Det finns några filmer jag kan se om och om igen, det här är en av dem. Slutscenen i "Döda poeters sällskap" där eleverna visar sin nytänkande lärare sitt stöd genom att ställa sig på bänkarna får mig alltid att gråta. En helt underbar film enligt mig!
7 kommentarer:
Jag håller med dig!! Det är en rysare!!
Väntar på att mina elever ska göra detsamma...... det sista som överger människan är hoppet sägs det ;-)
Oj, jag tryckte många ggr... datorn var lite seg...
Det är min favvofilm!!!!! SÅ bra!!!! Carpe Diem!!!
Vi gjorde det i klassen om jag inte missminner mig den sista veckan på gymnasiet för vi gillade vår lärare så mycket... Goofy ja, men roligt...
Ja, Z - det gjorde vi!
Men det är en riktigt bra film (och vi hade en riktigt bra lärare).
Skicka en kommentar