Idag, under lunchen på hotellet, kom det ut en kvinna ur köket som jag tyckte att jag kände igen. Efter ett tag kom jag på vem det var; för snart tjugo år sedan var vi rivaler om samma kille. Många landsbygdsintriger blev det och dessutom oavgjort om jag inte missminner mig - han ville inte ha någon av oss. Så här i efterhand inser jag att han inte var så mycket att hänga i julgranen, men det var roligt och spännande och på blodigt tonårsallvar där och då. Har inte tänkt på varken henne eller honom på ett antal år, men småler vid minnet av tonårsförälskelsen och alla intriger, som ledde till en känslomässig berg- och dalbana.
Tur jag vuxit upp och hittat en äkta man att hänga i julgranen!
6 kommentarer:
Om du hänger Johan i julgranen så tror jag den riskerar att tippa. Du kanske kan lägga honom under granen få en björnfäll eller så?
Ha, ha, ha - jättekul...
Ja visst är jag roligt! Mohahahahahahahah!
Låt SF berätta om när han och David klädde julgranen i London för en herrans massa år sedan. Med alkohol i kroppen hos han som berättade via charader och även hos oss andra blev det ett minne för livet.
J gjorde sig fantastik som tomte för några år sen, bättre det än bjönfäll.
Själv ägnade jag åtskilliga år till att vara kär i en kille som redan hade en tjej och som han fortfarande är ihop med. Tur att jag kom till insikt efter några år. Jag var dock sjukt trögfattad.
Anette: Tack för tipset, det ska jag fråga honom om - tänka sig att han hade ett liv innan mig, som dessutom innehöll skojiga tillfällen, konstigt ; )
Trögfattad vet jag inte, envis kanske, men det är ju också en bra egenskap, speciellt i helgen - lycka till!
Skicka en kommentar