Innan du börjar med dagens sysslor;

städa, köpa in det du glömde igår, ta en promenad, fixa maten, styla dig själv, vänta på gäster eller åka bil dit du ska så gå in på webbradion och lyssna till "Vinter" med Jonas Gardell, det gör jag och helt plötsligt är det mycket skojigare att skära de rädisor, sockerärter och den rödlök som ska ligga i hummern i yttepyttebitar!

http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?ProgramId=3300&artikel=2486163

Du kommer inte ångra dig!

Ris och ros(or)

Ros: Inhandlade en bärbar dvd till stora killen förra julen, var ute i god tid, kvittot var från 23/12...Anyway, den har slutat fungera och idag tog jag med dvd:n och kvittot till Siba. Befarade att de skulle konstatera att deras garanti gått ut och be mig gå, men icke, Siba bara sa att jag skulle gå och hämta en ny i samma prisklass, vilket jag gjorde och som om det inte var nog så fick jag även kvitto med en ny garantiperiod på den! Hurra för Siba!

Ris: I pärlaffären säger lillen (som försöker sluta med blöja) att han behöver kissa. Frågar pärlaffärsmänniskan om han får låna toaletten, men det får han inte eftersom hon är rädd för att få magsjuka (det är jag med iofs). Fjantigt, mina kids är perfekta och förtjänar det bästa - jag struntar väl i om hon får magsjuka! Bu för pärlaffärstanten!

Ros: Vi lämnar pärlaffären och går tvärs över gatan på en restaurang som har betal-toa; fem kronor. Jag har fyra och femtio. Frågar första bästa person och hon skänker mig en femtioöring så att lillen kan få gå på toa. Hurra för snälla människor!

Tack för upplysningen Byggare Bob!

Byggare Bob är hos oss för att byta vindskivor eftersom de sitter mer än lovligt löst, det är ett under att de inte blåst till grannen eller än värre, ned på vårt eget hus. Nåväl, innan dagens arbetspass fikade Byggare Bob hos oss och efter diskussioner om rotavdrag m.m. säger han:
- Ja, det finns ju inte mycket jag kan göra om ni inte skulle betala, det rör sig ju om så liten summa.

Mouhahahahaaaaaaaaaaaa - mellandagsrean, here I come again!

Drömmar och lavendel

För några jular sedan fick jag presentkort på en ansiktsbehandling. Hudterapeuten använde bara hudvårdsprodukter utan mineraloljor och parabener och berättade dessutom för mig att det enda huden behövde var en bra tvål och en bra fuktighetscreme samt olja (att ta bort makeup med). Så när jag kom hem rensade jag bort alla cleanser och ögoncremer (finns inga vetenskapliga belägg för att huden runt ögonen behöver något speciellt utöver fukt) och annat onödigt skräp. Jag inhandlade sedan tvål, fuktighetscreme och kallpressad sesamolja som jag tar bort vattenfast makeup med.

I Elbocko, där Sportfiskaren vuxit upp, hittade jag i somras en underbar tvål. Den var dessutom dryg, men strax innan jul tog den slut. I jämförelse med den tvålen var de tvålar jag hade tidigare inte så attraktiva längre. Jag hittade deras sajt på nätet, men tyvärr kom jag inte ihåg vad tvålen hette. När vi åker till Elbocko passerar vi dock den lilla by där tvålarna produceras och jag tänkte att jag äntligen skulle få köpa min tvål. I sista minuten beslutade vi dock att åka en annan väg. Så kom jag ihåg att företaget hade en till butik och minsann, lyckan var gjord när jag insåg att denna låg i vår färdrikting. Vi stannade och åt mat i staden och när jag tryckt i mig min baugette sprang jag ut på stan och hittade till slut butiken.

Det doftade mycket och många och utbudet av tvålar var, som synes, stort. Jag kom ihåg hur den såg ut och till slut kände jag igen den på doften; Drömmar och Lavendel. Äntligen kan jag tvätta ansiktet med min favoritt-tvål igen. Det fanns en massa andra intressanta produkter i butiken, men eftersom Sportfiskaren, lillen och Båtsman satt på restaurangen och väntade, hann jag inte utforska dessa. Det finns en webshop, men jag vill ju dofta mig fram - hur ska jag annars kunna veta om jag tycker om doften?

De oskyldiga barnen

Idag firar kyrkan "Värnlösa barns dag". Det firas till åminnelse av de barn Herodes dödade i sitt försök att döda den nyfödde judekonungen. I många kyrkor fokuseras gudstjänsten på barnets rättigheter på olika sätt.

Så jag sänder en tanke till alla de oskyldiga barn, i min närhet, i mitt land, i min världsdel, på jorden, som på olika sätt utnyttjas och far illa på grund av att vuxna inte respekterar att de har ett eget värde och egna rättigheter just för att de är barn, för att de är värnlösa, för att de står i beroendeställning till oss vuxna. Och även om det är få vuxna som gör barnen illa, så är det desto fler vuxna som inte gör något för de barn som de tror eller än värre, vet, far illa.

Jag vet ju ganska lite om hur andra länders lagar för att skydda barn ser ut, men något mer om de som finns i vårt land. I SoL (socialtjänstlagen) står det att "var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd bör anmäla detta till nämnden". Ja, det står faktiskt så; att var och en av oss som hör något eller ser något som gör att vi tror att ett barn eller en familj skulle behöva stöd från samhället - vi bör lyfta telefonluren och ringa till socialtjänsten för att berätta om vår oro. Och visst, sedan tycker många att socialtjänsten gör för lite, men det är ju ingen ursäkt vi vuxna kan använda oss av för att slippa ringa. För det handlar om civilkurage, att ställa sig på de svagas sida, att ge en röst till de barn som ingen lyssnar på, alla de barn som utsätts för övergrepp, vanvård eller upplever våld inom hemmets fyra väggar eller som går till skolan med en klump i magen varje dag för att de vet att de går till ett helvete. Det handlar om dem. Om de barn som har vuxna i sin närhet som ser barnets värnlöshet - och utnyttjar den på olika sätt.

Problematiskt att vara bra

Båtsman och lillen lagade mat tillsammans häromdagen:

B: Vad duktiga vi är!

L: Ja, det är det som är vårt problem!

Kören på tv

Slog på tv:n förut och där står min kör och sjunger! Det är lite kul att få höra helheten för när jag sjunger så hör jag ju alla stämmor fast ändå inte tillsammans på något sätt och väldigt nära, inte på avstånd. Det lät himla fint och bra tycker jag - och det känns ju glädjande eftersom vi ju faktiskt övar en gång i veckan. Dessvärre ser vi inte så glada ut när vi sjunger, så det måste vi bättra oss på tycker jag, för det är verkligen superduperkul att sjunga, men det blir tråkigt för vår publik att titta på en hoper sjungande människor som ser gravallvarliga ut!

Allting har sin tid

Sportfiskaren har just däckat i sängen efter en hård kväll på lokal (den enda som har öppet här) i Lilla Staden tillsammans med vår gäst, som är singel. Gästen, låt oss kalla honom Båtsman, verkar inte trivas med det så förutom att han har tre på g ville han utforska utbudet här med resultatet att Sportfiskaren kom hem själv. Båtsman har fått hugg och är säkert glad nu och vem vet, kanske han ikväll följde med sitt livs kärlek hem, fast med stor sannolikhet är det en bekantskap av det mer tillfälliga slaget... Och jag bryr mig inte om vilket, Båtsman är ju vuxen, men JAG glädjer mig åt att inte behöva ha koll på mitt eget marknadsvärde längre eller att för den delen behöva arbeta för att visa eller höja det! Att vila här lugn och trygg i förvissningen om att endast döden kan skilja mig och Sportfiskaren åt och att jag vaknar i min egen säng om några timmar, inte så utvilad, men hemma!

Smart unge eller dålig tomte?

Tänk, igår, strax efter att pappa gick och köpte tidning, så kom tomten. Förra året var lillkillen rädd för tomten för att "han hade en läskig mask på sig". I år har han dock pratat om tomten ganska länge och att han är stor nu och inte rädd för tomten längre. Och det var han inte. Han mötte upp tomten i hallen och tomten frågade som seden bjuder:
- Finns det några snälla barn här?
- Ja, jag, sa lillen till tomten och till mormor och Sportfiskaren sa han:
- Det är morfar som är tomte!
Och han är bara tre! Mormor och Sportfiskaren bedyrade att så var det inte eftersom morfar ju var och köpte tidningen. Lillen lade ned diskussionen men återupptog den under förmiddagen när han till farmor och farfar sa:
- Det var Lennart (morfar) som var tomte!

Så endera har jag begåvats med en smart unge eller en pappa som är usel som tomte. Jag sär, jag sär!

Som de flesta julaftnar...

...avslutades även denna för min del på midnattsmässan i Lilla Stadens vackra kyrka. Änglakör, andlig spis och ljus. Pricken över i:et!

Sjung jordens folk

I år hann jag aldrig ifatt julen förrän alldeles nyss. Det var första advent och nu är det julafton! Jag jobbade ända fram till för åtta timmar sedan och jag tror det är därför. Men nu ligger alla julklappar under den pyntade granen. Små julklickar här och där i hemmet skapar julstämning. Brasan i öppna spisen, vackra ljus som brinner med klar låga i vår dova belysning. Julmusik i bakgrunden. Hyacinter som doftar gott och amaryllis som bjuder röd fägring. Om några timmar går vi upp och kollar julstrumporna som hänger på spiselkransen. Förra året låg det en ring i min och Sportfiskaren friade och jag fick äntligen säga JA! Det är klart jag ville gifta mig med honom - jag är tacksam att det var just mig han ville dela sitt liv med! Nåväl, i allt julstök som fram tills nyligen bara kände som vilket stök som helst, fann jag ändå att friden landade som fluffig bomull någonstans under hjärtat. För bland adventsstjärnor, julklappsjakt, köande, julkonsert, julpapper, presentsnören, rim, julkort, julmat, tomtar, änglar, julkulor, glitter, blommor och julgodis finns ju något mer.

Stjärnan blid som visar vägen till julens skatt.

Sjung ni änglaskaror,

sjung alla helgon,

sjung jordens folk.

Evigt är ljuset från Betlehem,

här över barnet,

evig lyser glorian.

Dags att byta doft och ansikte

Jag sprutar på mig parfym innan det är dags att jobba kvällen (inte ikväll utan för ett tag sedan). Kramar sedan lillen hejdå.
- Du luktar hemskt!
Jaha...det var ju rakt på i alla fall!

I en kö igår.
- Varför ska du få ett nytt körkort mamma, undrar stora killen.
- Jo, men jag har ju ett nytt efternamn nu vet du. Och det ska bli så skönt att bli av med det gamla för jag ser inte klok ut!
- Får jag se.
Jag drar fram mitt körkort och omedelbart börjar stora killen frusta av skratt men efter tre sekunder upphör han med frustandet, ser skuldmedvetet på mig och säger:
- Jamen förlåt mamma, förlåt, det var inte meningen!
- Men det är helt okej, jag ser helt bedrövlig ut, kolla in luggen bara!
- Ja, men man ska ändå inte skratta åt hur någon ser ut (jepp - jag har lyckats!), förlåt!

Så nu har jag börjat kolla ny parfym. Kusin Vitamin har tipsat mig om Diors J'adore.

Utseendet kan jag inte göra så mycket åt, men jag ler i alla fall på mitt nya körkortskort, och är betydligt mer intresserad av hur jag ser ut än jag var då - uppenbarligen.

Jag måste vara dement!

HUR kunde jag glömma att ljudet av den här elgitarren driver mig på gränsen till vansinne?! Nåväl, efter några, säg fem, år i minnets dammiga vrår hade jag uppenbarligen gjort det för när lillen häromveckan frågade om elgitarr så sa jag glatt att stora killen hade en när han var liten och att den ligger i förrådet. Det tog ytterligare någon vecka innan jag idag, alldeles nyss, gick upp på vinden och hämtade den från en leksakslåda - och jag kände mig till och med lite uppspelt när jag hittade den!
Jag är dum,
dum,
D-U-M
och oerhört
k-o-r-k-a-d!!!
Elgitarren spelar en låt hela tiden och kompositören (nej, det känns oetiskt att kalla uppfinnaren av detta ihopsättande av ljud för något så konstnärligt som kompositör!) den som har satt ihop ljuden har inte tänkt på alla stackars föräldrar som måste uthärda detta oljud! Men som den vän av barnperspektivet som jag är, kan jag ändå ge samme person kredit för att ha lyckats skapa en ljudslinga som kidsen inte har några som helst problem att lyssna till. Om och om och om igen...

Och Sportfiskaren hade redan i förväg förvarnat om att han skulle bli sen ikväll och jag hoppas att han inte läser det här nu för då kommer han nog inte hem förrän kidsen lagt sig - och då endast för att skälla ut mig, för han har med all säkerhet inte glömt vilket oljud denna för!

Min vapendragare och vän...

...arbetar flera pass varje dag de dagar jag är ledig. Utan att kräva ob-tillägg svoschar och porlar den sig genom helgerna, vardagkvällarna och nätterna. Jag och Sportfiskaren (som var den som diskade mest på den tid då vi inte hade diskmaskin) njuter av att bara trycka på en knapp och så några timmar senare, utan att vi lyft ett finger, tappat upp något vatten eller stoppat handen i diskhandskarna, är det bara att ställa var sak på sin plats. Love, love, LOVE!

Konstig kram

Igår under julklappsrushen i Storstan såg jag Markoolio komma gåendes i mötande riktning. Jag kan inte säga till hundra procent, men han såg enligt min bedömning inte helt nykter ut. Snett framför till höger om mig går två tjejer. Markoolio går fram till en av dem och kramar henne. Eftersom hon, som synes, har händerna ganska fulla, så kramade hon inte tillbaka utan såg mest förvånad och förbryllad ut, men log artigt.

När Markoolio hade vänligheten att släppa henne och hade gått några steg åt andra hållet sa hon:
- Men! Vad var det där för nå't?!
Kompisen: Vadå, kände du inte honom?
Tjejen: Neheej! Vad var det för nå'n kille?

Tyckte det var lite skojsigt att de inte kände igen honom och mest tyckte det hela var konstigt - för det var det ju!

Nya frukostvanor!

Jag har alltid varit för näringsriktiga och väl tilltagna frukostar då det är viktigt att få en bra start på dagen. Men tack vare en kollega har jag nu gjort ett grovt avsteg från detta! Hon sa nämligen att hon åt en lussebulle till frukost varje dag under advent och jag tänkte: Why not!?

Så från första advent och fram till julafton kommer min frukost bestå av; ett litet glas mjölk och en varm lussebulle. Undantag sker på första, andra, tredje och fjärde advent då det såklart är risgrynsgröt på frukostmenyn.

Färdig!

Strax efter sju blev jag och Sportfiskaren färdiga med årets julklappsinköp. Det är faktiskt fyra dagar tidigare än vanligt! Hurra för oss! Dessutom var det första gången vi var ute och julklappshandlade tillsammans. Tidigare år har vi gjort det var och en för sig vid olika tillfällen. Det var mycket trevligare att göra det ihop!

Bojkott var nära...

Idag ska vi ut några stycken och äta julavslutningsmiddag. Hade bestämt en restaurang i Lilla Staden och nu när jag kom hem skulle jag kolla in menyn den ser ut så här:

Kantarelltoast/Chantarelltoast
och/and
Tournedos Gorgonzola/Filet of beef with gorgonzolasauce
och/and
Kaffe med After Eight/A cup of coffee with After Eight

Hallå?! Antar att det ska föreställa en trerättersmiddag och då undrar jag - tror de att kaffe med Efter Eight är en dessert?! Hardly!!!! Den här restaurangen ska vara glad att vi bor i Lilla Staden där restaurangutbudet är minst sagt begränsat och att jag inte orkar boka oss någon annanstans så här i sista stund (vi ska träffas om drygt en timme!), annars hade jag bojkottat denna restaurang på grund av deras konstiga uppfattning om vad som räknas som dessert! Kollade in deras dessertmeny och den bestod av tiramisu eller vaniljglass med chokladsås och frukt - ingen större upphetsning infann sig av detta magra utbud!

Separationsdepression

Min vän och tillika kollega, Fru C (hon med civilkurage om ni kommer ihåg), gör sin sista dag på jobbet idag. I januari ska hon få sitt tredje barn, så hon kommer ju såklart tillbaka, men det är ändå tråkigt! Jag kommer sakna henne så mycket. Det är faktiskt himla bra att ha en vän, som också är ens kollega. Jag vet att jag kan ringa till henne och få ur mig sådant som gjort mig ledsen, arg eller glad när det gäller jobbet - och det är guld värt! Klart jag kan ringa henne när hon är föräldraledig också, men det blir liksom inte samma sak. Vi jobbar inte i samma byggnad, men nu när jag gått upp dit vet jag att hon oftast sitter där, på mitt gamla kontor, och sitter inte hon där så sitter oftast en godisskål på bordet med en massa godis i som jag nallar av - Fru C har sagt att jag får det. Nu kommer någon annan sitta där och det kommer kännas tomt att inte kunna ringa kl.11:55 och föreslå lunch och nästan alltid få ett ja. Det kommer kännas tomt att inte ha någon att skicka lappar till på mindre engagerande möten och utbildningar (jag vet att det är hemskt barnsligt), det kommer kännas tomt att gå upp på gamla kontoret och veta att Fru C inte är där med sina skojiga imitationer av folk, sitt glada skratt, yviga kroppsspråk och sin omtanke.

Men du Fru C - även om jag kommer sakna dig så hoppas jag att du får en underbar föräldraledighet. Och vi ses ju ändå!

Intet nytt på nyhetsfronten i mitt landskap...

...i alla fall inget värt att rapportera enligt TV4. Kl.22:12 idag på TV4:
- Och nu över till lokala nyheter.
Reklamröst: Nyheterna sponsras av Sporthuset på Bergsjö.
Sedan: svart ruta och total tystnad i flera minuter.
...
svart
tyst
...
svart
tyst
...
Därefter reklamröst: Vädret sponsras av Bygg på minuten.
Och så lite lokalt väder, det var ju betryggande - att vi hade väder här i alla fall! På TV4:s sajt för lokala nyheter kan de flesta andra (nej, jag orkade inte kolla upp alla) gå in och kolla sin lokala sändning från 22:13, men inte invånarna i mitt landskap för 22:13 fanns det tydligen inget av värde att rapportera om. Och faktiskt, det är inte helt svårt att tänka sig.

Ska jag våga?

Sportfiskaren läste för några månader sedan "Låt den rätte komma in" och tyckte den var så bra att han lånade fler böcker av författaren. När han berättade vad boken handlade om tyckte jag att det lät lite löjligt och bestämde att jag inte skulle läsa den (trots att jag både läst och sett Bram Stokers Dracula och älskade den!). Men nu undrar jag om jag fattat ett felaktigt beslut. Alla pratar om filmen och tydligen tycker många att den är väldigt bra. Kanske jag borde se den ändå? Eller i vart fall läsa den?

Den frigjorde Sportfiskaren

På gårdagens julbord stod jag, Sportfiskaren och lillkillen och köade. Vi stod bredvid en dörr och lilla killen sa:
- Vad är det bakom dörren?
S (Sporfiskaren): Vet inte.
L: Det bor en mus bakom dörren!
S: Jaså?
L: Ja, en STOR!
S: Jaha, bor det en stor...råtta där bakom?

Härligt med en sådan hämmad, men samtidigt rätt lätt sexassocierad, person!

Glögg- och pepparkaksbollar

200 g pepparkakor
50 g smör
30 g mandelmassa
2 msk glögg

Att rulla i:
100 g ljus choklad
finsmulade pepparkakor (mixade)
2 msk kakao

Smula sönder pepparkakorna och blanda med smöret, glöggen och mandelmassan till en jämn deg. Rulla bollar av degen och ställ kallt. Smält chokladen i vattenbad. Rulla bollarna i den smälta chokladen och därefter i pepparkakssmulorna som blandats med kakao. Ställ svalt på ett smörpapper tills det stelnat. Förvara svalt.

Radiotips!

Det bästa med att ha tillbringat många mil i bil med just Sportfiskaren är att han (och även min svåger) har fått mig inse att P1 inte är endast för pensionärer, utan även för medelålders personser som jag själv och Sportfiskaren. Sålunda lyssnade jag idag på P1 när vi körde hem. Och har du inget att göra ikväll vid 19:00 (vilket inte är så sannolikt) eller är upptagen då men har internet (vilket är högst sannolikt om du läser detta) så kan du gå in på Kalibers sajt och ladda ned dagens Kaliber som handlar om killen som hängde sig i häktet i Mariestad. Efter att ha lyssnat på programmet blev jag irriterad på framför allt åklagare, polis och häktespersonal. Och nej, inget de gör nu gör någon skillnad för killen, han är och förblir död, men kanske det skulle kunna göra en skillnad för de anhöriga och för en framtida liknande situation?

Och när du ändå är inne på deras sajt så ladda ned Kaliber från 30 november om Abbas som utsattes för hedersmord i Högsby. En omyndig pojke dömdes för mordet trots att både tingsrätt och hovrätt fastställer att det finns fler gärningsmän. Dessvärre verkar det som förundersökningen inte rätar ut frågetecken som faktiskt går att räta ut och bör rätas ut med tanke på det vi vet om hur brott i hederns namn planeras och genomförs.

Last things first!

Idag firade vi svärfar med ett julbord i en vacker miljö. Det tog ungefär 31 år innan jag lärde mig äta julbord med måtta, så att jag inte blev alldeles illamående efteråt. Och innan jag överhuvudtaget kan äta någonting måste jag spana in dessertutbudet så jag vet hur mycket plats jag behöver lämna åt alla godsaker. Idag, som synes på bilden, bestod utbudet av ett helt rum fyllt med desserter! Halleljuah-moment for me! Tog med mig stora killen och spanade in detta innan jag högg in på sillar och fiskar. Ingen dessert var framdukad, men skyltarna med vad som skulle dukas fram fanns där. När jag så ätit ganska måttligt av läckerheter från hav och skog och äng var det dags att avnjuta FEM tallrikar med desserter. Jag började med dessertostar, marmelad och kex - en ljuvlig tallegio och en smakrik ädelost smälte i munnen. Sedan nästa tallrik med skånsk äppelkaka och vaniljsås (hade jag kunnat övervara) samt ris a la Malta med fruktsås - mycket gott! Nästa tallrik bestod av pannacotta och chokladmousse. Tallriken därefter fylldes med hallonsorbet och diverse favoriter i repris (ris a la Maltan till exempel). Sedan gick det en lång stund med en historisk tillbakablick från ägaren till den vackra byggnaden, lite trevligt småpratande med det trevliga sällskapet och lite leka med kids i lekrum. Därefter tog jag en sista tallrik med blodapelsin- och grapesorbet och chokladkaka. Jag hoppade således helt över nötterna och godiset - varför äta sådant jag kan köpa på macken när jag kan smörja kråset med desserter jag sällan avnjuter hemma?

Å bäst av allt? Imorgon är det dags för nästa julbord, med ekologisk och lokal touch! Mums!

Så bra sak!

Jag älskar ju att läsa och mår tack och lov väldigt sällan illa när jag läser i bilen. Däremot har det fram till idag varit svårläst när våra många, långa bilresor inträffat efter mörkrets inbrott. Men nu är det problemet löst, för jag har inhandlat en läslampa, som sätts fast i boken och vips så kan jag dyka in i En halv gul sol igen!

White almost christmas

Ett tag kvar till jul, men jag glädjer mig så åt det senaste dygnets snöfall! Tycker om när mitt liv ramas in av vackert vitt ljust! Mer snö tack! Kommer ihåg när jag var barn; det var alltid så mycket snö att jag hoppade från garagetaket ned i mjuka snöhögar. Kullen var alltid inbäddad i en snöfilt som jag åkte pulka på. Och snöforten vi byggde på varsin sida om vändhållsplatsen jag bodde vid. Gångarna vi kröp i, alla snöbollar vi kastade. Jag önskar mer snö! Det tar fram mitt barnasinne!

Uppviglande förskollärare!

På förskolan finns en fröken som lillen alltid vill till när vi sätter gränser - hon verkar gå med på det mesta enligt lillen, vilket jag inte riktigt trott på - till idag. Hon har ofta med sin lilla hund på förskolan och idag var han där när jag hämtade lillkillen.
Lillen: Jag vill säga hejdå till Sixten!
Förskolläraren: Jag kommer med honom till dig eftersom du har stövlarna på dig.
Lillen gosar med vovven och klappar honom hejdå.
F: Tycker du Sixten är fin?
L: Jaa!
F: En hund skulle du väl vilja ha Lillen?
L: JA!
F: Du får önska en av tomten så kommer han säkert med en till dig!
L: JAA!!!
Då "hrm-hrm:ar" jag och tittar lite frågande och strängt på förskolläraren som då snabbt tillägger:
F: Fast det är ju inte säkert att man får allt man vill av tomten...
Nej, verkligen inte och definitivt inte om du önskar dig en hund!!!

Förutom att det är nobeldagen idag...

...så är det min "andra" födelsedag idag. Den 10 december kom jag till Sverige för 33 år sedan. Jag flög ända från Ecuador till Sverige. Jag landade på Arlanda och en flygvärdinna bar mig i en babylift. I andra handen bar hon en annan babylift, med min tvillingsyster i. I ett rum på Arlanda stod fyra blivande föräldrar och väntade på sina barn, mina föräldrar och syrrans. För vi adopterades av olika föräldrar (och det är en helt annan bloggpost). I alla fall, jag var ganska liten, drygt 2 kilo, trots att jag var åtta veckor. Jag har tänkt på hur konstigt det måste kännas att bli förälder sådär plötsligt och ändå som en superlång graviditet på flera år med alla dokument och handlingar som ska skrivas under och översättas och stämplas. Så helt plötsligt en dag kommer det ett barn i en babylift och så är du förälder!

Med mig hade jag några saker från Ecuador. Ett halsband och en tavla på berget Chimborazo. Det känns så underligt att ha det här hemma där jag bor nu, som vuxen, med egna barn. Underligt att då, för 33 år sedan, så var halsbandet och tavlan hemma för mig. Språket, dofterna, klimatet, människorna - allt det var min vardag. Så - en resa på några timmar - och jag landade i något helt främmande, med en ny språkrytm, nya dofter, kallare klimat och okända människor. Nya röster, nya händer, nya ögon att se in i, nya ansikten att beröra. Och förlusten av någon som stått mig nära sedan jag blev till - min tvillingsyster.

Jag är så oerhört tacksam att jag kom hit, att jag fick just mina föräldrar och att jag fått möjligheter som jag aldrig hade fått i Ecuador. Så idag är en bra dag, en glad dag, när jag firar alla de möjligheter som bredde ut sig under flygplanet den där dagen för så många år sedan. En dag när jag firar att jag fick träffa mina riktiga föräldrar för första gången.

Buhuu!!!

Lider av tillfällig depression orsakat av säsongens sista avsnitt av Desperate Housewives - snyft! Jag kommer sakna mina högtidsstunder på tisdagkvällen med popcorn och DH. Ny säsong börjar i vår - i VÅR! Det är ju hur långt dit som helst - buhuuuuuu!

Himmelriket är så nära

Ibland när jag kommer hem, som igår, så är jag så oerhört t-r-ö-t-t! Jag jobbade från sju på morgonen, med en paus på tre timmar (som dock innehöll minst en halvtimmes jobbtelefonsamtal och en halvtimmes jobb-logistik). När klockan var runt åtta gick jag äntligen in på kören, fem minuter senare var det paus och då ringde det i jobbmobilen och jag svarade och jobb-pratade i ytterligare femton minuter (jag vet, jag skulle säkert inte ha svarat, men nu gjorde jag det). Jag tycker att jag är ganska kvicktänkt, men inte nu. Kändes som ett stort ludd hade intagit mitt huvud. Kom hem strax efter nio. Lilla killen sov, stora killen låg vaken i sängen, Sportfiskaren sitter och jobbar några meter ifrån mig.

När jag känner att dagen kommer sluta med att den stora luddiga tröttheten rullar in, då brukar jag tänka att jag snart får landa i himmelriket, att det är så nära, bara några hundra meter bort fågelvägen faktiskt. Bara några hundra meter till himmelriket där jag får ny kraft och ny energi som skrämmer bort trötthetsluddet i hjärnan. Att snart får jag komma hem till de där härliga ungarna som jag välsignats med. Att snart får jag dela vardagslogistiken med Sportfiskaren, denna fantastiska människa. Att snart får jag komma hem. Att snart sitter vi vid middagsbordet tillsammans.
Och även om kidsen kivas ibland
och huset inte alls är i något felfritt skick, varken på ytan eller inuti
och tiden med Sportfiskaren ibland känns alldeles för kort
och kvällsmaten inte alls är enligt tallriksmodellen
så är det ändå mitt himmelrike.
Och dit är det aldrig långt,
bara en tanke bort
och det känns gott att veta.

Lilja 4-ever

Detta är den värld vi lever i

Varje dag dör åtta gånger så många människor av svält
som de som dog vid World Trade Center.
De tre rikaste människorna i världen
har lika mycket pengar som de 43 fattigaste länderna har tillsammans.
Mellan en och två miljoner kvinnor och barn
faller varje år offer för det som kallas trafficking
det vill säga att levande människor köps och säljs för att våldtas.
Detta är den värld vi lever i.
Nu står vi alla inför ett val.

Antingen lutar vi oss tillbaka i tv-sofforna,
om det blir för otäckt byter vi kanal och tittar på A-ekonomi istället,
och på fritiden kan man börja spela golf
och kanske man kan söka jobb som klottersanerare
och i nästa riksdagsval röstar vi allihop på Coca-Cola

eller så reser vi oss upp från sofforna
och säger nej tack jag vill inte ha något Happy Meal.
Jag tror inte på en gud som heter dollar
och så säger vi som Lilja säger till mannen som snart ska våldta henne:
Du tror du kan köpa mig, men du kan inte köpa mig.
Du kan aldrig köpa mitt hjärta.

Detta tal hölls av Lukas Moodysson på Filmgalan 2003 när han som regissör fick ta emot en Guldbagge för Lilja 4-ever. Budskapet är värt att komma ihåg.

TV-tips!

Ikväll kommer jag bänka mig framför SVT:s serie Åkalla. Jag tror att den är bra. Den handlar om en familj som flyttar till ett nytt land, om hedersrelaterat våld och förtryck. Bänka dig du också, ikväll 21:15 på SVT1!

Ingen upprepad kränkning av kvinnans integritet

Om du blir misshandlad tre gånger av din sambo under loppet av ett år så anser en tingsrätt i Sverige att det inte ska räknas som grov kvinnofridskränkning eftersom "gärningarna ligger alltför utspritt i tiden för att var och en av gärningarna skulle ha utgjort ett led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet. Mattias Nilsson skall istället dömas för tre fall av misshandel". Jaha. Dessutom våldtog han henne vid ett tillfälle under samma tid, vilket han dömdes för.

I brottsbalkens fjärde kapitel står att "den som begår brottsliga gärningar enligt 3 (brott mot liv och hälsa), 4 (brott mot frihet och frid) eller 6 (sexualbrott) kapitlet mot en närstående eller tidigare närstående person, döms, om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Har gärningar som anges i första stycket begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, skall i stället dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff".

Under rättegången berättade kvinnan att Mattias under deras förhållande (på fyra år) kränkt henne både fysiskt och psykiskt genom att bland annat kalla henne "hora", han har spottat på henne, han har knuffat henne hårt, han har kontrollerat henne och begränsat hennes frihet. Mattias själv sa att han våldtog sin sambo delvis för att förnedra henne och sätta henne på plats.

I mina öron låter det som att dessa gärningar "utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla". Hur ska dessa psykiska och fysiska och sexuella övergrepp ske utan att kvinnans integritet kränks och hennes självkänsla allvarligt skadas? Jag fattar ingenting.

Är det inte olagligt...

...att åka med så har långsamma fordon på E-vägar?! Om det inte är det så se för allt i världen till att det blir det! Min tid är dyrbar!

Fotokalender

Dags att fixa årets fotokalender, den återkommande (och förhoppningsvis uppskattade) julklappen till mina päron från alla barnbarnen. Surfade runt och hittade olika alternativ från 99 kronor till 249 kronor. Valde till slut ett däremellan hos Trycksakstorget - beställ inte därifrån! Det tog en evighet att ladda upp en bild och sedan hakade det upp sig tre gånger efter varandra, då skippade jag det företaget. Kollade runt på några andra, men var inte riktigt nöjd. Fick således krypa till korset och ringa upp mina föräldrar för att fråga vilket företag jag använt förra gången. I och för sig har de fått en fotoalmanacka sedan de fick barnbarn nr. ett för elva år sedan, så jag antar att de anar att de kan få en i år också, men ändå. I alla fall så har jag de senaste åren använt Clickit för att göra dessa kalendrar. Så det gör jag i år också!

Morgonstund har guld i mun(d)

Imorse anordnade svenska kyrkan den årliga adventsgudstjänsten för kommunanställda. Det är alltid trevligt att gå iväg dit och imorse bjöd det på en musikalisk upplevelse som berörde mig. Det var en duktig trumpetare där som spelade "You raise me up" som avslutningssång. Det gick rysningar i hela mitt nervsystem och det var så vackert att jag fick tårar i ögonen. Det var en härlig början på dagen, tack kyrkan och trumpetaren!

A room with a view

Så stolt och vacker är Lilla Stadens julgran där den står. Och det är riktigt trevligt att ha denna utsikt från kontoret. Jag får flera doser jul varje dag, det känns bra!

Not fair!

Kollade Uppdrag granskning förut och känner mig lite lurad av att de pengar som går till fairtrade inte kommer arbetarna till gagn i den utsträckning jag trodde. Nu inser jag att det sannolikt väldigt sällan går att plocka te och socker under drägliga förhållanden, men min förhoppning var ju att det i vart fall var lite mer drägligt på de plantage som var kopplade till fairtrade, men så är inte fallet tydligen. Å andra sidan tänker jag att det borde göra en skillnad så småningom, att den demokratiska processen inte kan ske på ett år eller två utan kommer ta låååååååång tid. Så jag tänker fortsätta köpa fairtrade eftersom jag ändå tror att många bäckar små kan göra en skillnad i längden. Även vatten urholkar den hårdaste sten!

Heliga Familjen

För några helger sedan hade jag förmånen att få lyssna till Maria Sveland som pratade om jämställt föräldraskap. Hon är författare till boken "Bitterfi**an" (taskigt att döpa en bok till det för en lättgenerad typ som jag själv), som jag kan rekommendera.

I alla fall så fick vi höra utdrag ur en programserie som hon varit med och producerat, Heliga Familjen, och när jag kom hem laddade jag ned alla program i min mp3 så jag kunde lyssna. Och de där radioprogrammen väckte väldigt många tankar hos mig; en del som legat och slumrat, andra helt nya. Och nej, jag tänker inte redogöra för alla här, för det kommer bli ett blogginlägg som är längre än någon orkar läsa, men några höjdpunkter:

Puckade professorn Annica Dahlströms uttalande: "Så att har du en kvinna med stora bröst, så kan du säga det att sannolikheten för att hon ska vara en god matematiker är mycket liten" är ju obetalbart! Mouhahahahahaaaaaaaaa! Det är taget från programmet som sändes 080725 och hon säger massor av stolliga saker och tror verkligen själv att det är så trots att det är högst tveksamt att hon har vetenskapliga belägg för det hon säger!

Hela kärnfamiljsdokusåpan är mycket intressant. Den ligger inbäddad i varje program, men det går även att lyssna på bara den under fliken "Lyssna mer"! I dokusåpan får vi följa ett par som ska bli föräldrar, från tiden innan bebisen kommer till en tid efteråt. Som Carin Holmbergs doktorsavhandling i kort radioform (har du inte läst den, så gör det!). Hur stor omställningen att bli förälder faktiskt är, vilken påverkan det har på jämställdheten och hur parrelationen påverkas av föräldraskapet.

Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni intervjuas i sista programmet under en lunch och det är intressant att lyssna till hur vår jämställdhetsminister tänker kring familjeliv och jämställdhet. I samma program berättar ett par om familjelivet i ett kollektiv i en bostadsrättsförening i huvudstaden. Och jag tänker att det finns ju så många olika sätt att organisera sin familj på och att det är intressant att ta del av andra sätt än det som jag valt.

I programmet som sändes 080808 diskuteras hur normen kring den monogama tvåsamheten påverkar våra liv. Hur kommer det sig att det tas som naturligt att vi kan älska fler vänner än en och fler barn än ett, men att det att kunna ha en romantisk kärleksrelation till fler än en ses som onaturligt?

Ja, ni ser, bara detta blev ett bedrövligt långt inlägg, men jag uppmanar verkligen er att lyssna till denna programserie som fått både positiv och negativ kritik. Jag tycker att de är så bra att de ligger där och skvalpar på min hårddisk och i min mp3 så att jag kan lyssna och reflektera fler gånger.

Fluffiga saffransbullar anyone?

Jag har provat en massa olika recept på lussebullar; med kesella, creme fraiche, läsk. Jag tar så lite mjöl det är möjligt utan att få hela lussebulledegen hängades i handen. Men ändå lyckas jag inte få sådär fluffiga lussebullar som bagerier säljer. Deras har mattare yta och fluffar inte ihop och hårdnar till sig efter en natt i plastpåse - men det gör mina. De blir någorlunda goda om jag fryser dem direkt och tinar försiktigt i mikron. Har hört talas om, men inte hittat, ett recept som innehåller potatis. Är det någon därute som har ett recept på fluffiga lussebullar? Ge det till mig i så fall!

Räddad av macken!

I oktober tyckte jag det var oförskämt tidigt att lansera årets julkalender. I rent trots beslutade jag mig för att vägra köpa julkalender innan mitten av november. Som kom och gick och det kändes ju låååångt kvar till 1 december. Ända till ikväll vid femsnåret när stora killen kliver in i bilen och undrar (för tredje gången) om jag köpt någon chokladkalender (vilket jag inte heller har). Och jag kom ihåg alla förste december från min barndom och hur förväntansfull jag var inför årets julkalenders första program och att ha en julkalender var ju en självklar del av denna förväntan och glädje. Så när jag insåg att jag hade några timmar på mig att fixa två julkalendrar fick jag bråttom - för till och med jag insåg (efter att ha frågat på två ställen) att det kanske var slut överallt på alla stora livsmedelsaffärer. Jag drabbades av panik och tänkte att jag var en hemsk mamma som inte sett till att kidsen skulle få en julkalender (och undrade i samma ögonblick som jag tänkte det om Sportfiskaren kände likadant, om han ens hade tänkt tanken eller om det var ännu en sådan där grej som jag i min bild av vad det innebär att vara mamma har tagit på mig?), att jag hade förstört en av de där härliga ögonblicken inför julen som jag älskade som barn. Satte kurs mot Lilla Stadens första stormarknad, men på vägen dit passerade jag en mack och strategisk som jag är (oehört selektivt, men ändå) tänkte jag: "Ha! Jag lurar alla - alla har köpt på stormarknaderna såklart, det är nog få som köper på macken så sannolikheten att det finns kvar där är större än på stormarknaderna"! Som ett tydligt bevis på min smarthet låg där fyra exemplar kvar framme vid mackens kassa. Och nu vet jag att kidsen kan bänka sig framför årets julkalender imorgon med en varsin julkalender så att de kan öppna luckan samtidigt som de öppnar luckan på tv (eller alla på en gång...). Jag har återupprättat min mamma-heder!

Adventspyssel och mjuka ostbågar

Idag har jag adventspyntat huset. Jag och lillen pysslade till och med ihop en dörrdekoration och en amaryllisinstallation. Vi blev mycket nöjda med våra pärlbeströdda hantverk. Imorgon är det pepparkaksbak, adventsgudstjänst, adventsfika och skyltsöndag - det ska bli så mysigt. Det är bara jag och lillen hemma i helgen. Så ikväll har jag hyrt film, en som jag velat se länge, men som jag vet att inte Sportfiskaren vill se. Men ikväll ska jag titta på den och som tilltugg har jag ostbågar som legat i öppen påse så de blir sådär mjukt, underbart sega och så ska jag dricka avslagen cola till - nej, jag skojar inte! Det är hur gott som helst!

En meningsfull jul

Sitter och funderar på julklappar till nära och kära. I år ska jag försöka köpa julklappar som betyder något. Och det kanske fler vill, så jag tänkte dela med mig av mina tips.

The Body Shop säljer ett rosa, glittrigt läppglans, SVIT Hi-Shine Lip Treatment, där en del av vinsten går till att motverka det våld kvinnor utsätts för i sina hem. Eftersom deras produkter innehåller parabener och mineraloljor är de inte ekologiska enligt mig. The Body Shop har ändå många produkter som är bra ur ett etiskt perspektiv, bl.a. genom att arbeta för mänskliga rättigheter genom att exempelvis stötta det lokala näringslivet och använda fair-trademärkta ingredienser i sina produkter.

UNICEF säljer bland annat leksaker och en del av vinsten går till deras arbete för barns rättigheter. Även Rädda Barnen har en webshop med allt från bebiskläder till glas där pengarna investeras i arbetet att främja barns rättigheter.

Danska smyckesföretaget Pilgrim bekostar produktion, design och utveckling av smycken som säljs till förmån för Läkare utan gränser. W2W säljer en vänskapsväska och tanken är att den ska ”återvinnas” genom att den som får den ska ge den vidare till någon annan. Väskan har en logg där ägarna till väskan skriver namn, stad, land och datum då de fick väskan. På så sätt kan väskans väg i världen följas. En del av vinsten går till projekt som främjar kvinnors hälsa och livsvillkor.

Kläder är ju alltid roligt och LaRedoute säljer rättvisemärkta kläder, bl.a. den här snygga tunikan. Jag har svårt att bestämma mig för om den blå eller nougatfärgade är snyggast. Röda Korset, ICA och Konstfack humanity har i ett samarbetdesignat ljusstakar som säljs på ICA för 79 kr paret. De finns i svart och i vitt. Ja, det var lite julklappstips från mig. Shoppa på och shoppa meningsfullt!

Girl-power personifierad!

Kolla! Är hon inte ljuvlig denna fighter som trotsat det mesta och blir bättre för var dag som går? Från förra bilden till idag har det hänt så mycket. Mamman och pappan har fått hålla henne första gången (och många fler efter det), hon har fått bröstmjölk och verkar nöjd med menyn och så nu, när hon börjat andas utan den stora (och ändå så lilla) masken över ansiktet. Helt underbart!

Något jag saknar...

...från tiden innan jag blev sambo är att få somna till musik. Förr hade jag stereon inom fjärrkontrollsavstånd från sängen. Jag brukade ofta lyssna på musik eller Karlavagnen när jag skulle sova. Nu har jag min mp3, men det är inte alls samma sak! Kunde vrida och vända på mig utan att trassla in mig i en sladd. Stereon hade dessutom en timer, perfekt!

DÖVÖRA!!!!!

Nu är jag så irriterad att jag nästan skriver en svordom som förstärkningsord! GRRRRR!!!!!! Vår växel servar två kommuner så de har en bedrövlig massa saker att göra. Därför har de inrättat en röststyrd telefonist som de vill att vi som ringer internt använder, annars blir de icke röststyrda telefonisterna ganska irriterade. Idag har jag försökt ringa två personer internt: Mats Andersson och Ylva Persson. Men den röststyrda telefonisten fattar inte vad jag säger och jag kan svenska och bryter inte på något annat språk (och nej, så mkt dialekt pratar jag inte faktiskt!).

Telefonist: Vem vill du ringa?
Jag: Ylva Persson
T: Du vill alltså ringa till Irene Persson?
J: Nej
T: Avbrutet. Vem vill du ringa?
J: Ylva Persson
T: Du vill alltså ringa till Lars Persson?
J: NEJ!
T: Avbrutet. Vem vill du ringa?
J: Y-L-V-A P-E-R-S-S-O-N
T: Du vill alltså ringa till Irene Persson?
J: NEEEEEJ!
T: Huvudmeny.
Jag lägger frustrerad på och försöker ringa upp nästa person istället.

Telefonist: Vem vill du ringa?
Jag: Mats Andersson
T: Du vill alltså ringa till Mats Andersson?
J: Ja
T: Det finns tre Mats Andersson, var arbetar den du söker är det på Hejsansvejsan avdelningen eller på Snigelavdelningen? (Min kommentar: den tredje Mats Andersson jobbar tydligen ingenstans?)
J: Snigelavdelningen
T: Säg för och efternamnet på den du söker
J: Mats Andersson
T: Du vill alltså ringa till Ola Andersson?
J: Nej!
T: Säg för och efternamnet på den du söker
J: Mats Andersson
T: Du vill alltså ringa till Inga Andersson?
J: NEJ!
T: Säg för och efternamnet på den du söker
J: Mats Andersson
T: Du vill alltså ringa till Jan Andersson?
J: Men NEJ!!!
T: Säg för och efternamnet på den du söker
J: Mats Andersson
T: Det finns inget anknytningnummer till Lennart Andersson, det finns däremot ett mobil (jag avbryter)
J: NEJ!
T: Säg för och efternamnet på den du söker
J: Mats Andersson
T: Du vill alltså ringa till Johan Andersson

Jag lägger fruktansvärt irriterad på och i det här läget är det tur att jag har en fin mobiltelefon som tjänstetelefon och inte någon fast telefon för då hade jag slängt på luren och slängt hela telefonbedrövelsen hårt i väggen! Det är ju svårt att "slänga på" telefonluren vid mobilsamtal, men så argt jag kan trycker jag bort samtalet, ringer växeln och tänker att jag har banne mig gjort mig förtjänt av lite hederlig, gammaldags icke-röststyrd telefonist-service!

Tillplattad

Låg och kollade DH igår. Stora killen hojtar "go'natt" från övervåningen en gång. Jag hojtar tillbaka "kommer!" och väntar en liten stund och hoppas, hoppas, hoppas det kommer ett reklamavbrott (och jag hoppas inte på reklamavbrott speciellt ofta!), men inte då! "Go'natt!" hojtar han från övervåningen en gång till. "Ja, jag kommer!" Segar mig ur soffan med högljudda rörelser så att han ändå hör att jag är i rörelse. Då hojtar han: "Nej, vänta lite förresten!" Glatt dimper jag ned i soffan igen. Tystnad från övervåningen och jag hör att det är den där tystnaden; jag-är-tyst-för-att-jag-gör-något-jag-inte-vet-om-jag-får-eller-något-jag-vet-att-jag-inte-får-tystnaden, så vill jag så gärna se DH att jag låter det gå. Efter en ganska kort stund och till min stora gläjde när det är reklam ropar han att jag får komma. Går uppför trappen och däruppe står en elvaårig kille och slokar lite med axlarna. Även framifrån ser jag att hans frisyr är lite - annorlunda. Han tittar på mig lite skamset, men med glimtande små bus-stjärnor i ögonen och säger lite generad:

- Jag trodde det skulle gå och göra en frisyr med plattången...

Och det gick ju, jag menar, det är ju helt klart en frisyr, fast sannolikt inte den frisyren stora killen hade i åtanke när han gick loss i det nyklippta håret med min ganska nyinköpta plattång.

Internationella dagen mot våld mot kvinnor

Idag är det "Internationella dagen mot våld mot kvinnor", en dag som instiftades av FN 1999. Manifestationer mot mäns våld mot kvinnor hålls runtom i Sverige. Låter uppstyltat det där med "mot våld mot kvinnor", men det finns en tanke bakom. En del kallar denna dagen lite slarvigt för "dagen mot kvinnovåld" och det är ju ännu konstigare! "Kvinnovåld", vad är det? Låter som våld utfört av kvinnor eller möjligtvis mellan kvinnor och det beskriver ju inte vad denna dag handlar om. För den handlar om det våld som kvinnor utsätts för, oftast av män, runtom i världen, i Europa, i Sverige, i alla städer, i alla bostadsområden. Brottsförebyggande rådet menar att det är endast 20-25% av våldet i nära relationer som polisanmäls. Så om tjugofem kvinnor gör polisanmälningar, finns det samtidigt ungefär 75 som inte gör det, utan som står ut, som överlever men går sönder inuti och utanpå här mitt ibland oss.

Det farligaste stället för kvinnor och barn i Sverige är hemmet. Det är där män våldtar, misshandlar och begår övergrepp mot kvinnor och barn. I hemmet, det ställe där du borde få vara trygg och säker.

Som vanligt är de flesta manifestationer arrangerade av kvinnor, trots att det är männen som utövar våldet, kontrollen och makten. Varför är det så? Hur kommer det sig att alla de underbara, fina och härliga män som finns därute finner sig i att de män som slår, hotar, kränker, dödar och hånar får göra det nästan "ifred", utan att någon stark mansorganisation säger nej, inte bara gör punktinsatser utan driver långsiktiga kampanjer för att motverka mäns våld mot kvinnor? Det finns i alla fall en organisation som gör det. Om du är man, gå in på deras hemsida och skriv under den kampanj som börjar idag. Ta ditt ansvar och visa att du tar ställning mot män som är våldsamma. Det är det minsta du kan göra!

Oh, come let us adore...the bird?!

Övningarna inför julkonserten fortskrider och idag skulle vi öva på en ny låt, med gammal text dock. Kanske lite suddig bild, men det står: "Pris ske den Helige And!" Känns konstigt att sjunga om den helige And. Jag förstår ju att det är någon sorts gammaldags böjning av Ande (som i den Helige Ande), men kan inte hjälpa att jag i huvudet får en bild av en and med lite skägg (varför skägg?!) som står på en liten gräskulle med en massa knäböjande människor framför sig. Och då är det lite svårt att sjunga sådär seriöst och gammaldags som sången ändå kräver, men det blir lite roligare!

En av det bästa sakerna med att umgås med barn...

...är deras härliga fantasi. Om du kom hem till mig skulle du kunna tro att det sprang omkring en treårig kille med en rutig kökshanduk på ryggen, men så är det inte för hemma hos mig finns det numera en liten batman och han har på sig eller med sig sin mantel överallt; på toa, i sängen, till förskolan. Helt underbart!

Knäppt!

Sitter och läser. Hade några bilar kvar i påsen från igår. Hällde ut dem på fåtöljens armstöd och kände ett behov av att ställa upp dem på en fin rad innan jag kunde äta dem. När jag mycket nöjt betraktade den iordningställda bilraden smög sig en annan känsla på - jag är helt superkonstig, helt neurotisk! Suck!

Så härligt med feed-back

På bara två dagar har jag fått en massa beröm för det arbete jag gör och det är så roligt! Dels var det en kollega som sa att jag gjorde ett bra jobb genom att föreläsa om mäns våld mot kvinnor och samma dag fick jag biobiljetter från en samarbetspartner som tack för ett bra arbete. Idag hade jag en föreläsning i ett missionshus och under bönen tackade pastorn för att jag gjorde ett bra arbete för de våldsutsatta som finns i vår kommun. Men det jag glädjer mig mest åt är att till föreläsningen kom en kvinna som jag hade kontakt med i somras. Då var hon rädd och orolig, bestämd i sitt beslut att lämna sin våldsamme man, men tveksam till att anmäla honom. Jag stöttade henne och till slut gjorde hon en polisanmälan. Idag när jag såg henne var hon lugn och glad, men hon berättade att det forfarande var jobbigt ibland eftersom han inte ville släppa henne. Hon fick mycket stöd från personer runtom henne och sa att det kändes fantastiskt att kunna få göra vad hon ville utan att bli kontrollerad eller hindrad. Hon sa att hon var så tacksam över det stöd jag hade gett henne och det kändes så gott att höra. Om det så bara är hon av alla kvinnor jag mött som känner så så är det värt det! Att veta att mitt stöd hjälpt henne på vägen till ett liv utan hot och våld känns fantastiskt.

Så här mycket är klockan...

...och jag har inte hunnit äta lunch än. Hela min kropp, för att inte tala om min psykiska hälsa, befinner sig i en snabbt nedåtgående spiral! Detta måste åtgärdas NU!

Walkin' in a winter wonderland

Håller på att öva för fullt inför körens julkonsert och speciellt då på Winter Wonderland som vi ska kunna utantill om 24 timmar...Då har vi nämligen kördag och ska fixa och trixa lite extra med den. Så när jag kom ut från möte på en skola i Storstan och såg detta blev jag så glad och tänkte att det kanske var så att mitt sjungande i bilen på väg dit framkallade snön?

Fem minusgrader...

...är inte något för ett penntroll från Ecuador. Med drygt trettio års erfarenhet bakom mig är jag övertygad om att jag har en inre termostat som inte är anpassad för flera månaders kyla. För att tina upp efter att ha skrapat rutor på två bilar inom loppet av en timme har jag nu fikat lussebulle och varm choklad.

Den är här!

Min fina designväska finns nu i tryggt förvar hos mig! Den är så prickig och snygg!

I'm a loser!

Fyra år sedan:
Satt på ett gym på en ort uppåt i landet. Jag var där tillsammans med min syster och hennes unge svåger på elva år. Jag skulle träna armmuskler i en maskin. Jag har aldrig varit speciellt stark så efter en eller två eller möjligtvis tre gånger orkade jag inte mer (det kan ha varit så att jag inte klarade en gång). Syrrans svåger skuttade upp i maskinen och gjorde minst tio sådanadär övningar på rad, utan ansträngning...

Igår:
Satt vid köksbordet efter kvällsmaten. Stora killen, elva år, vill bryta arm. Ok, säger jag och bryter arm med min son. Han vinner...han vinner!! Och det var verkligen inte så att jag lät honom vinna, utan jag kämpade som bara den och tog i allt jag kunde - till ingen nytta! Nästa gång var jag dock på hugget och vann över honom, men första gången, då vann han.

Så - endera är elvaåringar väldigt starka under någon viss period eller så är jag erbarmligt svag. Har en känsla av att det är det senaste alternativet. Suck!

Så himla skön dag!

Idag skulle pedagogerna på skola och förskola vidareutvecklas eller uppgraderas eller något sådant. I alla fall fick jag möjlighet att vara ledig och det har varit en så skön dag! Först åkte vi till badhuset. Badhus i sig är lite läskiga med alla baciller och människofibrer som ligger överallt - rys - men lillkillen älskar att bada och jag med (om det är varmt) så jag bet ihop och mötte upp min väninna som har en pojk i samma ålder. En sak jag funderat på med badhus - de där hårblåsarna, varför har de dem? De har en blåsförmåga som inte skulle klara godkäntnivån i en PEF-mätare! Dessvärre finns inget uttag som möjliggör medtagandet av egen hårblås. Nåväl, förutom ett blont hårstrå som flöt i vattnet och fastnade på min hand avlöpte det hela med många hopp från kanten, stoj, stim och glädje. Efter det besökte vi en tai-restaurang, alltid gott med jordnötssås! Vidare hem för att städa upp litegrann. Sedan kom Miss Gillette med barn på besök och vi bakade pepparkakor, men tyvärr tog degen slut alldeles för fort. Två paket på fyra ungar var för lite. Vi åt upp det mesta på en gång med lite mjölk till - mums - varpå kvällsvarden blev lättlagad eftersom ingen förutom stora killen var hungrig (så han ringde glad och nöjd efter en pizza). Sedan överraskade jag mig själv med att ha energi över till att ta in och diska ljuslyktan som står på farstukvisten, eller "bron" som Sportfiskaren envisas med att säga (en bro är ju något som går från en sak över ett hinder till en annan sak, eller hur?). Så nu är den nydiskad och lyser fint och välkomnande där den står! Ja, jag har hunnit med ganska mycket idag och ser fram emot ännu ett avsnitt med Desperate Houswives och en skål med nypoppade popcorn! Bäst av allt är att jag inte ens känner mig trött, utan bara nöjd med att jag gjort så mycket skojiga saker på en och samma dag! Fler utvecklingsdagar till pedagoger!

Funderar över berättelser om våld

Nu har jag arbetat heltid i snart ett år med våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld och ibland andra brottsoffer. Innan dess arbetade jag med barnavårdsutredningar, vilket innebar att jag även då kom i kontakt med berättelser om våld och övergrepp. Och sedan några veckor tillbaka funderar jag då och då på hur det påverkar mig att lyssna till alla dessa berättelser om våld och övergrepp. Det var när jag tittade på den där filmen om Rwanda som jag började fundera över hur de här berättelserna om våld som jag hör dagligen påverkar mig. För jag märkte att jag reagerade annorlunda än många andra på den. Andra började gråta av den, orkade inte se hela filmen på en gång eller inte alls. Men inte jag. Jag kollade på den och tyckte såklart att det var hemskt, men inte sådär jobbigt som andra verkade tycka. Förutom att det var våld som riktades mot en speciell folkgrupp och de mord som beskrivs så fanns inslag av det jag möter varje dag när jag kommer till jobbet; våldtäkter, sexuella övergrepp, tortyr, fysiskt våld, våldets konsekvenser för kvinnor och barn. Och det var nog då, när jag insåg att jag reagerade mindre på filmen än andra som jag började tänka och blev lite rädd.

Nu när jag tänkt några stunder så har jag kommit fram till att alla dessa berättelser om våld måste påverka mig, förändrar nog till viss del det jag tänker om världen och samhället och människan. Men jag vill ju inte bli hård och kall inför våldet och jag tror inte att jag blivit det. Däremot tror jag att jag måste kunna distansiera mig från våldet för att kunna hjälpa den som är våldsutsatt. Jag menar, det hjälper ju inte om jag tar till mig deras berättelser så mycket att jag också börjar gråta med dem. Om jag, när jag följer med som stöd vid rättegångar känner deras olust, obehag, nervositet och rädsla så mycket att jag också blir rädd och nervös.

Vissa berättelser berör mer än andra och då kan jag behöva prata av mig eller vara ensam innan jag känner att jag kan vara med mina barn och vara där, med dem, innan jag kan öppna dörren hem och vara jag, där, i mitt liv, med min familj. Innan jag känner att jag har ork att bry mig om vad Sportfiskaren haft för problem med försäkringspapprena på sin bank eller vilken cool gubbe stora killen gjort på Sims eller lägga ned energi på att hitta lillens svärd. För jag vill inte komma hem och tänka att jag struntar i att en smärre katastrof inträffat på Sportfiskarens jobb på grund av att han och en kund missförstått varandra för att jag bara tänker på den där berättelsen om hur han efter en fest blev svartsjuk och höll hennes huvud under vattnet i en älv de passerade, höll hennes huvud under vattnet som var iskallt och hur hon inte fick någon luft och trodde att hon skulle dö och att hon bara var tonåring när det hände. Och jag vill inte komma hem och tänka att jag inte orkar bry mig om att bildlektionen helt ballade ur och att stora killen hade supersvårt att koncentrera sig eftersom läraren inte kunde kontrollera högen med elvaåringar bara för att jag inte kan släppa att kvinnan som bor på boendet med sitt barn har bott på sju olika skyddade boenden under ett år och att han alltid, alltid lyckas hitta henne och att han hade slagit henne så att hela kroppen var som ett stort blåmärke och att barnet maktlöst tittat på. Och jag vill inte kliva in på förskolan för att hämta lillen samtidigt som jag inte alls är där för att jag fortfarande hör pojkens röst; "jag förstår inte hur socialtjänsten ena dagen tyckte att det var så allvarligt att pappa slagit mig nästan varje dag i ett och ett halvt år så att vi tvingades fly och bo på ett skyddat boende och sedan, sex månader senare, sa socialtjänsten att jag var tvungen att åka till pappa varannan helg, att han hade rätt till det". Nej, jag vill verkligen inte det. Jag vill vara närvarande och för att kunna vara det måste jag ju hitta sätt att distansiera mig från de berättelser om våld som jag hör varje dag när jag går till jobbet. Så jag tror, hoppas, att jag inte blivit hård och kall utan bara förhåller mig till berättelser om våld på ett annat sätt.

Stabilt, med de kritiska 72 timmarna bakom sig

Lilltjejen klarade operationen och nu har även de 72 kritiska timmarna efter operationen passerat. Hon har en livsvilja som är fantastisk! Och nu även en söt liten rumpa!

Alla dessa hjältar!

Snubblade över denna artikel och blev imponerad och glad. Vilken tur att det finns så starka kvinnor som Lydia Cacho, som kämpar mot övergrepp på barn trots att hon hotas till livet på grund av att hon uttrycker en åsikt och berättar sanningen. All lycka och välgång till henne! Vidrigt att det finns vuxna, mestadels män, som anser sig ha rätten att utnyttja barn för sexuella syften. Bläh att det desstuom är såpass många att det är ekonomiskt lönande att bedriva sådana verksamheter! Och som sagt tur att det är flera organisationer och enskilda som på olika sätt protesterar mot och försöker krossa dessa verksamheter, men det borde bli fler. Det finns ju här, mitt ibland oss, förövarna (mestadels män) finns ju här mitt ibland oss, de är någons pappa, make, sambo, bror, granne, vän - de är inte "fula gubbar" någonstans i något annat land. De barn som utsätts för sexuella övergrepp är inte heller offer någonstans i något annat land - de finns här, mitt ibland oss, de är någons barn, syskon, klasskompis, förskolebarn, kusin, syskonbarn, granne. Vi måste våga se och våga fråga.

Vis av erfarenhet

Vi hade ju katt förut, men hon bara försvann. Till Lillkillen har vi sagt att hon är död och att hon antagligen blev påkörd av en bil. Sportfiskaren älskar ju hundar och i perioder spammar han mig med annonser från Blocket om små, gulliga valpar. En eftermiddag satt han med lillen i soffan och kollade på söta valpar.
S: Titta, vilka söta va?! En sån skulle vi väl ha?
L: Jaa!
S: Tänk om mamma kunde säga att hon ville sköta om en sådan, då kunde vi få en sån här söt liten hund...men nu vill hon inte det så det går inte.
(Supertaskigt sagt tycker jag!) Videotittandet fortsätter en stund tills lillen säger:
L: Kommer den också bli påkörd av en bil?
Fniss, fniss, stackars lillkillen, han tror att det normala är att husdjur bara försvinner en vacker dag och att de då blir påkörda.

Varning! Don't buy!

Försöker köpa mindre dåliga helfabrikatsalternativ, såsom ketchup med lågt sockerinnehåll. Köpte därför en Heinz-variant nu senast. En som stod med korken nedåt. Gör inte samma misstag. Den har en oerhört korkad öppning, som får till konsekvens att det inte kommer något, inte kommer något, inte kommer något - och sedan kommer en halv deciliter.
Så förutom att det innebär att det inte går att göra fina tunna ketchupsträngar så är det oekonomiskt! Ni ser ju på bilden hur resultatet blir; en stor ketchuphög i början och så en panikstirrig, smalare ketchupsträng på resten av korven. Grrrr! Överväger allvarligt att i likhet med Miss Gillette skriva till producenten och klaga! Kommer dessvärre inte göra det med sådan finess som Ms G.

Hurra för flexibla tjänstekvinnor (istället för tjänstemän)

I början av augusti var jag ganska frustrerad över ett pappershaveri som inträffat. Tänkte bara berätta att det visade sig att en chef fått uppdraget att faxa in ansökan, men att denne chef inte kom ihåg vilken faxmaskin som användes, en uppgift länsstyrelsen ville ha in för att kunna söka om ngt blivit fel. Det känns ju som att faxet aldrig blev faxat, så många faxar finns det inte på det kontoret. Men, men, strunt i det, det härliga är att tjänstekvinnan på länsstyrelsen ändå beviljade ansökan och vi fick de pengar som behövdes för att starta verksamheten för barn som upplevt våld i hemmet. Det känns så KUL och så underbart att byråkratiska Sverige inte består av byråkratiska människor utan av härligt, underbara människor som har överseende med misstag - HURRA!

Två par jobbskor

På vinterhalvåret behöver jag inneskor. Går mycket i högklackat, alla kollegor säger att de hör när jag kommer, men från och med nu är det ändring på det, vissa dagar i alla fall. Nu kommer jag smyga fram i mina nya ballerinaskor, som den indian jag är. Visst är de snygga! Och nej, jag har inte sådär korta brallor, drog upp dem så skorna skulle synas riktigt bra!