Det sämsta med att båda är hemma på halvtid är att vi ibland förutsätter att den andre gör saker som den andre inte gör. Sannolikt har vi båda förutsatt att den andre skulle packa Lillkillens rygga med ombyte för idag när jag tänkte att jag skulle kolla vad som verkligen var där hittade jag följande: en långärmad tröja i rätt storlek, ett par kallingar i rätt storlek, fyra par vantar (!!!!!), varav ett par inte ens var Lillkillens, ett par ullstrumpor samt ett par byxor i...och håll i er nu...(viktig info, Lillkillen är fyraochetthalvt år)...storlek 80?!?!?!?! Det är INTE jag som lagt ned dem. Det kan vara Lillkillen, men det skulle även kunna vara Sportfiskaren. OM det är det så undrar jag hur han tänkte eftersom Liten har strl. 74, alltså storleken under 80 och hon är ju nio månader. Svårt för Lillkillen att komma i dem...
Vi kan således konstatera att Lillkillen har två föräldrar som är ganska oengagerade i vad som åker med i den där ryggsäcken till förskolan. Det var ju ett antal föga användbara saker och därmed uppfyller vi inte kriteriet: "hela, rena och för årstiden anpassade kläder i rätt storlek" - ett kriterium som bör vara uppfyllt för att barnavårdsutredare ska tycka att barnet har good enough föräldrar. Sorry Lillkillen, mamma lovar att bättra sig!Byxorna har för övrigt fått ny ägare i rätt storlek, hurra för det!
1 kommentar:
Tänker ofta, speciellt vid sådan här incidenter, på boken du tipsade om "Familjens projektledare säger upp sig". Efter att jag läst den och studerat andra familjer har jag mer och mer börjat inse att jag inte är ensam om att vara projektledare,organisatör samt den som planerar även för morgondagen. Jag har även börjat tro att vi kvinnor är födda med ett extra sinne för ändamålet då det är genomgående kvinnfolk som tagit på sig rollen:-) Skyll oss själva!!
Skicka en kommentar