Så var den borta...

Min fina nya röda lilla netbook. Återskickad eftersom n:et inte funkade som det skulle. Dessvärre måste jag säga att tangentbordet över huvud taget inte funkar så bra för mig. Det är liksom små fyrkanter med som sticker upp ur "chassit" och med mina långa naglar passar det oerhört dåligt faktiskt. Måste liksom träffa tangenterna direkt ovanifrån och jag är mer van att träffa dem snett nedifrån liksom (svårt att förklara).

Så idag fick jag gå till kontoret och hämta min stora jobb-laptop som har en batteritid på ungefär fyrtio minuter aktiv tid...Yay!

Men jag ska inte klaga, jag har en laptop i alla fall!

Liten i skogen

Jag och Liten var några timmar i skogen idag. Sedan avnjöt vi denna fantastiskt goda kvällsmacka. Så härligt att få sällskap i skogen av världens finaste pratkvarn!

Det här med tanter

Jag: Jag hoppas att de tar kort för jag har inga kontanter.

Liten: Nej, vi har inga tantor (pluralis blir alltid "or" aldrig "er") med oss idag.

Som om vi brukar ha tanter med oss ibland!

Bowling - för de modiga

Skor. Som typ hundra personer använt tidigare.

Klot. Som typ hundra personer använt tidigare.

Inte en sport för den med bacillskräck. Eller långa naglar...

Det började bra

Efter fem timmars sömn vaknade jag och blev lite pigg. Gick ut och gick. Först till toppen, sen nedåt. Skulle försöka undvika att behöva gå samma väg tillbaka. Det gick mindre bra. Jag gick ned mig i lera, skorna fastnade i leran och jag fortsatte framåt...

Nu har jag tvättat allt och det hänger i torkskåpet, som enligt Råd och Rön var det bästa torkskåpet 2004. Har jag tur har skorna torkat till imorgon... Dessvärre var det de enda promenadskorna jag hade med. Högklackade träskor och vanliga träskor är det jag har att välja på nu. Så synd att jag måste köpa ett par nya skor...

Bara för att jag kan

Men åååååååååååh vilken najs lägenhet! Finns alla bekvämligheter; diskmaskin, kyl, frys, torkskåp, en toalett och ett badrum och bastu!

Så bara för att jag kan (för jag är inte frusen eller så) så satte jag just på bastun och hoppas kunna kliva in där vid midnatt med min pocketbok. Sitta där och bli lite varm, svettig och ren!

Jag gillar semester!

Bästa rengöringen

Jag har alltid haft fet och oren hy. De enda gånger min hy varit fin är under graviditeterna och tiden jag ammat.

Bloggade ju om en tvål jag älskade tidigare, men nu har jag hittat en ännu bättre! Köpte en när jag köpte två av mina gamla favorittvålar. När jag hade använt den några veckor så blev det en klar förbättring av min hy. Fast när den var slut återgick jag till min gamla favorit, men hyn blev sämre ganska fort. Nu tog de slut för några veckor sen och vi skulle inte förbi affären inom kort tyvärr.

Mailade och fick veta att den såldes online. Försökte köpa två, men det gick inte. Mailade ägaren av webb-butiken och fick veta att minimumbelopp att handla för var 200 kr. Beställde en scrub också.

Lade beställningen i måndags och igår morse hade jag varorna! Så bra service! Och i morse använde jag scruben för första gången, den var riktigt fin den med! Hurra för Klockargården!

Finns det ingen städfirma i närheten?!

Vi ska göra en liten semestertripp. Bokade stuga/lägenhet m. 4 bäddar. Så kom vi på att vi glömde boka städning. Sportfiskaren mailade dem idag och vi fick veta att det skulle kosta 1 300 kronor.

Ett tusen tre hundra kronor! För en städning!

Höll på att svimma och tyckte att vi kunde leta upp en lokal städfirma och betala dem istället. Maken lyckades dock förhandla och eftersom vi ska bo i en lägenhet på 100 kvadrat (och vi är bara fyra som åker) så kunde vi försegla två av fyra sovrum och då betala bara 790 kr för städningen.

Taget!

Nu hoppas jag bara att det är en trevlig lägenhet. Den hade toalett, dusch och kanske till och med tv!

Ovärderligt

Att ha en vän som förstår, som har det lite lika, som nästan alltid har tid. SÅ värdefullt!

Min dag igen!

Och efter förra årets 24 juli då jag konstaterade att det var 23 juli som var min dag vaknade jag idag nästan lite glad att se att sommaren tagit paus. Tog med mig Liten till Storstaden och det här köpte jag till mig som en klapp på axeln för att jag för tretton år sedan lämnade något som inte alls var bra.

En brödkorg, drygt fyra meter tyg och en vattenfast mascara. Because I'm worth it!

Hade behövt fler brödkorgar, typ tre till, men de kostade ungefär 70 - 100 kr mer än online!! Så det fick bli en. Det blå turkosa molntyget är i velour och det gula är i jersey. Tror det får bli ett linne till mig i det gula tyget. Min CC-mascara är i princip slut och i vart fall för gammalt. Lyxade till det och köpte Hypnôse Doll Lash Mascara från Lancôme. Den var nästan gratis *host, host*.

Jag passar på

Världen är en förunderlig plats. Fylld av kärlek, rädslor, hat, glädje, vrede, längtan, sorg, lycka, ömhet - ja, en massa saker. På ettårsdagen av terrorattacken i Norge har jag lyssnat, läst och tittat nästan hela dagen. Nu är den snart slut. Jag har blivit berörd och gråtit. Och jag har passat på att gråta för en hel del andra saker också. När det ändå är legitimt att sörja och vara lite ledsen.

Städa, städa varje fredag...

...eller så kan man göra som Lillkillen och dra på sig morgonrocken och somna i en låda...

Kärlek är...

...att fixa så att ens fru får en egen hylla till sina popcornkryddor. Tack!

Ingen strand

Eftersom vi har varit utomhus sedan i måndags typ så använder vi dagens frånvaro av sol till att prova nya saker. Liten har hyrt film för första gången. Nu kollar vi Nalle Puh och käkar salta pinnar.

Inte så jobbigt

Är badvakt.

Kväll i Paradiset

Kortspel, surdegsbröd och gruyere. Jag, mamma, pappa, brorsan och Stora Killen. Livet ler mot mig because I'm worth it!

FAIL!

Sportfiskaren redogjorde för sin löprunda vid middagsbordet. Bland annat hade han sett en häst med ryttare.
Lillkillen (nu sex år) undrar:
- Var det en tjej på pappa? Eller en människa?
Tystnaden lägrar sig. Sportfiskaren inser att Lillkillens mamma nu lyfter ett och annat ögonbryn och drar lite på munnen:
- Det var en tjej.
Och jag tillägger:
- Och du vet Lillkillen, tjejer är ju människor!

Vi har lite att jobba på här hemma gällande jämställdhetsfronten...

Jag trodde fel

Innan jag åkte ned till begravningen så var det flera av mina vänner, kollegor och bekanta som sa: Ja, det är ju alltid ett tillfälle att tänka över vilka prioriteringar man gör i livet.

Då tänkte jag att även om jag slits mellan mitt engagemang i mitt arbete och mitt engagemang i barnen så tycker jag ändå att jag lyckas någorlunda med att prioritera barnen så pass mycket att de inte känner sig bortprioriterade. Jag har god och nära kontakt med mina föräldrar. Hörs med syrran och brorsan ganska ofta. Har få, men oerhört goda och värdefulla vänner. Har en fritid som jag fyller med saker som ger mig energi.

Så passerade begravningen och minneshögtiden. Många tårar, men också många skratt när det delades minnen. Hans fru höll ett tal och det var någonstans där som jag insåg att det finns en person som jag faktiskt måste prioritera mer. Som tar det största ansvaret här hemma, både när det gäller kidsen och markservicen. Sportfiskaren.

Jag tycker att vi har en bra relation, vi kan prata om allt och gör det, vi har ungefär samma värderingar även om vi tycker olika om "oviktiga" saker, ja, vi har det bra och jag känner mig ofta tacksam över att jag får vara hans fru. Fast det blev så tydligt för mig att jag inte tycker att jag ger honom tillräckligt av min tid och visar honom den oändliga kärlek som jag faktiskt känner för honom. Så det ska det bli ändring på. Från och med nu!

En tung dag

Har grundat med hotellfrukost. Nu är jag snart så långt ned i Sverige som det går att komma. Havet. Sol och sen regn, sen sol igen. Snart begravning. Hoppas vara ett gott stöd åt Sportfiskaren vars nära vän dött alltför tidigt i cancer. Livet är inte rättvist. En kvinna har förlorat sin livskamrat. Fem barn har förlorat sin pappa.

Vad hände?

Stora Killen var riktigt duktig i skolan "förr". För tre år sedan var han bland de 2% i Sverige som hade bäst resultat på de nationella proven. Det säger en del. Han har inga inlärningssvårigheter om man säger så...

I år gick han ur åttonde klass. Totalt fick han betyg i 14 ämnen. Av dem hade han ej godkända betyg i fyra.

Och nej, jag tänker inte bara skylla på skolan. Visst har jag också en del i att han inte presterar bra, jag kunde ha pressat honom mer att plugga inför proven, för då har det gått bättre än när jag låtit honom plugga själv. Jag kunde ha haft hårdare kontroll på att han gjorde de uppgifter som han skulle och lämnade in i tid. Jag har varit i skolan under lektioner i de ämnen som han presterar minst bra i, jag tvingade honom till badhuset så att han kunde få ett E i Idrott och Hälsa, jag har tagit fighter för att han ska plugga till en del prov och lämna in en del uppgifter

Och det har hänt saker i hans liv som säkert påverkat hur mycket han orkat lägga ned sig i skolarbetet.

Och han går i den skolan som är mest belastad när det gäller problemkids, i alla fall utifrån vad jag ser på mitt jobb, så jag förstår att de inte tycker att en kille som har hög närvaro, men inte gör så mycket av lektionerna han närvarar på, är en elev att prioritera.

Och han säger själv att det inte är förrän han går i nian som betygen räknas på riktigt och det har han i och för sig rätt i. Men jag blir ändå orolig.

Å andra sidan gjorde jag samma sak. Gick ur högstadiet med rätt låga betyg. Ja, jag gick ju sex år i gymnasieskolan och det gick ju bra ändå. Så det är svårt att veta hur hård jag ska vara mot honom.

Konstaterar bara att det är sorgligt att han som kunde ha så otroligt bra betyg, har rätt mediokra betyg.

Kvällsfika

Svärmor är här. Tycker mycket om henne. Nu tar vi en kvällsfika tillsammans i vardagsrummet. Pratar om livet. Najs!

I'm gonna learn how to fly!

Till min stora sorg upphörde gymmet att ha Sh'bam-pass på grund av sjukdom för några månader sedan. Zumba är ju inte riktigt lika kul tycker jag, men nu på sommaren kan jag faktiskt gå tre gånger i veckan på den zumban jag gillar mest. Måndagar (har jag vanligtvis kör), torsdagar (jobbar jag kväll varannan vecka och vill därför vara hemma varannan vecka) och söndagar.

Men nu kommer zumban bli lite roligare, för nu har jag köpt nya skor! Se hur fina de är! Perfekta dans-aerobicsskor och skulle även passa på Sh'bam om det blir aktuellt igen. Ser ni hur bra det kommer gå att snurra och twista och ja, allt det där som görs på zumba-passen.

Det här med bastu

Alltså, det är ju faktiskt riktigt najs att ha bastu. Att komma i från en kall höst-,vinter- eller vårdag och ha en bastu att krypa in i och värma de penntrollianska nedfrusna kroppsdelarna.

Men sedan kan jag också bli lite aggresiv på konsekvenserna av bastubadandet. Till exempel när jag påbörjar läsning i en pocketbok som maken läst i bastun. Och konstaterar att ett antal sidor fattas för att värmen i bastun får limmet att lösa upp sig och sidorna att trilla ur!

Annoying!

Jamen det är väl typiskt

Tröttnade på alla n som inte blev skrivna och mailade till inköpsbutiken som återkom snabbt med beskedet att de skulle ta en titt på min netbook.

Och ja, det är ju rätt självklart förstås. Sedan dess har den skrivit i princip alla n jag trycker på. Som nu i det här inlägget till exempel...Anna, pana pytt i pana, njae, där minsann var den lite seg på några n när det var bredvid varandra. Sana, kanna, stanna, Hanna, panna - ja, ni ser, bara ett  missat (och där ett till). Kan det vara så att jag inte riktigt träffar tangenten när jag skriver med naglarna? Att det bara är ett handhavandefel?

Jag får ju lite smått panik över att ev vara utan min netbook...Jag tror jag avvaktar fraktsedel och dummar den sig mer så får jag väl skicka iväg den...

Stackars svärmor!

Maken och jag ska göra en längre resa, om än en kort sådan. Och om vi inte vill åka fyra på morgonen så behöver vi åka dagen innan. Så vi ringde svärföräldrarna och frågade om de kunde ta hand om småkidsen.

Det bör i sammanhangen nämnas att om svärföräldrarna kommer och hälsar på stannar de sällan mer än 20 timmar. Svärfar säger att gräsmattan måste klippas. Eller så är det soptunnan som måste ut. Jag vet inte om det är för trist att vara här, om han tröttnar på kidsen eller bara vill hem, men som sagt, mer än 20 timmar stannar de sällan. Och då har de ändå 66 mil tur och retur hit...

Svärmor, som älskar sina barnbarn (hon har "bara" våra) och som ställer upp när det gäller sa omedelbart:
- Jag kommer och det spelar ingen roll om maken kommer med eller inte. Det är klart jag hjälper till så ni kan åka.

Så nu kommer hon en dag innan vi åker och stannar till en dag efter att vi kommer hem. Det innebär att hon är här fyra dagar. Och även om det känns skönt att hon kommer så vet jag hur hon får slita innan hon kommer. För svärfar kommer typ från juraperioden. Jag tror att han kan öppna en burk ravioli och värma på. Men ungefär där stannar hans matlagningskunskaper... Han äter inte heller hämtmat av typen pizza, kebab eller hamburgare. Så för att hon ska kunna vara borta så länge måste hon fylla upp frysen med ett antal matlådor som det står "lunch" och "middag" på. Suck!

Men OMG så orutinerat!

Jag bakar ju en del och är rätt noga med att läsa igenom (nåja, ögna igenom) recepten innan jag sätter igång så att jag har allt jag behöver både av ingredienser och tid. Tyckte jag ögnade rätt ordentligt i receptet i förmiddags. Konstaterade att fördegen kunde göras en dag i förväg, men att botgöringen kunde läggas till redan dag 1 om man ville (ja, tack, jag vill ha mitt knark as soon as possible!). Döm då om min förvåning när jag kommer till punkt 7 under "Botgöring" och det står: Låt jäsa i frysen över natten, gärna 14 - 16 timmar.

Eeeeh....okej. 1) Jag ville ju ha nybakat surdegsbröd till kvällsfikat! 2) Jag tror inte två plåtar med bröd får plats i kylskåpet!! 3) Över natten innebär sällan mer än 8 timmar i bästa fall, i vanliga fall ungefär 6 timmar!

Ja, ja. Det får helt enkelt funka med garagegolvet i typ 10 timmar.

Att ha semester

Det är att vakna 04.43, ta en runda på nätet, blogga lite, uppdatera flödet på sociala medier, läsa lite och inte bli stressad över att det är tidigt och jag bara sovit drygt fyra timmar!

Men nu ska jag somna om.

Semesterlek

WTF?!

Har köpt en ny netbook för att den gamla var så långsam. Är missnöjd so far! Tangentbordet är helt okej, men eftersom jag inte skriver med fingertopparna, utan naglarna så är det lite viktigt att det är ett känsligt tangentbord. På det här tangentbordet är N inte så känsligt av sig dessvärre...

Det har ju kommit ut en ny version av GIMP, bildredigeringsprogrammet som är gratis. Men se, den nya versionen vill inte min nya dator öppna. Grrrrrrrrrrrr! Har laddat ned paint.net och hoppas att det klarar de grundfunktioner jag använder mig av. Vill inte behöva köpa dyra Photoshop och den får väl knappt plats i min netbook i alla fall...

Sen är den oerhört långsam! Jag är ingen tålmodig människa. Om jag har tre sajter öppna och en nedladdning på gång ska ändå datorn jobba på. Men det gör inte denna... Kanske ska Stora Killen få den här nya istället för den gamla netbooken? Fast han vill väl inte ha den för den är röd.

Och innan jag gick på semester...

...fick jag veta att min chef inte hade sökt de två tjänsterna som var ute där hon bor. Andas ut. Gillar min chef och ogillar förändringar.

Fredagsbrownien

Nu har jag ätit den sista fredagsbrownien på länge. Nu har jag sex veckors härlig semester med familjen. Ingen jobbtid, bara egentid.

Tampas med mig själv VARJE sommar!

Semester. Snart så. Imorgon är sista dagen innan jag har sex veckor ledigt och jag verkligen LÄNGTAR till imorgon kväll när jag går hem från kontoret.

Och samtidigt. Hur ska det gå för hon på kvinnojouren i en annan stad? Hur ska det gå för de där som är i behov av stöd, som jag erbjudit någon annan att prata med under min semester, men som tackat nej för att det är för jobbigt att "börja om" med någon annan? Och hon som är i kris nu, hur ska det gå för henne? Och tänk om hon som försvann försöker kontakta mig och jag inte är där? Ska jag kanske ta med mig jobbtelefonen hem ändå?


Ja, jag har alltid dåligt samvete innan min semester för att jag tar lång semester.

Efter fyra och ett halvt års arbete med att stödja våldsutsatta och barn som upplever våld i hemmet så har jag insett att jag måste ha sex veckor. Allt annat är för lite. Jag måste få "rena" mig från allt våld, alla övergrepp, alla berättelser om förnedring, maktlöshet och känslor av värdelöshet. Annars kommer jag inte orka lyssna på nästa läsårs berättelser om våld och stödja dem som vill något annat. Och det vill jag ju, för jag älskar mitt jobb. Jag älskar att gå utanför dörren till vårt hus och veta att jag är på väg till ett ställe där jag gör skillnad. Inte alltid, inte varje dag, men tillräckligt många gånger för att det ska vara värt det.

Så här på upploppet till semestern känner jag att jag förbereder mig. Att jag liksom skalar av mig min skyddsdräkt, den som gör att jag orkar härbärgera allt utan att själv bryta ihop. Jag får liksom lite tunnare hud här och var. Inte helt bra, för vissa saker går rakt in och gör lite ondare än vanligt. Som när ett barn i Lillkillens ålder berättar om sina kompisar "De har det som jag vettu, de får inte heller vara hos sin förälder för att hen dricker". Och jag svarar: "Så då har ni det lite lika. Vad bra att ha kompisar som också vet hur det är att ha en förälder som dricker för mycket." Fast egentligen vill jag bara gråta. Och skrika. Och vara arg. För hur kan det vara så? Hur kan det vara så att barn finner gemenskap i att ha en förälder som dricker så mycket och gör så mycket tokigt i fyllan att de inte får vara där? Hur kan det vara så orättvist?

Men nu är det bara 20 timmar kvar som mest. Sedan ska jag hänga av mig min skyddsdräkt på kontoret och hur sent det än blir ska jag gå hem och veta att allt jag tänkte hinna, har jag hunnit. Och känna hur skönt det är att lämna över ansvaret i sex veckor till mina kompetenta kollegor. Jag ska gå hem genom Lilla Staden och låta mig vara tunnhudad. Så jag kan låta allt gå rakt in; solen, värmen, regnet, grådagarna, bråken, skratten, konflikterna, närheten, kramarna, matlagningstristessen, luften, blommorna, bären, svamparna, bullarna, kakorna, glassarna, tygerna, alla "mamma, mamma, mamma", pärlorna, timmarna i bil, vattnet, människorna - ja, allt!

För det är jag värd.

Nej tack

Varje sommar brukar kören träffas och käka och prata. Jag har varit med varje gång. Men i år skippade jag det.

I Lilla Staden är utbudet av restauranger begränsat. Lilla Stadens invånare har en förkärlek för en restaurang som ligger vid en liten å. Det är så fin utsikt tycker de. Jag har lite svårt att se charmen med utsikten (en parkering och några hus på andra sidan ån, Coop Forum skymtar i fjärran...), men framför allt har jag tröttnat på den dåliga service som ges.

Jag har fått gå och hämta personal för att beställa mat, dryck och dessert - ett otal gånger. Ägaren, som också serverar, försöker vara lite skojfrisk, men det landar sällan bra. En gång kom kocken ut och satte på tv:n som hängde på väggen bredvid bordet där jag satt och åt. Kocken hade inte den goda smaken att ha på lågt ljud, utan höjde rätt rejält så att det kändes som att vi satt och störde honom i hans vardagsrum. När beställningar blir fel så bemöter servitören/ägaren detta med:
- Ja, men det var så rörigt när ni beställde så det får du ta!
Ägaren/servitören tycker också att ett sällskap som vill ha ett fungerande saltkar och går och hämtar personal för att få beställa är ett jobbigt sällskap och deklarerar gärna det i telefonen vid nästa bokning.

Så jag har fått nog. Jag tänker inte gynna den restaurangen fler gånger. Därför hoppade jag kvällens utgång med kören. Har istället suttit hemma och myst, vilket varit mycket bättre för mitt tålamod och goda humör (och plånboken).

Lyckad dessert!

Dagens söndagsdessert blev verkligen SÅ god! Lätt att göra också om det än krävs lite planering för att koka och svalna av den kondenserade mjölken. Här är receptet!

Ja, den var så god att jag tog en till bit alldeles nyss. Vilket ju var lite tokigt för den är ju så god att jag inte vill förstöra eftersmaken genom att borsta tänderna. Fast jag ska ju gå och lägga mig nu så jag borde verkligen...

Guldstunder

När Stora Killen efter en veckas frånvaro dissar finalen i fotboll och kommer in till mig i gästrummet (kollar såklart "Barnmorskorna i East End"), tar några nävar ur min popcornskål och snackar lite svensk politik.