I Sverige har vi skolplikt. Men ändå krävs det att båda vårdnadshavarna är överens om vilken skola barnen ska gå i.
Jag jobbar ju med kids som väldigt sällan har föräldrar som är överens. Ja, de flesta kidsen har ju en pappa som slår deras mamma.
När det bor barn i vårt skyddade boende är det ju ändå så att de ska gå i skolan om det är möjligt. Men så är det ju det där med den andra vårdnadshavaren.... Vissa rektorer låter det gå i första hand och skolplikten i andra hand. Det blir oftast inte bra för kidsen.
Sen är det ju så att om barn flyttar från sin folkbokföringskommun och börjar i en annan skola så ska hemkommunen betala den nya kommunen. Vissa rektorer låter inte barnen börja i skolan förrän det ekonomiska är löst.
Nu har jag ett samarbete med en fantastisk rektor. Han sa: Nu är det ju så att barnen har rätt att gå i skolan. Sen får föräldrarna komma överens eller inte. Och det där med pengarna är inte något vi kan haka upp oss på, barnen börjar i skolan när vi sagt oavsett om hemkommunen betalar eller inte.
Häromdagen mailade jag och frågade om plats på fritids eftersom mamman fått sysselsättning på dagarna.
"Ge mig två dagar så löser vi det".
Hela jag blir varm när jag träffar människor som den rektorn. Som bereder väg, som står på barnens sida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar