Bra-less afternoon!

Missade lunch-zumban för att ett möte på jobbet tog lite längre tid. Som tur var hade jag bokat mig på ett Sh'bam-pass tidigt på kvällen innan kören. Hade därför två klädesombyten med, men hade plockat ur ett på jobbet. Tar fram träningskläderna och upptäcker att jag lagt ur träningsbh:n...suck. Var bara att ta på sig vanliga bh:n och se glad ut.

Efter träningen var jag utan...kändes mycket busigt!

Jag har bestämt mig

Häromdagen pratade jag med en kollega och tack vare henne har jag bestämt mig för att underlätta lite för mig. Jag älskar att ta kort och tidigare har jag gjort fina album med inklistrade foton och en liten information under varje, typ som en kort bloggpost. Sen blev jag tvåbarnsmorsa med en man som jobbade borta några dagar varje vecka och då hann jag helt enkelt inte med att fixa med album längre. Sista insatta kortet är 2006, det är sex år sedan!

I alla fall, det har tagit emot att återuppta det där fotoalbumsskapandet för jag vet ju att jag ligger efter med sisådär 1500 kort. Men efter samtalet med min kollega, som också hade gjort som jag tidigare, men som nu satte in i album med fickor och förtryckta rader för text, så bestämde jag mig för att sänka ribban. Det får bli sådana album för mig med. Det viktigaste är ju att vi kan titta i dem! För det gjorde vi verkligen ofta kidsen och jag, när det var någorlunda aktuella foton i. Varje vecka i alla fall.

Det var så skönt att sänka ribban gällande detta och istället för att känna motstånd mot att börja med att sätta in kort så ser jag fram emot det! Nu ska jag iväg till närmsta stormarknad för att se om det finns album där.

Dunkar mig själv i ryggen

Trappan-utbildningen är avslutad och jag är godkänd! Hurra för mig! 7,5 högskolepoäng till!

Om han bara visste

Idag skulle vi fira en fd körkollega. Jag var inte så sugen på det, men var lite i valet och kvalet innan jag skulle lämna hemmet. Så slänger jag bara ur mig till Stora Killen:
- Vi kan väl köra lite Alfapet när jag kommer hem?
- Ja, kanske.

Skippade med ens tanken på att följa med på födelsedagsfirande.

Det blev inte Alfapet, men tre omgångar schack. De två första vann jag och när jag satt där och insåg att jag skulle vinna så gjorde det ont i mig. För att han skulle förlora. Trots att han är fjorton år.

Och det är väl tur att han inte förstår. Hur oerhört stark min kärlek till honom är. Att jag skulle kunna göra nästan vad som helst mot dem som behandlar honom illa, oavsett vem det är.
Att jag skulle kunna göra
nästan
vad
som
helst
för
honom
om han bad mig.

Så mycket bättre

19.00 börjar körövningen. I god tid med andra ord!

Redan måndag?!

Helgen bara försvann fast vi inte hade något inbokat! På lördagen bjöd Lillkillen in Brum och hans familj när han träffade på honom på skridskobanan. De var här några timmar på eftermiddagen och jag bakade hastbullar till gästerna och innan dess hade jag satt en deg matbröd. Eftersom jag hade sovit lite lite natten till lördag tog jag med mig Liten upp för att vila och när vi vaknade någon timme senare skrev jag på FB: "Oh, vad skönt jag sovit! Nu mellis; mina nybakade hastbullar lr matbröd?" 45 sekunder senare var jag inte sugen på något av det eftersom Liten med all önskvärd tydlighet hade visat att hon hade magsjuka. Och Sportfiskaren var och handlade. Och magsjuka är något av det värsta jag vet! Bara att torka och sätta igång tvättmaskinen! Som tur var hände det bara en gång till och ingen av oss andra har blivit sjuka.

Söndagen gick av bara farten och jag avslutade med ett härligt, svettigt zumba-pass.
På förskolan är Liten välkommen först när hon varit symtomfri i 48 timmar så idag har vi varit lediga hon och jag. På morgonen var vi ute i två timmar och byggde bland annat ett litet vedförråd på altan. Något jag länge tänkt, men inte prioriterat. Solen sken och luften var klar. Och jag fick betalt för att vara hemma med "sjuklingen"! Underbara Sverige! Dessutom hämtade vi Lillkillen tidigare och hela eftermiddagen har jag varit hemma med alla mina kids. Softat framför öppna spisen och njutit av livet.

Nu ska jag röja i köket för där ser det för bedrövligt ut!

Det här med fredagar

Jag var så trött när jag kom hem förut. En lång arbetsvecka var över och jag ville hinna göra klart en presentation jag ska ha på måndag innan jag gick hem, så klockan blev typ sex innan jag kom hem.

Kliver innanför dörren; Stora Killen softar i tv-rummet med tre kompisar, maken gör god middag i köket och de två små kommer och kramas. Någon minut senare sitter jag i soffan framför öppna spisen med Liten på ena sidan och Lillkillen på andra och läser bok för dem. Jag älskar hemma!

And I quote

"På tisdagsförmiddan orkar jag inte höra mer av dagspolitiken; Håkan Juholt är förstås på tapeten igen.Förmodligen är han körd. Det är bara att inse. Han är ohjälpligt skadeskjuten av medierna, av krypskyttar på den högra kanten i sitt eget parti - samt av sig själv."

Göran Greider - Dalademokraten


Words!

Nähä hörrni...

...om jag skulle ta mig lite ost och kex och juice och sedan köra ett litet nattpass med någon trevlig sysselsättning där jag har webb-tv på i bakgrunden. Det tror jag blir bra!

En tysk award (kanske)!

Tack KaosJenny, som har gett mig awarden Liebster Blog.

Liebster eller käraste, är en utnämning till bloggar med färre än 200 följare/prenumeranter. När man får en liebsterblog ska man gärna göra följande:

• Tacka den som gett utmärkelsen och länka - Done
• Skriva ner de fem bloggar som man vill lämna awarden vidare till, och låta dem veta det genom att lämna en kommentar hos dem - Se nedan!

Nuförtiden är jag oerhört dålig på att kommentera på bloggar jag läser. Det finns ett antal bloggare som nog inte har någon aning om att jag faktiskt kikar in lite nu och då hos dem. Fem bloggar alltså, hmmm, ok, utan inbördes rangordning:

Meanwhile hos pappa K 

Faschings eskapader

Spara inget till morgondagen

Mökkihöperö-mamman

Sofasong

That's it! Over and out!

En sällsam upplevelse

Idag hade mitt gym Öppet Hus och det fanns möjlighet att prova på olika pass. Jag ville prova på Sh'bam. Sagt och gjort. Jag visste att det var någon typ av dans-träning. Ledaren var helt fantastiskt entusiasmerande och fick mig att känna mig duktig och fick mig att verkligen vilja ge järnet, trots att jag såklart inte hängde med och gjorde rätt i alla kombinationer. Det var många steg jag kände igen från förr i tiden när jag dansade. För precis som sången har varit en stor del av mitt liv så var även dansen en stor del i mitt liv under ungdomen.

Idag fick jag för första gången på typ tjugo år eller så göra lite hopp i dansen. Kombinationen var att snurra runt två gånger, ett halvt varv för varje steg, så sammanlagt fyra steg, sedan ett mellansteg och därefter ett (och nu har jag glömt termerna helt här...) springhopp a la fame/flashdance för att sedan göra samma sak åt andra hållet. Och under den här kombinationen hände något mycket märkligt. Jag blev så glad, ja, jag skulle nog vilja säga lycklig faktiskt, att jag fick tårar i ögonen.

Kanske var det för att kroppen kom ihåg alla tusen och tusen danssteg den tagit för en evighet sedan. Kanske för att hjärnan kom ihåg den tiden i mitt liv, ungdomen, som ju stod för en massa vänner, skratt, fester, dans och sång - ett liv ganska fritt från ansvar och fullt av frihet (vilket jag inte såg då, men ser nu). Inte vet jag. Härligt var det i alla fall.

Det kommer definitivt bli mer av Sh'bam!

Bye, bye gnällspikar!

Det här med listor på FB har ju funnits ett bra tag, men jag har liksom inte tagit tag i det hela förrän i förra veckan. Och nu har jag äntligen gjort mig av med de "gnällspikar" jag haft. De är fortfarande mina "vänner" men de har fått en alldeles egen "gnällspiklista", vilket innebär att jag inte ser deras uppdateringar om jag inte går in och kollar deras profil.

Jag är allergisk mot gnällspikar. De som har mat på bordet och tak över huvudet, är friska, har ett jobb, vänner, god ekonomi, familj och som ändå lyckas klämma in en massa gnällande över sitt jobb, sina kollegor, sina partners, sin familj, sin kropp o.s.v o.s.v. i minst en statusuppdatering varje dag. Trots att de lever liv som andra skulle göra mycket för att få.

Kanske är det mitt jobb som gjort mig allergisk mot gnällspikar, inte vet jag. Men skönt är det att ha placerat dem i en alldeles egen liten lista så jag slipper bli provocerad av deras gnällande!

Härliga framsteg

Sedan någon månad tillbaka läser Lillkillen. Han knäckte verkligen läskoden fort och går omkring och ljudar mest hela tiden; läser på bokryggarna i bokhyllan, på skyltarna i badhuset, på affärernas skyltar, mjölkförpackningarna och ja, där det finns bokstäver helt enkelt.

Och jag kommer själv ihåg vilken fantastisk frihetskänsla det var att kunna läsa s-j-ä-l-v. Så jag går mest och småler och är glad när Lillkillen går omkring och ljudar. Underbara unge!

Alla dessa nyårslöfteszumbianer

Ok. Jag har ju faktiskt hållit i med zumban några månader nu. Och visst var jag också nybörjare i början, men de som har zumban på mitt gym (ha, ha, jag har ett gym, som är "mitt"!) är så noga med att gå igenom minsta rörelse så fort det är någon ny med. Och det är ju snällt. Men tar tid. Innan jul hade alla varit med ganska många gånger så vi liksom körde på hela tiden. Samma på söndags-zumban som är i en gympahall nära mig. Men nu - en hoper nya människor har dykt upp efter nyår och på mitt gym går det nu åt en massa värdefulla potentiella svettminuter till att lyssna på steg-för-steg-instruktioner. Jag inbillar mig ändå att folk som är helt ointresserade av att röra sig till musik inte provar zumba.

Bättre då på söndags-zumban, hon visar lite kort typ 20% av stegen, de som är mest komplicerade och sedan bara kör hon på, även om det är någon som aldrig gått på zumba tidigare.

Och tänk att zumba kan vara så olika! På gymmet är zumban ofta en nära-döden-upplevelse där det skulle bli min död om jag glömde astmasprayen, på söndags-zumban är det mer dans och liksom mer lågintensivt jobbigt. I vilket fall, snart har nyårslöfteszumbianerna lärt sig stegen eller droppat av och fram till dess tar jag fram min ödmjukhet och väntar stilla och snällt under de låååångsamma utlärningsdelarna av passen.

Temperaturen stiger i huset

Nu är alla hemma! Den låååååååååånga veckan är över och jag andas ut. Och andas in; barnskratt, barngråt, småbråk och finurligheter. Mitt hjärta är helt och längtanshålet tilltäppt för den här gången.

Det här går ju riktigt bra!

Innan jul bestämde jag mig för att jag skulle bli bättre på att passa tider, sluta tidsoptimista mig. Att vara tidsoptimist är en ganska väl inrotad ovana så för att bryta den tänkte jag att jag skulle börja med att prova komma i tid de flesta gångerna under en dag. Det gick bra, nästa dag och nästa gick också bra, ja, till och med bättre och bättre. Så då började jag tänka att hela den här veckan ska jag jobba på att komma i tid. Och nu tänker jag att jag ska verkligen ska försöka vara i tid hela våren.

Jag har haft några "återfall", absolut! Men för det mesta har jag faktiskt varit i tid, ibland till och med i god tid. Det känns nytt och det känns bra!

Byråkrati-Sverige!

På MVC för provtagning imorse. Ville prata lite om sterilisering för nu vill jag ju inte ha fler barn och kan lika gärna knipsa av äggledarna eller vad det nu är jag ska göra. Men barnmorskan hade inte tid att prata sterilisering för hon körde provtagningsrace på morgonen. Ok, men kan jag få boka en tid då. Ja, det går bra, det är bara att du kontaktar oss.

?

Men jag är ju här nu?
Ja, men du får kontakta oss och så bokar vi in dig på en tid.

?

Men vaddå? Ska jag ringa hit då eller?
Ja, precis.
Ok.

Sätter på mig kläderna och ringer MVC när jag står på MVC. En annan barnmorska än provtagningsracebarnmorskan svarar när jag nästan kommit 10 m utanför byggnaden. Får en tid nästa fredag.

Weird!

Du är ensam

Skriker klädhängaren.

Det där med att inte laga mat sprack ju direkt

Tittade i almanackan, imorgon är det min tur att bjuda Fröken Granit på lunch, som vanligt huvudrätt och dessert. Har dock gjort det mycket enkelt för mig, det kan knappt kallas att laga mat ; )

Förbereder mig för nästa vecka

Har precis legat i soffan framför brasan under min nya fleecefilt och sovit ikapp lite. Förbereder mig mentalt för nästa vecka. Imorgon börjar jag jobba igen och då tar Sportfiskaren med sig småkidsen till sina föräldrar för att fira jul med dem. Stora Killen är redan hos sin pappa. Så från måndag, imorgon alltså, just ja, det är ju redan imorgon, till fredag är jag e-n-s-a-m hemma.

Som tur är ska jag jobba. Som tur är har jag en examinationsuppgift som ska skrivas. På 8 - 10 A4-sidor och i dagsläget har jag skrivit 1 sida. Som tur är finns det ett antal zumbapass att gå på både kvälls- och dagtid. Som tur är har jag ju en mysdress jag ska sy till mig själv. Som tur är har jag lyckats boka upp Företagerskan på en tur till Storstan en kväll. Som tur är har jag minst åtta till syprojekt i hjärnan som gärna får bli något i verkligheten. Som tur är finns det telefon i närheten av kidsen och Sportfiskaren.

Det ska nog gå.

Mest ska jag njuta av att inte laga mat en enda gång på hela tiden de är borta. Det blir fil, smoothie, toast, juice, mackor, gröt, popcorn och kaffebröd hela veckan lång.

Småkidsen vaknar nio...

...ute faller snön. Jag tar det som ett tecken på att 2012 också kommer bli ett fint år.
För att göra starten ännu bättre bakar jag scones till frulle!