fredag, augusti 30, 2013
Kanske inte frisör
Liten kan själv. Fast nog blev det rätt rufsigt? Sitter på händerna för att inte rätta till...
onsdag, augusti 28, 2013
Skolinspektionen äger
Citat ur Skolinspektionens beslut:
"Enligt de intervjuade eleverna så öppnade sex till nio av de äldre eleverna från såväl Björke som Gransäter dörren till rummet där två av de yngre eleverna befann sig. De äldre eleverna släckte lampan och ombad de yngre eleverna att lägga sig på golvet på magen. Den ena av eleverna fick en ögonbindel för ögonen. De äldre eleverna anklagade de yngre för att de hade talat nedsättande om Gransäters elevhem och som straff för detta så skulle de brännmärkas med bokstaven B för Björke. De äldre eleverna tog fram ett strykjärn som de kopplade in i väggen och vek upp skjortorna på de yngre eleverna. De äldre eleverna höll det nu uppvärmda strykjärnet mot ryggen på den ena av de yngre eleverna. Den yngre eleven skrek till, och då lyfte de äldre eleverna strykjärnet från ryggen. Sedan skulle samma ritual genomföras på den andra yngre eleven, men då räckte inte sladden, och sladden till strykjärnet drogs ur av de äldre eleverna. Ånga droppade ner på den andra yngre elevens rygg och därefter höll de äldre eleverna strykjärnet, som då hade svalnat något, mot den andra elevens rygg. När även denna elev skrek till, så tog de äldre elevema bort strykjärnet. Efter att detta var genomfört sa de äldre eleverna "Välkomna till Strömbro ikväll". Därefter gick de äldre eleverna ut, med avsikt att besöka andra yngre elever på deras rum".
Citat från en styrelseledamot:
"Det är ingen åtgärd som är riktad mot några specifika elever med inslag av mobbning eller kränkning, förutom det som skedde i helgen som man mer får betrakta som en olyckshändelse".
I intervju med Skolinspektionen anser internatchefen:
"att händelsen är att anse som kränkande behandling, att han inte ser det som en olycka men att det heller inte fanns något uppsåt att skada med strykjärnet, utan att syftet mer var att skrämmas".
Styrelseledamoten bagatelliserar incidenten på ett sätt som är både kränkande mot de som utsatts och skrämmande utifrån den position hen besitter. Internatchefen inser att det kanske är att ta det hela lite väl långt genom att kalla det för en olycka (no shit Sherlock), men anser alltså att ovan beskrivna situation var för att "skrämmas". Okej. Då undrar jag bara; hur mycket grad av våld skulle behövas för att internatchefen skulle tycka att det fanns uppsåt att skada?! Ja, för jag vet inte, jag kanske är extra känslig, men jag inbillar mig att några fler vuxna (och barn också för den delen) än jag menar att om en sätter i sladden i ett strykjärn så att det blir varmt och sedan håller strykjärnet mot huden på en människa så finns det ett helt klart uppenbart uppsåt att skada någon.
Med personer i ledningen som har ovanstående inställning - hur skulle situationer som ovan beskrivs kunna undvikas på skolan?!
Och. Tänk om det vore på din arbetsplats allt detta hade skett. Alla incidenter som till slut ledde fram till Skolinspektionens beslut. Och den som till slut gjorde att bägaren rann över. Om det var på min. Om det var mig de hade bränt på ryggen med ett strykjärn. Och så hade socialnämndens ordförande sagt att det var en "olyckshändelse". Och min verksamhetschef hade sagt att ingen av de nio hade haft uppsåt att skada mig, de ville bara "skrämmas". Det skulle ju aldrig hända att de uttryckte sig så.
Det säger en del om hur Lundsberg ser på barn.
Jag har svårt att förstå:
1. Hur vuxna med ett uns engagemang i barn och pedagogik har valt att fortsätta arbeta på en skola som har och under en lång tid har haft så uppenbara problem med allvarlig pennalism
2. Hur föräldrar med ett uns kärlek till sina barn har valt att skicka sina barn till en skola som har och under en lång tid har haft så uppenbara problem med allvarlig pennalism
Men nu behöver jag inte förstå. För idag fattade Skolinspektionen ett beslut som förhoppningsvis blir spiken i kistan för en skola som inte är värd namnet.
"Enligt de intervjuade eleverna så öppnade sex till nio av de äldre eleverna från såväl Björke som Gransäter dörren till rummet där två av de yngre eleverna befann sig. De äldre eleverna släckte lampan och ombad de yngre eleverna att lägga sig på golvet på magen. Den ena av eleverna fick en ögonbindel för ögonen. De äldre eleverna anklagade de yngre för att de hade talat nedsättande om Gransäters elevhem och som straff för detta så skulle de brännmärkas med bokstaven B för Björke. De äldre eleverna tog fram ett strykjärn som de kopplade in i väggen och vek upp skjortorna på de yngre eleverna. De äldre eleverna höll det nu uppvärmda strykjärnet mot ryggen på den ena av de yngre eleverna. Den yngre eleven skrek till, och då lyfte de äldre eleverna strykjärnet från ryggen. Sedan skulle samma ritual genomföras på den andra yngre eleven, men då räckte inte sladden, och sladden till strykjärnet drogs ur av de äldre eleverna. Ånga droppade ner på den andra yngre elevens rygg och därefter höll de äldre eleverna strykjärnet, som då hade svalnat något, mot den andra elevens rygg. När även denna elev skrek till, så tog de äldre elevema bort strykjärnet. Efter att detta var genomfört sa de äldre eleverna "Välkomna till Strömbro ikväll". Därefter gick de äldre eleverna ut, med avsikt att besöka andra yngre elever på deras rum".
Citat från en styrelseledamot:
"Det är ingen åtgärd som är riktad mot några specifika elever med inslag av mobbning eller kränkning, förutom det som skedde i helgen som man mer får betrakta som en olyckshändelse".
I intervju med Skolinspektionen anser internatchefen:
"att händelsen är att anse som kränkande behandling, att han inte ser det som en olycka men att det heller inte fanns något uppsåt att skada med strykjärnet, utan att syftet mer var att skrämmas".
Styrelseledamoten bagatelliserar incidenten på ett sätt som är både kränkande mot de som utsatts och skrämmande utifrån den position hen besitter. Internatchefen inser att det kanske är att ta det hela lite väl långt genom att kalla det för en olycka (no shit Sherlock), men anser alltså att ovan beskrivna situation var för att "skrämmas". Okej. Då undrar jag bara; hur mycket grad av våld skulle behövas för att internatchefen skulle tycka att det fanns uppsåt att skada?! Ja, för jag vet inte, jag kanske är extra känslig, men jag inbillar mig att några fler vuxna (och barn också för den delen) än jag menar att om en sätter i sladden i ett strykjärn så att det blir varmt och sedan håller strykjärnet mot huden på en människa så finns det ett helt klart uppenbart uppsåt att skada någon.
Med personer i ledningen som har ovanstående inställning - hur skulle situationer som ovan beskrivs kunna undvikas på skolan?!
Och. Tänk om det vore på din arbetsplats allt detta hade skett. Alla incidenter som till slut ledde fram till Skolinspektionens beslut. Och den som till slut gjorde att bägaren rann över. Om det var på min. Om det var mig de hade bränt på ryggen med ett strykjärn. Och så hade socialnämndens ordförande sagt att det var en "olyckshändelse". Och min verksamhetschef hade sagt att ingen av de nio hade haft uppsåt att skada mig, de ville bara "skrämmas". Det skulle ju aldrig hända att de uttryckte sig så.
Det säger en del om hur Lundsberg ser på barn.
Jag har svårt att förstå:
1. Hur vuxna med ett uns engagemang i barn och pedagogik har valt att fortsätta arbeta på en skola som har och under en lång tid har haft så uppenbara problem med allvarlig pennalism
2. Hur föräldrar med ett uns kärlek till sina barn har valt att skicka sina barn till en skola som har och under en lång tid har haft så uppenbara problem med allvarlig pennalism
Men nu behöver jag inte förstå. För idag fattade Skolinspektionen ett beslut som förhoppningsvis blir spiken i kistan för en skola som inte är värd namnet.
lördag, augusti 24, 2013
Inte riktigt den middagen jag tänkte
Jag och Stora Killen är ensamma i helgen. Förra sommaren hittade jag och Företagerskan värsta svampstället och lovade varandra att alltid gå dit tillsammans och plocka. Idag var det dags och jag hade kallt räknat med att bjuda på svamprisotto till middag.
Efter tre timmar i skogen hade jag dock bara 10 svampar i korgen!
Så det fick bli snabbmat istället!
Efter tre timmar i skogen hade jag dock bara 10 svampar i korgen!
Så det fick bli snabbmat istället!
tisdag, augusti 20, 2013
Skärpning!
Idag skulle jag lägga in mina ICE-nummer i nya mobilen. Visar sig att jag verkligen inte på riktigt kan ringa Sportfiskaren utan min mobil eftersom jag inte kan hans mobilnummer.
Nu har jag pluggat i några minuter och har lovat mig själv att kunna hans nummer från och med idag. Jag kan helt enkelt nästan inga mobilnummer utantill längre. Jag kan ringa till Stora Killen och till brorsan. Sedan kan jag en hoper hemtelefonnummer, men det är ju sällan till någon hjälp. Och aldrig om det är till Sportfiskaren jag ska ringa!
Och du? DU har väl lagt in ett ICE-nummer i mobilen. På min Samsung går det att lägga till genom att välja; -kontakter-grupper-ICE. Men jag vet att på andra mobiler går det oftast att gå in på inställningar, hitta ägarinformation och där lägga i ett nummer. Genom dessa båda sätt kommer ditt ICE-nummer nås även om din skärm är låst! Bra va'?
Nu har jag pluggat i några minuter och har lovat mig själv att kunna hans nummer från och med idag. Jag kan helt enkelt nästan inga mobilnummer utantill längre. Jag kan ringa till Stora Killen och till brorsan. Sedan kan jag en hoper hemtelefonnummer, men det är ju sällan till någon hjälp. Och aldrig om det är till Sportfiskaren jag ska ringa!
Och du? DU har väl lagt in ett ICE-nummer i mobilen. På min Samsung går det att lägga till genom att välja; -kontakter-grupper-ICE. Men jag vet att på andra mobiler går det oftast att gå in på inställningar, hitta ägarinformation och där lägga i ett nummer. Genom dessa båda sätt kommer ditt ICE-nummer nås även om din skärm är låst! Bra va'?
Hör på
Jag vet att ni, hjärnan och kroppen, vant er med att lägga er runt 02.00 många nätter den senaste tiden. Nu är dock nya tider, vi har börjat jobba igen och då behöver vi somna runt 00.00. Så jag vore så himla tacksam om ni går in i viloläge liiite tidigare än 02.45 i natt. Okej? Deal?
söndag, augusti 18, 2013
Var är du nu?
Jag skulle hämta småkidsen. Det var fredag eftermiddag och de hade tid till 15.00. Strax efter 14.00 kommer din väninna till vår reception. Hon är orolig för hon har inte sett dig och barnen på en vecka. Posten ligger innanför dörren.
Några år tidigare hade jag planerat din flytt till vår kommun med din hemkommun. Du och barnen hade blivit utsatta för våld av barnens pappa och nu bodde du på en kvinnojour. Du fick kvarskrivning, en lägenhet via oss och påbörjade en tvist om barnen, du ville ha ensam vårdnad. Du ville inte ha stödsamtal med mig, men du hörde av dig då och då när du behövde hjälp med olika saker. Så under de två åren i vår kommun hade vi regelbunden kontakt, om än med låååååååååånga mellanrum.
Därför blev jag orolig när receptionen kontaktade mig. Din väninna hade lämnat sitt nummer till dig. Lägenhetskontraktet hade för länge sedan övergått till dig då du varit en exemplarisk hyresgäst, du hade börjat studera och hade inte längre försörjningsstöd. Däremot visste jag att familjerätten hos oss och i din gamla kommun sökte dig utifrån att tingsrätten beslutat att du skulle ha fortsatt ensam vårdnad, men att barnen skulle ha rätt till umgänge med sin pappa. Du kom inte på de tider som avsatts för dig och hörde inte heller av dig. När domen kom några månader tidigare så ringde du och var upprörd, arg och ledsen. Jag tror du kände dig väldigt pressad. Du kunde ju inte veta att vår familjerätt bara ville träffa dig för att höra hur du ställde dig till att barnen hade umgänge med sin pappa. Kanske du trodde att de skulle tvinga barnen att träffa honom. Pappan som den minsta inte ens kom ihåg och som den äldsta var rädd för.
Eftersom du hade skyddade personuppgifter och hade varit utsatt för våld och det var en pågående vårdnadstvist blev jag som sagt orolig. Jag bollade med min chef, packade ihop mina saker, ringde polisen 14:45, lämnade de uppgifter jag hade och påtalade att jag var orolig. Polisen jag pratade med kände till mig och litade på min bedömning och även hon var på väg att hämta barn på förskolan. Jag uppgav mitt privata nummer, förklarade att jag var på väg att hämta småkidsen, men att jag fanns tillgänglig under hela helgen. Hon lovade att jag skulle få veta hur det gick.
När polisen gick in i lägenheten syntes det att ni hade lämnat den i hast. Mat som hade möglat låg kvar på tallrikarna på diskbänken. Det var rörigt i lägenheten, men det såg inte ut som att det förekommit bråk utan snarare som att du packat det allra viktigaste i panik. Inga pass eller andra värdesaker fanns i lägenheten. Polisens bedömning var att du lämnat lägenheten på eget initiativ och inte blivit utsatt för något brott.
Jag andades ut. Jag hade fruktat det värsta och hade en orosklump i magen ända till polisen ringde mig senare på kvällen. Det jag är mest orolig av allt är att någon av de våldsutsatta jag har kontakt med kommer bli en av de 17 som dödas varje år av en person som de har eller har haft en nära relation med.
När vi är i storstäder kommer jag på mig själv att ibland hålla utkik efter dig. Finns du där? Eller åkte du tillbaka till hemlandet?
Var du än är med dina fina barn hoppas jag att du fått det liv du förtjänar, ett liv utan hot och våld, ett liv med kärlek och trygghet.
Några år tidigare hade jag planerat din flytt till vår kommun med din hemkommun. Du och barnen hade blivit utsatta för våld av barnens pappa och nu bodde du på en kvinnojour. Du fick kvarskrivning, en lägenhet via oss och påbörjade en tvist om barnen, du ville ha ensam vårdnad. Du ville inte ha stödsamtal med mig, men du hörde av dig då och då när du behövde hjälp med olika saker. Så under de två åren i vår kommun hade vi regelbunden kontakt, om än med låååååååååånga mellanrum.
Därför blev jag orolig när receptionen kontaktade mig. Din väninna hade lämnat sitt nummer till dig. Lägenhetskontraktet hade för länge sedan övergått till dig då du varit en exemplarisk hyresgäst, du hade börjat studera och hade inte längre försörjningsstöd. Däremot visste jag att familjerätten hos oss och i din gamla kommun sökte dig utifrån att tingsrätten beslutat att du skulle ha fortsatt ensam vårdnad, men att barnen skulle ha rätt till umgänge med sin pappa. Du kom inte på de tider som avsatts för dig och hörde inte heller av dig. När domen kom några månader tidigare så ringde du och var upprörd, arg och ledsen. Jag tror du kände dig väldigt pressad. Du kunde ju inte veta att vår familjerätt bara ville träffa dig för att höra hur du ställde dig till att barnen hade umgänge med sin pappa. Kanske du trodde att de skulle tvinga barnen att träffa honom. Pappan som den minsta inte ens kom ihåg och som den äldsta var rädd för.
Eftersom du hade skyddade personuppgifter och hade varit utsatt för våld och det var en pågående vårdnadstvist blev jag som sagt orolig. Jag bollade med min chef, packade ihop mina saker, ringde polisen 14:45, lämnade de uppgifter jag hade och påtalade att jag var orolig. Polisen jag pratade med kände till mig och litade på min bedömning och även hon var på väg att hämta barn på förskolan. Jag uppgav mitt privata nummer, förklarade att jag var på väg att hämta småkidsen, men att jag fanns tillgänglig under hela helgen. Hon lovade att jag skulle få veta hur det gick.
När polisen gick in i lägenheten syntes det att ni hade lämnat den i hast. Mat som hade möglat låg kvar på tallrikarna på diskbänken. Det var rörigt i lägenheten, men det såg inte ut som att det förekommit bråk utan snarare som att du packat det allra viktigaste i panik. Inga pass eller andra värdesaker fanns i lägenheten. Polisens bedömning var att du lämnat lägenheten på eget initiativ och inte blivit utsatt för något brott.
Jag andades ut. Jag hade fruktat det värsta och hade en orosklump i magen ända till polisen ringde mig senare på kvällen. Det jag är mest orolig av allt är att någon av de våldsutsatta jag har kontakt med kommer bli en av de 17 som dödas varje år av en person som de har eller har haft en nära relation med.
När vi är i storstäder kommer jag på mig själv att ibland hålla utkik efter dig. Finns du där? Eller åkte du tillbaka till hemlandet?
Var du än är med dina fina barn hoppas jag att du fått det liv du förtjänar, ett liv utan hot och våld, ett liv med kärlek och trygghet.
Helt förvirrad!
Min uppmärksamma syrra skickade meddelande till mig förut och undrade vad som hade hänt med bilderna på bloggen. Tja, inte vet jag. Jag trodde de var kopplade till Picasa webbalbum, men det var förr i tiden det tydligen. Nu verkar de lagras på google+. Jaha, ingen fara med det.
Däremot vore det najs om jag slapp ha dem dubbelt, både i albumet för bloggen och där mina säkerhetskopior av foton från mobilen ligger.
Ogillar att ha privata bilder liggandes där jag inte vet riktigt vilken sekretess det är på dem... Tror jag ska sätta mig ngn regnig dag och föra över alla bilder/videor från google+ till usb-minne och typ dropbox. Känns som att sekretessen är bättre på dropbox?
Just nu orkar jag i alla fall inte tänka mer på det. Jag hoppas att inte alla i hela världen kan se alla mina foton på google+ och så sover jag på saken.
Däremot vore det najs om jag slapp ha dem dubbelt, både i albumet för bloggen och där mina säkerhetskopior av foton från mobilen ligger.
Ogillar att ha privata bilder liggandes där jag inte vet riktigt vilken sekretess det är på dem... Tror jag ska sätta mig ngn regnig dag och föra över alla bilder/videor från google+ till usb-minne och typ dropbox. Känns som att sekretessen är bättre på dropbox?
Just nu orkar jag i alla fall inte tänka mer på det. Jag hoppas att inte alla i hela världen kan se alla mina foton på google+ och så sover jag på saken.
söndag, augusti 11, 2013
Sommarens favoritlack...
... är utan tvekan Isadoras Sugar Crush. Två lager med färgat lack och så ett lager genomskinligt Top Cover från O.P.I och det håller sig fint i en och en halv vecka! På deras sajt står det att en inte ska använda överlack, men det gör jag ändå och gillar slutresultatet som inte blir lika glansigt som andra lack, men ändå djupnar i färgen. Har behärskat mig och har bara köpt två nyanser. Möjligen blir det några fler innan sommaren är över.
fredag, augusti 09, 2013
Även i dag...
...lär jag mig något nytt. Sportfiskarens semester är slut, jag och småkidsen är själva i stugan. Lillkillens fiskeintresse har dock inte minskat varför jag nu lärt mig göra några knutar för att fästa krokar och drag! Google is da shit!
torsdag, augusti 08, 2013
torsdag, augusti 01, 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)