onsdag, november 30, 2011

Så sorgligt och onödigt!

Som jag skrev tidigare så är det hög personalomsättning på våra barnavårdsutredare. Bara det är illa nog. Men nu har det blivit ännu värre. Nya vikarier tackar nej till förlängda vikariat och en del är sjukskrivna.

Jag skäms! Är det så vi hanterar våra nyanställda?! Sätter dem på en stol med en telefon i handen och så får de köra på så hårt de orkar och kan och vill - och det vet ju alla att som vikarie vill och orkar man rätt mycket - till dess att de stupar. Illa!

tisdag, november 29, 2011

Känner mig tok-konservativ!

Är vi de enda som "bara" tar fram adventsljusstakar och adventsstjärnor på advent nuförtiden? "Alla andra" verkar ta fram tomtar och hela köret redan nu.

Behöver göra mig av med en del

Hur gör ni?

Jag har ett antal fd kollegor (kommer snart få fler eftersom det är precis som i resten av landet på vårt socialkontor, barnavårdsutredningsgruppens personalomsättning är galet hög) och fd bekanta som flyttat från Lilla Staden, som jag aldrig umgås med, aldrig ens träffar eller pratar i telefon med längre. Men vi är vänner på Facebook. Nu känner jag att jag skulle vilja göra en rensning, men vet inte inom vilken tid det är rimligt att göra det och ska jag meddela dem varför eller bara av-vänna dem i hemlighet?

måndag, november 28, 2011

Predikanten

Igår var jag på adventsgudstjänst. Och lyssnade till en predikan som gjorde mig både glad, rörd och stolt.

Alla kanske inte vet det här, men i samband med Domsöndagen avslutas kyrkoåret och nu är det således ett nytt kyrkoår. Det här kyrkoåret ska Svenska Kyrkan i Utlandet fokusera på Trygga Män på olika sätt. Under jul tar Svenska Kyrkan upp kampen mot våldet.

Eftersom jag arbetar med mäns våld mot kvinnor är jag alltid lite extra glad när fler än jag lyfter frågan. Gårdagens predikan gjorde mig mycket stolt över att tillhöra min församling. Under predikan pratade kyrkoherden om att det behövs fler trygga män, både i världen på höga maktpositioner, men också i hemmet. Män som använder makten till att göra positiva förändringar för de som är svagare, män som avstår från alkohol under julen så att barn får en jul utan berusad pappa, män som inte kränker, hotar eller utövar våld mot kvinnor under julen, utan är trygga pappor.

Ja, jag vara tvungen att stanna kvar och tacka kyrkoherden för predikan och säga att jag tycker han är modig som vågar prata om sådant andra väljer att inte prata om, att våga säga att det är män som i stor utsträckning har ansvar för att kvinnor och barn ska få en jul utan missbruk och våld.

lördag, november 26, 2011

Goda vänner och grannar har förgyllt dagen

I avsaknad av Lillkillen drog vi på shoppingrunda som sagt och dessutom hade vi (jag och Liten alltså) bokat en dejt med min bästa vän på en chokladfabrik/café. Jag åt två kulor supergod glass och Liten tog en chokladboll. En riktigt härlig stund!

När vi kom hem var det dags att gå in till grannen på lunch. Det var sååååååååååååå gott! Färsbiffar gjorda på hjort, kantarellsås, rårörda lingon, klyftpotatis och rostade morötter. Till dessert fick vi en supergod liten fin kombination i glas med Pollyfluff, apelsinfiléer och gott knaster.

Dessutom fick jag snosa bebis! Den här dagen har varit riktigt bra. Och den är inte ens slut!

Tror jag skippar lussekattsbaket i helgen

För på MAXI ICA Stormarknad har de världens godaste lussekatter och till det förnämliga priset 3 för 15 kr!

Mammahjärtat värkte

Lillkillen är hos sin faster och farbror i helgen. Hans farbror hade varit i Storstan några dagar på konferens och ringde i torsdags och frågade Lillkillen om han ville följa med honom hem över helgen. Lillkillen blev eld och lågor och tackade ja på en gång.

I torsdags kväll packade Sportfiskaren och Lillkillen en rygga med nödvändigheter. Jag, som jobbar i Lilla Staden, fick i uppdrag att droppa honom på järnvägsstationen där Lillkillens farbror väntade. Vi kom dit och det kändes lite jobbigt att lämna bort honom, vi gör ju inte det så ofta och nästan aldrig över natten - varför liksom?! Och att lämna bort kidsen till någon annan än mina föräldrar är också ovant för mig. Men nu ville ju Lillkillen själv och även om det gjorde lite ont i hjärtat så mildrades det av glädjen som fullkomligt lyste ur Lillkillens ögon när han kramade om sin farbror.

Nu har han varit en natt där. Här hemma är det tyst och tomt, Stora Killen har sovit borta och ett barn hemma är larvigt mycket mindre än tre barn. Så idag flyr vi fältet jag och Liten, in till Storstan för att kolla tyger och sybehör. Sen blir vi bjudna på lunch hos Fru M minsann!

Imorgon är det advent med gudstjänst och pyntande och en liten körinsats också. Så den här helgen kommer nog gå den också, men den går vääääääääldigt långsamt utan Lillkillen!

torsdag, november 24, 2011

Fantastisk rektor!

I Sverige har vi skolplikt. Men ändå krävs det att båda vårdnadshavarna är överens om vilken skola barnen ska gå i.

Jag jobbar ju med kids som väldigt sällan har föräldrar som är överens. Ja, de flesta kidsen har ju en pappa som slår deras mamma.

När det bor barn i vårt skyddade boende är det ju ändå så att de ska gå i skolan om det är möjligt. Men så är det ju det där med den andra vårdnadshavaren.... Vissa rektorer låter det gå i första hand och skolplikten i andra hand. Det blir oftast inte bra för kidsen.

Sen är det ju så att om barn flyttar från sin folkbokföringskommun och börjar i en annan skola så ska hemkommunen betala den nya kommunen. Vissa rektorer låter inte barnen börja i skolan förrän det ekonomiska är löst.

Nu har jag ett samarbete med en fantastisk rektor. Han sa: Nu är det ju så att barnen har rätt att gå i skolan. Sen får föräldrarna komma överens eller inte. Och det där med pengarna är inte något vi kan haka upp oss på, barnen börjar i skolan när vi sagt oavsett om hemkommunen betalar eller inte.

Häromdagen mailade jag och frågade om plats på fritids eftersom mamman fått sysselsättning på dagarna.
"Ge mig två dagar så löser vi det".

Hela jag blir varm när jag träffar människor som den rektorn. Som bereder väg, som står på barnens sida.

tisdag, november 22, 2011

Allvar!

Jag måste verkligen sluta prata med hög röst när jag pratar med brukare som inte har svenska som modersmå!

söndag, november 20, 2011

En vit jul i år också såklart!

Som ambassadör skriver du under för alla barns rätt till en vit jul och lovar härmed att avstå drycker med en alkoholhalt över 2,25 volymprocent under julafton, juldagen och annandagen 2011. För mig är det en självklarhet att barn ska få fira jul utan onyktra föräldrar! Skriv på du med!

lördag, november 19, 2011

Åh nej!

Ett av mina favvojeanspar har slitits sönder! Fy vad sorgligt för mig!

torsdag, november 17, 2011

VAB

Idag är Lillkillen hemma med 38.5 i feber. Själv är jag rätt däckad med den tempen, men inte Lillkillen. Han far omkring och pratar och när han nu kollar på film medan jag steker lunch-pannkakor så sitter/ligger han upp och ned i soffan! Goding!

måndag, november 14, 2011

Undrens tid är inte förbi!

Jag har ett gymkort!

Så jag kan lunch-zumba till lite billigare pris. Aj lööööööööööv zumba!

Underbara helg!

Nu är det hög tid att sova. Vilken helg det har varit: bokcirkel, sy volangkjol, dop, solosång, bakning, besök av päronen, firande av tre födelsedagar och två Fars Dag med en massa presenter, gott fikabröd och tårta. Avslutade med en socialarbetar-rysare!

torsdag, november 10, 2011

Äntligen!

Veckans bästa erbjudande: 3 lussebullar för 20 kr! Love!

tisdag, november 08, 2011

Så mycket bättre vet jag inte om den var...

...för jag älskar Eva Dahlgrens musik, men nog var Lalehs tolkning av "Ängeln i rummet" fantastisk! Den har gått på repeat sedan i lördags. Texten är underbar och berörande.

"Och jag hoppas, jag hoppas att du orkar
och att ängeln i rummet, det är henne som du ser"

För nog är det så att när jag tänker på alla mina...eehum...utvecklingsområden, så känns det rätt fantastiskt att det finns någon som tycker att fördelarna väger över större delen av tiden!

För övrigt tycker jag att Egoism är en av hennes bästa låtar.


måndag, november 07, 2011

Det är då man hoppar kören

Lillkillen kommer upp kl.06:30 och säger:
- Jag tänkte att jag skulle passa på att träffa dig innan du går till jobbet.

Dog lite. Jag är en frånvarande förälder. Gick hem till 17:30 och hoppar kören ikväll så jag får träffa de människor som ju faktiskt betyder mest för mig!

lördag, november 05, 2011

Tredje gången gillt

Idag var jag på Syfestivalen för tredje gången. Och jag känner mig så himla Syfestival-proffsig! Bussresa även denna gång. Stadig frulle hemma, ordentligt fika med som jag åt strax innan vi kom fram så jag kunde gå lääääääääänge och kolla innan det var dags att äta. Lämnade jacka i bussen. Hade tre väskor med mig; en vanlig normalstor handväska för allt jag skulle ha under resan (den stannade kvar på bussen tillsammans med jackan), en liten handväska där jag hade plånbok och mobil och så en normalstor resväska med hjul för alla inköp. Bäst av allt (nästan i alla fall)? Att sedan förra Syfestivalen har jag hittat fler sytokiga och sällskapade med två av dem på både bussen och inne på festivalen idag. Kul!

torsdag, november 03, 2011

Jag är så lättcharmad!

Det här med kostymfilmer eller kostymserier alltså...De behöver inte ens vara bra! Sätt bara på skådespelarna lite förr-i-tiden-kläder och sätt dem i förr-i-tiden-miljöer och I'm hooked! Nu snubblade jag in på Gladiator, som jag sett typ fem gånger eller så och här lär jag hänga en stund till bara för att få se honom säga:

“My name is Maximus Decimus Meridius, Commander of the Armies of the North, General of the Felix Legions, loyal servant to the true emperor, Marcus Aurelius. Father to a murdered son, husband to a murdered wife. And I will have my vengeance, in this life or the next.”

Precis som jag kan se Braveheart bara för att höra William Wallace skrika: "Freedooooooooooom!".

Eller "Dansa med vargar" till dess att Vind I Håret säger: "Dances With Wolves. I am Wind In His Hair. Do you se that I am your friend? Can you see that you will always be my friend?" (fast på sioux, tror jag).

Fast just de tre filmerna jag nu nämnt är ju verkligen asbra!

onsdag, november 02, 2011

Dagens mest använda ord...

...i hushållet är "sättenosig". "Ok, behöver du snyta dig?" frågar jag varpå Liten säger "Nona kan tävv". Detta sägs med bestämdhet och sedan sätts det fart mot toaletten där det ropas "däsängs" om dörren inte är öppen varpå jag får gå och öppna. Sedan dras en liten bit papper av från toarullen (om jag kommer ihåg att säga det annars kan det vara någon meter eller så) och så nuddar knappt pappret den lilla näsan innan Liten nöjt säger "Så! Sänga!" och öppnar toalocket och slänger pappret. "Pola!" säger Liten sen och så trycker den lilla handen på spolknappen. Uppdrag Sättenosig (som för övrigt betyder jättesnorig om det inte framgått) utfört!

"Däsängs" är "Det är stängt". Såklart.

Nu har jag sett UG

Jag tycker socialtjänsten agerade helt rätt ända fram till någonstans mitt i utredningen. Rätt att omhänderta barnen (så att de kunde höras och polisen fick tid att utreda om något brott begåtts), rätt att underställa beslutet hos förvaltningsrätten (sju dagar gör ingen bra varken social eller polisiär utredning), men sen... Hos oss närvarar socialtjänsten vid förhör av barn (i medhörningsrum), men det framgår inte av programmet om socialtjänsten närvarade vid förhöret av flickan. Att polisen ställer ledande frågor till barn är ju ett big NO, NO! Något socialtjänsten borde noterat och kanske dragit egna slutsatser av. Om de inte var med är det ju svårt att veta hur informationen kommit fram.

Sedan var det lite magert med information kring vilka egna samtal socialtjänsten hade med föräldrar, barn och skola, det var mest fokus på vilka som medverkade under rättegången. Men utifrån den information som lämnades i programmet kändes det som att slutsatserna som drogs var ologiska, speciellt med tanke på vad som framkom under tingsrättsförhandlingarna samt domen från tingsrätten och därför tycker jag även att socialnämndens beslut att ansöka om att barnen stadigvarande skulle vara familjehemsplacerade med tvång var felaktig.

Jag tror att det kan vara så att Socialstyrelsen inte tillsynar det resonemang som socialtjänsten för, men jag kan ha fel. Och det är klart om socialtjänsten trodde att barnen blev utsatta för sexuella övergrepp i hemmet så skulle det gjort fel om de inte ansökte om LVU hos förvaltningsrätten.

I alla fall. Jag tänker så här, jag vill hellre att socialtjänsten tror på uppgifter om sexuella övergrepp en gång för mycket än en gång för lite. Men jag hoppas också att socialtjänsten kan be föräldrar och barn om ursäkt för det lidande de utsatt både föräldrar och barn för om det visar sig att uppgifterna var felaktiga.

Och om soc INTE hade gjort något?!

Inför kvällens Uppdrag Granskning vill jag bara klargöra att Socialstyrelsen har granskat ärendet (de är vår tillsynsmyndighet) och inte funnit att nämnden brustit i handläggningen eller i sitt agerande utifrån ärendets art. Och nu har jag ju inte ens sett programmet, bara läst det som står på UG:s sajt och det är klart att det är en fruktansvärd upplevelse att bli oskyldigt misstänkt för sexuella övergrepp och dessutom tvingas skiljas från sina barn, MEN det är ju baksidan av att vi faktiskt har en stark lagstiftning när det gäller att skydda barn från övergrepp, att vi faktiskt i de här situationerna har ett tydligt barnperspektiv.

Sen är det ju inte så att en ensam socialarbetare på egen hand kan omhänderta barn under nästan 70 dygn. Socialnämndens ordförande ska skriva under beslutet om det omedelbara omhändertagandet. Efter sju dagar beslutar förvaltningsrätten om det omedelbara omhändertagandet ska upphöra eller inte. Sedan har socialnämnden 4 veckor på sig att utreda om socialnämnden ska lämna in en ansökan till förvaltningsrätten om att även fortsättningsvis ha barnet placerat med tvång.

Och. Hur skulle det ha blivit om socialtjänsten inte agerat på uppgifterna om sexuella övergrepp? Tja, då hade det nog blivit ett UG om DET. Och visst finns det ärenden som handläggs inkompetent och barn som far illa i onödan både genom att socialtjänsten agerar eller låter bli att agera. Men har Socialstyrelsen granskat ärendet, både när det gäller handläggningen och agerandet och inte funnit några fel så säger det ändå en del.

Vilket så klart INTE minskar lidandet för dessa föräldrar eller barn.

TV-spelshjälte

Det är så najs att jag fortfarande kan bli kidsens hjälpte när jag löser problem på tv-spelen!

tisdag, november 01, 2011

Jag bara älskar mig själv

...när jag sparar mail med ordrar jag lägger i webb-butiker! Nu har stegräknaren gått sönder, beställde i december förra året och har kvar mailet än!

Det här har jag väntat på!

Det är empiriskt bevisat att 50% av de barn som upplever att pappa slår mamma får PTSD (posttraumatiskt stressyndrom, en problematik som först upptäcktes hos amerikanska soldater som krigat i Vietnamn). Den andra hälften blir inte så allvarligt traumatiserade, men kan likväl ha symtom på traumatisk stress, koncentrationssvårigheter, en otrygg eller desorienterad anknytning eller helt enkelt må psykiskt dåligt på grund av våldsupplevelserna.

Över 50% av de barn som upplever att pappa slår mamma blir också själva utsatta för fysiskt våld av pappa, inte bara när de försöker gå emellan och få våldet att upphöra.

Hitintills har pappor kunnat slå mammor och genom detta psykiskt misshandlat sina barn (psykisk misshandel definieras bl.a. som att bevittna hur sin mamma blir slagen av sin pappa enl. förarbeten i LVU - lagen om vård av unga i vissa fall) och sedan nekat barnen att få stöd och behandling för att kunna må bättre. Visst är det vansinnigt?! I vilken annan situation ger vi förövare rätt att bestämma om deras brottsoffer (för de här barnen är brottsoffer enligt socialtjänstlagen) ska få stöd och behandling eller inte?! INTE I NÅGON ANNAN SITUATION! Det säger en del om hur mycket vi hitintills har haft barnperspektiv i fokus...

Men nu. Äntligen, ska barn få rätt till stöd och behandling även om en vårdnadshavare motsätter sig detta. Från och med 1 april 2012 (och det är inget aprilskämt) kommer det räcka med att en vårdnadshavare ger sitt samtycke till att barnet får stöd och behandling. A-M-E-N TO THAT!