Objektiva åsikter önskas tack!

När ett brottsoffer tilldöms skadestånd kan det vara för olika saker; förlorad arbetsinkomst, ersättning för vårdkostnader, ersättning för materialförlust, ersättning för sveda och värk (fysisk och psykisk smärta), ersättning för kränkning. Om dessa brottsoffer uppbär försörjningsstöd (socialbidrag) finns det regler kring vilken del av skadeståndet som ska räknas som inkomst eller inte, förutom när det gäller det ideella skadeståndet - ersättning för sveda och värk samt ersättning för kränkning. Dessa ska ju vara ett plåster på såren och kan användas till kostnader för samtal hos psykolog eller kurator vid behov, men kan också användas till något helt annat.

Så bor du i Lilla Staden kommer det ideella skadeståndet räknas som en inkomst och det innebär att du ska leva upp det. Bor du i Oxelösund däremot har politikerna beslutat att det inte ska räknas som inkomst.

Försörjningsstöd ska vara den sista lösningen; du ska inte ha några andra tillgångar som kan avyttras eller användas, du ska stå barskrapad för att vara berättigad (och en del andra krav också). Så okej, om någon utsatt dig för en misshandel, våldtäkt eller någon annan kriminell handling som är av så allvarlig karaktär att det för det första väcks åtal (det är som bekant rätt få polisanmälningar som leder till åtal) och för det andre att den åtalade döms (vilket inte heller är en självklarhet) och för det tredje anses det brott du blivit utsatt för så allvarligt att du har rätt att få skadestånd för det lidande du utsatts för. Då helt plötsligt kan kommunpolitikerna säga att, nej, tyvärr, nu när en här personen våldtog/misshandlade/begick annan brottslig gärning mot dig och du beviljades skadestånd så tycker vi att du ska betala hyra, mat, el, kläder, tandborstar och toalettpapper för de pengarna.

Är det verkligen rimligt? Jag är så subjektiv i frågan, för jag tycker att även om du får 150 000 i skadestånd (vilket inte händer så ofta, det rör sig snarare om summor på 5 000 - 25 000 i de flesta fall) så ska det verkligen vara ett plåster på såren, en summa pengar du fritt kan disponera med målet att du ska må så bra som möjligt igen (oavsett om du shoppar dig glad eller pratar dig glad hos en psykolog). Så, vad tänker ni?