På MVC för provtagning imorse. Ville prata lite om sterilisering för nu vill jag ju inte ha fler barn och kan lika gärna knipsa av äggledarna eller vad det nu är jag ska göra. Men barnmorskan hade inte tid att prata sterilisering för hon körde provtagningsrace på morgonen. Ok, men kan jag få boka en tid då. Ja, det går bra, det är bara att du kontaktar oss.
?
Men jag är ju här nu?
Ja, men du får kontakta oss och så bokar vi in dig på en tid.
?
Men vaddå? Ska jag ringa hit då eller?
Ja, precis.
Ok.
Sätter på mig kläderna och ringer MVC när jag står på MVC. En annan barnmorska än provtagningsracebarnmorskan svarar när jag nästan kommit 10 m utanför byggnaden. Får en tid nästa fredag.
Weird!
8 kommentarer:
Man tar sig för pannan.
Vi funderar också på p-alternativ till hormoner, och jag tycker ju då att det absolut enklaste vore om Maken knipsade sina ledare. Till skillnad från kvinnlig sterilisering, som ju är en bukoperation, är det ett liiitet ingrepp. Men nej, det går absolut inte. Viljan finns visserligen i teorin, men när det sen kommer till kritan så slår all möjlig skräck och fasa till. Om jag tänker närmare på det blir jag nog väldigt besviken på det där. Så det undviker jag att göra.
Fast om jag fattat rätt så är knipsning av Sportfiskarens grejjor inte 100% säkert, vilket knipsning av mina grejjor är och eftersom jag absolut INTE kan tänka mig att göra abort och absolut INTE vill ha fler barn så verkar det enklast att jag gör det. Har ingen aning egentligen vad Sportfiskaren vill i barnväg, varken nu eller om det tar slut mellan oss, men det spelar egentligen ingen roll för mig, JAG vill inte ha fler barn och eftersom jag bestämmer över min kropp så ser jag till att den inte kan bli med barn!
Verkar som om säkerheten är lika hög för bägge könen (har nu läst på lite), ungefär 99 procent. Men däremot görs ingreppet på kvinnan ofta med titthålskirurgi och det är ju bättre än tidigare.
Vill man vara busbombsäker är det väl bäst att bägge gör det.
Beträffande bestämmanderätten över sin kropp håller jag naturligtvis med dig oreserverat. Men jag tycker det är lika viktigt att inte använda det argumentet så att mannen känner sig överkörd. (Inte för att jag tror att du skulle göra det, men.) Jamenar man är två om att skaffa barn. Men i ett förhållande är man två om att avstå från barn också, det tänker man kanske inte lika självklart på.
Fast i det här fallet kommer Sportfiskaren bli överkörd, om det nu skulle vara så att han absolut vill ha fler barn. Jag vill inte ha fler barn för jag kommer inte kunna vara den mamma jag vill vara om jag får ett barn till. Så i det här fallet är det inte två som avstår från att skaffa barn. Och mitt beslut står jag fast vid, oavsett vilka konsekvenser det får.
Klart att du har sista ordet i det. Om inte annat ter det sig ju för mig ganska rubbat att skaffa barn om bara den ena i paret vill det. Men jag menar bara att diskussionen om ett sånt beslut kanske inte så gärna ska gå till så att den ena inleder med att slå näven i bordet och förklara hur hen redan har bestämt att det ska vara, punkt slut. Bäst, och troligast, är att man gemensamt kommer fram till samma sak utan att några trumfkort behöver dras fram. (Det har ju ni säkert redan gjort också.)
Jag kan tillägga att jag själv skulle ta till precis samma argument som du om jag och Maken hade varit oense i den här frågan. Men jag skulle inte ha använt det som utgångspunkt.
I övrigt var det lite upplyftande att få reda på att man kan sterra sig med titthålskirurgi. Då känns det ju plötsligt intressant för min del. Jag har skitsvårt att fatta nåt beslut vad gäller hormontillförsel -- hela anledningen till att vi fick barn öht var just att jag inte ville ha i mig mer hormoner. Men nu hormonierar jag igen för det finns ingen annan p-metod som vi kan leva med (när nu Maken inte etc). Det som gör saken svår är att hormonerna har goda effekter som förenklar tillvaron så mycket att jag trots allt inte är helt negativ. Suck. Ännu ett i raden av alla myriader beslut man måste läsa in sig på och fatta. Som om det inte räckte med el- och teleleverantör och färgen på tapeterna i alla rum. :-/
Vilken absurd tidsbokningsprocedur!
Vi har haft samma typ av diskussioner här hemma och det slutade med att jag som-inte-vill-sterilisera-mig och maken - som-teoretiskt-kan-tänka-sig-men-inte-får-ändan-ur petade in en vanlig hederlig kopparspiral.
Funkar, kanske inte optimalt eftersom jag blöder en del mer varje månad men annars helt ok.
Bara som ett alternativ att fundera på, kanske ...
Provade spiral mellan tvåan och trean och till skillnad från dig som blödde lite mer varje månad så hade jag mens i ett halvår ungefär, så det går fetbort!
Där är ju hormonspiralen bra dårå. Mensen blir allt mindre för att till slut praktiskt taget mest bli en liten markering. Men själva hormonerna, ja inte vet jag. De lär öka risken för nån cancertyp men i gengäld minska risken för nån annan. Plus att hormonspiralen ger omvittnat god stötdämpning när man kommer i klimakteriet sen. Men jag lyckas ändå inte komma fram till om det är övervägande bra eller övervägande dåligt.
Skicka en kommentar