Igår såg vi ett snöparti ligga några hundra meter upp på fjällsidan och bestämde att vi ville ta igen den snöfattiga vintern här genom att sitta i snön där en liten stund. Styrde stegen mot snöfläcken, vandrade jämsides med sambon och tänkte ta stigningen som en träning för låren varpå jag ökade takten och gick om. Då helt plötsligt blev det superduperviktigt att komma först, utan att springa (det hade jag sannolikt inte orkat!). Så jag forsar på uppför, uppför, uppför, hjärtat slår hårdare och hårdare, uppför, uppför, uppför, svettas, svettas, svettas, till slut pickar hjärtat med en otrolig hastighet. Når snöplätten först! Jag vann! Vänder mig om för att fotografera min "vinst", så jag har ett bildbevis på resultatet av denna tävling och att jag dessutom vann med stor marginal. Då upptäcker jag till min förvåning att sambon inte uppfattat att det är en tävling för han pratar i telefon... Snopet, för han är verkligen en tävlingsmänniska (körde rally mot ngn bil bakom oss på väg hem, med sig själv som rallykommentator t.ex.). Fast nu i efterhand tänker jag att det kanske var så att han visst uppfattade att det var en tävling, men sen, när han insåg att jag skulle vinna, så lade han om taktiken och försökte låtsas om att tävlingen inte var en tävling genom att ringa sin mamma och släntra uppför fjällsidan...jo, så tror jag att det var, är ganska säker på det faktiskt. Så jag vann faktiskt den viktiga vem-hinner-först-till-snöplätten-tävlingen! Å det känns ju riktigt bra.
Fast mest av allt undrar jag varför jag tycker det är så viktigt att vinna sådanadär låtsastävlingar, det händer lite då och då nämligen (och inte bara gentemot sambon). Är det bevis på tävlingsinstinkt eller något annat?
2 kommentarer:
Ha, din sambo är en sån som jag kan få för mig att tävla mot på vägarna, och vice versa då förstås (men jag skulle sannolikt vinna, åtminstone om jag inte hade nån passagerare i bilen). Vad gäller just bilkörning vet jag vad det beror på för min del: det är kul. Andra små tävlingssituationer i vardan tror jag behövs för att skapa lite spänning i tillvaron, och kanske också för att kunna ge sig själv en extra klapp i ryggen (för handen på hjärtat: man skapar ju sällan tävlingsmoment som man inte redan på förhand tror sig vinna...)
Vilka "fjällen" är det ni varit i?
Idre- och Grövelsjöfjällen.
Hmm, vet inte om jag ville veta innehållet i din sista parentes, en helt ny synvinkel, som dessutom är högst sannolik...
Skicka en kommentar