Det kan nog bli något

Idag tog jag med mig Liten på föräldra-barn-zumba. Hon frågar ofta om hon får följa med när jag ska träna zumba och häromdagen frågade jag på gymmet hur små barnen kunde vara. Fick svaret att det var upp till föräldern och att det inte var ett krav att barnet kunde dansa eller vara med hela tiden.

Så. Idag packade vi träningsgrejor till oss båda och drog iväg.

Liten var nästan helt tyst i en hel timme (det inträffar endast när hon sover i vanliga fall). Helt förundrad av alla nya intryck (den höga musiken, alla andra barn och föräldrar, de stora speglarna och alla rörelser) stod hon mestadels still. Hon var mycket bra på att ha vattenpaus, då gick hon på uppmaning från instruktören direkt till sin flaska och drack lite för att sedan ställa tillbaka flaskan ordentligt på sin plats. Klappa händerna efter låtarna var också en enkel match.

Hon stampade lite försiktigt med fossingarna när det skulle stampas, sträckte upp armarna i luften en halv minut efter att vi andra gjorde det, gick några steg hit och dit (inte åt samma håll som vi andra, men ändå) och var riktigt duktig på vissa av stretchövningarna.

Några år föräldra-barn-zumba till så kommer hon bli zumba-queen! Framför allt var det kul att ha henne med och hon är mycket nöjd med att ha tränat zumba med mamma!