Nyhittat smultronställe med lösning på ett i-landsproblem

Var på biblioteket med lillen för att hämta reserverade böcker, HP:s senaste på ljudbok åt stora killen och Karin Fossums senaste åt mig. Biblioteket ligger blott ett stenkast från lilla killens favvo-lekplats så det blev en stund där också. Fick köpa en liter blåbär för fyra kronor - det var billigt, men dessvärre lämnade kvalitén på blåbären lite i övrigt att önska, de var hårda och väldigt svårtuggade med en tydlig stensmak.

På väg till bilen passerade vi en affär jag aldrig varit inne i, men som bl.a. Miss Gilette tipsat mig om tidigare. Nu tog jag mig äntligen tid att gå in - och jag fann ett smultronställe med massor av härliga, fina kläder med bl.a. en svensk designer. Hittade en liten sak att köpa och väl framme vid disken lyfter jag blicken från lilla killens höjd (eftersom han envisades med att spatsera omkring med ena handen utsträckt hela tiden) till affärsinnehaverskan och på hyllan bakom henne står Mary Kayprodukter!!! Å jag som sökt konsulent i lilla staden men inte hittat någon via MK:s hemsida. Förvisso var problemet redan löst då min väninna högre upp i landet är konsulent och skulle ordna min foundation åt mig, men nu vet jag att det finns någon i lilla staden som säljer denna produkt. Hurra! Jag kommer definitivt gå till butiken fler gånger, dock utan liten människa med lång arm och klibbig hand.

Himlen är oskydligt blå

Idag har jag sagt hejdå till en kvinna och hennes barn. Nu sitter de i en bil på väg mot en för henne, och mig, okänd destination, till ännu ett skyddat boende. Det tredje inom nio dagar. Jag önskar att jag hade kunnat säga: "Allt kommer bli bra", men det vet jag ju inte - de kanske inte ens får stanna i vårt land. Det enda jag kunde säga till kvinnan var att hon har gjort helt rätt, att hon är modig och att hon har gjort det som är bäst för hennes barn. Till barnen sa jag att de gjorde rätt som berättade för polisen vad pappa gjort mot dem och mot mamma, att ingen någonsin har rätt att göra dem illa, att de har världens modigaste mamma och att de kan bli vad de vill för att de är så starka och underbara. Men det känns ändå rätt futtigt.

"Jag vet hur det känns, när broar till tryggheten bränns" sjunger Ted Gärdestad. Det vet de kvinnor och barn jag möter varje dag också. Först när den man de älskar förnedrar, kränker och slår dem. När den de älskar sakta, sakta bryter ned deras självkänsla och deras tillit till sig själva. De vet hur det känns när broar till tryggheten bränns när de en dag bestämmer sig för att lämna sin våldsamme man. De lämnar allt; sitt hem, sina vänner, alla saker som är kända för dem. Kan komma utan någonting mer än de kläder de har på sig. De vet ingenting om vad som ska ske med dem nästa dag eller ens om några timmar. Allt de vet är att nu har de fått nog, att de tänker stå upp för sig själva.

Idag när jag slutar går jag på semester i sex veckor. Men innan dess vill jag hylla alla dessa kvinnor och barn jag mött hitills. Ni är så modiga. Jag beundrar er oerhört mycket och er styrka gör att mitt arbete känns meningsfullt. Ni har alla så olika livsberättelser och förutsättningar, men ni har en styrka som är oerhörd. Oavsett om ni står fast vid ert beslut att lämna era misshandlande män eller om ni gått tillbaka till dem så har ni stått upp för er själva, om det så bara var en gång i några timmar, så har ni gjort det. Glöm inte det.

Och till var och en av er som jag just vinkade av, som just nu är på väg till okänd destination: "Mina ögon kommer alltid le mot dig".

Svensk mat?

Idag läste jag följande mening ur ett stycke text som handlar om personer i Sverige med utländsk bakgrund: "Kvinnan lagar svensk mat såsom taco och lasagne, men hennes syster är inte alls lika svensk". Måste ju säga att min nyfikenhet växte och jag undrar vad kvinnans osvenska syster lagar för mat? Kanske pizza eller sushi? Och är det inte lite härligt frimodigt att åtminstone författaren av ovanstående citat har tagit till sig de utländska maträtter som naturligt följer med de människor som kommer till Sverige från andra länder?

Fast jag undrar litegrann över var gränsen för svensk mat går? Gå den mexicanska restaurangen i Mexico City med på att taco är svensk mat? Är det alla maträtter som tillagas och serveras i Sverige eller finns det någon annan gräns?

Funderade på att ta den vegetariska varianten

Äntligen var det dags att välja efterrätt!!! Men vafalls?! Citron är inte min favorit och till detta hund med hallonsmak?! Jag blev mycket skeptisk. Miss Gilette beställde modigt "hallonhunden tack", vilket gjorde servitören förvirrad varpå Miss Gilette förklarade att hon ville ha halloncollien, den med citronmousse på, då förstod han. Själv frågade jag först efter ett vegetariskt alternativ på denna dessert, men innan jag fick veta om det fanns något sådant valde jag istället en skogsbärstårta. Välj inte den. Torr, för syrlig och utan någon prick över i:et. Den hade de facto, både bokstavligt och smaklökigt talat, inget "i" överhuvudtaget. Och för dig som är nyfiken; så här såg collien ut, oklart var hunden är.

Kris och panik plus ett svårt val!

Idag upptäckte jag, eller rättare sagt har jag låtit tanken passera tidigare, men idag upptäckte jag att jag måste göra något åt det. Tre av mina favoritprodukter håller på att ta slut; Santes ansiktscreme, Helena Rubenstein mascara Lash Queen Waterproof samt The Body Shop Hi-shine lip treatment nr.4. Som om detta inte vore nog försvann min foundation, Mary Kay 402, under vår helg i fjällen. Jag vet att det är ett i-landsproblem, men för mig är det en smärre vardagskatastrof. Den blir dessutom värre av att endast två av ovanstående fyra produkter går att få tag i här i lilla staden, resten måste jag till storstan för att få tag i. Och dit har jag ingen resa planerad än, men jag kanske måste planera en nu då...

Det svåra valet kommer jag ställas inför ikväll då jag ska träffa delar ur min förträffliga kammarkör för lite socialt umgänge. Det är en efterätts- eller pubkväll, man får välja själv vad man vill kalla det. Det är inte ett svårt val för mig - pubkväll finns knappt i mitt vokabulär. Men däremot funderar jag redan på vad jag ska välja för efterrätt! När jag satt och funderade över detta redan igår så gick jag in på den aktuella restaurangens hemsida där deras meny tidigare funnits, men vad händer då?! Jo, då håller de på att "uppdaterar sin profil på webben, välkommen tillbaka", tackar, åter tillbaka till deras hemsida idag och då har de inte uppdaterat den färdigt! Vafalls! Ska det verkligen behöva ta sådan tid undrar ju jag. Så nu sitter jag här och har ingen aning om vad jag kan välja mellan för smaskiga efterrätter på efterättskvällen. En lösning på mitt problem skulle ju i och för sig kunna vara att resa på rumpan och knata de 150 metrarna till restaurangen och kolla i menyn "live" så att säga...

Och! Om tanken svävat genom ditt huvud så vill jag med bestämdhet dementera denna tanke; jag bloggar inte på arbetstid - jag har inte stämplat in än, men nu tänker jag göra det!

Jag är i alla fall bättre än en hund

Jag har långt mörkt hår, vilket innebär att jag har långa, mörka hårstrån. Varje människa tappar ungefär 100 hårstrån per dag och mina penntrollshårstrån syns när de ligger som mörka, anorektiska ormbebisar överallt. När jag dammsög förut tänkte jag: "Hujedamig vad många hårstrån jag tappar!" Det var till och med så att jag blev lite irriterad på de där hårstråna som ligger överallt och drar till sig en massa damm (annars är det mest sambon som blir irriterad på dem). Men, som den optimist jag är, tänkte jag: "Ja, ja, men jag tappar ändå mindre hår än en hund!" Hundar måste ju tappa minst en miljard hårstrån om dagen så mycket hår som det blir av dem innan man ens har hunnit säga "hårstrå"! Jag tänkte att det ska jag säga till sambon när han nästa gång förfasar sig över mängden hår jag tappat i duschen efter en dusch. Han tycker nämligen mycket om hundar och önskar att vi kunde skaffa en. Han tyckte till och med, hi, hi, hi, att vi skulle passa på att skaffa en hund i samband med att lillkillen skulle födas för då var ju jag ändå hemma på dagarna. Det var ju liksom inte ens värt att bemöta...speciellt med tanke på att sambon då fortfarande veckopendlade och var borta mer än han var hemma plus att jag var ensamstående med stora killen, som hade skola, fritids, kompisar och fritidsaktiviteter inne i stan (vi bodde då tre kilometer utanför city).

Sen funderade jag lite till i brummet av dammsugaren och monotonin i rörelserna;

ok, hundar tappar en miljard hårstrån per dag - jag tappar bara hundra, jag vann!
hundar är lojala - det är jag också
hundar är lydiga - njae, där kanske hunden vinner
hundar tycker om att gå på promenader - ok, hunden vann
hundar är glada i mat - jepp, det är jag med plus att jag tycker fantastiskt mycket om efterrätter, I win
hundar kan skälla ordentligt när de blir arga - jag börjar bara grina, hunden vann
hundar är mycket positiva varelser - jag tar nog livet lite för allvarligt, hunden vann igen
hundar kan ha bedjande bruna ögon - I'm on! Oavgjort.
hundar är osjälvständiga - jag är självständig, jag vann.
Fram till nu såg det lite mörkt ut för min del måste jag säga, bara tre vinster, men då kom jag på det!
hundar kan få tretton barn på samma gång - jag tänker på min höjd få tre (och definitivt inte på samma gång, utan utspritt på hela mitt fertila liv)

Och det du, min älskade, det måste ju vara vinsten som får vågen att väga över till min fördel! För i jämförelse med hundar, som fäller en miljard hår om dagen, är löjligt lydiga, vill ut och gå med dig flera gånger varje dag, skäller på dig, är jobbigt positiva och efterhängsna samt kan få tretton bebisar på en å samma gång (tänk dig hur det skulle bli med tretton småtroll?!?) så måste ju jag vara ett kap!

Med detta hoppas jag att diskussionen om införskaffande av hund till denna vår familj med de många efternamnen är för alltid avklarad ;)

Får jag veta vem mördaren är?

Ikväll är det ju en helkväll i tv. Först "Allsång på Skansen" och sen "Morden i Midsomer". Så efter att lillen stoppats i säng är det dags att poppa popcorn som ska saltas och skalas för att sedan avnjutas till bl.a. Sanna Nielsen. Vet att det är larvigt och pensio-varning på att tycka om "Allsång på Skansen", men det gör jag ändå. Det började när jag sommarjobbade som undersköterska på servicehuset i den lilla byn vid Frykens strand. Alla pensionärer kollade och förutom små avbrott när jag gick mellan lägenheterna så hörde jag hela programmen. Eftersom jag tycker om att sjunga, nynnade jag med och efter några veckor såg jag fram emot tisdagkvällarna lika mycket som tanterna. Så - I like "Allsång" och det står jag för!

Dessvärre är ju "Morden i Midsomer" inte mellan nio och tio utan ända till halvelva. Det är tyvärr trettio minuter för långt för mina ögonlock. Det är snarare regel än undantag att de stänger runt tio. Jag vaknar sedan med ett ryck och medan min hjärna försöker komma på var jag är och vad klockan är lyckas mina torra-lins-ögon fokusera på tv-skärmen bara för att se eftertexterna. Oerhört snöpligt! Och även om jag får reda på vem mördaren är av någon i min närhet så är det ju inte riktigt samma sak.

Å en annan tv-relaterad sak. I min lilla stad pratar nästan alla som Thabita (04:30) och/eller Gulletussan (07:45) och även om de inte alls är som dem så kan jag ibland asfnissa inombords för att de låter så roligt! Det sätter liksom guldkant på min vardag emellanåt.