För nio år sedan befann jag mig i Metropolen. Det var bara två (förutom jag själv) som visste om det; min kattvakt och Sportfiskaren. Jag hade inte berättat det för någon annan; varken syrran, mina föräldrar eller några kompisar. Sportfiskaren hämtade mig i sina arbetskläder (kostym) och körde mig i fina bilen ut till förorten. Sedan var vi där de två dygn vi hade tillsammans. Innan dess hade vi bara träffats en gång och pratat i telefon en massa timmar. Det var nervöst tyckte jag, egentligen kände vi ju inte varandra, men jag var redan då ganska säker på att Sportfiskaren var en snäll och god man och att han skulle bli en bra extrapappa till stora killen.
Som vanligt hade jag rätt. Och nio år senare sitter jag här och ler när jag tänker tillbaka på de där dygnen, som innehöll mycket tv-tittande, det var fotbolls-EM...har aldrig tittat så mycket på fotboll som då. När jag åkte hem var vi ett par och jag var så lycklig.
Det är en nåd att få uppleva sådan kärlek som jag känner för och får av Sportfiskaren.
3 kommentarer:
Busiga er!!! ;-)
hihihihi! Så det var så han lurade dej ;-)
Fin bil och förort å Kostym...minsann, minsann :-D
N: Ja, och du vet ju hur ytlig jag är, så mer än så behövdes inte ; )
Skicka en kommentar