Tack DN för en bra artikel om socialtjänstens respektive domstolens möjligheter att med tvång skydda barn från att fara illa.
Som före detta barnavårdsutredare var den största frustrationen just dessa ärenden. Jag visste att länsrätten inte skulle hålla med om att det förelåg en "påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skulle skadas" och att jag därför inte ens ansökte om vård enligt LVU eller där vi som socialtjänst ansökte om vård enligt LVU, men fick avslag av länsrätten. För det som återstår då är att försöka motivera föräldrarna att frivilligt ta emot hjälp, men det hände ju att föräldrarna inte hade insikt i att barnen behövde stöd och om de då tackade nej, då var det bara att acceptera det och släppa familjen.
Men trots att det är ett och ett halvt år sedan jag slutade som barnavårdsutredare, så finns det fortfarande barn jag tänker på då och då, där jag var handläggare och bedömde att det bästa för dem var att bo någon annan stans än hos mamma och pappa. Jag kan fortfarande undra hur det går för dem och hur de har det hemma - halvilla eller helt oacceptabelt? Jag kan fortfarande ångra att jag i vissa ärenden lät bli att ansöka om vård enligt LVU hos länsrätten bara för att jag och mina kollegor var säker på att länsrätten skulle avslå vår ansökan. Jag kan fortfarande känna skuld gentemot de barnen för att jag inte ens försökte. Jag hoppas att förskola, skola, släktingar eller grannar gör en till anmälan så att vi får en ny chans att försöka stödja barnet så att det får den barndom de har rätt till.
Många gånger gör länsrätten och kammarrätten samma bedömning som oss på socialtjänsten - att barnet behöver vårdas med tvång för att må bra. Men det händer också att länsrätten tycker att vi gjort en felaktig bedömning, att det finns förutsättningar att på frivillig väg tillgodose barnets rätt till "omvårdnad, trygghet och en god fostran". Och i de ärenden uppstår en klyfta mellan socialtjänstens och domstolens bedömning och i den klyftan trillar barn utanför det samhälleliga skyddsnätet. Och även om det kommer in ytterligare en anmälan så småningom, så har ju tid passerat och under den tiden kan barnet ha fått uppleva saker som inga barn borde uppleva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar