Jag och min väninna, hon med civilkurage ni vet , gick på en smyckeskurs i april. Jag fastnade direkt. Det var så härligt befriande att behöva fokusera så totalt för att det skulle bli bra samtidigt som jag fick möjlighet att skapa något med händerna, vilket jag inte är så bra på. Det går inte att tänka på något annat än hur nästa pärla eller detalj ska sitta, åt vilket håll tråden ska böjas - inga tankar om dagen som varit eller morgondagen får plats i hjärnan samtidigt. Det är litegrann som meditation. Så nu har jag inhandlat diverse sötvattenspärlor, swarovski-kristaller, halvädelstenar, kedjor, wire, tråd och verktyg. Hittar alltid ursäkter för att göra smycken; "behöver verkligen ett som passar till just den där toppen". Har jag riktig tur så fattas pärlor eller stenar i rätt färg, då blir det dessutom tillfälle för shopping. Jag tycker mycket om grönt, men har saknat ett smycke i denna vackra färg. Ikväll har jag gjort färdigt mitt gröna smycke, I'm proud!Min nya hobby kommenterades av stora killen, med släpig röst och i en något mästrande ton, på följande sätt när jag rusade omkring på nedervåningen för att hinna i tid till första kurstillfället:
- Ska du på smyckeskurs?
- Ja.
- Ska du lära dig göra smycken?
- Ja, med pärlor.
- Ska du pärla?
- Ja, det kan man väl säga.
- Jaha, det gjorde vi på fritids.
6 712
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar