Redan nyårsafton?!

Känner mig som en tant nu verkligen men OMG vad tiden bara springer förbi fortare och fortare! Dessvärre verkar jag inte fatta att jag blir äldre och äldre utan jag låtsas att jag inte behöver sova alls när jag är ledig. Så just nu sitter jag med lite huvudvärk som jag snart ska bota med två panodil.

Ja, det här året, vad jag jag skriva om det. Alltså det har lunkat på ganska bra. Fotoutmaningen kom jag av mig med innan halvtid. Tyvärr. Men det blev ett krav och inte roligt och jag är inte bra på att skapa helt onödiga krav på mig. Det finns så många krav ändå!

Januari: Började med en härlig tur till brorsan och hans familj. Hela familjen åkte och vi hade så najs ihop. Minsting fortsatta med sin dans, Lillkillen tog paus från aktiviteter den här våren och jobb, skola och förskola började igen och svosch så var vi i vardagen. Insåg att jag inte riktigt trivdes i min kropp och eftersom arbetsgivaren bekostar medlemsskap i Viktväktarna så gick jag med i det. Målet var att trivas i min kropp igen lagom till ett bröllop i juni då jag skulle sjunga solo.

Februari: Kvinnorna i kören åkte på en liten egen grej med sol, värme, gott tilltugg och lite egen-SPA. Det var fortfarande vinter med snö och kyla så det blev några fina timmar utomhus. På jobbet fortsatte vi genomföra projektet som jag ansökt om medel till; att implementera Signs of Safety. Mycket intressant metod och utbildningen hölls av en härlig kvinna!

Mars: Jag engagerade mig ideellt för mångfald. Möjligen 2014 års bästa beslut. Det har gett mig så mycket!

April: Utbildningen jag påbörjade vid Uppsala Universitet kring mäns våld mot kvinnor startade. Våren hade kommit och jag hade aldrig förr varit i Uppsala så det var en trevlig utflykt och jag tog verkligen tillvara på fritiden och gjorde färdigt nästan alla de hemuppgifter vi fick där och då. Pappa tog en till vända till stroke-enheten för samma symtom som tidigare men tack och lov var det inte heller denna gång någon stroke, propp eller hjärnblödning, bara det gamla vanliga illamåendet och yrseln som beror på trånga artärer till lillhjärnan i kombination med lågt blodtryck... Jag och småkidsen hälsade på en kollega som hade gravida får och eftersom hon sa att de snart skulle lamma så hade jag förberett mig noga genom att googla och kolla filmer på youtube. Och faktiskt, vi fick se tre lamm födas när vi var där - så häftigt!

Maj: Körens vårkonsert med ett mycket bra och publikvänligt program. Avslutningar på det ena och det andra och så bestämde sig Lillkillen för att prova på att spela ett instrument så vi anmälde honom till höstens kurser. Vände SD ryggen när de kom i närheten. Det andra utbildningstillfället på tre dagar i Uppsala. Varmt och skönt och lika effektiv denna gång på fritiden! Skönt att vara i princip klar när jag kom hem. Inköp av studsmatta typ tio år efter alla andra, men bättre sent än aldrig!

Juni: Skolavslutningar, midsommar och äntligen sommar! Jag fick förtroendet att sjunga på en kollega och väns bröllop - mycket ärofyllt! OCH jag nådde mitt mål, nu trivdes jag i min kropp och sammanlagt hade jag gått ned 11 kilo. Min nya chef började och det var ett verkligt lyft för mig!

Juli: Äntligen semester för min del, fem veckor sammanlagt! Sommarens höjdpunkt med brorsans bröllop! Svenhippa i Göteborg några veckor innan bröllopet. Roligt och varmt! Bröllopet var roligt och regnigt! Och fint! Även då fick jag äran att sjunga.

Augusti: Jag tog med mig småkidsen och åkte upp till Företagerskan, en resa på 54 mil från mig till henne. Vi hade mysiga dagar där! Från att ha haft en kort page a la Lotta på Bråkmakargatan klippte sig Minsting ännu kortare och det blev SÅ fint! SÅ hon liksom!

September: The födelsedagskarusellen  är i gång! Och vardagen igen.

Oktober: Födelsedagskarusellen fortsätter. Vi tillbringade en helg på SPA för att fira mammas födelsedag - mycket trevligt och gott! Några svamputflykter blev det också!

November: Födelsedagskarusellen tog äntligen slut i och med pappas födelsedag! Mitt arbete kring våld i nära relationer uppmärksammades och det var oerhört roligt! Vi överraskade också Företagerskan på hennes 40-årsdag med lite kalas som hennes syster fixat. Mycket roligt och jag var mäkta impad av att ingen av småkidsen försade sig dagen innan då hon var här och hälsade på oss. Flyttade till nytt kontor med sjöutsikt!

December: avslutningar och Lucia och invigning av vår nya behandlingsenhet där jag ingår. Och så julen förstås. Tyvärr har pappa åter hamnat på sjukhus sedan natten till igår. Tack och lov visade datortomografin inga förändringar utan det är åter samma problem som tidigare. Vi firar hemma tillsammans runt fondue-grytan och det ser jag fram emot.

Tacksam för ett övervägande härligt 2014! Ser fram emot 2015 med tillförsikt bara Sportfiskaren kommer hem med panodilen snart...

#decemberöverenskommelsen

Tack Sveriges politiker för att ni visat SD att 87% faktiskt är mer än 13%. Verkar som att SD sköt sig själva i foten när de förmedlade att de skulle fälla varenda budgetproposition som inte inkluderade deras rasistiska politik kring människor som vill använda asylrätten. Jag är nöjd att Sveriges politiker nu stått upp för allas lika värde. Det är dock oerhört skrämmande att vi är i det läget att det behövs.

Men som sagt, detta var en härlig försenad julklapp!

I så god tid!

Plötsligt händer det! Här sitter jag klockan tidigt på kvällen två dagar innan julafton och gör det jag brukar göra typ oerhört tidigt på julaftonsnatten.

Mamma och pappa brukade alltid ge oss en julklapp på morgonen, dock inte i den berömda julstrumpan utan genom att göra en julklapps-skattjakt bestående av kluriga rim som i slutänden ledde oss fram till julklappen.

Storfiskarens familj hade den traditionella julstrumpe-julklappen så nu har vi två traditioner som vi försöker bevara.

Jag rimmar således. Och vi har tre kids i huset, varav två kan läsa. Så. Två rim-skattjakter och en bild-skattjakt. Brukar ta ganska lång tid, alltför lång när en börjar med det runt 00:00 natten innan julafton. Men nu bloggar jag till och med om det innan jag är klar för jag är fortfarande pigg och ute i god tid! Så najs!

Arg är dagens emotion

Jaha. Idag har jag varit arg mest hela tiden.

Först på Södertörnspolisens s.k. Kvinnoregistret. När jag lyssnade på programmet så blev jag så förbannad å de våldsutsattas vägnar att jag fick tårar i ögonen.

Sedan på fb-vänner som går på myter om hemlösa EU-migranter (oftast romer) och verkar tro att de sitter frivilligt utomhus i denna kyla och försöker få ihop pengar till mat genom att vädja till andras medmänsklighet trots att de egentligen inte behöver för egentligen har de ju en hoper pengar att leva av.

Sedan på hantverkare som inte kommunicerar med berörda parter utan planerar sitt arbete utifrån hypotetiska antaganden (som då så klart visade sig vara helt fel).

Grrrrrrrrrrrrrrrrrrr!

Underbara jobb!

Vissa föreläsningar känns viktigare än andra. Som förra veckan då jag föreläste för förvaltningsrätten om hedersrelaterat våld och förtryck. Bonusen syns på fotot, en fin kokbok med regional förankring!

Systerskap 2

Det finns människor som är ganska lika en, även om det skiljer en del i ålder och livssituation i övrigt. Och en umgås kanske inte så väldigt mycket AFK, men tillbringar en del tid online och driver frågor som är viktiga för en. Det skapar ett särskilt band, som är speciellt och för mig är det också väldigt betydelsefullt. Jag har liksom inte varken tid eller ork att lägga ned tid och engagemang i människor som inte delar de värderingar jag tycker är viktigast eller som går omkring och är buttersmurfar utan att göra något åt saken.

Så att ha en hoper medsystrar runt sig, som delar kampen för mänskliga, kvinnors och barns rättigheter, är helt fantastiskt! Jag är så glad över mina medsystrar som står bredvid mig på barrikaderna, som också vill göra skillnad, som inte bangar, som finns där.

Ni äger! VI äger! #nätkärlek till er!

Mitt nya kontor

Riktigt spännande saker händer på mitt jobb! Ledningen har skapat en ny behandlingsenhet av alla oss som arbetar med stöd och behandling. Vi har fått en enhetschef och ska även samlokaliseras (förutom några som ska sitta kvar i en samverkanslokal) och jag är äntligen på plats på mitt nya kontor. Idag tog jag emot mina första besök på mitt nya kontor och det är då en upptäcker saker liksom, när det är skarpt läge;

1. När dörren till mitt kontor stängs, låser den sig automatiskt (och nej, det finns ingen sådan däringa pigg som en kan flytta på vid låskolven, då hade jag uppenbarligen gjort det), vilket innebär att jag låser in mina brukare. Det känns ju mindre bra av två orsaker; dels för att våld i nära relation bland annat kan innebära att våldsutövaren låser in den våldsutsatta och dels för att vi liksom redan prutat på "min" säkerhet genom att det inte finns en s.k. säkerhetsdörr på mitt kontor (en andra dörr så att det alltid finns två utvägar från kontoret) och att den nu enda befintliga dörren som finns är låst känns inte alls bekvämt.

2. Det ekar väldigt mycket på mitt kontor och det har jag lagt märke till tidigare förstås men jag tänkte att det försvinner när möbler är på plats, men icke. Det ekar fortfarande en hel del på kontoret. Jag hoppas att det går att få ljudabsorbenter på plats.

3. Den ovan nämnda dörren läcker ljud som ett såll. Eller mer faktiskt. När jag själv satt i samtal idag så hörde jag väldigt väl när personer gick ute i korridoren. Så när jag hade samverkansmöte med den personalgrupp som arbetar med våldsutövare så gjorde vi ett experiment där två satt kvar inne på mitt kontor och samtalade och en stod utanför och lyssnade. Det hördes exakt vad som sades inne på mitt kontor när vi pratade i normal samtalston. Det lär inte ligga i linje med den sekretesslagstiftning som mitt arbete omfattas av. Mitt emot ligger en tvättstuga där inte bara dem som är på samma våning som mitt kontor tvättar utan även de som bor på andra våningar. INTE bra.

Med det sagt är jag ändå mycket nöjd med mitt nya kontor. Jag fick välja färger till väggarna och har fått alla möbler på plats. Dessutom har jag sjöutsikt - det är inte illa! Längtar redan till onsdag när jag ska dit igen!

Systerskap 1

Jag har gått och funderat på det här med systerskap några dagar, så det kommer några inlägg på det temat.

Det första handlar om det familjära systerskapet.

Jag har förmånen att vara med i ett nätverk för mångfald och en av dem som är aktiva där är två systrar. Jag avundas dem så. De bor nära och de gör så mycket tillsammans. Vardagsgrejor och upp-på-barrikaderna-grejor. De verkar ha så roligt tillsammans och jag vill också ha det så. Jag vill också ha nära till min syster, så att vi kunde dansa zumba ihop lite oftare, låta kusinerna springa av sig ihop, stå på barrikaderna tillsammans och bara ha den där vardagskontakten liksom.

Det skulle jag vilja.

Ibland vill jag bara bry mig lite mindre

Ibland tänker jag på alla dem som inte gör något för att ta ställning för mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter eller barns rättigheter. Så skönt det måste vara tänker jag ibland. Att slippa bli förbannad minst en gång om dagen över orättvisor världen över Att slippa känna att det är viktigt att visa att jag tar ställning på ett tydligt sätt, inte bara inuti. Att bara gå omkring och leva mitt liv och inte jaga upp mig särskilt mycket över att människor, små som stora, kränks dag efter dag på olika sätt av både individer och stater världen över. Så tänker jag ibland.

Ser på #minröst

Det är SD:s politik som skärskådas. Jag orkar inte ens skriva något om det på varken twitter eller fb. Jag är så TRÖTT på SD:s splittrande politik. Punkt.

Nåja, det växer ju ut igen...

I över ett år har Liten sagt att hon vill klippa sig kort som Lillkillen inför frisör-besöken. Jag har lyckats "förhala" det hela genom att låta henne klippa typ en kortare page.

Men inför morgondagens frisörbesök har jag fått ge med mig. Hon har tydligt deklarerat att hon kommer bli ledsen om hon inte får kort hår. Och det vill jag ju inte. Det är ju bara hår. Jag gillar ju hennes nuvarande frisyr - jag kan göra lite flätor och/eller sätta upp håret med hårspännen, men en sådan rätt oviktig sak som frisyren måste hon ju få bestämma över själv så länge det inte är helt uppåt väggarna. Kort frisyr räknas väl inte riktigt som helt uppåt väggarna.

Ser fram emot morgondagen!

Alltid alla recept med mig

Jag har funderat lite nu och då på hur jag ska göra för att på ett enkelt sätt kunna omvandla mina pappers-recept och mina recept online till att bli helt online och möjliga att nå överallt. Även utan uppkoppling. Det fanns lite olika appar, Paprika, Evernote och googles Drive bland annat, som var lämpliga för uppdraget, men till slut fastnade jag för att göra något med mitt utrymme i Dropbox. Så nu har jag kommit så långt att jag lagt upp min "Receptbok" där med alla 17 undermappar, tidigare flikar i registret i min receptbok.

Pinterest är ju en av de mest fantastiska sajter som finns. En gigantisk anslagstavla där jag kan sortera allt möjligt, inspiration i sömnad, recept, tips på inredning - ja, allt! Där har jag en massa recept också, fast de flesta har jag inte provat. I min receptbok i Dropbox kommer jag bara lägga in recept jag tillagat och gillat. Jag ser redan fram emot detta! Hurra vad najs det ska bli, även om det kommer ta tid!

Det gick så fort på slutet!

Min sista semestervecka gick så fort! På söndagen åkte jag nästan 60 mil till Företagerskan. Jag började tidigt och hämtade upp småkidsen på Holmen, då hade jag kört drygt halva sträckan. Sportfiskaren åkte hemåt för att börja jobba och för att hålla ordning på Stora Killen.

Sedan fortsatte vi uppåt i landet och kom fram till en fin landsbygd där hon nu bor med sin familj. Jag kommer ihåg när hon berättade att hon skulle flytta 60 mil bort. Jag blev både överraskad och ledsen. Eller ledsen...kanske vemodig snarare. Så långt bort. Min allra bästa vän. Och Lillkillens gudmor. Och stackars Företagerskan fick ytterligare en person som grät i telefon när hon ringde och berättade om sin familjs framtidsplaner (innan hade hon ringt både sin mamma och syster). Tack och lov så hann det gå nästan två år innan flytten blev av, så jag hade god tid att vänja mig. Och när hon flyttade i början av sommaren så lovade jag småkidsen att vi skulle hälsa på henne under sommaren. Men så var sommaren helt plötsligt nästan slut! Jag försöker verkligen hålla vad jag lovar barnen, därav denna resa.

Vi hade fina dagar tillsammans med Företagerskan och hennes familj. Framför allt hunden blev väldigt poppis! Liten lärde sig simma utan armpuffar medan jag och Företagerskans sambo åkte några kilometer för att hämta dem...

Sedan tillbringade vi de sista dagarna på min semester hos mamma och pappa i Paradiset. Det var både regn och sol och det kändes att hösten var i antågande. Vi gav oss ut och tittade på alla träd som hade blåst ned i kornas hage. Här utspelades ett drama med olyckligt slut när det stormade som värst. Ett träd blåste ned rakt på en av korna. Hennes ryggrad bröts rakt av och hon dog där i hagen. Hennes kalv gick och grät efter henne i flera dagar innan hon accepterade sin nya mamma. Det blev samtal om döden, om livet, om köttproduktion, slakt och annat under den här promenaden. Nu är vi tillbaka hemma och vardagen med skola, förskola, jobb och fritidsaktiviteter. Ett "Jag älskar dig mamma" från Liten genom förskolans fönsterruta, ett knip i hjärtat vid tanken på att nu är det andra vuxna som får vara mest med henne och så var vardagen igång!

Det här med mörkräddhet

Jag är mörkrädd. Har alltid varit och kommer med stor sannolikhet alltid att vara även om jag som vuxen kan hålla rädslan i schack och inte låter den fara iväg med mig. Fast ibland kräver det en hel del prat med mig själv.

Stora Killen verkar också vara mörkrädd. Ikväll propsade han på att jag skulle komma ned trots att jag gått och lagt mig i sängen (jag kollade film, men ändå). När jag väl kom ned undrade jag vad han ville. "Vänta lite" sa han och gick omkring och plockade ihop sina saker och släckte. Sedan sa han bara: "Det spökar här, nu går vi upp".

Jaha. Så vi gick upp på övervåningen och jag larmade som vanligt på nedervåningen och så hade jag gett lite trygghet till den där underbara ungen som snart är vuxen men ändå inte alltid så stor. Det är gott att få känna sig behövd även av Stora Killen emellanåt!

Okeeej...

Min fina lillebror gifter sig på lördag och idag när det bara är 33 grader ute passade jag på att shoppa det sista (nästan). Nagellack (för jag har ju nästan inga alls hemma...) och stay-ups. Tog två par stay-up om ett går sönder. Blev RÄTT snopen när kassörskan säger: - Då blir det 845 kronor. What?! WHAT?! Visade sig att de inte hade gått in i systemet på riktigt rätt pris. I slutändan betalade jag drygt 200 kronor, det kändes rimligt.

Det ÄR skillnad på ögonfransböjare

Idag skulle jag intervjuas i tidningen. Insåg när jag cyklade till intervjun att jag glömt att böja ögonfransarna. Nu på sommaren använder jag väldigt lite smink eftersom jag tycker att brännan gör sitt. Så oftast bara lipgloss och böjda ögonfransar. Jag har ju Shu Uemuras ögonfransböjare och jag älskar den men har ibland funderat på om den skiljer sig så från andra egentligen. Det. Gör. Den.

När jag insåg att jag hade mina kamelraka ögonfransar så skuttade jag in på Lindex, tog med ett linne och deras ögonfransböjare in i en provhytt och böjde ögonfransarna. Lite i alla fall. OMG, vilken skillnad. Jag fick ta i allt jag kunde utan att förstöra den och resultatet var ändå klent.

Shu Uemura äger!

Oj då...

...det är rätt uppenbart att jag inte prioriterar bloggen så mycket längre! Snart en månad sedan sista inlägget. Kanske får jag skärpa mig. Kanske inte! We'll see about that!

I alla fall. Semestern har börjat och det är så härligt väder! Jag blir alldeles glad och varm. Ja, idag var jag till och med så varm att jag doppade mig i vattnet för att svalka min lekamen. DET händer inte ofta kan jag lova! Skönt var det inte under tiden som kroppen var i vattnet för det var kallt tyckte jag, men efteråt kändes det gott!

Vi får väl se om jag hoppar i plurret nästa gång jag tillbringat hela dagen i solen bland lite människor på marknad...

Vilka underbara veckor det varit!

En massa veckor med helgdagar och lovdagar och så en dag varje vecka med föräldraledigt! Värme och sol på det och OMG så najs! Det har liksom känts som en lång, härlig uppstart inför sommarlov och så småningom semester.

Vi har börjat åka till stranden. Jag badavaktar mest. Och läser eller lyssnar på bok under tiden.

Kören har traditionsenligt sjungit på nationaldagen och jag har åter igen fått närvara under den fina ceremoni när nya medborgare hälsas välkomna!

Jag har upptäckt att jag kan sitta på jobbets uteplats och ändå skriva i vårt journalsystem. Yay!

Jag har fått möjlighet att vara vaken riktigt sent och sy. Här är mitt senaste projekt. Det ska bli en sommarklänning, men eftersom jag inte sytt modellen tidigare så krävs en del ändringar innan det blir rätt. Den första modellen jag provade kändes inte ens i närheten av värt besväret, men den andra modellen jag valde kändes somrig och värd tiden det tar att modifiera mönstret. Efter fyra och en halv toile är jag nu redo att klippa i fintyget!

Ätit ute på uteserveringen med kollegor har jag gjort också. Så soft!

Dag 151

Gudstjänst för stora och små. Jag lärde mig något nytt om en berättelse ur NT som jag inte riktigt förstått tidigare, sådant gillar jag!

Dag 147

Syskonkärlek!

Dag 143

Uppsala bjöd på tre intressanta och somriga dagar!

Dag 142

Uppsala Domkyrka. Känner mig alltid hemma i kyrkor. Lugn.

Dag 141

Smygfotat :-) Vacker kvinna på bänk i vacker omgivning.

#enavalla

Sveriges Radio har denna vecka tema "Våld i nära relation". Så glad att de tar upp ett så viktigt ämne! Googla på den hashtagen på alla möjliga sociala fora så får du en massa bra och intressanta radioprogram att lyssna på!

Genom dina ögon

De där kidsen alltså. Den där fantasin de har. Den som inte studsar mot föreställningar och hinder utan som bara flödar fritt. Idag gick Liten och delade ut stenar som hade fått målarfärg på sig (Sportfiskaren målar huset). Jag fick välja om jag ville ha de små, mellan eller stora. Jag valde lite oengagerat men hennes entusiasm smittade av sig. När jag tittade på dem lite mer noggrant så såg jag ju att de där ihopklumpade stenarna verkligen kunde beskådas med viss andakt. Det är en av de bästa sakerna med att ha barn, att få lära sig en massa nya saker och att få kontakt med den barnsliga sidan.

Gräsklippning

Faktiskt en trädgårdssyssla jag gillar. Traska omkring där och dölja oväsendet med någon av P1:s alla fantastiska program eller en ljudbok. I eftermiddag ska jag på bio med en väninna, så jag drar mitt strå till stacken innan jag åker!

Nehej...om jag skulle ta och...

...skriva klart den där hemtentamen. Jag kom ju igång så himla bra på väg hem från universitetet och så satte jag mig i lördags natt och skrev. Men så kom jag till den sista frågan och jag förstod inte riktigt vad som menades. Då bestämde jag mig för att ta en paus. Jag mailade kursansvarig om vad som menades och sedan stängde jag igen datorn. I måndags fick jag svar och nu borde jag verkligen ta tag i att svara på de frågor som är kvar. Hemtentan ska inte vara inne förrän 14 september, men jag vill lämna in den så snart som möjligt! Jag ska bara...

#inteimittnamn #viärsverige #tillsammansskapet

En natts sömn gör nästan alltid under. Idag har jag återhämtat mig från gårdagens maktlöshet. Idag är jag uppe på barrikaderna igen. Ovan nämnda hashtags ger mig hopp för vi är så många som fått nog, som inte glömt historien och som kommer arbeta aktivt för mångfald. Se det här klippet:

God natt Europa

Den främlingsfientliga, rasistiska och högerextrema kylan som breder ut sig i Europa ikväll har fått mig i sitt grepp just nu. Imorgon ska jag upp på barrikaderna för mångfald igen, det lovar jag. Men nu gick luften ur mig. Jag har tre underbara barn som jag inte kan skydda från hatet. Ikväll känner jag mig maktlös.

Längtar hem

1. Tåg från X försenat. 2. Surar när jag inser att jag inte kommer hinna köpa den bakelse jag sett fram emot att inmundiga som middag. 3. Är ändå glad att jag har två äpplen. 4. Får SPRINGA till tåget mot Lilla Staden! 5. Kommer fram till perrongen. Tågets avgångstid 15 minuter senare. 6. Surar över att jag kanske inte hinner hem innan småkidsen somnat och att det ändå är för lite tid för att hinna köpa bakelse och att jag sprang i onödan. 7. Tågets avgångstid flyttas fram ytterligare tjugo minuter. 8. Är nog den enda på perrongen som blir glad! Går och köper chokladhallonbakelse!

Dag 138

Min lillebror. Vi har delat så mycket och jag känner sådan kärlek för honom.

Dag 137

Jag inser ju att jag gått in i någon sorts 40-årskris. Jag har börjat engagera mig ganska konkret i arbetet för mångfald. Bland annat brukar vi kärleksbomba, vilket innebär att vi klistrar över rasistiska budskap med  budskap som är för mångfald. Det är åtminstone en konstruktiv 40-årskris och det är jag nöjd med.

Dag 135

Till och med statyn vände ryggen åt SD och rasismen. Yay!

Dag 132

Ja, vi bakar mycket helt enkelt. Här vispar vi vaniljvisp till årets första rabarberpaj med nyskördade rabarber. Liten hjälper till, som alltid.

Dag 130

Ledig dag och vi bakar cupcakes. Chokladcupcakes med jordnötsfrosting. Nom nom!

Dag 129

Ett hjärta för varje hatbrott genomfördes på olika ställen landet runt. På Litens förskola hjälpte de till att klippa hjärtan. Jag ansvarade för insamlandet. Så fina hjärtan! Så fint att engagera barn i arbetet för mångfald!

Dag 128

Jag är mycket för att ge mig själv en klapp på axel för olika saker jag tycker att jag gjort bra, eller bara gjort för den delen. Den här unnade jag mig efter att ha färdigställt min del av en hemuppgift på den universitetskurs jag går just nu. Typ dö-god var den!

Dag 125

Vårkonsert med kören. Finurliga körkollegan stör bilden ;-)

Dag 123

Efter en i övrigt ganska jobbig dag avslutade jag den på precis rätt ställe och med precis rätt personer.

Dag 118

Hejdå solen!

Dag 117

Litens bästa vän.

En framtida Leila?

Idag har jag skördat våra första, smala rabarberstjälkar och gjort en rabarberpaj. När jag skulle vispa vaniljfluff ville hon hjälpa till och när jag tog kort på henne tyckte hon att jag skulle filma henne istället och lägga upp på Youtube. Sötnöt!

Från högintensiv till lågintensiv...

Den här helgen hade vi fullt upp med både vuxen- och barnaktiviteter. Det var till och med så fullt att vi fick rodda med barnvakt för att få ihop allt. Så jag hade laddat för en högintensiv helg.

I morse strax innan sex vaknade Liten och meddelade att hon skulle gå och kissa. För att sekunderna senare meddela att hon också behövde kräkas. Så nu har vi gått från högintensiv helg till en lågintensiv helg. Inte helt fel det heller!

Mina få, men så livsviktiga vänner

Ikväll har jag fått lite tid att sitta och prata med Fröken Granit. Så mycket som vi har delat sedan vi blev kollegor för snart tio år sedan, både på jobbet och privat. Alltid så gott att få en pratstund om livet, jobbet och annat. Nära till skratt, nära till allvar, högt i tak och total tillit. Härligt!

Det här vädret alltså!

Bara älskar't! I dag har jag också sett till att få fina sommarfötter. Fotspa utomhus i solen med bokcirkelbok som avkoppling. Så najs!

Dag 116

Var ute i ett tjänsteärende när jag såg att det brann. Styrde bilen i den riktningen och fick det här fotot på brandmannen som försöker rädda den angränsande ladan genom att spruta vatten på byggnaden.

Dag 115

Kvällen gick åt till att färdigställa en hemuppgift till universitetskursen jag går. Det flöt på bra!

Dag 114

Idag har jag påtat i trädgården hela dagen. I övrigt ser det är landet ut som en mindre djungel, men nu har jag i alla fall rensat runt mina älskade rabarber! Mums!

Dag 111

På museum! Påskledigheten gav möjlighet till en liten resa utan för 50-skyltarna.

Dag 110

Ett årtionde efter alla andra (typ) investerades det pengar i en studsmatta!

Dag 108

Fotografering av påsk-klänningen. Hemsydd förstås!

Dag 107

Avslut på ett projekt jag ansvarat för. Vi tillbringade dagen på en gammal gård och den här inredningen var så vacker tyckte jag.

Dag 105

Vårkonserten närmar sig med larvigt snabba steg. Övning med musiker idag!

Dag 104

Liten hade sin bästa vän här och de hjälptes åt att pynta påskriset och när de var klara tog jag ett kort av dem med påskriset i bakgrunden. Men det behåller jag för mig själv!

Dag 103

Efter några dygn på MAVA kom pappa till rätt avdelning. Inget allvarligt, det "gamla vanliga", men ändå tråkigt. Fast det känns gott att ha nära och kunna åka dit och sitta bredvid sjuksängen.

Dag 102

En morgon insåg jag att det nog är bra om jag kan mina föräldrars fyra sista siffror i personnumret. Vemodigt. Stretar emot. Dessa långa korridorer påminner mig om det som jag inte vill ska finnas i framtiden.

Dag 101

Ett par övergiva skor en kväll när jag gick från jobbet. När jag kom morgonen därpå stod de till min förvåning kvar. Nyfiken på historien bakom.

Dag 100

Alla dessa "hejdå" till barnen. En slängpuss bakom ett fönster. Sedan skiljs våra vägar åt och vi lever parallella liv i några timmar.

Jag inspirerar!

Satt och målade naglarna. Vit botten med glittterlack i våriga kulörer ovanpå. Grannfruns barn kom och tittade och bestämde att hon också skulle ha lackade naglar. Nyss kom hon tillbaka och visade sina rosa naglar med glitter! Bra där, mer nagellack åt folket!

Dag 99

Amygdala aktiveras a-l-l-t-i-d när jag går på det här golvet av glas. En hissnande känsla som övergår till starkt obehag och en vilja att fly. Om jag inte tittar ned går det någorlunda bra, men om jag tittar ned på spa-avdelningen känns det som att golvet ska gå sönder och rasa under mig vilken sekund som helst.

Dag 98

På konferens. Vi samlas runt den moderna, inbjudande lägerelden. Delar situationer och frågeställningar från yrkeslivet. Delar även situationer och frågeställningar från privatlivet.

Dag 97 och blåbärscupcakes med chokladfrosting

Lediga dagar tycker vi om att baka på Liten och jag. Idag blev det cupcakes. De blev i sötaste lagret till och med för mig!

Cupcakes-recept härifrån, fast istället för banan hade vi blåbär och det gick lika bra! Chokladfrostingen hittade jag recept på här och jag kan meddela att vår frosting inte är vit som snö utan snarare lite...beige... Den vita chokladen tog färg så fort den blev lite upphettad, vet inte hur jag ska undvika detta nästa gång. Nåväl, det blev väldigt saftiga muffins, men som sagt, i kombination med just den här frostingen blev det lite väl sött (om än gott!).

Dag 96 - Oreo cheesecake pudding

På Pinterest finns ju ALLT! En helt fantastisk anslagstavla och där hittade jag den här desserten med Oreo-kakor. Det var ju på engelska så jag översatte receptet till svenska mått. 8-12 portioner beroende på storlek på glasen.

Botten och topping
2 pkt Oreokakor

Cheesecake
2,25 dl grädde
225 g Philadephia eller liknande
3,4 dl florsocker
1 msk vaniljsocker
1,1 dl mjölk

Pudding
1 pkt chokladpudding (4 portioner)
mjölk

• Krossa oreokakorna med mixer. Fördela i portionsglasen.

• Vispa grädden.

• Vispa philadephiaosten mjuk och fluffig. Häll i florsocker och vanilj, vispa. Häll sedan i mjölken och vispa till en len smet. Blanda ned den vispade grädden. Fördela hälften av cheesecake-smeten i portionsglasen.

• Vispa i ordning chokladpuddingen. Eftersom den tjocknar fort så se till att du omgående fördelar den ovanpå det första lagret cheesecake-smet.

• Låt chokladpuddinglagret tjockna i några minuter och fördela så ett sista lager cheesecake-smet (jag fick över nästan 1/3, men hade ganska små glas).

• Toppa med oreosmulor som täcker det översta lagret cheesecake-smet.

• Förvara i kylskåpet fram till servering.

Dag 95

Vi hade en fantastisk dag hos en fantastisk kvinna som bor på landet. Vi fick hälsa på olika djur och framför allt; vi fick vara med och se ett lamm födas! På hemvägen åkte vi förbi Paradiset och hade en mysig fredagskväll med mamma och pappa.

Dag 94

Jag läser en universitetsutbildning på 15 p om mäns våld mot kvinnor. Hotellet låg vackert beläget i Pelle Svanslös kvarter. Så många fina byggnader. Detta vackra, sträva trä som så många händer tagit i. Alla levnadsberättelser.

Dag 93

På morgonen, strax innan sju, gal den här tuppen utanför mitt hotellrum. Den nyss uppstigna solen skapade vackra nyanser av eld på hans bröst. Först tog jag några foton genom glaset i fönsterrutan, men jag ville komma närmare. Sagt och gjort hoppade jag i kläderna och klättrade sonika ut ur hotellfönstret för att sakta minska avståndet mellan mig och denna ståtliga tupp. Så här nära kom jag.

Dag 92

På väg till lunch-till-lunch-konferens. Alltid gott att få kompetensutveckling tillsammans med kollegor från hela landet. Vi är en inte alltför stor skara som arbetar mot våld i nära relation, så det finns alltid någon att hänga med för den som är lite asocial, som jag...

"Det är ingen idé att piska döda hästar"

Så sade en handledare jag hade en gång i tiden (Bill Petit). Det har varit väldigt användbart för mig. Ganska ofta i mitt arbete behöver jag hjälp av andra (kollegor, chefer, politiker) för att driva olika processer. Ibland händer det att dessa människor, av någon anledning, är helt ointresserade av att driva dessa processer. Ja, en del har till och med ett ganska tydligt motstånd (även om de själva inte tycker att det är så tydligt). Då har jag ofta funnit tröst i Bills ord; "Det är ingen idé att piska döda hästar".

För det är ju inte det. Ofta när jag möter ointresse och/eller motstånd så provocerar ju det förstås mig och gör mig ganska...noshörningsaktig, vilket förstås inte alls gagnar processen. Nu har jag lärt mig att om jag lyckas identifiera när jag varit i noshörnings-mode ett tag utan att det hjälper ett dugg (för ibland hjälper det faktiskt) så kan jag tänka på vad Bill sa och sluta lägga ned en massa energi. Luta mig tillbaka, fundera över om jag kan få igång processen på ett annat sätt, kanske genom att vända mig till andra eller engagera andra eller gå en annan väg för att komma runt den som är ointresserad. Det brukar ofta fungera rätt bra och jag är så nöjd att jag hittat detta förhållningssätt som både sparar energi och skapar kreativitet!

Dag 91

Sportfiskaren. Den mest fantastiska människan jag vet. Jag skulle aldrig kunna stå på barrikaderna eller ge mer än hundra procent i mitt jobb om inte han fanns där och tog hand om barnen, hämtade, lämnade, handlade, planerade, lagade mat, städade, läxhjälpte, tröstade, läste, spelade, skrattade, tvättade, hängde tvätt, plockade - ja, allt! Dagens foto har fångat hans omtanke på ett fint sätt. Dagen efter skulle mamma och pappa hämta småkidsen för då var jag på konferens och Sportfiskaren hade som vanligt långresetisdag. Ett rent och fint kök med instruktioner till mamma och pappa om matlagning och annat viktigt var färdigt redan kvällen innan.

Liten blir stor

Så här inne på tredje barnet är jag rätt laidback och till och med steget före ibland (i jämförelse med hur jag förhöll mig till mycket när det gällde Stora Killen). Helt plötsligt en kväll sa Liten att hon ville sova i sitt rum (på nedervåningen, vi andra sover på övervåningen). Absolut sa jag! Förklarade för henne att det skulle vara svårt för oss att höra om hon ropade på oss, men det var inget problem. Mitt i natten vaknade jag av att jag låååångt, låååångt bort hörde en väldigt ledsen Liten. När jag hade flugit nedför trappen kom jag in i hennes rum och möttes av en oerhört ledsen Liten. Hon var sådär ledsen ni vet att hon hulkade av gråt och det tog en stund innan vi kunde somna om.

Helt säker på att hon nu inte ville sova mer i sitt rum frågade jag ändå nästa dag och hon ville sova där. När hon vaknade på natten gick hon enligt mina instruktioner fram till trappen och ropade. Sedan dess sover hon där. Känner sig stor förstås. Och jag stolt! Alla dessa steg på väg mot självständighet är härliga att följa!

Dag 90

Dessert! Vispa 3 dl grädde. Blanda med 5 dl kvarg/turkisk/grekisk yoghurt, frön från en vaniljstång samt 1,5 dl florsocker. Varva i glas med mixad/mosad frukt eller bär. Denna gång mango och jordgubb. Njut!

Dag 89

Jag var med och anordnade en av alla de manifestationer för mångfald (mot rasism och nazism) som genomfördes i Sverige samma dag. Det var en fantastisk upplevelse!

Dag 87

Liten blir vårfriserad av bästa frisören!