måndag, september 08, 2008

Jag förstörde hennes efterlängtade barnledighet

Min väninna har en f.d. travare (tävlade förra vintern senast) som nu slutat tävla och ska ridas. För åtta veckor sedan fick stoet sitt första föl och har blivit riden en gång sedan dess. Vi människor omöjliggör det här med jämställdhet bland hästar då hingstarna oftast inte finns i samma stall som stoet och fölet, vilket innebär att den här hästmamman är ensamstående förälder utan någon som helst avlastning. Igår skulle jag få rida henne.

Själv har jag inte ridit sedan jag var i sjätte månaden med min minsta, det är alltså drygt över tre år sedan jag satt på en häst. Jag känner mig alltså minst sagt ovan...men jag ställde mig på drickbacken och tog mig upp på hästen. Min väninna var med och vi gick till paddocken. Eftersom jag inte ridit på flera år var jag väldigt inkännande och lite spänd. Det kände säkert hästen. Efter att ha skrittat några varv åt båda hållen, försökt mjuka upp henne i halsen lite skulle jag så trava. Det var som att sitta i en bergochdalbanevagn som startar med ett ryck. Hon travade iväg, men gick snabbt över i galopp utan att jag gjorde någon galoppfattning. Det var som att gå från noll till hundra km i timmen på två sekunder. Jag försökte få henne att sakta av och det gjorde hon för att en sekund senare, inte sparka bakut, utan studsa upp i luften på alla fyra några gånger, som en del kattungar som liksom studsar på alla fyra. Och jag vet att det bästa då är att slappna av och bli tung i sadeln, men med tre års riduppehåll blev jag bara stel som en pinne vilket självklart resulterade i att jag föll av. Jag var mycket glad att jag lånat en säkerhetsväst.

Min väninna sa att hon aldrig sett hästen göra så förut. Men jag kan förstå hästen. Här får hon äntligen en stunds barnledighet och vad händer?! Hennes matte sätter en spänd, lite osäker person på hennes rygg och som om det inte vore nog får hon inte gå ut i naturen utan i paddocken! Och när hon äntligen får en chans att springa av sig så har den där människan på ryggen mage att försöka hejda henne!! Då skulle nog jag också studsat på alla fyra... Fast det gick bra resten av ridstunden, inga fler katthopp. Själv har jag ont i mitt svullna hårda pekfinger idag, men det gör inget. För trots allt så var det himla kul att rida och vi ska nog bli mer kompatibla hästmamman och jag om några gånger. När hennes lycka över att vara barnledig och min känsla av osäkerhet försvunnit.

4 kommentarer:

Z sa...

Så du ska också bjuda på tårta nu alltså...! Verkar gå i släkten....:-)

Anonym sa...

Elaka djur de där! Varg, bjärn och häst de stora rovdjur vi har här i landet.

Bina sa...

Zoila: Här bjuds inte på ngn tårta! Jag gör min väninna en tjänst som rider hästmamman eftersom hon inte har tid och snart inte kan (gravid).

Anonym: Det kändes inte som att hästen var elak, bara lite otålig...definitionen av rovdjur tror jag inte inkluderar häst, fast du var ju till och med rädd för fölisen. Sötnos!

Z sa...

Trodde det avr kotymt att bjuda på tårta om man ramlat av hästrovdjuren.. Men man kan ju ha fel ;-)