Häromdagen pratade jag med en kollega och tack vare henne har jag bestämt mig för att underlätta lite för mig. Jag älskar att ta kort och tidigare har jag gjort fina album med inklistrade foton och en liten information under varje, typ som en kort bloggpost. Sen blev jag tvåbarnsmorsa med en man som jobbade borta några dagar varje vecka och då hann jag helt enkelt inte med att fixa med album längre. Sista insatta kortet är 2006, det är sex år sedan!
I alla fall, det har tagit emot att återuppta det där fotoalbumsskapandet för jag vet ju att jag ligger efter med sisådär 1500 kort. Men efter samtalet med min kollega, som också hade gjort som jag tidigare, men som nu satte in i album med fickor och förtryckta rader för text, så bestämde jag mig för att sänka ribban. Det får bli sådana album för mig med. Det viktigaste är ju att vi kan titta i dem! För det gjorde vi verkligen ofta kidsen och jag, när det var någorlunda aktuella foton i. Varje vecka i alla fall.
Det var så skönt att sänka ribban gällande detta och istället för att känna motstånd mot att börja med att sätta in kort så ser jag fram emot det! Nu ska jag iväg till närmsta stormarknad för att se om det finns album där.
2 kommentarer:
Hurra för dig, det är alltid en sån lättnad när man hittar en arbetsbesparande strategi. Fast jag lämnar inte albumen! Ett svårt hinder var när Granit slutade tillverka de album jag använder, men jag hittade till slut ett företag i Arvika som specialtillverkar album precis som jag vill ha dem.
Men största anledningen till att jag varken kan eller vill överge min nuvarande albumform är att jag sätter in så mycket annat i dem än foton. Biljetter, program, pressade blommor, tapetbitar, snuttar av klädesplagg, sand, barnteckningar, ja allt möjligt i alla möjliga format.
Jag hade samma problem som du (har, egentligen) med att halka allt längre efter med albumen. Men när jag hade betat av tillräckligt många andra projekt och tog itu med fotona låg jag ändå inte mycket mer än fyra år efter. Men det går fortare än jag trott att knappa in på försprånget. Inte minst blir man mycket mer kräsen om man ska välja ut sådär många bilder på en gång. När Stora var liten gjorde jag det en gång i kvartalet, och då tog jag med hur mycket bilder som helst. Det gör jag inte nu kan jag ju säga, så det blir billigare på det här sättet. :-)
Jag håller med dig -- fotona är viktiga för familjens gemensamma berättelse. Och det är jättekul att sitta tillsammans och titta, eller att kunna ta fram och visa nåt man pratar om men som nån i familjen (inte alltid de minsta!) har glömt.
Jag har inte använt sådana där fria album sedan innan barnen. När jag fick Inti insåg jag snabbt att det var omöjligt att hålla på med det. Nu å andra sidan ligger jag efter med kanske 5 år eller så. Shit happens.
Skicka en kommentar