Hur ofta kallas han för något annat än Falukorv bland jobbarkompisarna?

Okej, detta var under valvakan 2004...


Å detta var under valvakan 2008...


Känns som att "Ooops I did it again" är passande i sammanhanget...

Mr President

Jag är glad att Barack Obama vann! Det här är en del av hans tal till nationen. Det är bra. Tänk på de färgades historia i USA, från slaveri till idag, när de har en representant som styr landet. Som den pepparkaka jag själv är känns det på något vis extra bra. Det är ännu ett steg mot jämlikhet där vi har samma rättigheter och skyldigheter oavsett hudfärg och ursprung. Nedan finns länken till USA:s presidents segertal. Det är bra! 14:58 in i klippet börjar han sin avslutning av talet - om du inte lyssnar till något annat, lyssna till det, det ger mig en förhoppning om att världens mäktigaste land från och med inatt svensk tid styrs av en kompetent person som vill lära av historien och göra bättre i framtiden.

http://www.svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=99395&a=1302056&lid=puff_1271334&lpos=extra_0

Tjänsteresa som lönade sig!

Idag var jag på tjänsteresa och i närheten av dagens tjänsteresemål finns ett gårdsmejeri. Jag har aldrig varit där förr, men köpte deras brieost på en marknad i höstas. Den var fantastiskt god, smälte i munnen liksom! Så nu när jag var i närheten av detta mejeri tog jag mig tid att åka dit - och det ångrar jag inte! Inne i det lilla rummet som syns i hörnet på ladugården fanns en gårdsbutik. Som tur är tänkte jag till innan jag åkte ut på landet så jag hade med mig kontanter, vilket visade sig vara helt rätt tänkt! Inne i den lilla butiken (som luktade obekvämt mycket getost) fanns förutom den fina kylen med underbara ostar ett bord med våg och en skål och ett papper. Det går nämligen att handla där när bondmoran och bonden inte är hemma! Då tar kunden ut en ost ur kylen, väger den bit kunden vill ha, kollar prislistan, skriver upp datum och summa för betalning samt lägger kontanter i en liten korg. Är inte det fantastiskt så säg?! När jag var där idag fick jag dock hjälp av bondmoran och i kylen ligger nu en mumsig brieost som ska mogna ungefär en vecka till. Sedan ska jag avnjuta den!

Bajsigt irritationsmoment

Lillkillen tycker det är superduperroligt att säga "bajs". Allra roligast är det att säga det vid matbordet och även om jag utifrån ett högst subjektivt perspektiv kan tycka att han är söt när han säger det för att han ser så busig ut, så kommer jag ju inte tycka det är lika sött när han gör det vid ett matbord någonannanstans än hemma med några andra än familjen där. Därför försöker jag få honom att sluta säga det. Dessvärre får jag ingen uppbackning från lillens andra förälder för han tycker att det är precis lika roligt att säga "bajs", vilket leder till att nedanstående konversation och händelseförlopp utspelar sig nästan en gång om dagen hemma:

L(illen): Bajs! (Skrattar högljutt alternativt fnissar medan det lyser bus i ögonen)
Jag: Men lillen, du vet att du inte får säga bajs vid matbordet, det är inte speciellt trevligt vet du.
L: (skrattar alltid högljutt här) Bajs!!
Jag: Sluta nu lillen, det är inte roligt.

Fortsättningsalternativ 1:
S(portfiskaren): Bajs! (fnissar och ser allmänt busig ut)
L: BAJS, BAJS!
Jag: Sluta nu Sportfiskaren, det är inte roligt!
S: Är det inte roligt att säga bajs?
Jag: Nej, inte vid matbordet i alla fall! (med rynkade ögonbryn och du-är-vuxen-kan-du-vara-snäll-och-föregå-med-gott-exempel-blick till Sportfiskaren)
L: (vrålskrattar innan han högljutt säger) BAJS, BAJS, BAAAAAAAAAAAJS!!
Varpå Sportfiskaren bryter ihop och börjar asgarva, vilket får konsekvensen att lillen spårar ur totalt och bara hojtar och skrattar och kastar saker omkring sig helt okontrollerat. Det tycker inte Sportfiskaren är speciellt roligt utan säger till, men då lyssnar inte lillkillen så uppmärksamt, undrar varför?

Fortsättningsalternativ 2:
Sportfiskaren bryter ihop och försöker dölja sitt skrattanfall, något han gör rätt dåligt varpå jag ser en skakande kroppshydda i min periferi, då riktar jag blicken mot honom.
Jag: (med samma röstläge som till lillen, tre år) Sportfiskaren, jag vet att du tycker det ordet är minst lika roligt, kanske roligare än vad lillkillen tycker, men just nu är det inte läge att skratta!
S: (vrålskrattar när han ursäktar sig) Ja, men han är ju så söt när han säger det och bajs är ett roligt ord!

Jaha, tack för supporten, vilken tur att jag har en förälder att dela föräldraskapet med...not!

Musikaliskt glädjefnatt!

För en tid sedan skrev jag om julsången framför andra julsånger; Koppången. Igår hade vi allahelgonakonsert och det innebar att det var dags att börja öva inför årets julkonsert på dagens körövning. Gissa om jag blev glad när jag såg detta ligga bland noterna!!! Så underbart! Dessvärre hann vi inte sjunga något på den idag, men jag smygtittade i den och bara njöt av de vackra orden och vetskapen om att snart, snart kommer jag få sjunga den i ett underbart arrangemang!

El-fri gemenskap

I vårt förra hus blev det strömavbrott lite nu och då. Vi brukade tända ljus och spela Alfapet i flera timmar. Det är verkligen så roligt! Kom ihåg att göra upp regler innan ni börjar spela (jo, det är med regler, men jag och Sportfiskaren tycker inte de är heltäckande), annars är det lätt att bli lite oense om vissa ord (få poäng för ord du vet finns, men inte vet innebörden av? bara ord som finns i SAOL?)

Något jag inte visste var att det går att tävla i Alfapet! Det verkar ju superkul och de måste ju ha supertydliga regler - dem ska jag försöka hitta så att vi slipper tvista om ord i framtiden. Är t.ex. "Vasarna" godkänt pluralis av Vasar (som släkten Gustav Vasa) och är "nix" godkänt?

Till mormor

Idag var jag, mamma och pappa vid din grav och tände ljus. Den 20 december är det tio år sedan du dog. Jag kommer ihåg den sista gången vi sågs som om det var igår. Det var några dagar innan du dog. Det var dimmigt när vi åkte de sju milen till sjukhuset där du var. Du satt i en sjukhussäng och hade vita sjukhuskläder. Som barnbarn hade jag alltid uppfattat dig som "gammal", men aldrig tyckt att du blev äldre, inte förrän då. Vi fick en stund för oss själva och jag glömmer aldrig det samtalet vi hade då. Du kramade om mig och tog adjö.

- Vi har haft ett bra liv tillsammans, du och jag Bina. Du har en underbar pojke!

Det kändes svårt att acceptera att du visste eller i alla fall anade att du snart skulle dö, men det kändes ändå bra att få ta farväl. Stora killen satt i ditt knä en stund och du kramade honom hårt, ditt barnbarnsbarn.

Jag jobbade och stod utomhus när jag fick veta att du hade dött. Det var några dagar senare. Din död innebar att jag tog tag i mitt liv. Det kändes oacceptabelt och skamfyllt att du skulle titta på mig från himlen och se att jag hade gjort val som inte var speciellt bra för mig. Jag bestämde mig för att jag skulle göra bättre val och det gjorde jag, även om det tog sju månader ungefär.

Du bodde ju hela ditt liv i Lilla Staden, där jag bor nu med min familj, och det känns bra. Jag åker nästan dagligen förbi fiket där du, mamma och jag fikade när jag var liten. "Kvantum" har blivit "ICA MAXI Stormarknad" och ser helt annorlunda ut - borta är restaurangen där vi alltid fikade eller åt när vi hjälpte dig storhandla. För något år sedan åkte jag upp till bostadsområdet där du bodde den senare delen av ditt liv, den enda delen av ditt liv som jag upplevde. Jag ställde mig utanför ditt hyreshus och tittade upp mot din lägenhet och vet du? Helt plötsligt fick du konturer igen, jag såg dig tydligare, kände lukten av din lägenhet och dig - mormorsdoften. Jag såg framför mig de gardiner du hade i lägenheten och inredningen i övrigt. Den stora gröna tvålkoppsgrodan med en tvål i sitt röda gap. Det stora penntrollet med gul tröja som stod på tv:n. Byrån med alla foton och porslinsfigurer på och hela ditt liv inuti, den som nu står på övervåningen i mitt hem. Tygtavlan med rådjur på, som hängde ovanför din säng. Jag såg hur vädringsfönstret i köket stod på glänt och där bakom stod du, med en cigarett i handen och vinkade när vi kom och när vi åkte. Dina stora lockar i det gråa håret och de olika städrocksliknande klänningarna. Men framför allt hörde jag din röst; du hade alltid anekdoter ur ditt liv som du berättade för mig. Nu, som vuxen, reflekterar jag över att flera av dem var ganska tragiska, men du berättade dem med inlevelse, humor och yviga rörelser, så det gick mig spårlöst förbi när jag var barn.

Som vuxen kan jag reflektera över ditt liv och är det någonting du har lärt mig så är det att det aldrig är för sent att göra om och göra bättre, att det alltid finns hjälp att få och att kraften alltid räcker till, även om det inte känns så i de mörkaste stunderna. För mig står du för styrka och mod för även om de val du gjorde tidigare i ditt liv inte var de bästa för dig eller din familj så hade du styrkan och modet att försöka ge upprättelse till dem du svikit, inklusive dig själv. Det gör mig så stolt över dig och jag hoppas att även du är stolt över dig själv för det!

Och jag vill att du ska veta, hur mycket du betydde för mig, hur avgörande din död blev för resten av mitt liv. Jag hoppas och tror att du tittar på oss från himlen då och då och att du småler och glädjs åt vilken fin person stora killen är, att du njuter av att se min lycka och alla välsignelser jag fått. Och du ska veta att när mitt liv innehöll otrevligt många mörka och jobbiga stunder blev jag stärkt av tanken på dig mormor. När jag skriver allt det här kommer du nära igen och det känns gott och varmt inuti. Fortfarande, efter dessa tio år som gått sedan din död, har jag en massa kärlek kvar till dig, känner du det? Den kommer räcka hela mitt liv och sedan får vi ses igen - det längtar jag efter! Då kommer jag ge dig en bamsekram och jag kommer njuta av att få vara ditt barnbarn och känna mig liten och omhuldad igen.