Lagom ont i ryggen är bra för min lata personlighet

Imorse gav jag mig ut på promenix. Sverige luktar gott på morgonen. När jag var gravid första gången fick jag lite ont i ryggen, när jag var gravid andra gången fick jag mer ont i ryggen och när jag var uppe hos svärisarna i mellandagarna i år och sov i deras höga gästsäng á la Prinsessan på ärten i några nätter fick jag mest ont i ryggen ever! Betalade dyra pengar till kiropraktor, men blev inte märkbart bättre. Tänkte att det kanske skulle hjälpa att gå ut och gå regelbundet igen, men vädret var så trist i januari så det tog emot. Gick ändå till slut och ryggontet blev mkt bättre redan under promenixen.

Försöker gå raska promenader minst tre ggr i veckan, men min ngt lata personlighet känner aldrig en längtan efter denna "träning" så emellanåt slarvar jag - med det konsekvent likadana resultatet - en brännande smärta i ryggen. Och nu har jag insett att det är ju faktiskt bra, för det är inte roligt att ha ont i ryggen och därför vet jag att även om det är trist väder och kallt eller jag bara känner ett mentalt motstånd så är det bästa för min hälsa att jag går ut och går. Så tack för min lagom onda rygg! Kanske den i förlängningen gör att jag lever lite längre, vem vet!