Gott Nytt År

Snart åker vi iväg för att fira nyår med Fröken Granit och hennes familj. Desserten står i kylen och jag hoppas jag inte glömmer bort att ta med den!

2012 har varit ett omtumlande år. Som projektledare för studieresan till Professorn slet jag verkligen hårt med framför allt de praktiska detaljerna och det belönade sig för resan blev SÅ lyckad! Körresan till England var också rolig, men inte på samma sätt och faktiskt inte lika rolig som tjänsteresan till USA. I övrigt har jobbåret 2012 varit det år då jag insett att allt är inte som jag trott och även om det kan kännas trist så är det ju bättre att kunna utgå från hur det verkligen är. Mitt jobb är en stor källa till glädje, det tror jag ingenting kan ändra på.

När det gäller föräldraskapet till Stora Killen så har det i sanning varit fler uppförsbackar än nedförsbackar. Utan att lämna ut Stora Killen alltför mycket så kan jag ju med emfas säga att jag definitivt kommer kunna vara ett stöd till mina vänner när de blir tonårsföräldrar. Tror jag varit med om det mesta det här året. Önskar så innerligt en förändring under 2013, men ska jag vara ärlig så tror jag inte riktigt på det. Bara att bryta ihop lite nu och då och gå vidare. I nöden prövas vännen och det är smärtsamt att inse att några jag trodde skulle finnas där inte gjorde det. Inte alls eller inte i den utsträckningen jag trodde. Å andra sidan har det varit glädjande att se vilka som tagit ett steg fram, som inte backat, som stått kvar, som verkligen har funnits där på olika sätt. De har betytt allt!

Så 2013 kommer vara ett år då jag kommer behöva vara mer strategisk än tidigare, både på jobbet och hemma. Så att jag håller och orkar i längden. Det syns tydligt på antalet bloggposter att 2012 innehållit andra saker som krävt min energi, har bara bloggat hälften så mycket det här året som de tidigare åren och inte alls läst andras bloggar i samma utsträckning som tidigare. Tror att 2013 kommer vara ett prövningarnas år och ber om styrka att inte bara överleva det, utan leva det. Och att jag inte glömmer bort alla välsignelser jag fortfarande har i livet även om vissa stunder känns outhärdligt mörka.

Mera jul!

Sportfiskaren och småkidsen är hemma igen! Vi har haft en härlig kväll tillsammans och nu när de små sover tror jag att jag ska öppna julklapparna från svärisarna.

Våldsutövande män tar inte jul-ledigt

Vad skulle du göra?

Underbar middag

Nyss hemkommen från en kvällsmat intagen tillsammans med fina Företagerskan. Utan henne vore livet ack så mycket fattigare. Skratt och allvar och allt däremellan. God mat också, men ingen efterätt...tror jag måste käka en nu istället!

Fick lite bråttom

Här har jag legat i sängen och slösurfat, betalat räkningar, lyssnat på Hanna Hellquists vinter- och sommarprogram, ringt till småkidsen och Sportfiskaren och bara haft det gott. Inte ens käkat frulle än. Så visar det sig att pysselaffären har 25% på allt idag. Och så ska jag lämna tillbaka låneböcker till bibblan och lämna tillbaka en dunjacka som inte föll Stora Killen i smaken. Och 13.00 börjar Annika Östbergs vinterprat. Då vill jag vara hemma igen. Hur ska jag hinna allt detta nu då?! Rise and shine!

All by myself

Och som alltid lite handlingsförlamad. Men jag har några samtal att ringa och så några avsnitt av Downton Abbey kvar. Kommer kanske till och med orka göra något kreativt imorgon! På lördag är de tillbaka igen.

Moget övervägande

Jobbar idag. Hade inte tänkt jobba imorgon.

Skriver återrapporteringar av utvecklingsmedel som vi beviljats. Två av tre är färdiga redan. Den tredje har jag dock brottats med en del. I ansökan skrev jag att jag skulle dokumentera projektet genom att skriva en reseberättelse. Den har jag ännu inte hunnit skriva. I morse åkte Sportfiskaren och småkidsen till svärföräldrarna för att fira jul. Stora Killen och jag ensamma hemma således.

Om jag vill så kommer jag hinna skriva reseberättelsen. Om jag sitter kvar till strax innan 22.00 ikväll då larmet går på och kommer till 06.30 imorgon och går hem strax innan 21.00 då larmet går på imorgon kväll. På ett sätt vill jag. För att jag har skrivit att jag ska göra det. För att jag inte vill känna mig misslyckad som inte uppfyllt mitt åtagande.

På ett annat sätt vill jag inte. Jag vill hellre vara hemma imorgon och ägna dagen åt annat. Jag vet att ingen kommer skälla på mig eller tycka att jag är misslyckad om jag inte skriver den. Och i ärlighetens namn, vem kommer läsa den mer än en gång och ha nytta av den? Inte speciellt många, om någon.

Så alldeles nyss beslutade jag mig för att återrapportera att jag inte haft möjlighet att prioritera att skriva den och betala tillbaka de ynka tusenlappar som fanns i budget för att trycka den.

Även om det skaver lite i mig fortfarande, så ger jag mig själv en klapp på axeln.

Frid

Efter några om och men kom Stora Killen hem för en halvtimme sedan. Andas ut. Sätter på första säsongen av Downton Abbey. Popcorn, saft. Småkidsen somnade rätt sent och kommer nog sova länge. Njuter.

Bingo!

Verkar som att jag, ähum...jag menar kidsen...lyckades med att köpa ngt maken gillade i julklapp. Just nu sitter Sportfiskaren och Fixaren och dricker rött och spelar lp-skivor.

Juldagens frulle

Alltid lyxigt god!

09.27 vaknar första barnet

Helt okej för mig. Underbart med jullov! Underbart att slippa vardagens ständiga deadlines. Bara ta dagen som den kommer och fylla den med innehåll.

Julbön

Titta på The prayer Celine Dion& A Bocelli på YouTube
Hör min bön.

God Jul

Nu går allt tomtemor och lägger sig.

Nu borde vi klara oss

Förra baket är uppätet. Nu borde vi klara oss till julen kan dansas ut.

Julefrid

I skenet av adventsstjärnan ligger jag och Liten kvar i sängen för prat och gos.

Kvällsro

Tonåringen är tryggt inomhus hos kompis sedan flera timmar. Småkidsen sover, maken likaså. Efter en tuff vecka med lite fler sömntimmar än vanligt och ändå lite ork känner jag igen mig ikväll. Har kraft och ork. Kollar lite SVTPlay medan jag klipper tyger. Nu lite break med lussekatt och glögg. Det var ju ändå lucia för några kvällar sedan!

Kom till oss!

Polisen tar ett krafttag mot våld i nära relationer och lanserar sin kampanj "Kom till oss". Se filmen:



Och barnen...alla de där barnen som finns där våldet är. Och våldet är i den här filmen fysiskt, men den största delen av våldet handlar om makt och kontroll på olika sätt.

Sömnens läkande kraft

Sova på saken. Kanske det bästa tipset ever. Sömn helar, bearbetar dagens intryck, ger kraft och tid för återhämtning.

Att dessutom ha en arm att sova på och andetag att lyssna till när jag somnar in gör livet lättare.

37 år i Sverige

Idag för 37 år sedan stod det två gifta människor på Arlanda och väntade just på mig. Min mamma skickade för någon dag sedan en dikt som hon hade hittat och som beskrev så bra hur hon känner kring att vara adoptivmamma (för mig låter den "titeln" på henne konstig, hon är ju bara mamma för mig liksom). Delar med mig av den då även jag tyckte den var fin.

Den andra mamman

Hon som sörjde. Hon som bar

Kunde inte komma nära

Kunde inte finnas kvar

Ville se nån annan bära

Kunde ge ett liv en chans

Den hon inte såg sig ha

Drömde att nån annanstans

Skulle detta barn må bra

Tänk att jag fick plats i drömmen

Blev den som får kallas mor

av ett litet barn i sömnen

får se växa och bli stor

stor i trygghet, kärlek samma

som om jag var den som bar

Jag som alltid är din mamma

Jag som alltid stannar kvar

Ur ”Att adoptera” nr 6/2012

Författare Cecilia Ekhem(2009)

Omtanke

Stora Killen hade kompisar som skulle sova över. Han släntrar ned för trappan och börjar slamra i köket. Går och kollar vad han gör. Han fixar kvällsfika till sina två kompisar, trots att han själv är mätt. Gulliga unge!

För att jag kanske har något med innehållet att göra

Idag fick jag ett exemplar av den här boken. När den översattes var ett antal översättare inblandade och från en av dem fick jag frågor via mail kring begrepp som används inom socialtjänsten och socialt arbete. Jag svarade snällt på dem så gott jag kunde och vem vet, kanske hade mina svar någon inverkan på slutversionen. Den som läser får se!

Meh, det där är ju vår grej ju!

Häromveckan trodde jag Fixarn skojade när han och Sportfiskaren pratade om att gå ut och gå på kvällen. Tänkte att de raljerade lite över att jag och Grannfrun bestämt att ge oss ut på långpromenad igen.

Men så i eftermiddag när vi bjöd in grannarna på adventsfika så tog Fixarn upp det igen. Och nu är DE ute och går i vinterkvällen. De har till och med varit borta i över en timme! Och jag och Grannfrun är kvar i husen. I morgon börjar vår nya långpromenad. Vi får väl slåss om kvällspromenaderna.

Och en liten, liten, liten del av mig tror att de inte alls är ute och går utan sitter och hänger vid någon bar i Lilla Staden...om det nu finns någon öppen sådan en söndag.

Advent

Äntligen advent! Stjärnor, ljusstakar och utomhusbelysning är på plats. Minus 13 grader ute. Ett tunt täcke snö täcker marken. Fördeg till lussekatterna är satt. Snart ska jag göra mig fin inför gudstjänst. Bered en väg för Herran!

De dagar modet räcker till

Är det något jag gör dagligen, så är det att peppa andra att våga stå upp för sig själva. Jag är själv bra på det, har blivit det med åren. Mot nästan alla, men inte riktigt. Men idag har jag stått upp för mig själv mot någon jag haft svårt att göra det inför. Under trygga former och med den stärkande vissheten att Sportfiskaren och några av mina bästa vänner var hos mig i sina tankar.

Och även om jag var helt slut efteråt så var det värt varenda nervös sekund. Känslan av befrielse, upprättelse och stolthet. Kommer sova så gott i natt!

Blir så förbannad!

Läser att rättsväsendet inte tycker att ett nej är ett nej trots allt...

"Det finns ett problem här och det är att man tutar i unga kvinnor att ett nej räcker. Även om ett nej är ett nej räcker det inte att säga det för att det ska vara en våldtäkt. I mina ögon finns det inget som helst tvivel att den här kvinnan upplevt det här som övergrepp. Men mannen har inte förstått det."

Så säger åklagaren. Så att säga nej och att knipa ihop benen och sedan låta kroppens biologiska försvar rycka in och inte falla för varken fight eller flight utan freeze innebär att du rent juridiskt inte har blivit våldtagen.

Och ibland kan jag undra varför jag envisas med att säga till min tonåring att ett nej alltid är ett nej även om du har hela inne, när samhället envisas med att gång efter annan visa honom att så inte är fallet. Men jag gör det för att om vi som tycker att ett nej är ett nej annars är det våldtäkt tycker det tillräckligt högljutt så borde väl domstolarna till slut hålla med?!

Framför allt undrar jag vad jag ska säga till min Liten. Vad behöver hon i framtiden göra för att försäkra sig om att den som genomför ett samlag med henne trots att hon både sagt nej och håller ihop låren ska förstå att det är ett övergrepp? VAD?!

På tåg...

...konstaterar att min julstämning ackompanjeras av ett vintervitt Sverige. Livet är snällt mot mig. Tack!

Barns lojalitet

Liten:
-Mammaaa?
- Jaa?
- Jag älskar dig men...jag vill vara med pappa.

Plötsligt händer det

Jag och Liten droppade Lillkillen vid skolan och sedan åkte vi och handlade. På stormarknaden spelades julsånger för fullt. Där stod Amaryllisarna på en hylla. Jag lade ned en i påsen och sedan strosade vi vidare bland pepparkaksformar, julbaksböcker och julpynt. Och helt plötsligt bara kom julstämningen över mig. Budskapet om det lilla barnet som föddes av en tonårsmamma. Ser så fram emot att få fira Jesu födelse ännu en gång!

Hej kära vän!

Dags att gå ut och gå igen!

Vänskap

När en vän kommer med en påse lussekatter precis när jag som bäst behöver det... Blev helt varm och glad!

Tonåringen inne

Andas ut.

Då vet jag det i alla fall!

Efter den här dagen kan jag i vart fall konstatera att Urban Decay eyeshadow primer potion och Lancomes vattenfasta Hypnôse Doll Eyes verkligen gör sitt jobb. Inget vatten i världen löser upp min ögonmakeup!

Färdkost

Tror jag klarar mig nu. Mums!

Meeeeeeeeeeeen...

Ibland emellanåt finns det tillfällen på körövningarna då vi samtidigt som vi lämnar in de nyss använda noterna också kan lämna in de inte alls så nyligen använda noterna. Idag var en sådan dag och med lättnad lämnade jag in både lite "Vilar glad i din famn", "Dofta, dofta vit syrén" och "Tourdion". Nöjd satte jag mig. När notfiskalerna hade lagt noterna där de hörde hemma och vi började bläddra bland julkonsertens noter så hittar jag till min förtvivlan "För kärlekens skull" och en till inte så nyligen använd not... Suck! Jag som var så glad att jag hade lämnat ifrån mig allt gammalt!

#dethärärmittland

Så najs att denna hashtag trendar på Twitter! Finns så många tweets om detta och det fylls på hela tiden.

"Det här är mitt land, inte ditt"

Idag ligger filmen på hur topp-politiker inom SD sätter ord på det som partiets grundvärderingar består av ute på Expressens hemsida. Och det är bra att det kommer fram, att det blir synligt och tydligt, det som SD vill dölja; att de är ett enfrågeparti, att de är rasister.

Och jag skulle kunna skriva en hur lång bloggpost som helst, men jag skippar det. Nöjer mig med att skriva att det är så najs, men ingen nyhet, att SD visar sina rasistiska och sexistiska åsikter. Möjligtvis kommer detta spela någon roll valet 2014.

Nya äventyr

Ledig dag idag. Ja, nästan i alla fall. Verksamhetschefen ville att jag skulle komma på dagens ledningsgrupp och jag sa okej på villkoret att jag fick ta med Liten. Så hon satt tyst och lade pussel på smartfånen medan vi bokade viktiga datum inför vårens arbete mot våld i nära relation.

Men sen var vi lediga. Köpte svindyr Pippi Långstrumpdräkt och sedan var vi hemma och softade en stund innan vi hämtade Lillkillen och åkte till badhuset i grannbyn. Vilken höjdare! Både kidsen och jag tyckte bättre om det badhuset än det i Lilla Staden. Billigare var det dessutom, så det kommer bli mer besök där!

Ny kunskap är najs!

Att tillhöra en yrkesgrupp som arbetar med barn som far illa innebär att vi ofta möter både föräldrar och barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Eller funktionsuppsättningar som de moderna gärna vill kalla det. Jag vet alldeles för lite om det, men nu kommer det bli ändring på det minsann! Tre dagars kurs kring detta. Första dagen är nästan slut och den har varit riktigt bra.

När jag läser symtomen på neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så inser jag varför det är så lätt att missa ett barn som egentligen har posttraumatiskt stressyndrom och tro att det har någon sorts np-diagnos. Som att lägga karbonpapper på varandra. Men orsaken är vitt skilda. Och därför behöver såklart behandlingen vara olika.

Vilken ära!

Ingen aning hur de väljer vilka som får ingå i juryn, men självklart tar jag chansen och har nu röstat!

Men vad äääääär det här?!

Måste köa, ovant, blir stressad.

Vi är ingen servicepersonal tydligen

Har kollat på dagens "Kalla Fakta". Skämskudden upp. Två ungdomar som uppger att de utsätts för våld av pappan söker stöd och hjälp hos socialtjänsten. De gör också polisanmälan och polisen bedömer att det är hög risk att de utsätts för våld om de återvänder till pappan. Socialtjänsten gör en annan bedömning och blir lite trött på de här ungdomarna som inte vågar åka tillbaka till samhället och möta socialtjänsten där eftersom även pappa bor där. Enhetschefen säger då:
"Vi är ingen servicepersonal för er!"

Jag står med höjda ögonbryn i förvåning! Jag trodde det var rätt uppenbart att socialtjänsten är en instans som arbetar med att serva människor med både ditten och datten och att göra det med ett kompetent och respektfullt bemötande!

Om barn i utanförskap

UNICEF har gjort en film om barn i utanförskap. Oerhört stark och viktig film. För de här barnen finns ju. Runt oss, nära oss. I barnens förskola eller skola eller fritidsaktivitet. På gatan. I grannhuset. Se filmen och skriv sedan på UNICEF's upprop här!

Dagens jobbigaste

Ska åka och handla lite med Liten. Som vanligt när vi ska åka en kortare bit vill hon sitta på Lillkillens bälteskudde. Spände fast henne och kastade fram bilnycklarna och handväskan i förarsätet. Stänger igen dörren till baksätet och hör hur bildörrarna låser sig. Och vet på en gång att den extranyckel jag en gång hade till bilen är sedan länge förlagd. Den känslan...

Trots instruktioner som Liten lydigt följde var hennes lekamen endera för kort eller för stor för att kunna nå nycklarna i framsätet. Men tack vare Fixarn och Sportfiskaren kunde Liten efter tjugo minuter låsa upp dörrarna med bilnyckeln. Phew!

För en vecka sedan...

...var jag på disputation. Det var så roligt att bli inbjuden och jag har aldrig varit på disputation förut. Dessutom var avhandlingen inom det område jag arbetar och brinner för. Så det passade helt enkelt riktigt bra. Jag riktigt njöt av att titta mig omkring i salen och se alla framstående forskare på området. På kvällen var det middag med mat och tal och då insåg jag en sak.

Jag har alltid sagt att när jag är färdig med det sociala arbetet på fältet kan jag tänka mig att forska; sitta på ett kontor och formulera hypoteser som jag sedan testar mot verkligheten. Men den där kvällen insåg jag att jag kommer aldrig göra karriär som forskare, för då skulle jag redan nu skriva på min avhandling.

Så nu vet jag inte vad jag ska bli när jag blir stor...

Men mängden akademiska skämt förra fredag roade mig mycket!

Bakvänt beröm

Har fått beröm från bl.a. försvarsadvokat för min dokumentation av skador på den han försvarar hade misshandlat. Kändes lite bakvänt eller så...

Näe vet ni...

...sen i fredags morse har jag träffat småkidsen 28 timmar. Nu ligger de och andas i mörkret efter att jag nattat dem.

Sportfiskaren ser på fotboll. Jag är trött.

Tror baske mig jag ska gå och sova.

Varmt och gott

När Stora Killen vill ha viktiga samtal med mig känns det så gott. Trots alla enl. honom dumma regler jag sätter så har han ändå förtroende för mig. Alltså har jag gjort en del riktigt bra grejor som morsa...

Det sämsta med att vara lite hängig...

...och på resande fot är att jag inte ens orkar sminka mig och därmed ser allmänt hängig ut. Det bästa med att vara lite hängig och inte orka sminka sig är att när jag väl kom fram till hotellet var det bara att lägga allt inom räckhåll och så kommer jag slippa gå upp något mer för att tvätta av mig sminket! Sov gott!

Alltid redo

Kommer hem från ett härligt, men lite tröttande dygn i Göteborg. Slänger ett getöga i almanackan och inser att jag glömt boka av ett samtal med en icketalande person. Inser att jag inte kommer vara på kontoret något innan det är dags för samtalet. Google translate hjälper mig med att kunna framföra budskapet på ett ungefär. Upptäcker därefter att jag glömt ta telefonnummer till henne... Trött sätter jag mig i bilen och åker upp till det skyddade boendet och förmedlar budskapet. Sometimes aj hejt majself. Men nu är det gjort!

Men pliiiiiiiiiis!

Alltså, när jag inte fått iväg Stora Killen till sin praktik på morgonen, blivit tvungen att skrapa bilrutan, inte kunnat lägga i backen när jag skulle vända vid förskolan (vilket resulterade i en ngt tillknycklad häck), inte fått iväg Stora Killen till praktiken när jag åkte hem på lunchen (som bestod av en matlåda med en portion för en talgoxe som resultat av frustrationen över att Stora Killen vägrade gå iväg på morgonen då jag öste upp maten), då vill jag liksom inte behöva bli ytterligare traumatiserad av att min favvochokladkaka som jag tyckte jag förtjänade efter miniportionen VAR SLUT!!

Jag är bara SÅ ouppmärksam!

Eller i alla fall nästan helt ouppmärksam. Sportfiskaren har börjat tuggummi som en galning och det har jag uppmärksammat och kommenterat. Men jag har helt missat att han samtidigt har slutat snusa. När han berättade det för mig idag så skämdes jag för att jag inte sett det! Men berömde honom och sa att det ju var fantastiskt att han hade klarat en vecka utan snus!

Och åter igen, när han sa: "Jag har någon tanke om att börja igen när Liten är typ 20 år" och jag förstod att han gör det här för att vara en god förebild för barnen så blev jag helt varm inombords och ännu mer kär!

Nu ska jag gå upp och pussa lite extra på min snusfria man.

Det här med mentorer

I mitt yrkesliv som socionom har jag träffat på ett antal oerhört kompetenta kollegor, både här, i andra kommuner och i andra länder. Jag tror på nätverkande och kraften i nätverk, så jag har liksom byggt upp en liten mentorsbank av kompetenta socialarbetare jag kan ringa eller maila till vid behov.

För det är ju så här att i mitt arbete är jag själv mitt främsta verktyg. Därför är det viktigt att jag tar hand om mig. Men det innebär också att det behövs en ständig reflektion över vad som sker i mig som samtalspartner. Ibland blir det tydligt att något som hör till mitt privata jag påverkar mig som samtalspartner. Vi har ju tack och lov handledning i min arbetsgrupp, som består av typ nio personer. Men fast vi träffas varje dag, så är det ju så att vi inte känner varandra utan och innan. Tack och lov tänker jag, som inte har några ambitioner att nå dit. Visst kan kollegor så småningom bli vänner, men så har det inte blivit så ofta för mig i alla fall... Och en del samband mellan mitt privata jag och mitt socionomjag har jag ingen som helst lust att dela med mig av till mina kollegor.

Det är då det är så bra med mina mentorer lite överallt. Då kan jag ringa till dem och berätta, bolla, vrida och vända på saker och oftast avsluta samtalet/korrespondensen lite lättare om hjärtat och lite klokare på mig själv. Det är en riktigt najs känsla!

Och nu letar jag en ny grupp mentorer. Det är få av dem i min bekantskapskrets och vänkrets, som har eller har haft tonåringar. Därför letar jag mentorer som kan stötta mig i mitt föräldraskap som tonårsmorsa. En har redan tackat jag till att bli min mentor. Det känns som en mycket god start! Sökandet går vidare!

Då älskar jag Sportfiskaren ännu lite mer!

Denna veckan var det inget städa, städa varje fredag. Vi städade idag. Liten, jag och maken plockade och sedan började Sportfiskaren dammsuga, men fick åka och hämta Lillkillen så jag tog över dammsugningen. När jag var på väg uppför trappan sa Sportfiskaren (som kommit tillbaka från skjutsandet):
- Men ska du dammsuga övervåningen nu också?
- Japp!
- Nej, men då dammsuger jag övervåningen, du har ju dammsugit här nere nu!
- Men du ska ju laga mat till våra barnvakter kommer ikväll, jag fixar övervåningen!
- Nej, men jag tar det jag!
- Nope, sitt och spela dataspel nu. Jag har ju jobbat idag också så du fick fixa med kidsen på förmiddagen.

Det är då jag blir lite mer kär i honom! Fina, jämställda Sportfiskaren.

Hoppas på en lugn natt

Vill helst inte behöva leta tonåring som inte håller tiden i natt. Men kommer självklart göra det om det behövs.

Lite ansträngning

Jaha, åter från skogen och idag är det hunduppvisningar på torget. Det ville småkidsen gå på såklart. Av med myskläder, på med makeup!

Frost i skogen

Minusgraderna i natt fick fart på mig. Var tvungen ut i skogen och fixa sista svampstället. Nu sitter jag och Liten på underlägget och fikar. En massa trattisar ligger i korgen redan och många står kvar i mossan. Lite kyligt, men friskt och härligt. Kanske en bastu när vi kommer hem!

Fredag kväll

Softar och har det najsigt. Maken kommer snart med lite glass i en skål. Småkidsen sover, men innan dess hämtade jag dem tidigare än jag brukar och vi gick och köpte fredagsmys i närlivsbutiken. Jag lagade mat så den var färdig lagom till Sportfiskaren kom hem.

Ja, det har varit en riktigt bra avslutning på ännu en arbetsvecka.

Näe, vi stannar inne!

Eftermiddagen bjuder på sol. Vi har varit en timme i lekparken och egentligen borde vi åka och plocka av det sista trattkantrellstället. Men det är allt bra skönt att bara stanna hemma och njuta av värmen från öppna spisen, så vi kör på det!

Softar

Ledig tisdag igen. Behövdes verkligen efter en helg där jag letat och hämtat tonåring lite väl sent. Nu har jag tänt brasa och jag och Liten sitter framför brasan och lägger pussel. I eftermiddag blir det lite lekpark om inte regnet kommer.

Livet är riktigt najs!

I can see clearly now

I once was blind, but now I see.

Så najs det är när dunklet skingras och sikten blir klar. Skeenden och reaktioner får sin förklaring. Tur att jag har vänner som hjälper mig skingra dunklet. Det blir ju liksom lite lättare att gå framåt då!

Imorgon gäller det!

Jag har ju gått en kurs i presentationsteknik. Lärde mig en hel del faktiskt och utifrån det har jag gjort några förändringar i den presentation jag ska hålla i morgon. Det hade varit roligt om min kursledare hade suttit i publiken och kunnat ge mig återkoppling efteråt!

Stannade på kontoret i alla fall

Den här hösten har jag den stora förmånen att få handledning av Professorn utifrån att jag är gruppledare för en föräldragrupp. Det jag ska göra är att skriva ned anteckningar efter varje träff och skicka till henne och sedan får jag kommentarer och frågor på dessa. Låter ju inte så krångligt eller hur?

Och det skulle det inte vara om det inte vore för den l-i-l-l-a detaljen att anteckningarna ska vara på engelska!

Att försöka komma ihåg vad som sagts och gjorts, översätta det till engelska i huvudet och sedan stava rätt och få rätt ordföljd och i alla fall inte helt galen grammatik tar. Så. Lång. Tid.

Mellan tre och tre och en halv timme ungefär. Och efter träff ett och två skrev jag febrilt hemma på kvällen innan nästa träff för att hinna få kommentarer i tid. Då började jag skriva vid 21.00 ungefär och runt midnatt somnade jag flera gånger när jag satt och skrev.

Den här gången bestämde jag mig för att sitta över en kväll på kontoret. Vid 18 började jag skriva och 21.30 var jag färdig. Var så trött när jag var färdig. Både fysiskt och psykiskt. Visste att det är lite stängt och låst i byggnaden vid den tiden, men visste en väg ut. Tog en genväg genom trapphuset, men se då kom jag inte in igen utan pinkod till nyckelkortet och någon sådan hade jag inte. Trött tog jag hissen ned i garaget för där vet jag att det går att komma ut. Då dörren slår igen bakom mig när jag kliver in i garaget hör jag hur den låser sig. Försöker komma ut ur ett antal dörrar och blir riktigt glad när jag ser nödutgångsdörren. Blir besviken när jag kommer fram och en skylt talar om för mig att nödutgångshandtaget är larmat. Nu börjar jag få lite panik faktiskt och går kors och tvärs genom garaget, vars urinlukt ökar i takt med min panik. Hittar dörrar till de vanliga lägenheternas trapphus, men ingen har skrivit upp vilken kod de har för att kunna ringa via porttelefonen.

Till slut kommer jag till en dörr där två sådana koder står. Ringer det första och en tant svarar. Hallelujah moment! Hon kommer ned med hissen och släpper ut mig på gatan.

Nu sitter jag i soffan och är så trött att det är larvigt. Tror jag måste gå och sova pronto för att återhämta mig.

40 burkar senare

Efter en superinsats från Sportfiskaren som både plockade och rensade allt och kokade det mesta kan vi njuta av hemgjord lingonsylt ända fram till maj typ!

Helt osugen!

Ledig idag. På Öppna Förskolan med småkidsen. Massa bebisar. Och jag känner inte ett uns av bebislängtan! Tur!

Sådant jag gillar

När magkänslan leder mig rätt.

Ibland följer jag den direkt. Som igår kväll när min tonårsföräldersmagkänsla sa mig att något var i görningen.

Ibland avvaktar jag lite längre. Till exempel när jag får en negativ känsla inför en person, men inte får något "bevis" för att magkänslan är rätt. Förhåller mig ändå avvaktande, om än trevlig, och vid alla sådana tillfällen har magkänslan visat sig vara rätt, även om det tagit olika lång tid till att komma fram till det. Då är jag rätt nöjd att jag förhållit mig avvaktande.

Jag tänker mig att magkänslan är Guds viskning.

Kvällsjobb

Att jobba på kvällen möjliggör att göra andra saker på morgonen/förmiddagen - det gillar jag. Är på jobbet men jobbar inte!

Och här hittade jag en!

För många år sedan fick jag en popcornmaskin av Sportfiskaren. Men tyvärr gjorde den att popcornen blev lite blöta eftersom ångan i den inte försvann. I artikeln nedan står ju att luftpoppade popcorn är bäst ur hälsosynpunkt. Hittade den här:
http://www.netonnet.se/art/hem-och-hushall/matlagning/popcornmaskin/waves-pom-12001/143427.3400/
Kanske det vore något att testa?

Det här med popcorn

Det kom ett brev (nåja, ett mail) med de senaste forskningsrönen om popcorn. För er som missat det är jag en popcornälskare av stora mått. Har en egen hylla i ett köksskåp till alla mina popcornkryddor. Sååå, lite intressant läsning om popcorn (tack syrran för tipset!):

Tips för en hälsosam livsstil: Glöm inte bort att äta frukt, grönsaker... och popcorn?

Popcorn är laddade med mer antioxidanter vid namn polyfenoler än grönsaker och frukt, visade forskare från universitetet i Scranton, Pennsylvania. Joe Vinson, fil. dr. och professor i kemi, förklarade att popcorn innehåller ungefär 4 procent vatten, jämfört med 90 procent i de flesta frukter och grönsaker, vilket betyder att polyfenolerna är mycket mer utspädda i frukten och grönsakerna.

 

Forskarna upptäckte att polyfenoler var mycket mer rikligt förekommande i popcorn än vad de hade förväntat sig. De förklarade att nivåerna liknade de man hittat i nötter och var upp till 15 gånger högre än mängderna man hittat i andra fullkornstilltugg, som tortillachips med fullkorn. Forskningsteamet upptäckte också att popcornskalen har de högsta koncentrationerna av polyfenoler samt är fiberrika.

 

Du kan dock inte byta ut färsk frukt och grönsaker mot popcorn för att få en nyttig kost, betonade dr. Vinson. Popcorn saknar flera andra viktiga näringsämnen som finns i frukt och grönsaker.

 

Popcorn kan däremot vara det perfekta tilltugget. Det är det enda tilltugget som består av 100 procent oprocessat fullkorn. En portion popcorn ger mer än 70 procent av det dagliga fullkornsintaget. Kom bara ihåg att allt är bäst i lagom doser. Studien utgår ifrån att du endast äter en portion popcorn utan salt eller smör, vilket blir så lite som 93 kalorier per portion.

 

Hur popcornen tillagas kan avsevärt förändra dess hälsofördelar. Olja, smör och salt försvagar popcornens hälsofördelar genom att fett tillsätts och mängden kalorier fördubblas. Det bästa valet är luftpoppade popcorn från en popcornmaskin, helt utan olja. Men om popcorn utan tillsatser låter tråkigt kan du pröva att tillsätta kryddor eller örter för att öka smaken. Fukta popcornen med lite vatten eller en nyttig olja, som olivolja eller rapsolja, och blanda sedan i smaksättare, som exempelvis chilipulver, curry, torkad dill eller en tesked riven parmesanost.

Källa: medicalnewstoday.com

Versalernas makt

I går kväll var Stora Killen ute på byn. Jag tycker gott och väl det räcker att vara ute till 23.00 när kidsen inte är mer än 15 år, men Stora Killen höll inte med. Han skickade sms och bad mig ringa, allt med syfte att få mig att förlänga tiden till 24.00, från strax efter tio till elva på kvällen. Flera gånger försökte jag avsluta diskussionen, men det gick han liksom inte med på. Till slut tröttnade jag rejält på att han inte kunde respektera vad jag sa och skrev!
"NEJ! DET ÄR 23.00 SOM GÄLLER, SLUTA NU!"
Fick till svar:
"Okejokej. Lugn."
End of discussion. Gillar att det räcker med versaler i ett sms för att han ska lyssna. Hoppas det håller i sig ett tag...

Dags att sova kanske

Vaknade 05.00. Nu är klockan 23.00 snart. Varit vaken i 18 timmar. Av dem har jag jobbat 13 timmar. Känner mig lite sömnig i ögat. Men så glad och tillfreds inuti!

Gillar snabba lösningar

För några år sedan bestämde Lilla Stadens kommun att alla bilar som vi leasade skulle få en dekal med kommunloggan på och texten Lilla Stadens kommun. Det var en diskussion kring detta då och många i min förvaltning tyckte det var lite tokigt att så öppet skylta med att det var en kommunbil.

För mig har det ganska många gånger blivit lite tokigt och inneburit en del långa omvägar, promenader och sådär. I bästa fall kan det vara kontraproduktivt att köra omkring på personer med skyddade personuppgifter i en bil där det ganska tydligt framgår varifrån de kommer. I sämsta fall kan det vara direkt farligt för den personen.

Så häromdagen när jag kom åter till kontoret efter att ännu en gång ha parkerat bra långt bort från slutdestinationen eftersom förövaren fanns i närheten så sprang jag på förvaltningschefen. Jag framförde ett önskemål att några av våra bilar kunde få sin logga och namn borttaget av ovan nämnda skäl. Hon förstod mitt önskemål, men ville tänka över det hela.
- Absolut! Det har ju varit så här i några år så om du tänker en tid gör varken till eller från.
- Åker du mycket i jobbet?
- Ja, nästan alltid någon resa per vecka, oftast fler. Ibland med kunder, ibland utan.
Hon är tyst en stund och sedan säger hon:
-Jag tror jag har en lösning. Vi har tänkt prova hur det blir om vi istället för att leasa bilar använder oss av taxi. Jag ska prata med min medarbetare så att hon skriver upp dig på listan över dem som ska ingå i en försöksverksamhet under en tid. Vad tror du om det?
- Det låter jättebra så länge som jag får ha med mig kunder i bilen.
- Ja, men självklart!

SÅ himla najs med en förvaltningschef som inte bara förstår problemet utan också snabbt kommer på en lösning!

Huvudvärk

Första körövningen på höstterminen för mig idag. Sjöng så koncentrerat att jag fick huvudvärk...

Tack och lov att jag är tidsoptimist!

Under våren höll jag en föreläsning på en timme om barn som upplevt våld i hemmet och vilka symtom och konsekvenser det får. Publiken var chefer för boenden för ensamkommande barn.

En av dessa kontaktade mig senare och ville jag skulle hålla samma föreläsning för personalen på boenden. Jag tackade ja och lokal, tid och datum gjordes upp. När det sedan närmade sig tog jag en kontakt för att kolla att vi var on track och även att den utrustning jag behövde fanns.

Kör till staden och funderar på vägen dit kring vilka mer som ska föreläsa under dagen. Kommer dit och eftersom det är andra gången jag håller just denna föreläsning har jag med mig mina anteckningssidor och de är som alltid fulla med text.

Redan när värden presenterar tidschemat för dagen anar jag oråd. Jag ser heller inte någon annan föreläsare... Under föreläsningen ställer jag därför frågan vad tanken är efter fikat och får svaret att jag bara fortsätter föreläsningen då...

Ååååååååååååååååååååkejjj!!!!!!!! Helt plötsligt hade jag alltså ytterligare en och en halv timme att fylla tiden med... TUR att jag är tidsoptimist och har arbetat länge med traumatiserade barn och således har exempel från verkligheten att komplettera mina ppt-bilder med! Dessutom bjöd jag in publiken att fråga och tycka och de antog tack och lov inbjudan och kom med flera frågor som ledde till

Men inte nog med det. Efter lunch var det en timme avsatt för diskussion och frågor. Och när jag luskade lite med värden insåg jag att även den timmen skulle jag hålla i... Även då var jag glad att jag jobbat några år som socialarbetare. Phew!

Eftersom jag var mer än dåligt förberedd på dagen så ville jag ändå veta om någon fått med sig något av dagen och det uppfattade jag att de flesta hade. Jag å min sida hade en oerhört vacker utsikt hela dagen!

Hur kan de växa så?

Ledig dag idag. Liten och jag har varit på kontoret en liten stund, bakat hastbullar inför eftermiddagens skogstur och nu städar vi. Passerade fotoramen och såg ett 6 månader gammalt foto på Stora Killen. Sedan dess har han vuxit SÅ mycket! Han ser ut som en ung man nu ju, det gjorde han inte då.

Det nya varannanveckalivet börjar bra

Stora Killen har glömt sina skåpnycklar hemma och jag ska snart hämta honom på station. Hoppas och tror att det kommer bli många små stunder då jag får se honom under den veckan han egentligen inte bor här.

Jaha, så var den här då...

Vissa saker försöker jag förbereda mig på, ha en handlingsplan för innan de händer, så att jag inte ska bli tagen på sängen. Allt från ganska små händelser till stora händelser.

Det här hade jag också förberett mig på, fast inte riktigt, för jag hade förberett mig på snäppet värre (katastroftänkande som sagt). Och jag har följt min handlingsplan nästan till punkt och pricka och kollat av med andra att den inte är helt åt fanders eller innehåller luckor. Jag har sörjt, oj, vad jag har sörjt, men nu har jag försonats med att det är så här det är, även om jag verkligen ogillar det. Jag har haft några veckor på mig tack och lov.

Idag är dagen då Stora Killen ska börja bo varannan vecka hos oss och varannan vecka hos sin pappa. Hur jag ska stå ut utan honom här mestadels av tiden, ja, det har jag inget svar på, för som sagt, jag har inte hittat någon finfin lösning på det.

Jag har redan bakat två bröd. Och sytt klart en mössa. Och ritat mönster till, klippt ut och nästan sytt klart en oversize top till mig. Nu ska jag städa undan lite och sedan plocka bär till en kaka, vet inte vem som ska äta den, vet bara att jag måste ha något för händerna. Kvällen ska jag tillbringa med en hoper kvinnor och en uppgift som kräver mitt totala fokus. Tack för det.

Jag tror det gick bra

Det lät i alla fall som att mamman interimistiskt kommer få boendet. Beslut kommer om en vecka. Jag hoppas att domaren låtsades att han hade så lite kunskap inom området mäns våld mot kvinnor - det är ju ändå 2012?!

I vilket fall så var "min" kvinna så modig och stark under den stunderna hon pratade! Hon var ledsen och nervös innan, men när hon pratade...
Med klar och tydlig röst berättade hon om det våld han utsatt både henne, deras gemensamma barn och hennes eget barn för verbala kränkningar och fysiskt våld.

Och att få vara med under de stunderna, när jag ser hur de växer och tar plats och verkligen orkar ta chansen att berätta om det helvete de varit med om för att det kan leda till ett bättre liv, det är en välsignelse.

Okej tingrätten...

...idag har du fått en ny chans att fatta ett beslut ur ett barnperspektiv. Snälla, ta den chansen och ge mig och min kund tillbaka lite tilltro till rättsväsendet. För du förstår tingsrätten att när du bestämmer att barn ska ha en boendeförälder som utsatt barnet och barnets mamma för våld då går någonting sönder i mig och när jag ser den bottenlösa förtvivlan och ångest som beslutet skapar hos mamman så undrar jag allvarligt varför jag tog en kvarts miljon i studielån för att bara kunna sitta bredvid och se hur en människa förlorar tilltron till samhället samtidigt som hon ylar efter sitt barn.

Capisce?

Det man inte har i huvudet...

Igår skulle jag hämta kidsen, men inte lämna. Kom ihåg att jag dessutom hade lunchmöte med facket så jag kunde inte gå hem och hämta bilen i vanlig ordning på lunchen. Slänger in handväskan och dataväskan i bilen och kör till närmsta gratisparkering, typ 200 meter från jobbet. Går till jobbet, kommer in på kontoret och inser att jag glömt dataväskan i bilen... Suckar, lägger från mig handväskan men tar med mig nyckelkortet till Fort Knox (aka socialkontoret). 50 meter från bilen inser jag att bilnyckeln ligger i handväskan som ligger kvar på kontoret. Går tillbaka till kontoret och tar med mig nyckelkortet och bilnyckeln och går sedan till bilen, hämtar dataväskan och går till kontoret...

Ibland blir jag bara oändligt trött på mig själv!

My cup of tea!

Chokladte, värmeljus och så lite leta modell på överdel till föreläsningen jag ska hålla nästa vecka. Kan inte bli mycket bättre! Frågan är dock, oversize top och jeggings eller vanlig topp med lite puffärm och jeanskjol?

Om jag sov två timmar...

...mellan 21.15 - 23.15, då måste jag väl kunna tänka att klockan nu egentligen är 23.30 fast hon är 01.30?

Så tänker jag tänka i alla fall. Nu ska jag börja läsa nya bokcirkelboken. Mitt val denna gång. Då ska vi se:

"Äntligen stod prästen i predikstolen."

En röst i skymningen

Åh, vad jag är glad att jag har kvinnor att prata med när det känns som att det är lite skymning i livet. Röster som lugnar, stärker och tröstar. Det betyder allt! Tack för att ni finns.

Innan jag började zumba...

...visste jag inte att jag kunde svettas precis överallt på hela kvällen. Nu vet jag det!

Ikväll kom jag hem till tre tröttmössor. Sportfiskaren är sjuk och de två små är fortfarande lite slitna och har inte riktigt vant sig vid vardagen med en massa barn och vuxna omkring sig istället för vår lilla familj. Bestämde att gå och träna och låta John Blund ta hand om tröttmössorna.

Just nu älskar jag när den här kommer på zumban!

Ledig? Idag?

Kanske världens sämsta morsa.

Igår kliver jag in på förskolan med Liten som högt och tydligt deklarerar:
- Mamma glömde min mjao hemma (ett gosedjur)!
- Ja, jag kommer med den inom en timme.

Den mest noggranna av pedagogerna går till hyllan med alla scheman, kommer med något papper i handen och säger lite försiktigt:
- Har du bytt vecka för din lediga dag.
???????????????????????????????????????????????????????????????
Ja, just det, jag jobbar ju bara 90%!!! Är det min lediga tisdag idag alltså?!?!?!?!
- Ehhh...nej.
- Nej för jag tänkte att det kanske kommit in något nytt schema under sommaren som vi inte fått.
- Nej, stammar jag, jag har bara glömt bort att det var idag. Går det bra om hon är här idag?
- Ja, men självklart!
Typ supertur eftersom jag bokat in fyra samtal under dagen...

Väl på kontoret konstaterade jag att jag bokat in ett besök hos kommunstyrelsen nästa lediga tisdag... Hurra för mig! Nu har jag i alla fall skrivit in alla lediga tisdagar och bytt ut de två nämnda tisdagarna så jag fick en långhelg i september istället.

Mina kollegor stirrade helt oförstående på mig:
- Vadå? Glömde du bort att var ledig?
- Ja, men jag har ju nyss varit ledig i sex veckor! Herregud! Jag kan väl inte komma ihåg det!

Kanske lite arbetsnarkoman.

Team Sportia räddade mig!

Imorgon har Lillkillen gympa för första gången den här terminen. Bad honom packa gympapåsen och prova gympaskorna. De var lite små tyckte både han och jag. Dessvärre var klockan 18.02 och sportaffären var stängd. Men så kom jag på att en ny sportaffär har öppnat i Lilla Staden. Vi chansade på att den hade öppet lite längre eftersom den ligger vid en av stormarknaderna. Det hade den! Till 19.00!

Förutom det hade den ett superbra erbjudande; gympaskor, träningstopp, träningsshorts, gympapåse och vattenflaska för bara 399 kronor! Som hittat!

Där satt de ju!

Allihopa (nästan) på fikat i eftermiddags. Några jag jobbat med i åtta år nu (ganska exakt faktiskt), på olika positioner, men i samma enhet; familjerättssocionomen (som också är en av de få jag har omkring mig jag kan prata med kring att vara tonårsmorsa), familjehemssekreterarna, hemterapeuten, barnavårdsutredaren. De som känner mig rätt väl vid det här laget. Några jag inte alls jobbat lika länge med; den andra familjerättssocionomen som jag lärt känna bättre och bättre, socionomerna som drar ett tungt lass som barnavårdsutredare, de andra som tillsammans med mig jobbar behandlande med familjer.

Och när jag satt där i soffan och tittade mig omkring så blev jag alldeles varm inuti. Så härligt att vara tillbaka, så härliga människor jag jobbar med. Nej, vi tycker verkligen inte lika alltid, vi har allt diskussioner i ärenden där vi har olika åsikter eller ingångar, men känslan är ändå att vi är en enhet med kompetenta och engagerade socialarbetare som varenda en av oss vill kämpa för att barn ska få sina rättigheter både enligt Föräldrabalken och FN:s barnkonvention tillgodosedda. Och vi bryr oss om varandra, det är också viktigt!

Damn we're good!

Men vadå? Är det slut nu?

På semestern alltså?

Ja, tydligen. Tack. Det har varit för lite sol och för kallt, men eftersom jag fått tid med nästan alla som är riktigt viktiga för mig och tid för nästan allt som är riktigt viktigt för mig så är jag ändå helt klart nöjd. Och utvilad.

Imorgon blir det åter till socialkontoret. Jag är taggad! Och glad att jag har ett jobb jag älskar!

Sovmorgon

Idag kände jag att jag behövde lite sovmorgon (dvs mer än 5-6 h sömn). Det är först sedan jag blev över trettio och min sömnförlamning nästan helt försvann (annars kom den ofta när jag somnade om på morgonen) som jag lärde mig somna om.

Vaknade som vanligt efter knappt sex timmars sömn i morse. Skulle somna om. Men det gick inte, det var helt enkelt för tyst i huset! Vanligtvis hör jag ju småkidsen och ibland Sportfiskaren som bakgrundsljud när det är jag som har sovmorgon. Satte på P1 och vips så hade jag sovit en timme till! God morgon på er!

Så busigt!

Idag passar jag på att käka frulle framför Nyhetsmorgon!

Himmelskt!

Alltså, varm smörgås med kantareller, bananschalottenlök och gruyère måste vara en av det godaste kantarell-rätterna ever! Har precis moffat i mig en och har nu slängt upp mina nyzumbade trötta fossingar i soffan en stund.

För övrigt åt jag ostbågskrokar och chokladkaka till lunch. Måste ju suga ut så mycket som möjligt av denna kravlösa helg!

Går galant för småkidsen med!

Så här mysigt har de det idag på morgonen med farmor på bryggan. Iklädda sina älskade och såklart hemsydda mysoveraller!

Det här går ju galant!

Jag är fortfarande hemma. Det dåliga samvetet har nästan lämnat mig helt och jag är helt trött i kroppen. Igår städade jag, fick in bilen på verkstad, cyklade hit och dit och plockade svamp hela dagen, med avbrott för en sushimiddag med grannarna.

Och jag kan säga att den där skogsturen var som en bootcamp emellanåt. OMG vad svenska skogar kan vara täta! En motorsåg hade varit på sin plats. Men jag och Företagerskan (som väl snart får byta namn för nu är ingen i hennes familj företagare längre...) blev rikligt belönade med en svampskörd som löste alla mina matproblem den här helgen! Strax efter ett gick vi in i skogen och när vi kom ut vid femtiden var vi utmattade alla tre (Företagerskans hund var med också).

Idag har jag ont i nästan varje muskel i kroppen. Och då tycker jag nog inte att jag är helt otränad...

Och idag, med ett skinande rent hem, får jag göra p-r-e-c-i-s vad jag vill h-e-l-a dagen u-t-a-n något måste hängande över mig. Det var länge sedan. Det ska jag njuta av!

Men hur svårt kan det vara?

Sportfiskaren och småkidsen har åkt till svärföräldrarnas stuga. Jag valde att stanna hemma. Tänkte det kunde vara najs (men trist) att städa huset innan måndag då vardagen drar igång. Och najs att få sy hur mycket jag vill eller leta nya svampställen eller plocka bär eller så.

Nu sitter jag här i det tomma huset (Stora Killen hos sin pappa) och bara vill kasta mig i bilen och åka efter. En blandning av dåligt mammasamvete och längtan efter familjen.

Ska sova på saken...

Jag hittade den!

Phew! Igår kväll när jag pratade i telefon med svärmor så kom jag på att jag en gång plockade ur almanackan när vi skulle iväg. Jag stod på knä i hallen nära trappen.

Gick direkt dit när jag hade avslutat samtalet med fina svärmor och där, låååååååångt in under trappen låg den i en plastpåse.

Hallelujah moment!

Gud ler mot oss

De här sista semesterveckorna har varit underbara. Idag bara njuter vi av solen, vattnet, sanden, lekparken och värmen vid stora sjön.

Nervös

Jag hittar inte min almanacka. Eftersom det är en veckas semester kvar så tänkte jag att jag skulle försöka hitta den idag. Har letat i alla väskor jag kunde tänka mig att den skulle ligga i, i alla högar med papper, i min bil, vid datorn, i mitt nattduksbord. Inte hittad.

Mycket oroande. Hela mitt arbetsliv och delar av mitt privat liv finns i den. Jag har inget i huvudet och inget i jobbdatorns almanacka. Så om någon är lite synsk out there så meddela mig gärna i kommentatorsfältet var den är...

Hittelön;  1 h gratis stödjande, motiverande eller bearbetande samtal vid behov.

Vinbärskaka

Jag och Liten har bakat idag. Oftast blir de röda vinbären saft, men nu ville jag baka något. Pratade med Lilla Tanten som gav mig detta recept (passar en vanlig springform):

Sätt ugnen på 175 grader

3 ägg
2 dl socker
Vispa vitt och pösigt

2 dl mjöl
Vispa till en slät smet
Häll upp i formen.

3 - 5 dl röda vinbär (eller andra bär för den delen)
Häll i bären (jag blandade ut vinbären med vaniljsocker också) i formen.

50 g smör
Om det är flytande margarin, så ringla över, annars hyvla så det täcker formen. Strö pärlsocker över smöret och skjuts in i ugnen i 30 minuter.

Mycket gott och inte alls surt med de röda vinbären! En klick vaniljglass vore nog gott, men det gick lika bra med ett glas mjölk!

Idel prövningar

Jo, jag vet att tonårstiden betyder att jag som förälder ska lära mig att släppa och se att vingarna bär på Stora Killen. Men det är inte helt lätt alltid.

Natten i huset gick galant, han hade en kompis som sov över och de "dygnade" och gick och lade sig 07.00.

För någon vecka sedan kom Stora Killen på att han och två kompisar skulle till Liseberg på egen hand över dagen. Jag okejade det, och Stora Killen pratade lite löst med sin morbror om detta och han erbjöd dem att sova hos dem. Sen så hörde jag inte något mer förrän igår.

Imorgon skulle de åka såklart och allt skulle lösas pronto. Någon mamma bokade tågbiljetter, någon mamma bokade allt-i-ett-pass, jag pratade med brorsan och någon mamma åtog sig att skjutsa grabbarna till tåget i morse.

Så nu är de där. Och trots att jag sa att det var viktigt att ha kvar batteri i mobilen så verkar mobilen nu urladdad...Nervös-systemet slog på direkt så klart, men jag försöker tänka att det där kommer lösa sig, de är tre grabbar med huvudet på skaft.

Sitter på händerna och lär mig lita på att vingarna bär...

Håller andan

Sportfiskaren var tvungen att åka hem och hämta en sladd. Stora Killen ville absolut inte stanna kvar i Paradiset och fick således åka med hem för att spendera sin första natt ensam i huset.

Jag sitter nu här och är lite smånervös. Har försökt styra upp med en närvarande Grannfru och Fru Granit sitter redo att rycka ut och leka soctant (leka och leka, vi är ju soctanter) om det skulle behövas. Jag har informerat föräldrarna till Stora Killens kompisar att han är ensam ikväll och inatt. Haft ett allvarligt samtal med Stora Killen om stort förtroende, inte dricka alkohol, inte ha fest, be om hjälp om det behövs, det finns vuxna som vet att du är själv om du behöver hjälp och så vidare.

Nu är det bara att hoppas att allt funkar bra.

Vi är i Paradiset igen

Jag bara njuter.

Inte fotat, men inpräntat i hjärtat

I eftermiddags när vi kom fram till Paradiset, så slutade det regna. Solen bröt fram och det var soligt och varmt i nästan en timme. Lillkillen kom på en gång och ville ned och bada. Liten hakade på.

Tidigare idag köpte jag en varsin vattenleksak åt kidsen, en simpel grej där man drar upp vatten i ett rör och sedan skjuter man iväg vattnet i en lång stråle. Hittat på MAXI ICA Stormarknad för 29 spänn.

Innan jag gick ned till stranden med småkidsen gick jag in i friggeboden till Stora Killen där han tillbringar största delen av tiden här i Paradiset spelandes xbox360. Hängde fram hans badbyxor på en stol och sa att jag gick ned till stranden med kidsen och att han gärna fick haka på.

Drog fram en brassestol och placerade mig själv på bryggan med småkidsen hoppandes runtomkring. Efter en stund kommer Stora Killen och gör oss sällskap.

I säkert en halvtimme leker de tillsammans med sina vattenleksaker och har riktigt kul. Efter de första två minuterna var jag på väg att hämta kameran, men tänkte sedan att nej, allt måste inte fotograferas, det finns ju kvar ändå, ögonblicksbilder inristade i mammahjärtat.

Vilken förmiddag

Att bråka med en tonåring som vid typ minsta motståndets lag hotar med "då åker jag till pappa" är ibland rätt utmattande. Till slut följde alla fem familjemedlemmar med utanför EU i alla fall och vi fick en fin kväll vid fjorden.

Tror jag behöver terapi

Alltså det här med katastroftänkandet jag har. Det är verkligen inte bra. Det får mig att tänka en hel del tråkiga tankar. Som att:

"Det kan vara sista gången jag ser kidsen nu, bäst jag tar ett kort" när vi åkte iväg på begravningen.

Det får mig också att bli irrationell. När jag till exempel rensar foton från minneskortet kan jag till exempel tänka:

Men den här bilden kan jag ju inte slänga. Tänk om Stora Killen dör, då vill jag ju ha alla bilder som går att få på honom. Fast jag ser att den här bilden är helt oskarp och jag ser inte mer än hans bakhuvud.

Ja. Sådan är jag...

Lycka kan vara...

...att stå i köket mitt i natten och förvälla kantareller samtidigt som jag dansar till min nya favoritartist!

Tråkigt

Brukar rensa i skogen, men jag ville inte stå på kyrkogården och plocka för länge... Rensar hemma istället. Försöker göra det kul med lite Hamilton under tiden.

Over and out...

Så var den borta...

Min fina nya röda lilla netbook. Återskickad eftersom n:et inte funkade som det skulle. Dessvärre måste jag säga att tangentbordet över huvud taget inte funkar så bra för mig. Det är liksom små fyrkanter med som sticker upp ur "chassit" och med mina långa naglar passar det oerhört dåligt faktiskt. Måste liksom träffa tangenterna direkt ovanifrån och jag är mer van att träffa dem snett nedifrån liksom (svårt att förklara).

Så idag fick jag gå till kontoret och hämta min stora jobb-laptop som har en batteritid på ungefär fyrtio minuter aktiv tid...Yay!

Men jag ska inte klaga, jag har en laptop i alla fall!

Liten i skogen

Jag och Liten var några timmar i skogen idag. Sedan avnjöt vi denna fantastiskt goda kvällsmacka. Så härligt att få sällskap i skogen av världens finaste pratkvarn!

Det här med tanter

Jag: Jag hoppas att de tar kort för jag har inga kontanter.

Liten: Nej, vi har inga tantor (pluralis blir alltid "or" aldrig "er") med oss idag.

Som om vi brukar ha tanter med oss ibland!

Bowling - för de modiga

Skor. Som typ hundra personer använt tidigare.

Klot. Som typ hundra personer använt tidigare.

Inte en sport för den med bacillskräck. Eller långa naglar...

Det började bra

Efter fem timmars sömn vaknade jag och blev lite pigg. Gick ut och gick. Först till toppen, sen nedåt. Skulle försöka undvika att behöva gå samma väg tillbaka. Det gick mindre bra. Jag gick ned mig i lera, skorna fastnade i leran och jag fortsatte framåt...

Nu har jag tvättat allt och det hänger i torkskåpet, som enligt Råd och Rön var det bästa torkskåpet 2004. Har jag tur har skorna torkat till imorgon... Dessvärre var det de enda promenadskorna jag hade med. Högklackade träskor och vanliga träskor är det jag har att välja på nu. Så synd att jag måste köpa ett par nya skor...

Bara för att jag kan

Men åååååååååååh vilken najs lägenhet! Finns alla bekvämligheter; diskmaskin, kyl, frys, torkskåp, en toalett och ett badrum och bastu!

Så bara för att jag kan (för jag är inte frusen eller så) så satte jag just på bastun och hoppas kunna kliva in där vid midnatt med min pocketbok. Sitta där och bli lite varm, svettig och ren!

Jag gillar semester!

Bästa rengöringen

Jag har alltid haft fet och oren hy. De enda gånger min hy varit fin är under graviditeterna och tiden jag ammat.

Bloggade ju om en tvål jag älskade tidigare, men nu har jag hittat en ännu bättre! Köpte en när jag köpte två av mina gamla favorittvålar. När jag hade använt den några veckor så blev det en klar förbättring av min hy. Fast när den var slut återgick jag till min gamla favorit, men hyn blev sämre ganska fort. Nu tog de slut för några veckor sen och vi skulle inte förbi affären inom kort tyvärr.

Mailade och fick veta att den såldes online. Försökte köpa två, men det gick inte. Mailade ägaren av webb-butiken och fick veta att minimumbelopp att handla för var 200 kr. Beställde en scrub också.

Lade beställningen i måndags och igår morse hade jag varorna! Så bra service! Och i morse använde jag scruben för första gången, den var riktigt fin den med! Hurra för Klockargården!

Finns det ingen städfirma i närheten?!

Vi ska göra en liten semestertripp. Bokade stuga/lägenhet m. 4 bäddar. Så kom vi på att vi glömde boka städning. Sportfiskaren mailade dem idag och vi fick veta att det skulle kosta 1 300 kronor.

Ett tusen tre hundra kronor! För en städning!

Höll på att svimma och tyckte att vi kunde leta upp en lokal städfirma och betala dem istället. Maken lyckades dock förhandla och eftersom vi ska bo i en lägenhet på 100 kvadrat (och vi är bara fyra som åker) så kunde vi försegla två av fyra sovrum och då betala bara 790 kr för städningen.

Taget!

Nu hoppas jag bara att det är en trevlig lägenhet. Den hade toalett, dusch och kanske till och med tv!

Ovärderligt

Att ha en vän som förstår, som har det lite lika, som nästan alltid har tid. SÅ värdefullt!

Min dag igen!

Och efter förra årets 24 juli då jag konstaterade att det var 23 juli som var min dag vaknade jag idag nästan lite glad att se att sommaren tagit paus. Tog med mig Liten till Storstaden och det här köpte jag till mig som en klapp på axeln för att jag för tretton år sedan lämnade något som inte alls var bra.

En brödkorg, drygt fyra meter tyg och en vattenfast mascara. Because I'm worth it!

Hade behövt fler brödkorgar, typ tre till, men de kostade ungefär 70 - 100 kr mer än online!! Så det fick bli en. Det blå turkosa molntyget är i velour och det gula är i jersey. Tror det får bli ett linne till mig i det gula tyget. Min CC-mascara är i princip slut och i vart fall för gammalt. Lyxade till det och köpte Hypnôse Doll Lash Mascara från Lancôme. Den var nästan gratis *host, host*.

Jag passar på

Världen är en förunderlig plats. Fylld av kärlek, rädslor, hat, glädje, vrede, längtan, sorg, lycka, ömhet - ja, en massa saker. På ettårsdagen av terrorattacken i Norge har jag lyssnat, läst och tittat nästan hela dagen. Nu är den snart slut. Jag har blivit berörd och gråtit. Och jag har passat på att gråta för en hel del andra saker också. När det ändå är legitimt att sörja och vara lite ledsen.

Städa, städa varje fredag...

...eller så kan man göra som Lillkillen och dra på sig morgonrocken och somna i en låda...

Kärlek är...

...att fixa så att ens fru får en egen hylla till sina popcornkryddor. Tack!

Ingen strand

Eftersom vi har varit utomhus sedan i måndags typ så använder vi dagens frånvaro av sol till att prova nya saker. Liten har hyrt film för första gången. Nu kollar vi Nalle Puh och käkar salta pinnar.

Inte så jobbigt

Är badvakt.

Kväll i Paradiset

Kortspel, surdegsbröd och gruyere. Jag, mamma, pappa, brorsan och Stora Killen. Livet ler mot mig because I'm worth it!

FAIL!

Sportfiskaren redogjorde för sin löprunda vid middagsbordet. Bland annat hade han sett en häst med ryttare.
Lillkillen (nu sex år) undrar:
- Var det en tjej på pappa? Eller en människa?
Tystnaden lägrar sig. Sportfiskaren inser att Lillkillens mamma nu lyfter ett och annat ögonbryn och drar lite på munnen:
- Det var en tjej.
Och jag tillägger:
- Och du vet Lillkillen, tjejer är ju människor!

Vi har lite att jobba på här hemma gällande jämställdhetsfronten...

Jag trodde fel

Innan jag åkte ned till begravningen så var det flera av mina vänner, kollegor och bekanta som sa: Ja, det är ju alltid ett tillfälle att tänka över vilka prioriteringar man gör i livet.

Då tänkte jag att även om jag slits mellan mitt engagemang i mitt arbete och mitt engagemang i barnen så tycker jag ändå att jag lyckas någorlunda med att prioritera barnen så pass mycket att de inte känner sig bortprioriterade. Jag har god och nära kontakt med mina föräldrar. Hörs med syrran och brorsan ganska ofta. Har få, men oerhört goda och värdefulla vänner. Har en fritid som jag fyller med saker som ger mig energi.

Så passerade begravningen och minneshögtiden. Många tårar, men också många skratt när det delades minnen. Hans fru höll ett tal och det var någonstans där som jag insåg att det finns en person som jag faktiskt måste prioritera mer. Som tar det största ansvaret här hemma, både när det gäller kidsen och markservicen. Sportfiskaren.

Jag tycker att vi har en bra relation, vi kan prata om allt och gör det, vi har ungefär samma värderingar även om vi tycker olika om "oviktiga" saker, ja, vi har det bra och jag känner mig ofta tacksam över att jag får vara hans fru. Fast det blev så tydligt för mig att jag inte tycker att jag ger honom tillräckligt av min tid och visar honom den oändliga kärlek som jag faktiskt känner för honom. Så det ska det bli ändring på. Från och med nu!

En tung dag

Har grundat med hotellfrukost. Nu är jag snart så långt ned i Sverige som det går att komma. Havet. Sol och sen regn, sen sol igen. Snart begravning. Hoppas vara ett gott stöd åt Sportfiskaren vars nära vän dött alltför tidigt i cancer. Livet är inte rättvist. En kvinna har förlorat sin livskamrat. Fem barn har förlorat sin pappa.

Vad hände?

Stora Killen var riktigt duktig i skolan "förr". För tre år sedan var han bland de 2% i Sverige som hade bäst resultat på de nationella proven. Det säger en del. Han har inga inlärningssvårigheter om man säger så...

I år gick han ur åttonde klass. Totalt fick han betyg i 14 ämnen. Av dem hade han ej godkända betyg i fyra.

Och nej, jag tänker inte bara skylla på skolan. Visst har jag också en del i att han inte presterar bra, jag kunde ha pressat honom mer att plugga inför proven, för då har det gått bättre än när jag låtit honom plugga själv. Jag kunde ha haft hårdare kontroll på att han gjorde de uppgifter som han skulle och lämnade in i tid. Jag har varit i skolan under lektioner i de ämnen som han presterar minst bra i, jag tvingade honom till badhuset så att han kunde få ett E i Idrott och Hälsa, jag har tagit fighter för att han ska plugga till en del prov och lämna in en del uppgifter

Och det har hänt saker i hans liv som säkert påverkat hur mycket han orkat lägga ned sig i skolarbetet.

Och han går i den skolan som är mest belastad när det gäller problemkids, i alla fall utifrån vad jag ser på mitt jobb, så jag förstår att de inte tycker att en kille som har hög närvaro, men inte gör så mycket av lektionerna han närvarar på, är en elev att prioritera.

Och han säger själv att det inte är förrän han går i nian som betygen räknas på riktigt och det har han i och för sig rätt i. Men jag blir ändå orolig.

Å andra sidan gjorde jag samma sak. Gick ur högstadiet med rätt låga betyg. Ja, jag gick ju sex år i gymnasieskolan och det gick ju bra ändå. Så det är svårt att veta hur hård jag ska vara mot honom.

Konstaterar bara att det är sorgligt att han som kunde ha så otroligt bra betyg, har rätt mediokra betyg.

Kvällsfika

Svärmor är här. Tycker mycket om henne. Nu tar vi en kvällsfika tillsammans i vardagsrummet. Pratar om livet. Najs!

I'm gonna learn how to fly!

Till min stora sorg upphörde gymmet att ha Sh'bam-pass på grund av sjukdom för några månader sedan. Zumba är ju inte riktigt lika kul tycker jag, men nu på sommaren kan jag faktiskt gå tre gånger i veckan på den zumban jag gillar mest. Måndagar (har jag vanligtvis kör), torsdagar (jobbar jag kväll varannan vecka och vill därför vara hemma varannan vecka) och söndagar.

Men nu kommer zumban bli lite roligare, för nu har jag köpt nya skor! Se hur fina de är! Perfekta dans-aerobicsskor och skulle även passa på Sh'bam om det blir aktuellt igen. Ser ni hur bra det kommer gå att snurra och twista och ja, allt det där som görs på zumba-passen.

Det här med bastu

Alltså, det är ju faktiskt riktigt najs att ha bastu. Att komma i från en kall höst-,vinter- eller vårdag och ha en bastu att krypa in i och värma de penntrollianska nedfrusna kroppsdelarna.

Men sedan kan jag också bli lite aggresiv på konsekvenserna av bastubadandet. Till exempel när jag påbörjar läsning i en pocketbok som maken läst i bastun. Och konstaterar att ett antal sidor fattas för att värmen i bastun får limmet att lösa upp sig och sidorna att trilla ur!

Annoying!

Jamen det är väl typiskt

Tröttnade på alla n som inte blev skrivna och mailade till inköpsbutiken som återkom snabbt med beskedet att de skulle ta en titt på min netbook.

Och ja, det är ju rätt självklart förstås. Sedan dess har den skrivit i princip alla n jag trycker på. Som nu i det här inlägget till exempel...Anna, pana pytt i pana, njae, där minsann var den lite seg på några n när det var bredvid varandra. Sana, kanna, stanna, Hanna, panna - ja, ni ser, bara ett  missat (och där ett till). Kan det vara så att jag inte riktigt träffar tangenten när jag skriver med naglarna? Att det bara är ett handhavandefel?

Jag får ju lite smått panik över att ev vara utan min netbook...Jag tror jag avvaktar fraktsedel och dummar den sig mer så får jag väl skicka iväg den...

Stackars svärmor!

Maken och jag ska göra en längre resa, om än en kort sådan. Och om vi inte vill åka fyra på morgonen så behöver vi åka dagen innan. Så vi ringde svärföräldrarna och frågade om de kunde ta hand om småkidsen.

Det bör i sammanhangen nämnas att om svärföräldrarna kommer och hälsar på stannar de sällan mer än 20 timmar. Svärfar säger att gräsmattan måste klippas. Eller så är det soptunnan som måste ut. Jag vet inte om det är för trist att vara här, om han tröttnar på kidsen eller bara vill hem, men som sagt, mer än 20 timmar stannar de sällan. Och då har de ändå 66 mil tur och retur hit...

Svärmor, som älskar sina barnbarn (hon har "bara" våra) och som ställer upp när det gäller sa omedelbart:
- Jag kommer och det spelar ingen roll om maken kommer med eller inte. Det är klart jag hjälper till så ni kan åka.

Så nu kommer hon en dag innan vi åker och stannar till en dag efter att vi kommer hem. Det innebär att hon är här fyra dagar. Och även om det känns skönt att hon kommer så vet jag hur hon får slita innan hon kommer. För svärfar kommer typ från juraperioden. Jag tror att han kan öppna en burk ravioli och värma på. Men ungefär där stannar hans matlagningskunskaper... Han äter inte heller hämtmat av typen pizza, kebab eller hamburgare. Så för att hon ska kunna vara borta så länge måste hon fylla upp frysen med ett antal matlådor som det står "lunch" och "middag" på. Suck!

Men OMG så orutinerat!

Jag bakar ju en del och är rätt noga med att läsa igenom (nåja, ögna igenom) recepten innan jag sätter igång så att jag har allt jag behöver både av ingredienser och tid. Tyckte jag ögnade rätt ordentligt i receptet i förmiddags. Konstaterade att fördegen kunde göras en dag i förväg, men att botgöringen kunde läggas till redan dag 1 om man ville (ja, tack, jag vill ha mitt knark as soon as possible!). Döm då om min förvåning när jag kommer till punkt 7 under "Botgöring" och det står: Låt jäsa i frysen över natten, gärna 14 - 16 timmar.

Eeeeh....okej. 1) Jag ville ju ha nybakat surdegsbröd till kvällsfikat! 2) Jag tror inte två plåtar med bröd får plats i kylskåpet!! 3) Över natten innebär sällan mer än 8 timmar i bästa fall, i vanliga fall ungefär 6 timmar!

Ja, ja. Det får helt enkelt funka med garagegolvet i typ 10 timmar.

Att ha semester

Det är att vakna 04.43, ta en runda på nätet, blogga lite, uppdatera flödet på sociala medier, läsa lite och inte bli stressad över att det är tidigt och jag bara sovit drygt fyra timmar!

Men nu ska jag somna om.

Semesterlek

WTF?!

Har köpt en ny netbook för att den gamla var så långsam. Är missnöjd so far! Tangentbordet är helt okej, men eftersom jag inte skriver med fingertopparna, utan naglarna så är det lite viktigt att det är ett känsligt tangentbord. På det här tangentbordet är N inte så känsligt av sig dessvärre...

Det har ju kommit ut en ny version av GIMP, bildredigeringsprogrammet som är gratis. Men se, den nya versionen vill inte min nya dator öppna. Grrrrrrrrrrrr! Har laddat ned paint.net och hoppas att det klarar de grundfunktioner jag använder mig av. Vill inte behöva köpa dyra Photoshop och den får väl knappt plats i min netbook i alla fall...

Sen är den oerhört långsam! Jag är ingen tålmodig människa. Om jag har tre sajter öppna och en nedladdning på gång ska ändå datorn jobba på. Men det gör inte denna... Kanske ska Stora Killen få den här nya istället för den gamla netbooken? Fast han vill väl inte ha den för den är röd.

Och innan jag gick på semester...

...fick jag veta att min chef inte hade sökt de två tjänsterna som var ute där hon bor. Andas ut. Gillar min chef och ogillar förändringar.

Fredagsbrownien

Nu har jag ätit den sista fredagsbrownien på länge. Nu har jag sex veckors härlig semester med familjen. Ingen jobbtid, bara egentid.

Tampas med mig själv VARJE sommar!

Semester. Snart så. Imorgon är sista dagen innan jag har sex veckor ledigt och jag verkligen LÄNGTAR till imorgon kväll när jag går hem från kontoret.

Och samtidigt. Hur ska det gå för hon på kvinnojouren i en annan stad? Hur ska det gå för de där som är i behov av stöd, som jag erbjudit någon annan att prata med under min semester, men som tackat nej för att det är för jobbigt att "börja om" med någon annan? Och hon som är i kris nu, hur ska det gå för henne? Och tänk om hon som försvann försöker kontakta mig och jag inte är där? Ska jag kanske ta med mig jobbtelefonen hem ändå?


Ja, jag har alltid dåligt samvete innan min semester för att jag tar lång semester.

Efter fyra och ett halvt års arbete med att stödja våldsutsatta och barn som upplever våld i hemmet så har jag insett att jag måste ha sex veckor. Allt annat är för lite. Jag måste få "rena" mig från allt våld, alla övergrepp, alla berättelser om förnedring, maktlöshet och känslor av värdelöshet. Annars kommer jag inte orka lyssna på nästa läsårs berättelser om våld och stödja dem som vill något annat. Och det vill jag ju, för jag älskar mitt jobb. Jag älskar att gå utanför dörren till vårt hus och veta att jag är på väg till ett ställe där jag gör skillnad. Inte alltid, inte varje dag, men tillräckligt många gånger för att det ska vara värt det.

Så här på upploppet till semestern känner jag att jag förbereder mig. Att jag liksom skalar av mig min skyddsdräkt, den som gör att jag orkar härbärgera allt utan att själv bryta ihop. Jag får liksom lite tunnare hud här och var. Inte helt bra, för vissa saker går rakt in och gör lite ondare än vanligt. Som när ett barn i Lillkillens ålder berättar om sina kompisar "De har det som jag vettu, de får inte heller vara hos sin förälder för att hen dricker". Och jag svarar: "Så då har ni det lite lika. Vad bra att ha kompisar som också vet hur det är att ha en förälder som dricker för mycket." Fast egentligen vill jag bara gråta. Och skrika. Och vara arg. För hur kan det vara så? Hur kan det vara så att barn finner gemenskap i att ha en förälder som dricker så mycket och gör så mycket tokigt i fyllan att de inte får vara där? Hur kan det vara så orättvist?

Men nu är det bara 20 timmar kvar som mest. Sedan ska jag hänga av mig min skyddsdräkt på kontoret och hur sent det än blir ska jag gå hem och veta att allt jag tänkte hinna, har jag hunnit. Och känna hur skönt det är att lämna över ansvaret i sex veckor till mina kompetenta kollegor. Jag ska gå hem genom Lilla Staden och låta mig vara tunnhudad. Så jag kan låta allt gå rakt in; solen, värmen, regnet, grådagarna, bråken, skratten, konflikterna, närheten, kramarna, matlagningstristessen, luften, blommorna, bären, svamparna, bullarna, kakorna, glassarna, tygerna, alla "mamma, mamma, mamma", pärlorna, timmarna i bil, vattnet, människorna - ja, allt!

För det är jag värd.

Nej tack

Varje sommar brukar kören träffas och käka och prata. Jag har varit med varje gång. Men i år skippade jag det.

I Lilla Staden är utbudet av restauranger begränsat. Lilla Stadens invånare har en förkärlek för en restaurang som ligger vid en liten å. Det är så fin utsikt tycker de. Jag har lite svårt att se charmen med utsikten (en parkering och några hus på andra sidan ån, Coop Forum skymtar i fjärran...), men framför allt har jag tröttnat på den dåliga service som ges.

Jag har fått gå och hämta personal för att beställa mat, dryck och dessert - ett otal gånger. Ägaren, som också serverar, försöker vara lite skojfrisk, men det landar sällan bra. En gång kom kocken ut och satte på tv:n som hängde på väggen bredvid bordet där jag satt och åt. Kocken hade inte den goda smaken att ha på lågt ljud, utan höjde rätt rejält så att det kändes som att vi satt och störde honom i hans vardagsrum. När beställningar blir fel så bemöter servitören/ägaren detta med:
- Ja, men det var så rörigt när ni beställde så det får du ta!
Ägaren/servitören tycker också att ett sällskap som vill ha ett fungerande saltkar och går och hämtar personal för att få beställa är ett jobbigt sällskap och deklarerar gärna det i telefonen vid nästa bokning.

Så jag har fått nog. Jag tänker inte gynna den restaurangen fler gånger. Därför hoppade jag kvällens utgång med kören. Har istället suttit hemma och myst, vilket varit mycket bättre för mitt tålamod och goda humör (och plånboken).

Lyckad dessert!

Dagens söndagsdessert blev verkligen SÅ god! Lätt att göra också om det än krävs lite planering för att koka och svalna av den kondenserade mjölken. Här är receptet!

Ja, den var så god att jag tog en till bit alldeles nyss. Vilket ju var lite tokigt för den är ju så god att jag inte vill förstöra eftersmaken genom att borsta tänderna. Fast jag ska ju gå och lägga mig nu så jag borde verkligen...

Guldstunder

När Stora Killen efter en veckas frånvaro dissar finalen i fotboll och kommer in till mig i gästrummet (kollar såklart "Barnmorskorna i East End"), tar några nävar ur min popcornskål och snackar lite svensk politik.

Filmkväll

Najs när kidsen är så stora att de ser på filmer som jag inte somnar till av uttråkning...

Men Transportstyrelsen...

Torolf har varit lokförare i 28 år. För några år sedan fick han diagnosen ADHD och Aspberger och då bestämde Transportstyrelsen att han inte fick köra lok längre för att ADHD är en uppmärksamhetsstörning som enligt dem skulle kunna innebära en risk. Torolf gjorde en ny utredning där ADHD-diagnosen togs bort. Men Transportstyrelsen meddelade då att Aspberger syndrom var tillräckligt för att inte få köra lok.

Suckar åt eländet.

Till alla er vardagshjältar

För några kvällar sedan pingade min syster mig på twitter. Det var en person som tidigare ringt både polis och socialtjänst för att hen hört ett par bråka, vilket lett till att deras barn grät högt. Jag gav några kortfattade råd (tack och lov för twitters teckengräns, annars hade stackarn jag gav rådet till aldrig orkat läsa klart vad som hade blivit en roman...) och påtalade vikten av att ringa igen och igen och igen. Idag fick jag feed-back:


"Hej, ville bara säga att jag har ringt soc igen. Ej anonym denna gång. Och stod på mig om barn som far illa = akut. Tack vare dig!"


Häftigt att kunna göra skillnad så klart. Men samtidigt. Och viktigare. Tänk alla vardagshjältar som finns där ute. Alla grannar, syskon, vänner, vänners föräldrar, släktingar, föräldrar. Ja, alla de som INTE måste göra en anmälan enligt Socialtjänstlagen för att de arbetar med barn. Utan de som gör det ÄNDÅ. För att de är oroliga för ett barn i sin närhet. För att de har civilkurage. För att de är modiga.

Det är ni som ger osynliga barn möjlighet att bli synliga. Glöm aldrig det!

Jaså?

Jag hade planerat att fixa middagen eftersom Sportfiskaren gick en golfrunda i eftermiddag. Men så kom han hem precis när jag skulle stoppa in fläsk-karrén i ugnen. Han undrade varför vi inte skulle grilla och jag sa att det såg ut som att det kunde börja regna. Sportfiskaren och jag är överens om att det är godare grillat än ugnsgrillat, så när han gärna ville grilla tackade jag till erbjudandet. Nu står han därute och grillar. I regnet. Och här inne har jag tänt levande ljus på middagsbordet eftersom det blev helt mörkt... Hungrig är jag också, tar ju lite längre tid i grill än ugn.

Soft midsommar

Både maken och värdparet kom på att de skulle gå på Systembolaget på midsommarafton. Då var det stängt. Mouahahahahahahaaaaaaa!

Plötsligt händer det

Förvisso mot betalning, men ändå!

Ibland löser sig problemen av sig själv

Just nu kanske det håller på att hända framför mina ögon. Najs. Eller, problemet löser sig inte, men jag slipper i alla fall behöva dras med det. Funkar bra det med!

Hmmm...jag kan ha blivit lurad

Frågade Stora Killen för några dagar sedan om han hade några planer för skolavslutningen. Det hade han inte.

Förut ringde en kompis och han meddelade att han skulle spela fotboll med några.
- Okej, du får väl byta om då, sa jag eftersom han fortfarande hade finkläder på.

Han gick upp och när han kom ned hade han bytt ut skjortan mot t-shirt, men hade fortfarande chinos på.
- Ska du verkligen spela fotboll i chinos?
- Ja.
Kändes ju sådär...nyinköpta chinos som endera skulle få gräsfläckar eller grus-slitage, men, men, det finns färre saker tänkte jag. Då.

Nu sitter jag här några timmar senare och undrar om han verkligen skulle spela fotboll. Eller om han bara drog iväg för att fira skolavslutningen.

Nåväl, det lär jag få se. För ikväll ska jag fälta från 17-02.

Kommer du ihåg?

För tolv år sedan igår åkte vi den här vägen. Du mötte mig vid stationen. Jag tyckte du var så snygg i din kostym. Du stannade vid en mack för att köpa korv eftersom du inte hade ätit lunch.

Då, liksom nu, var det EM. Du kollade på matcher, jag mest låg där i soffan och var kär. Idag för tolv år sedan blev vi ett par. Jag vet inte om du kommer ihåg, just nu ser du rätt upptagen ut av att binda den där flugan inför nästa veckas fisketur. Då var du lite upptagen av att både se på fotboll och försöka verka lite närvarande i vår spirande kärleksrelation, ha, ha!

Tolv år är en lång tid. Ett hus, två barn och ett bröllop senare är du lika trofast och lojal. Du står pall när andra faller eller viker undan.

Firar med att bära mitt nytillverkade armband. Känner du igen orden? Första meningen i vårt äktenskapslöfte, fast på engelska.

Att vrida på resonemang

Tycker det är intressant att somliga saker blir så tydligt konstiga när man vrider dem några grader hit eller dit.

Som här, läs och begrunda om hur du undviker våldtäkt i sommar!

Måndag morgon

Tänk vilken skillnad det är. Samma arbetsplats; socialkontoret i Lilla Staden, samma enhet; Barn, Ungdom och Familj. Och ändå så olika.

Häromdagen pratade jag med en kollega, som får ont i magen om hon måste passera Lilla Staden när hon är ledig. För att det påminner henne om jobbet.

Och jag som älskar mitt jobb. Som inte skulle kunna tänka mig att vara någon annan stans i arbetslivet. Jag är precis där jag vill vara.

Så konstigt att det kan vara så olika!

Vilken helg!

 Den började med en ledig fredag. På torsdag kväll kom min syster och hennes kids så jag och Liten fick sällskap till skolan när vi skulle lämna Lillkillen.

Bättre sent än aldrig! Tog mig tid att köra bilen till däckverkstaden så de fick skifta däck!

 Sedan gjorde vi ett besök på närliggande träskofabriken! Hur söta är inte Litens designade träskor?! De enda som finns i Sverige!

Sedan begav vi oss till en TV-inspelning! Shit vilken adrenalinkick! Bästa fredagsmyyyset på länge! Vilken kväll!

Ja, den här helgen har bestått av ösregn och sol, både bokstavligt och bildligt talat.