här blomman här nedan till exempel. Den ser onekligen lite ogräsaktig ut med sina ogräsaktiga stjälkar, men den har väldigt vackra blommor, vilket gör att jag blir osäker. Så om någon vet så är jag tacksam för lite information om vilken kategori den tillhör; ogräs eller perenn.

Michael Jackson has now left the building

Töntstämpelvarning på detta blogginlägg! Men jag kör ändå...

Såhär några timmar sedan föregående blogginlägg, när nyheten om M.J:s död är förstasidestoff världen över, får jag en känsla av vemod blandat med sentimentalitet blandat med glädjen jag upplevde i min idoldyrkan av honom under tonårstiden.

Har pratat med Fröken Multisport på förmiddagen - vi har så många minnen tillsammans kring vår idoldyrkan av M.J! Vi mindes med rysningar öppningsnumret av Dangerous Tour (vi såg två konserter på Stockholms Stadion, sprang, knuffade och trängde oss så vi kom längst fram). Först bildspel på de stora filmdukarna med den mäktiga musiken O Fortuna ur operan Carmina Burana av Carl Orff. Sedan pyroteknik på scen ett tag till ljudet av en tung gong-gong och därefter, i en explosion av ljus, hoppade M.J upp från en lucka under golvet. Hysterin var total och vi bara skrek!

I både glädje och sorg har hans musik följt mig och jag kan inte bestämma vilken låt jag tycker är den bästa. Har kollat många videos på youtube idag jag kan nästan alla texter och en del moves (bl.a. moonwalk) fortfarande! Jag kommer fortsätta lyssna på hans musik och vem vet, kanske alla vinylplattor jag har med honom blir värda något nu? Dessvärre har jag slängt alla t-shirts jag hade och de flesta affischer som dekorerade väggarna i tonårsrummet...

Tänker såklart på hans barn och familj idag och hoppas att de finner tröst i denna svåra tid.



Och jag hoppas att Gud var med M.J hela vägen när han moonwalkade in i himmelriket! Texten nedan kommer från en ganska okänd (tror jag), men mycket vacker låt; Will you be there

Hold Me
Like The River Jordan
And I Will Then Say To Thee
You Are My Friend

Carry Me
Like You Are My Brother
Love Me Like A Mother
Will You Be There?

Weary
Tell Me Will You Hold Me
When Wrong, Will You Scold Me
When Lost Will You Find Me?
But They Told Me
A Man Should Be Faithful
And Walk When Not Able
And Fight Till The End
But I'm Only Human

Everyone's Taking Control Of Me
Seems That The World's
Got A Role For Me
I'm So Confused
Will You Show To Me
You'll Be There For Me
And Care Enough To Bear Me

(Hold Me)
(Lay Your Head Lowly)
(Softly Then Boldly)
(Carry Me There)

(Lead Me)
(Love Me And Feed Me)
(Kiss Me And Free Me)
(I Will Feel Blessed)

(Carry)
(Carry Me Boldly)
(Lift Me Up Slowly)
(Carry Me There)

(Save Me)
(Heal Me And Bathe Me)
(Softly You Say To Me)
(I Will Be There)

(Lift Me)
(Lift Me Up Slowly)
(Carry Me Boldly)
(Show Me You Care)

(Hold Me)
(Lay Your Head Lowly)
(Softly Then Boldly)
(Carry Me There)

(Need Me)
(Love Me And Feed Me)
(Kiss Me And Free Me)
(I Will Feel Blessed)

In Our Darkest Hour
In My Deepest Despair
Will You Still Care?
Will You Be There?
In My Trials
And My Tribulations
Through Our Doubts
And Frustrations
In My Violence
In My Turbulence
Through My Fear
And My Confessions
In My Anguish And My Pain
Through My Joy And My Sorrow
In The Promise Of Another Tomorrow
I'll Never Let You Part
For You're Always In My Heart




Och du M.J kommer alltid vara i mitt hjärta...

Nej men, nej!

Jaha, här ska jag gå och lägga mig i lugn och ro. Min vana trogen kollar jag som vanligt internet via mobilen det sista jag gör och vad läser jag?! Michael Jackson är död!! Sportfiskaren hade förvisso informerat mig att han hade fått en hjärtattack, men jag menar, det är det ju många som får och som överlever!

Nu blir det ingen konsert för mig, det som jag hade sett fram emot så mycket! Supertrist!

Och dessutom valde jag bort avbeställningsskydd på flygbiljetterna eftersom jag bara SKULLE ta mig dit no matter what. Fast nu känns det ju lite poänglöst...

I diskrepansen far barn illa

Tack DN för en bra artikel om socialtjänstens respektive domstolens möjligheter att med tvång skydda barn från att fara illa.

Som före detta barnavårdsutredare var den största frustrationen just dessa ärenden. Jag visste att länsrätten inte skulle hålla med om att det förelåg en "påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skulle skadas" och att jag därför inte ens ansökte om vård enligt LVU eller där vi som socialtjänst ansökte om vård enligt LVU, men fick avslag av länsrätten. För det som återstår då är att försöka motivera föräldrarna att frivilligt ta emot hjälp, men det hände ju att föräldrarna inte hade insikt i att barnen behövde stöd och om de då tackade nej, då var det bara att acceptera det och släppa familjen.

Men trots att det är ett och ett halvt år sedan jag slutade som barnavårdsutredare, så finns det fortfarande barn jag tänker på då och då, där jag var handläggare och bedömde att det bästa för dem var att bo någon annan stans än hos mamma och pappa. Jag kan fortfarande undra hur det går för dem och hur de har det hemma - halvilla eller helt oacceptabelt? Jag kan fortfarande ångra att jag i vissa ärenden lät bli att ansöka om vård enligt LVU hos länsrätten bara för att jag och mina kollegor var säker på att länsrätten skulle avslå vår ansökan. Jag kan fortfarande känna skuld gentemot de barnen för att jag inte ens försökte. Jag hoppas att förskola, skola, släktingar eller grannar gör en till anmälan så att vi får en ny chans att försöka stödja barnet så att det får den barndom de har rätt till.

Många gånger gör länsrätten och kammarrätten samma bedömning som oss på socialtjänsten - att barnet behöver vårdas med tvång för att må bra. Men det händer också att länsrätten tycker att vi gjort en felaktig bedömning, att det finns förutsättningar att på frivillig väg tillgodose barnets rätt till "omvårdnad, trygghet och en god fostran". Och i de ärenden uppstår en klyfta mellan socialtjänstens och domstolens bedömning och i den klyftan trillar barn utanför det samhälleliga skyddsnätet. Och även om det kommer in ytterligare en anmälan så småningom, så har ju tid passerat och under den tiden kan barnet ha fått uppleva saker som inga barn borde uppleva.

Tänk om...

Ibland kommer jag på låtar som jag nästan glömt bort, men som ju är SÅ bra. Som den här. Vad vore livet utan något att tro och hoppas på?

Mer kör!

Inga instrument här heller! Coolt! Och dessutom sjunger de ju en snutt av en av mina favoritlåtar ever, extrapoäng för det!

Det här blir ju inte heller så bra

Fortsätter med liknande rubrik, med nytt tema; skillnader mellan män och kvinnor är till stor del en social konstruktion.

En stor undersökning kring omedvetna fördomar om mäns respektive kvinnors kompetens inom humaniora och naturvetenskap har gjorts. 300 000 informanter i ett 30-tal länder deltog i den databaserade undersökningen. Deras resultat har sedan jämförts med respektive lands resultat i nationella prov för barn. Resultat: ju starkare koppling det finns i ett land mellan "man" och "naturvetenskap" desto större skillnad är det mellan killars och tjejers prestationer i de nationella proven - killarna presterar bättre i de naturvetenskapliga ämnena i större utsträckning i dessa länder.

http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=2921460

Det blir ju inte så bra.

Det här blev ju inte så bra 2

För tretton år sedan mördade mannen en person och dömdes till livstids fängelse. Straffet tidsbestämdes nyligen baserat bl.a. på Rättsmedicinalverkets bedömning att risken för återfall i brott var liten. I helgen mördade mannen på nytt en person under en permisson.

http://www.dn.se/sthlm/mordmisstankt-hade-permission-1.895832

Nej, det här blev ju verkligen inte så bra!

Det här blev ju inte så bra 1

Två utredningar visade att stora besparingar skulle göras om Försäkringskassan tog ett nytt grepp kring föräldrars VAB:ande. Ett intyg från förskolan skulle göra susen och minska det fusk som förekom. Dessvärre har antalet VAB-dagar inte minskat, utan ökat och de administrativa kostnaderna för den nya blanketten kostar ca. 40 miljoner per år och utöver det portokostnader på 10 miljoner per år...

http://www.alltombarn.se/1.26307

Nej, det här blev ju inte så bra.

Fantastiskt!

Att sjunga i kör tycker jag är härligt. Att lyssna på kör hoppas jag vår publik tycker är härligt! Det här tyckte jag var coolt! Tack Miss Gilette för tipset, hoppas du tycker det är okej att jag kopierar!

No partyanimals!

Alltså när jag var liten och mina föräldrar med vänner hade fest, då var det verkligen fest! God mat och gott sällskap, visst, men när det var avklarat så möblerades det om så att något rum rymde ett "dansgolv", stereon sattes på högsta volym och skivorna travades i högar. Sedan var det paaaaaaaaaarty långt in på natten! Vi barn satt bredvid högtalarna och kollade in de vuxna som dansade, skrattade och stimmade, vi fnissade åt dem för de var lite annorlunda mot vanligt. Senare somnade vi i någon ledig säng för att ännu senare bli utburna i filt till väntande bilar som tog oss hem i natten.

Det har aldrig mina kids fått uppleva. De är på de mest städade fester med god mat och gott sällskap, lite snacks, lite prat och skratt. Igår kom vi hem innan midnatt till och med och lillen var vaken ända tills vi satte oss i bilen. Så några partyanimals är vi verkligen inte, Sportfiskaren och jag. Men vem vet, vår avfärd kanske hade en förlossande effekt på midsommarfesten. Kanske möbler flyttades och ett dansgolv skapades och stereon sattes på hög volym och folk dansade hela natten lång...

Mumsigt!

Kokade lite rabarbersaft idag. Och nej, familjen konsumerar inte Absolut Vodka i omåttliga mängder. Det är flaskor ärvda av mina föräldrar... Njuter av känslan att ha hemgjord saft i kallskafferiet!

När hemligheter avslöjas

Läste i tidningarna om det stora internationella tillslaget Operation Viking mot kriminella som tittar på och/eller delar med sig av sexuella övergreppsbilder/filmer på barn. Det måste vara fruktansvärt att få veta att man lever med en man som ägnar sig åt sådan kriminalitet. En del kvinnor kanske anar det, andra har inte förstått någonting. Men i vilket fall som helst; att tänka tillbaka på relationen och undra hur länge, hur ofta och vilka övergrepp mot barn som mannen tittat på. Och det egna sexlivet; har han tänkt på barn då, när han varit intim med sin kvinna? Och har han själv utsatt barn för direkta övergrepp? Kanske han till och med fotat eller filmat dem?

Det måste kännas som att världen rämnar.

Lillen har verkligen hakat upp sig...

...på det där med tv:n och pensionärer! Imorgon har förskolan stängt och lillen får åka till morfar. När jag lade honom ikväll frågar han om mormor är hemma och jag berättar att hon ju jobbar.

L: Är mormor pensionär?
J: Nej.
...en stunds funderande...
L: Kan hon sätta på tv:n?
J: Ja.

Detta gjorde ju säkert bara att hans uppfattning om pensionärers oförmåga att sätta på tv:n bekräftades! Tokfrans!

Tänka sig!

För nio år sedan befann jag mig i Metropolen. Det var bara två (förutom jag själv) som visste om det; min kattvakt och Sportfiskaren. Jag hade inte berättat det för någon annan; varken syrran, mina föräldrar eller några kompisar. Sportfiskaren hämtade mig i sina arbetskläder (kostym) och körde mig i fina bilen ut till förorten. Sedan var vi där de två dygn vi hade tillsammans. Innan dess hade vi bara träffats en gång och pratat i telefon en massa timmar. Det var nervöst tyckte jag, egentligen kände vi ju inte varandra, men jag var redan då ganska säker på att Sportfiskaren var en snäll och god man och att han skulle bli en bra extrapappa till stora killen.

Som vanligt hade jag rätt. Och nio år senare sitter jag här och ler när jag tänker tillbaka på de där dygnen, som innehöll mycket tv-tittande, det var fotbolls-EM...har aldrig tittat så mycket på fotboll som då. När jag åkte hem var vi ett par och jag var så lycklig.

Det är en nåd att få uppleva sådan kärlek som jag känner för och får av Sportfiskaren.

Så fint!

Bättre sent än aldrig heter det ju och idag, tre år efter framkallning av korten, färdigställde jag lillens dop-album med hälsningar från gäster och en massa kort. Då hittade jag de här raderna, skrivna av stora killen (som då var drygt åtta år) helt själv utan att någon hjälpte honom.

"Hej jag är din brorsa du är det bästa i mitt liv du kommer alltid att finnas i mitt liv och i mitt hjärta. Hoppas du tycker lickadant."

Att vi den nåd besinna...

...som räcker året om.

Så var det åter dags för skolavslutning. I år bytte jag strategi med förhoppningen att få bättre plats i kyrkan. Skippade att stå på kyrkbacken och vänta på de söta kidsens intåg. Istället tog jag med mig lillen in och fixade en bra plats åt oss. Fick gott om tid att studera kyrkan, varje paviljong sjöng ett eget sångnummer...fem stycken olika grupper, men alla var väldigt lååååånga. Prällen pratade längre än behövligt med så många kids i kyrkan. När vi stämde upp i "Den blomstertid nu kommer" fick jag som vanligt tårar i ögonen. Kommer så väl ihåg känslan när jag själv var barn och eoner av tid låg framför mig och förhoppningar om sol och äventyr fyllde hela kroppen.

Nåväl, sedan åkte vi och åt den tradionsenliga skolavslutnings-lunchen med överlämnande av present till högpresterande stora killen. Han är fantasiskt duktig och det tycker jag ska uppmärksammas en dag som denna.

Mums med dessert!

Medicin istället för arbetsplats!

Idag har min pappa varit på sjukhus. Det har varit planerat sedan någon tid eftersom han har haft ont i hjärtat en period. Mamma var i Metropolen så jag var uppsatt som närmast anhörig idag och jag har tittat på telefonen minst hundra gånger. Undersökningen skulle göras genom att föra in en tråd i handleden fram till hjärtat för att med hjälp av kontrastvätska kunna se hur kärlen såg ut. Om det var för trångt så skulle de göra ballongsprängning.

Det var det inte, utan det räckte med medicin och pappa mådde bra när han ringde framåt eftermiddagen. Han är ju pensionär och har arbetat som dynamitard i hela sitt liv. De trodde att den låga nitroglycerin-nivå som finns i luften på hans arbetsplats har fungerat lite som medicin och vidgat kärlen i hjärtat och nu när han knatar omkring hemma så har kärlen dragit ihop sig och han får känningar i hjärtat. Konstigt! Jag föreslog att han skulle åka och hämta en granat eller två från före detta arbetsplatsen och placera ut på strategiska platser i hemmet, men han verkar föredra den medicin som läkaren föreskrev idag...

Fyndig marknadsföring!

Tyckte det här var skojsigt! Kvarteret Skatan gör reklam för sin nya föreställning "I nöd och lust" och använder ett välkänt och välbesökt webklipp som grund.

All cred till denna unga man

Kollade in svd.se och hittade en artikel om en kille som kom till Sverige för två år sedan och som nu går ut nian med bäst betyg av alla elever på hela skolan! Ett nytt arbetssätt för nyanlända svenska ungdomar har visat sig fungera bra i den pilotklass killen gått i och jag hoppas att de även framledes får resurser att stödja fler av dessa ungdomar så att de får en bra start i Sverige. Sedan verkade han också ha en bra mentor, vilket också torde vara en framgångsfaktor. I slutet av artikeln, skriven av Matilda E Hanson, står:

"Sohag Mirza är sist kvar i klassrummet och mentorn Sukhpreet Sabharwal kramar honom en gång till. Hon viskar:

– Du kommer att gå långt men njut av livet också. Titta, gå runt och känn efter. Du är i Sverige nu".

Förpliktelser och rättigheter

Helgen som gått har jag både uppfyllt mina förpliktelser och utnyttjat mina rättigheter. Helgen började med körens framförande av sånger på nationaldagen - en förplikelse enligt mig, även om det alltid är trevligt och roligt att sjunga med mina kära kör-kollegor.

Jag har inte bestämt mig för huruvida jag anser att nationaldagsfirandet är överflödigt eller viktigt, men det lutar åt överflödigt. Kommunalrådet verkade ha glömt bort att han skulle tala även denna nationaldag, men som tur var (för honom, inte för publiken) hade han kvar förra årets nationaldagstal; ett femton minuters malande och uppräknande av andra länders nationaldags-datum och orsaken till dessa. Han hann inte med hela EU, men nästan. Suck... Det enda riktigt trevliga inslaget (förutom all finkultur...) under detta firande är då kommunalrådet överlämnar svenska flaggan till nya svenskar. Roligt för dem, som tagit ett så stort steg, att bli uppmärksammade och välkomnade och på något sätt måste det ju störa sverigedemokrats-tanten som alltid närvarar, alltid stryker omkring i utkanten längs buskagen, att vi på ett så offentligt sätt välkomnar "invandrare" som fått svenskt medborgarskap.

På söndag var det ju valdags, något jag ser som både en förpliktelse och rättighet. Självklart åkte hela familjen (två gånger dessutom eftersom jag glömde id-kortet hemma) till val-lokalen och röstade på den som bäst skulle representera Sverige i EU-parlamentet. När jag kollade dn:s hemsida vid 21-tiden då hälften av alla valdistrikt var räknade och såg att Sverigedemokraterna låg på 4 % höll jag på att smälla av, men närmare 23-tiden hade resultatet tack och lov sjunkit! Piratpartiet tog sig in i EU-parlamentet och jag är för frihet på internet, men inte om det används till att kränka mänskliga rättigheter. Att sprida och ladda ned sexuella övergreppsbilder på barn är ett stort problem på internet och dessutom kriminellt i Sverige och jag hoppas att Piratpartiet utan att tveka ställer sig på rätt sida i arbetet att motverka detta - på barnens sida.

Generaliseringsförmåga

Jag och lillkillen sitter framför tv:n.
Lillen: Mamma, pensionärer kan inte sätta på tv:n.
Jag: Jo, de flesta pensionärer kan det.

Vi har bytt abonnemang nyligen så det behövs två tv-dosor för att sätta igång tv:n. Visar sig att kidsens morfar inte kunde sätta på tv:n när han var barnvakt häromveckan. Vi behöver barnvakt lite nu och då eftersom Sportfiskarens och mitt schema krockar ganska ofta och påtalar då hur bra det är att morfar är pensionär. Så morfar har liksom blivit synonymt med pensionär och det han inte klarar av det klarar väl ingen pensionär av - tycker lillen.

Företagsfest!

Igår gick företagets stora fest av stapeln. Vi skulle bli bjudna på sommarbuffé och underhållning av Wallmans salonger. Vi var några från min avdelning som var lite partysugna så jag satte på mig bättrekläder, glittereye-liner, högklackat och som pricken över i:et min glitterhandväska! Det ingick mat i biljettpriset (på 150 kronor), men jag insåg att maten skulle serveras först runt 20-tiden, vilket innebar att jag var tvungen att käka en liten tallrik med fil innan för att undvika svältdöden alternativt offentliga aggressionsutbrott.

Med dessa förberedelser avklarade anlände vi så till festlokalen. Själv ser jag alltid fram emot att bli bjuden på mat, men gårdagens sommarbuffé var en besvikelse. Förutom honungsmelonen, som möjligtvis skulle kunna tolkas som ett somrigt inslag, så var det rätt och slätt julbord; sill, potatis, lax, skinka, köttbullar, ägghalvor, smörgås med ost och janssons frestelse. Till dessert ris á la Malta - skojade bara, till dessert: ballerinakex eller mandelkubb! Yay! Hade föredragit ris á la Malta. Näe, bättre matresearch kunde nog företaget gjort tycker jag!

Wallmans salonger var bra men kort, blott 25 minuter och jag undrar vad notan för deras framträdande slutade på...hade kunnat läggas på sommarbuffén enligt min åsikt.

Sedan uppträdde något lokalt band som spelade låtar från förra årtusendet - bara. Inte en enda låt från 2000-talet! Efter tredje spelningen av "Jag vill vara din Margareta" gav jag upp mina försök att stuffa runt på dansgolvet....

...Istället tog jag min lilla väska och satt mig hos mina kollegor - och det var kvällens trevligaste och roligaste inslag; att få träffa dem utanför jobbet och prata och lära känna varann och SKRATTA högt och länge tillsammans!

Vilken lättnad!

Jag har äntligen bestämt mig för vem jag ska rösta på imorgon - känns mycket bra!

Definition av "ensam"

Lillen: Du var helt ensam på hotellet mamma.
Jag: Nej, det var jättemånga andra som bodde där!
Lillen: Men jag och stora killen och pappa var ju inte där - då var du ensam!

Long time no seen...

Idag, under lunchen på hotellet, kom det ut en kvinna ur köket som jag tyckte att jag kände igen. Efter ett tag kom jag på vem det var; för snart tjugo år sedan var vi rivaler om samma kille. Många landsbygdsintriger blev det och dessutom oavgjort om jag inte missminner mig - han ville inte ha någon av oss. Så här i efterhand inser jag att han inte var så mycket att hänga i julgranen, men det var roligt och spännande och på blodigt tonårsallvar där och då. Har inte tänkt på varken henne eller honom på ett antal år, men småler vid minnet av tonårsförälskelsen och alla intriger, som ledde till en känslomässig berg- och dalbana.

Tur jag vuxit upp och hittat en äkta man att hänga i julgranen!

Fokus på möjligheterna tack!

Har spenderat lite tid med en massa professionella folk och är det inte konstigt att det i varje grupp verkar finnas minst en person som alltid ser hindren istället för möjligheterna?! Sådant gör mig så t-r-ö-t-t! Och irriterad. Och när denna person dessutom lyckas få ned stämningen i hela gruppen känns det ju ganska trist måste jag säga. Och nej, jag är väl ingen spelevink som är jätteskojsig och rolig, men jag tycker att jag försöker se möjligheter och lösningar som gagnar de flesta (inte bara mig) även om inte alla blir nöjda.

Hujedamej för människor som utgår från att saker inte kommer fungera eller gå att lösa eller är jobbiga!

Soligt läge

Imorse när vi kom upp till frukost-bordet såg vi den här lille kanaljen ligga och sola sig. Sötnos!