Åkte hemifrån strax innan sju och kom hem för en halvtimme sedan. En lång arbetsdag med andra ord. När jag släckte på kontoret så kände jag mig ändå upplyft och tillfreds - jag vet att jag gjort skillnad i våldsutsatta kvinnors liv idag. Jag tycker att det är en välsignelse att få ha ett sådan arbete och jag brinner verkligen för det jag gör.
Men så får jag dåligt samvete. För att jag tänker att det är värt att jag inte träffat kidsen idag eftersom jag vet att jag gjort skillnad i våldsutsatta kvinnors liv. Fast jag vet att kidsen har haft det jättebra idag med Sportfiskaren, de har bakat bullar och busat och ja, de har haft det bra liksom. Ändå brottas jag med mitt dåliga samvete...och då jobbar jag ändå bara 60% nu - hur ska det bli när jag går upp till 80% i höst?! Kommer slitas sönder!
3 kommentarer:
welcome to verkligheten.
Mm, dåligt samvete är inte kul alls. Jag har bestämt mig för att dissa det. Jag är med barnen när jag är det, den andra tiden är de med andra och får se lite alternativ till mig och får större möjligheter till att välja hur de ska hantera saker och så... Jag jobbar 75% och min taktik att vägra dåligt samvete funkar faktiskt... men jag har också haft massor, det är svårt. Kram
KaosJenny: Det låter klokt. Jag tror jag ska försöka.
Skicka en kommentar