Närhetsbehov

Alla mina barn har haft s-t-o-r-t behov av att vara nära. Till både Stora och Lilla killen har jag haft en bärsele och varit ganska nöjd med det. Till Lillen fick jag även låna en ringsjal, men då var han ganska stor och jag tyckte att den där ringen skavde och gjorde ont hur jag än bar mig åt. Till denna gången inhandlade jag en bärsjal. Och det var ett bra inköp för även denna lilla människa har ett stort behov av att vara nära. Så idag har jag dammsugit och plockat lite medan hon förnöjt blivit buren i sjalen.

Dumma repriser!

Jaha, här bänkade jag mig framför Kanal 5 idag, mycket glad över att det äntligen var dags för Desperate Housewives. Popcorn och saft, men vad händer då?! Jo, det visar sig att det är de två avsnitten på förra säsongen som visas i repris! Men hallå?!?! Blev så besviken.

Back to work

Imorgon ska jag masa mig upp och ha både mig och minstingen färdig att lämna hemmet vid 8:30. Jag ska jobba igen imorgon och det ska bli roligt. I våras sökte jag pengar till min grupp så att vi kunde utforma rutiner för hur vi ska handlägga ärenden som rör barn som upplevt våld i hemmet. Vi fick det jag sökte, drygt 30 000 kronor, och imorgon börjar projektet med en föreläsning från familjerättshandläggare som arbetat mycket med att utverka bra rutiner kring samarbetssamtal där det förekommit våld mellan parterna. På eftermiddagen hoppas jag det blir bra diskussioner kring barn som upplever våld i hemmet, föräldraförmågan hos den förälder som slår den andra och den som blir slagen. Det ska bli intressant i alla fall, men hur jag ska hinna vara i ordning så tidigt vete fåglarna. Tack och lov är Sportfiskaren hemma och kan fixa bebben!

Hög på kläder!

Efter tolv år med killkläder (inte så mycket att välja på, ofta ganska trista färger) till sönerna har jag nu en liten dotter att inhandla allehanda klänningar, kjolar, strumpbyxor, tights och tunikor till. Jag har förärats med en viljestark liten tjej och har en känsla av att det gäller att passa på innan hon själv kan välja bort vissa klädesplagg...De fina plaggen på bilden har hon fått i present, men häromdagen köpte jag små bodies med hjärtmuddar och rynk. Näpet som bara den!

Nonchalant mot kidsen!

Blir irriterad över de dåliga resultaten på hygien i skolköken, både de som är tillagningskök och de som är mottagningskök. Alla skolungar har väl i alla tider klagat på skolmaten och alla vuxna, både skolpersonal och föräldrar, har i alla tider sagt att det inte är något fel på skolmaten. Men den här undersökningen visar ju att det ÄR det. Själv är jag lite nojig över bacilliga restauranger och kollar alltid kommunens hemsida innan vi käkar ute för att veta vilka restauranger som blivit godkända. Men vad spelar det för roll när kidsen kan få mat med super-otäcka baciller i till lunch v-a-r-je dag?!

Att så frön

Socialt arbete handlar mycket om hoppet att så frön som kanske slår ut i blom i sinom tid. Och när det händer så känns det så härligt. För en tid sedan erbjöd jag en tjej (vuxen) hjälp att förändra sin situation. Hon tackade nej då hon inte kände sig redo och jag sa att om hon ändrade sig så visste hon var hon skulle vända sig. Det har gått en tid sedan dess och häromdagen fick jag veta att hon hade ändrat sig och att hon faktiskt vände sig till mina kollegor då och hon fick den hjälp jag hade lovat henne att hon skulle få. Det känns så gott.

Kvinnokroppen är fantastisk!

Fem dagar innan förlossning...

...och fem dagar efter förlossning.

Är inte kvinnokroppen fantastisk som återhämtar sig så snabbt?! Magen har inte gått tillbaka helt, men på god väg!

Det här trodde jag ALDRIG!

Loggar in på fejjan första gången idag klockan 19:00 (bara det trodde jag aldrig skulle hända, men vi har städat huset, haft mysigt besök av Fru C och hennes minsting, tagit en promenix i höstsolen till MIO Möbler och möblerat huset, softat och så har Sportfiskaren gjort riktig husmanskost till kvällsmat) och vad finner jag då?! Jo, en vänförfrågan från min mamma! Trodde aldrig hon skulle gå med i Facebook, men det är härligt att ens föräldrar fortfarande kan överraska en!

Det finns inte bara en av mig!

Jag och Sportfiskaren har varit tillsammans i nio år och i familjen finns ju bara smågrabbar. Fram till nu. Och det kommer ta ett tag innan jag vänjer mig vid att när Sportfiskaren säger "gumman" nuförtiden så behöver det inte var mig han säger till. Konstigt, konstigt.

Den här boken tänker jag läsa

Skrev ju om Lydia Cacho för en tid sedan. Nu har hon varit i Sverige för att marknadsföra sin bok "Jag låter mig inte skrämmas" som handlar om hur hennes liv blivit för att hon vågat ta upp kampen mot sexuella övergrepp mot barn. Jag tänker köpa eller låna hennes bok så snart som möjligt.

Finfina familjen

Sportfiskaren sitter bredvid mig i soffan och på hans bröst ligger en liten, liten, sovande människa med en massa svart hår. På övervåningen ligger Lillen och sover sött i sin säng och Stora killen ligger i sin och lyssnar på Harry Potter. Tänk att jag haft sådan tur att få så fina människor att dela mitt liv med!

Var kan jag anmäla detta?!

Här går jag och lägger mig i lugn och ro på lördagskvällen. Nöjd med att vara hemma och allt. Och så vaknar jag upp idag och finner att någon plastik-kirurg under natten roat sig med att sätta in ett implantat så att min kup-storlek ökat minst en storlek!!!! Jag var fullt nöjd med min "gamla" kupa! Hmpf! Bedrövligt att sådana här saker får ske!

Det här...

...har jag längtat efter i nio månader. Oj, vad jag ska käka!

Äntligen hemma!

För några timmar sedan kom vi så äntligen hem. Och det var precis så jobbigt att vara kvar på sjukhuset som jag hade befarat. Knyttet sov gott, men jag sov inte så mycket. Det var bebisar som skrek, både den vi delade rum med och andra, det var ljust på rummet från korridoren där jag även hörde både personal och andra nyförlösta. Nu ska jag därför ta mig en välbehövlig eftermiddagslur i min egen säng och det ska bli så skönt!

Min fina vän!

Första värken kom vid halvfyra inatt och sedan kom Knyttet tio i åtta. Från det att jag tog första andetaget i lustgasen till dess att jag tog det sista när barnmorskan sydde var lustgasen min bästa vän i världen! Halleluja för lustgas! Knyttet, som var en tjej sover nu och jag känner mig också lite trött, men glad att det är över och att jag inte behöver vara rädd längre.

Nöjd

Jag har köpt in pärlor och kedjor till två halsband som jag velat göra och igår gjorde jag klart ett av dem. Det blev som jag hade tänkt mig. Tidigare har jag gjort många halsband med mer längd, men med en vardag som snart är fylld av blöjbyten och bärande på bebis så är det mer praktiskt med lite kortare halsband. Detta passar bra till de kläder jag har som går i rosa och lila ton.

Jag hade också fel!

Klockan är nu drygt 18:00 och inga tecken på att Knyttet kommer ut idag. Nu hoppas jag nästan att det dröjer till på söndag för på lördag ska jag sjunga på Fröken Granits dotters namnfest och det är ju svårt om jag är på förlossningen på lördag.

En till bra sak med förskolan

Jag är verkligen så nöjd med Lillens uteförskola. Underbar personal som ser mitt barn och tycker om honom och tillgodoser hans behov av stimulans. Förutom detta så har de den goda vanan att klippa ur Test-Faktas tester gällande regnkläder, stövlar, vinterskor och overaller (för kids). Det är så bra för mig som förälder till ett barn på uteförskola att få veta! Och jag kan säga att det är sällan de dyraste märkena är de bästa (även om jag fattar att de inte testar alla märken som finns)! Polarn o Pyret och Reima exempelvis har aldrig vunnit något test sedan Lillen började förskolan (hösten 2007). Bästa regnkläderna på marknaden nu är KappAhls och i vintras var det Coops overall som var den bästa.

Hoppet är ute!

Jag har nu äntligen fått svar från Estrella:

"Tack för ditt mail.

Estrella Spinns Dill utgick för ett par år sedan eftersom de tyvärr inte sålde tillräckligt bra. Just nu finns inga planer på att återuppta produktionen.

Jag hoppas du kan hitta en annan produkt som du tycker lika mycket om!

Med vänliga hälsningar

Helen Göransson
Konsumenttjänst
Estrella AB
konsumenttjanst@estrella.se"

Nej, jag kan ju inte hitta en annan produkt som jag tycker lika mycket om! Det är ju det som är problemet. Buhuuuuuuuuuuuuuu...snyft...stackars mig! Och Teaterapan.

En sak har jag i alla fall lärt mig

Det är ju tredje barnet jag ska få nu. Med Stora killen var den 12 oktober ett magiskt datum - då skulle jag bli mamma...men så dröjde det ända till 21 oktober innan han kom! Och vad jag försökte få igång förlossningen; jag gick fort, sprang i trappor, grävde en stor grop till ett körsbärsträd m.m. När jag väntade Lillkillen insåg jag att det nog inte var så sannolikt att han skulle komma den 22 oktober, men jag var lite orolig att han skulle komma på storebrors födelsedag, så veckan innan, när inbjudningskorten till Stora killens 8-årskalas skulle ut så tog jag på mig skorna och gick en snabb promenix till alla adresser, vilket täckte ett ganska stort område av Lilla Staden.

Det enda som har hänt när jag gjort dessa ansträngningar att få igång förlossningen är att jag fått sammandragningar och förvärkar, men ingen av dessa har hållit i sig speciellt länge. Så den här gången gör jag inte ett dyft för att försöka få igång förlossningen.

Om Knyttet inte kommit på söndag, då kommer jag nog bli lite rastlös, men innan dess har jag bestämt mig för att ta det hela med ro. Jag bara njuter av att ha all den här tiden till mitt förfogande!

Projektet är genomfört!

Nu är jag äntligen klar med allt jag tänkte hinna innan Knyttet kommer. Ikväll slutförde jag projekt "Sticka en babyfilt", som jag faktiskt inte var helt säker på att jag skulle slutföra när jag började för en dryg vecka sedan. Jag stickade rutor som jag sedan sydde ihop och för att det skulle bli både lite varmare och lite mer stabilt så fodrade jag med ett fleecetyg. Tycker själv att det blev väldigt bra och jag känner mig mycket stolt över mig själv som fixade detta helt utifrån en tanke i mitt lilla huvud! Nu lägger jag stickorna i stick-kartongen och förpassar dem till vinden. Och väntar på och längtar efter den som ska ligga under filten!

Få se...

Lunch. Varma mackor med kantareller. Hemgjord saft. Varmt och soligt på altan. Fåglarna konverserar.

Livet är allt bra gott!

In rememberance

Visst var han snygg i Nord och Syd. Men som Johnny i Dirty Dancing var han helt fantastisk! Hur många gånger såg jag inte denna film när jag var tonåring?! Och hur gärna ville jag inte träffa min egen Johnny? En kille som tyckte att: No-one puts Baby in a corner! för att sedan svepa iväg med henne upp på scen där de slog alla med häpnad?! Suck! Kolla in slutscenen i denna fantastiska dansfilm!

Och hur gick det för mig då? Träffade jag min egen Johnny? Ja, men visst gjorde jag det! Sportfiskaren är en fantastisk man på så många sätt och att han dessutom kunde lära sig Macarena och slå våra bröllopsgäster med häpnad kom som en fullständig överraskning för de flesta, men jag visste nog alltid att det fanns en Johnny även i Sportfiskaren...

Nej, nu går jag och lägger mig!

Här sitter jag nu några timmar senare med ett glas hemgjord blandsaft. Allt är uppdiskat efter dagens saftande och nya flaskor står på tork inför morgondagens saftande. Saften smakade mycket gott och Saft-Maja måste ju vara en av de bästa sakerna som uppfunnits. Så enkelt! Bara att slänga i bären, koka en timme, sedan tappa upp i stort kärl, hälla i socker och eventuellt konserveringsmedel, röra en stund och sedan tappa upp i flaskor - färdigt! Love, love, love!

Men nu är jag trött och har lite ont i korsryggen efter allt rörande, bärande av flaskor och upphällande av saft. Ska bli gott att sussa sött!

Panik-safta och panik-sylta!

Katastrof! I eftermiddags upptäckte Sportfiskaren att vår extrafrys innehållandes bär, svamp, bröd, kaffebröd och charkuterivaror bestämt sig för att gå i pension utan att berätta detta för mig. Det mesta kommer gå förlorat, men jag försöker rädda en del av svampen och alla bär. Tack och lov hade mina föräldrar en extra Saft-Maja ståendes i garaget så den är nu hämtad. Jag gör lite svartvinbärssylt, för det tycker jag om, men resten av alla bären; röda och svarta vinbär, krusbär och körsbär blir saft. Blåbären, de få vi hade lyckats plocka i år, kommer bli en paj. Rabarbern slänger jag nog ned i saften.

Nu måste jag hasta la vista till Maxi Ica Stormarknad för inköp av natriumbensoat, socker och plastdunkar! Sedan ska jag safta hela natten lång!

Ni hade fel!

Alla ni som gissade på 12 september hade fel! Endast drygt en timme kvar på dygnet och Knyttet är inte på väg ut. Men jag lider inte, mår inte dåligt eller känner mig överdrivet tjock. Knyttet verkar dock tycka det börjar bli trångt därinne och sprattlar så det gör ont ibland. Jag har förklarat att det går bra att komma ut nu så kan h*n röra sig mer fritt om det känns trångt, men så besvärligt är det tydligen inte därinne...

Ser fram emot...

...att läsa denna. Både Syster Yster och Sportfiskaren har rekommenderat böckerna om A-gruppen. Nu har jag fått den första i serien. Hoppas den är lika bra som jag hoppas!

Ökad spritkonsumtion

Jag är mycket återhållsam när det gäller användande av alkoholhaltiga drycker. Men på senare tid har min spritkonsumtion ökat markant. I vanliga fall brukar jag nöja mig med en tröja mellan handen och handtag, dörrar, räcken m.m samt användande av vanlig Savett, men i dessa grisförkylningstider räcker inte detta för mig. Jag har en flaska handsprit samt decinficerande våtservetter i handväskan och använder dessa flitigt dagligen.

Men jag är lite rädd att jag ska gå överstyr så jag har förbjudit mig själv att använda dessa i hemmet utan försöker nöja mig med tvål och vatten här hemma - det är ju mestadels våra baciller som florerar här.

Tack och lov så arbetar jag inte längre vilket innebär att jag slipper skaka hand med en massa främmande folk dagarna i ända!

Som ni förstår ser jag, ur bacillsynpunkt, INTE fram emot vårt närliggande sjukhusbesök och hoppas att jag kommer därifrån så fort som möjligt!

Men sluta snooza!!!!!!!!!!!

Alltså jag blir galen (och jag vet att detta rankas som ett högst oprioriterat i-landsproblem)! Sportfiskaren är trött på morgonen och har, så länge som jag känt honom, haft den fula ovanan att snooza och snooza och snooza. För mig då, som vaknar och sedan är vaken blir följden att jag vaknar när hans mobil ringer första gången och sedan hinner jag inte somna om förrän den ringer igen och då ligger jag vaken och undrar om den kommer ringa en tredje och en fjärde och en femte gång. Således blir de tillfällen jag har möjlighet att sova lite längre en vardag till väldigt få tillfällen som Sportfiskaren tillåter mig göra det.

Jag har ju påpekat detta ett a-n-t-a-l gånger för Sportfiskaren, som kommer med ursäkter jag hört förut fast i helt andra sammanhang; "Jag rår inte för det, jag har ingen kontroll över det, det bara blir så." Jag tycker det är så oerhört respektlöst av honom gentemot mig. Speciellt eftersom jag bett honom hundra och hundra gånger att ställa klockan den tiden han måste gå upp och då helt sonika gå upp - inte ställa den en halvtimme eller fyrtiofem minuter innan han måste gå upp och snooza sig igenom den tiden.

Suck. Jag önskar han kunde visa lite hänsyn gentemot mig och hoppas att det sker en förändring snart för om en kort tid kommer det ju en liten bebis också och det är ganska stor skillnad att tvingas vakna sex eller tillåtas få sova till halvåtta.

Jaha...

...någon bebbe med födelsedatum 090909 lär det ju inte bli konstaterar jag så här 23:10. Men det hade jag i och för sig inte förväntat mig heller. Imorgon är det beräknad nedkomst enligt den där beräkningen, men det tror jag inte ett dugg på så jag har bokat in en date med Företagerskan i Storstan där jag ska shoppa några saker. Ser fram emot det. Funderar på att käka Storstans godaste Caesarsallad...mums!

Småbarnsåren är en walk in the park

Stora killen är tolv år nu och från att ha varit mest upptagen med att spela tv-spel har han nu bytt intressen. Och alla de frågor och överväganden jag ställs inför får mig att inse att småbarnsåren inte ställer speciellt stora krav på en som förälder. I och för sig har jag känt det från det att Lillen kom eftersom det är åtta år mellan dem och det är ändå en viss skillnad på att ha en åttaåring och en nyfödd. Men senaste tiden har skillnaden blivit allt tydligare.

Den starka viljan hos Stora killen att inte vara annorlunda, att vara som alla andra, men utan att för den skull bli ingen. Hur skulle jag kunnat gissa att han inte använde sin nya dyra cykel för att det var en pakethållare på och ingen annan har det? Är det okej att vara ute på sta'n (som ju ligger 300 meter hemifrån) på helgerna i hans ålder? Vilken tid är det rimligt att han kommer in? Och det är väl bättre att han säger att han och kompisarna ska ner på sta'n än att han inte berättar var han är? Ska jag ringa hem till kompisarnas föräldrar när jag får veta att hans kompisar röker? Hur blir det för Stora killen? Hur mycket och på vilket sätt kan jag prata med honom om sexualitet, som ju verkligen INTE är något han ska dela med sin förälder, men vissa saker vill jag ändå få sagt? Hur ska jag balansera mellan hans rätt till ett privatliv och mitt behov av kontroll för att se till att han inte far illa eller hamnar i dåliga situationer han inte tar sig ur? En kväll knuffar han iväg mig när jag vill ge honom en godnattkram och nästa kväll vill han ha en kram, men han ber inte om en så det är upp till mig att gissa mig till om det är en kramkväll eller inte. Och hur känns det för honom när jag tolkar fel och tränger mig på när han inte vill eller går ut utan att ge honom en kram när han vill? Hur pratar jag med honom kring det här med hygien på ett bra sätt, han är ju inte heller van vid att hormonerna startar en massa fysiska processer i kroppen. Att bara acceptera att han döljer sig bakom sin lugg och sin surmulna uppsyn och att stunderna av närhet och skratt tillsammans blir färre. Hur respekterar jag hans frigörelseprocess utan att förlora honom?

För mig blir det en sådan kontrast också. Lilla killen som är helt förälskad i mig och livet och så Stora killen som på olika sätt frigör sig från mig och inte alltid är nöjd med livet. Men som sagt, fördelen med detta är ju att jag tycker att det är a walk in the park att vara förälder till Lillen! Inget känns svårt. För att inte tala om hur simpelt det kommer vara att ta hand om en nyföddis vars behov är av det mer fundamentala slaget; mat, sömn, närhet och omvårdnad.

Dessutom har de flesta av mina kompisar mycket yngre barn, så jag umgås med få som är i samma situation. Det är Företagerskan som jag ringer till och så pratar jag med äldre kollegor som har barn i samma ålder för att få höra hur de gjort och tänkt när det gäller tonårstiden. Så jag vet att jag inte är ensam om att känna mig osäker och att Stora killen är som tonåringar i största allmänhet. Det känns betryggande.

Men hallå kyrkan!

Läste att en församling funderar på att servera starkvin under nattvarden med förhoppning om att det skulle minska risken för smittspridning av grisförkylning. Eeeehhh? Tror att det i så fall hade stått någon annanstans om det verkligen var så att alkohol tog död på grisförkylningsbakterien, eller?!

För övrigt tycker jag att den som är rädd att få grisförkylning, men ändå frivilligt sätter sin mun till kalken eller doppar oblaten däri får skylla sig själv!

Egentligen

Förra gången jag var hos barnmorskan skulle vi skriva mitt omvårdnadsmeddelande. Det är det som förlossningspersonalen läser när jag kommer dit. Så här står det:

"Inga särskilda önskemål angående förlossningen, lite orolig inför smärtan. Tidigare använt lustgas, ska nu testa TENS, även öppen för förslag vb. Kan tänka sig THG" (THG är fackspråk för epidural)

Men egentligen, om jag hade fått bestämma helt själv, hade det stått så här:

"Pat livrädd för smärtan, vill ha en smärtfri förlossning och kan tänka sig vad som helst för att få det. Vill, till skillnad mot de tidigare gångerna, se snygg och fräsch ut under och efter förlossningen."

Men det kändes liksom inte så bra att säga det till barnmorskan, lite fegt och ytligt. Fast det är de två sakerna jag egentligen tycker är viktiga; ingen smärta, se snygg ut (förutom det självklara att Knyttet ska må bra under och efter förlossningen, men det behöver ju inte ens skrivas för det vill ju alla föräldrar). Jag är nog ganska feg och ytlig med andra ord...

Varför Estrella?

Igår var jag på bokcirkel igen. Mycket trevligt som vanligt; god mat, härligt sällskap och intressant diskussion om boken vi läst (Box 21). Jag och Teaterapan kom att prata på snacks och kom fram till att vi båda saknar Estrellas Spinn Dills SÅ MYCKET! Varför slutade de med dem?! När vi flyttade till Lilla Staden fanns de fortfarande, det är fem år sedan, men sedan försvann de! Suck! Jag kan verkligen längta efter en påse Spinn Dills ibland. Tror jag ska e-posta Estrella och fråga varför Spinn Dills utgått ur sortimentet! Nu har jag ju all tid i världen att ägna mig åt sådana petitesser. Ja, jag ska e-posta dem, på en gång faktiskt!

Så här gissade ni!

Totalt 23 röster
17 tror det blir en tjej
6 tror det blir en kille
Flest har gissat att Knyttet kommer den 12 september, på andra plats kommer 15 september. Två har gissat på det datum jag skulle tycka vore roligt att få på; 090909 (men det kommer inte hända).

Vad jag tror?
En kille som kommer den 17 september.

Nå?

Om min kör kunde...

...följa med mig till förlossningssalen och sjunga en repris av kvällens konsert skulle det nog inte göra ont att föda! Hurra för min kammarkör!

Jag är galen

Lillen till förskolläraren: Min mamma har slutat jobba.
Fl: Ja, jag vet det.
L: Hon är galen!
Fl: Jaså, varför då?
L: Jo, jag är här fast hon är hemma!