Fina farstukvisten

Kolla vilken fin farstukvist jag och Liten fixade i början av veckan! Bort försvann den gamla blå, trasiga krukan, de sedan länge vissnade blommorna och den något flagnande ljuslyktan.

Dit kom våra fina Gotlandsstenar, en marschall-bur, en snygg, inte så tung kruka och de härliga växterna som enligt trädgårdsmästaren kommer stå sig hela vintern. Jag gick runt i handelsträdgården och funderade på vad jag skulle ha som ramade in växterna i krukan. Trädgårdsmästaren påtalade att det är snyggt med mossa runt höstplanteringarna. Tur, för bara några dagar tidigare kom Lillkillen hem med en påse mossa och kottar som jag inte hade någon aning om vad jag skulle göra med.

Men se så fint vitmossan ramar in växterna i krukan och så kom jag på den finemangiga idén att också dekorera med kottar.

När jag och Liten var på soptippen och slängde trädgårdsavfall åkte jag förbi en sten med en massa lav på så jag skuttade ut i naturen och hämtade hem lite mossa, som ramar in marschallen på ett fint och mjukt sätt.

More than a sneak peak!

Tog med mig Liten i vagnen för att köpa en tidning. Passerade Lindex som, enligt mail i min inbox, släpper årets Pink Collection i samarbete med designern Narciso Rodriguez (kan vara felstavat...) i morgon kl.10:00. Men här i Lilla Staden fanns kläderna i butik redan i kväll!! Tog några plagg och skuttade in i provhytten. Kunde inte bestämma mig då, men nu har jag bestämt mig för en ny "lilla svarta". Känns bra, nytta och nöje i ett liksom, jag får kläder och forskningen mer pengar till forskning om bröstcancer - kan det bli bättre?

I don't luv you anymore

Lillkillen älskar sin förskola. Jag med. Det är självklart att Liten ska gå där. Men så har det kommit en ny regel på förskolan som ställer till det lite.

Barnen får inte ha tröjor med luvor/huvor. För de drar varandra i dem och så är pedagogerna rädda att de kan fastna i någon gren eller så. Ja, det vore ju inte kul. Men trots att det är en uteförskola så är det tjockaste trädet typ fem cm i diameter så det är inte så väldigt klättringsvänliga träd. Och OM nu (mot all förmodan) något barn med huvtröja skulle bli dinglandes i sin huva på en gren - måste inte h*n hänga väldigt länge innan h*n dör?

I alla fall. Lillkillen älskar tröjor med huvor. Han tycker det är dödstrist att inte få ha på sig dem till förskolan. Häromdagen övervägde han att byta förskola bara för att han så gärna ville ha sin huvtröja på sig. Som förälder tycker jag också att det är liiiiite konstigt att vi inte får ha huvtröjor på barnen. De drar varandra i huvorna - jaha, säg till då, på skarpen, då kommer de ju sluta med det. Och när det gäller dingel-risken, någon uppsikt över kidsen måste de väl ha ändå, oavsett huvtröjor eller inte?!

Nåväl, Lillkillen har övergett tanken på att byta förskola och jag inrättar mig snällt i ledet och sätter inte på honom huvtröjor längre.

Det här med tvång

Som förälder kan du inte göra hur som helst med ditt barn. Det finns en gräns för vad barn ska behöva vara med om. Överstiger du som förälder den gränsen kan du bli av med ditt barn. Det tycker jag är rimligt.

Som vuxen kan du inte tillåta dig själv att må hur dåligt som helst. Det finns en gräns för hur psykiskt sjuk du får vara utan att ta emot hjälp. Överstiger du den gränsen kan du bli tvingad att ta emot hjälp. Det tycker jag är rimligt.

Som vuxen kan du inte heller få använda hur mycket droger som helst. Det finns en gräns för hur mycket droger du pumpar in i din kropp. Överstiger du den gränsen kan du bli tvingad att ta emot hjälp. Det tycker jag är rimligt.

Men som vuxen får du helt själv bestämma över hur ofta, hur mycket och hur grovt våld du "tillåter" någon annan att utöva mot dig. Det finns ingen gräns för det. Det finns ingen som vid någon tidpunkt, t.ex. när det är fara för ditt liv eller när våldet pågått under många år säger: "Nu är det nog! Nu har du överstigit gränsen för hur mycket våld man själv får utsätta sig för, nu kommer samhället tvinga dig att ta emot hjälp".Vore inte det rimligt? Det tycker jag. För som våldsutsatt är du inte dig själv. Du lever i en oförutsägbar och våldsam tillvaro där den du spenderar den största delen av tiden med är den som utsätter dig för våld. Det är också den personen som har störst inflytande i ditt liv. Att då tro att en våldsutsatt skulle kunna agera på ett rationellt och logiskt sätt är ju ärligt talat korkat.

Någon som tröstande stryker min rygg

På årets konsert i Alla Helgons tid ska vi sjunga en av mina absoluta favoritsånger. Jag vet inte hur många gånger den lugnat mig, tröstat mig och stärkt mig. Kanske tusentals. När jag hör den föreställer jag mig hur Gud sakta stryker min rygg till dess att jag återfått mitt hopp. Det ska bli så härligt att få sjunga den!

Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst vad än som kommer på
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då
Han som bär för mig en Faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både kraft och råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min stig.
“Som din dag, så skall din kraft ock vara,”
detta löfte gav han mig.

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla,
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer,
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.

I kväll tänker jag...

...lite extra på alla de tusentals barn som om några timmar, när de flesta andra sover, hör ljudet av fotsteg utanför sin dörr. Deras hjärtan kommer att börja slå hårdare och många kommer låtsas att de sover. Andra flyr in i ett fantasiland, medan andra helt stänger av sina känslor. Oavsett vilken strategi de använder så kommer ändå dörrhandtaget tryckas ned och dörren öppnas. En pappa, låtsaspappa, mamma eller låtsasmamma kommer gå över golvet där leksaker från dagens lekar fortfarande ligger framme, den vuxne kommer fortsätta fram till barnets säng och utsätta barnet för sexuella övergrepp som skadar kroppen, själen och tilliten till alla vuxna, till livet. Övergrepp som får dem att känna skam. Och skuld. Och självförakt.

Till dem går mina tankar i kväll. Jag hoppas att de någon gång träffar någon vuxen som vågar fråga och vågar lyssna.

Alltid för mycket ris

Men för övrigt är allt perfekt; kycklingspett, jordnötssås till somliga, mango chutney till andra, tända ljus, älskade ungar. Det är fredagsmyyyyyyys!