Tack

För fyra år sedan var jag så nervös. Undrade hur det skulle gå. Hur han skulle klara sig. Om han skulle bli lika omtyckt som Stora Killen blev av sin dagmamma.

Under sommaren köpte vi en ryggsäck till honom. När han provade såg det ut som att det var ryggsäcken som var ute och gick med honom istället för tvärtom. Jag sörjde att mina två första år med Lillkillen var slut och det var dags att återgå till jobbet.

Jag hade inte behövt oroa mig. Ni fyra har funnits där. Varje dag när jag lämnat honom och hämtat honom. Ni har ställt upp när mitt jobb krånglat till det så jag inte kunnat hämta i tid. Tack.

För att ni tagit så väl hand om honom
För att ni visat honom naturen
För att ni lärt honom namn på blommor och insekter
För att ni klätt på honom under kalla vinterdagar och regniga höst- och vårdagar
För att ni hällt upp vatten i vattenleken varma sommardagar
För att ni lärt honom skriva
För att ni lärt honom matematik
För att ni tagit honom till bondgården och Oscarskogen
För att ni hjälp honom på toaletten hundra och hundra gånger
För att ni gett honom frukost, mellis, lunch och mellis i hundra och hundra dagar
För att ni fått honom att skratta och le tusen och tusen gånger
För att ni respekterat honom
För att ni tyckt om honom
För att ni tröstat honom
För att ni lärt honom hoppa från berg
För att ni funnits där varje dag, varje minut och varje sekund - när jag inte gjorde det

Ni är underbara och även om jag sörjer att mina första två år med Liten snart är över så är jag inte så orolig denna gången, jag vet att i augusti lämnar jag henne i åtta trygga, kärleksfulla och härliga händer. Vi ses då!