Sportlovsplaneringen

Sportfiskaren bestämde sig tidigt för att vara ledig hela sportlovet. Detta gjorde förstås att jag såg möjligheten att få jobba undan lite, vilket verkligen behövdes efter förra veckans fyra dagar med utbildningar och strategiska uppdrag och obefintlig tid för det operativa arbetet. Men jag ville ju ändå vara lite ledig när resten av familjen var det så förutom min vanliga föräldraledighetsdag bestämde jag att ta ledigt en dag till.

Så bestämde Sportfiskaren att han skulle åka med småkidsen till svärmor några dagar. Jaha, ledig dag utan att någon var hemma (Stora Killen är inte heller hemma) kändes ju till en början lite meningslöst. Så jag tänkte att den här dagen skulle bli en dag att göra en hoper administrativa uppgifter. Sedan ångrade jag mig.

Så nu ligger jag här i sängen och ska snart kliva upp och ägna dagen åt typ inget!

Dag 56

Lägg till bildtext

Dag 55

Det här är Företagerskan. I helgen firade vi att vi har varit vänner i 20 år. 21 år i år faktiskt, men vi hittade liksom inte något event som matchade firandet förrän detta året. Nu skulle jag kunna skriva en roman om henne och hur viktig hon är för mig. Men det blir lite långrandigt så jag skippar det. Istället lånar jag en sångtext av Mikael Wiehe.

Över vida oceaner

emot fjärran horisonter

över hav och kontinenter

genom skymningar och dagar

har vi färdats med varandra

Vi har vandrat samma vägar

Vi har burit samma bördor

Vi har sett mot samma stjärnor

Vi har sjungit samma sånger

Vi har delat samma drömmar

Du är med mej vart jag går

Genom månader och år

Du är med mej alla dar

Du är med mej vart jag far

Du är den jag kunde va

Som broar över djupen

som skuggor under träden

som eldarna i natten

som stigar genom snåren

har vi varit för varandra

Vi har delat samma minnen

Vi har burit samma längtan

Vi har sett med samma ögon

Vi har trott på samma löften

Vi har stått på samma sida

Du är med mej vart jag går

Genom månader och år

Du är med mej alla dar

Du är med mej vart jag far

Du är den jag kunde va

Och ingenting kan splittra oss

och ingenting kan söndra oss

och ingenting kan slita oss isär

Och ingenting kan få oss

att överge varann

Stormar kanske tystar oss

Skuggor kanske slukar oss

Sorger kanske tvingar oss på knä

Men ingenting i världen

kan lösa våra band

Jag är med dig vart du går

Genom månader och år

Jag är med dig alla dar

Jag är med dig vart du far

Du är den jag kunde va

Du är med mej där jag e

Du är med mej vart jag ser

Du är med mej vart jag far

Du är med mej alla dar

Du är den, jag kunde va

Jag är med dig vart du går

Genom månader och år

Jag är med dig alla dar

Jag är med dig vart du far

Du är den jag kunde va

Dag 54

En ledig dag. Borde ha kommit på rätt många motiv att fotografera men glömde helt bort!

Dag 53

Vår kursledare i Signs of Safety. Vacker, klok, kompetent och ödmjuk socialarbetare från annat land. Och jag har ytterligare ett projekt som i princip är helt genomfört tack vare min ansökan om utvecklingsmedel. For you M: Our trainer in Signs of Safety. Beautiful, wise, kompetent and humble social worker from another country. And I have yet another project that is soon to be completed thanks to my grant for fundings.

Dag 52

Tre dagars kurs i Storstan. Passar på att äta stans godaste sushi. Detta var för andra dagen i rad...

Vaginamonologerna

För ett tag sedan var jag på föreställningen Vaginamonologerna. Vaginamonologerna handlar om kvinnors och flickors rätt till sina egna kroppar och till sin sexualitet. Den berörde mig verkligen! Jag både fick tårar i ögonen och skrattade högt trots att jag gick ensam (ja, det var ingen som ville/kunde följa med så då gick jag helt sonika allena, gick superbra det med!)! Och efter det tänker jag lite på min egen vagina då och då. Att jag ska vara rädd om den och tacksam för den. Och att jag vill att min dotter ska känna likadant inför sin vagina. Och att mina söner, om de väljer en partner med vagina, ska känna samma sak inför sin partners vagina. En ska visa respekt för vaginor - och ha lite roligt med dem ; )

Så om du får möjlighet att se Vaginamonologerna - GÖR DET!

Dag 51

Två kollegor. Två gravidmagar.

Dag 50

Lite för långt bort. Ändå nöjd. Sjungande alt.

Dag 49

Glömde helt bort att fota idag. Sorry!

Dag 48

Äppeljuicen färdig. Fin färg. Frisk smak!

Dag 47

Vinterliv.

Dag 46

Barnsligt kanske. Men SÅ sant.

Dag 45

Dag 45 är ett foto på en kollega. Jag har inte frågat om jag får publicera bilden på henne, så än så länge får den vara privat.

Dag 44

Ledig dag. Mycket tid i köket denna gång. Älskar att göra eget vaniljsocker!

Dag 43

Den här trappuppgången ackompanjeras i princip alltid av en doftblandning av urin och alkohol. Idag var flaskorna ovanligt prydlig uppställda.

Dag 42

Hoppas att jag kommer prioritera att läsa färdig bokcirkelns nya bok.

What goes around, comes around

Jag har världens mest kompetenta handledare. Jag går alltid därifrån med känslan av att vara avlastad och världens bästa socialarbetare och med en energi som kan flytta berg. Hon är fantastisk helt enkelt. Den här veckan har vi varit på kurs i de lokaler som hennes företag finns i. I morse fick jag ett litet ryck och sydde ett nyckelband till henne. På bandet var det små babushkor bredvid varandra och jag tyckte att det passade. Jag lade ned nyckelbandet i en presentpåse och stoppade i handväskan med förhoppningen att få träffa henne under dagen. Direkt när vi kom hittade jag henne i köket. Jag gav henne nyckelbandet och sa att jag ville att hon skulle ha det för att hon är en så fantastisk handledare. Babushkorna symboliserar att hon i handledningen hjälper mig att plocka isär socialarbetar-Bina och hitta nya och nya och nya dockor inuti och sedan hjälper hon till att plocka ihop mig igen i slutet av handledningen. Hon blev så glad. Och faktiskt rörd! Hon sa att det var precis det hon behövde efter den morgonen hon hade haft. Det var hon verkligen värd!

Mello-myyyyys!

Snart dags att gå in till grannarna för lite Mello-myyyyyyyys! Gillar't skarpt! Trevliga lördagar här eller där. Mat, skratt, godis, snacks, ibland dessert till och med! Soft! Idag satsar vi på att hinna äta i tid så vi hinner se Mello också...

Hur gick det igår då?

Ja, alltså saken är den att det är två instruktörer och en av dem var sjuk igår och det är dessvärre hon som kan koreografierna bäst och hon ser även till att få upp tempot lite. Summan av kardemumman; en och en halv timmes zumba och idag inser jag att jag skakade en del maraccas för jag har träningsvärk i axelpartiet. När det var pauser mellan låtarna (vattenpaus eller så-här-ska-vi-dansa-sedan-paus) så försökte jag hålla pulsen uppe genom att gå på stället och jag försökte verkligen ta ut varenda rörelse så gott jag kunde och då var det ett helt okej tempo. Fast jag tror jag kommer alternera mellan kvarterszumban och den som är lite mer centralt och lite mer hardcore, dock bara i en timme.

En sista chans

På söndagar har alla tre av de ställen där jag zumbar pass. Många gånger har jag valt det som finns i kvarteret för att det 1) ligger nära men främst för att det 2) börjar 19:00. Då hinner jag äta middag med familjen först, det gillar jag eftersom vi försöker få till lite godare mat och en dessert som en trevlig avlutning på helgen.

Fast flera gånger, ja nästan uteslutande alla, har jag tyckt det varit för lågt tempo, så jag har börjat välja de andra två ställena i stället, trots att de börjar redan 18:00 (och då missar jag således att äta med familjen). Men nu har även de i kvarteret ändrat starttid till 18:00. Grannfrun sa att sist hon var där så var det lika ansträngande som på ett av de andra ställena. Ikväll behöver jag zumba och jag ska ge dem en sista chans. Är det för dåligt tempo ikväll också så kommer jag välja bort att gå dit mer gånger, det känns ju som både waste of time och waste of money.

Fotoutmaningen

Ja, alltså, hitintills har jag bara missat en dag. Jag tycker inte att alla dagars foton är superbra, men jag är nöjd med dem. Fast om en kollar igenom dem så är det väldigt få människor på dem förutom mina barn. Så det tror jag ska bli nästa steg. Att fota andra människor än kidsen. Jag hoppas att jag vågar och att så många som möjligt låter mig publicera bilderna!

Dag 41

Dansen började idag!

Dag 39

Dags för antibebis-sprutan!

Dag 38

Maken får blommorna att blomma i vårt hem!

Dag 37

Provade bananpannkaka en kväll! Nom, nom!

Dag 36

En till ledig dag då vi ägnade oss åt lite pedikyr och manikyr!

Dag 35

Ledig dag och fruktsallad till mellis. Underskattad dessert som förgyller vardagen!

Dag 34 och 40

Dags att ladda upp en hoper foton. Dag 34 är en närbild på Lillkillen som tyckte det var roligt att titta fram framför kameran. Behåller för mig själv.

Dag 40 var igår. Jag tyckte det var lugn för jag hade bokcirkel på kvällen. Som vanligt god mat, många skratt och en hel del allvar. Och kameran låg kvar i bilen hela kvällen och jag kom inte att tänka på det förrän jag var på väg hem vid halvtvå inatt. Så ingen bild från den dagen tyvärr! Men nu kommer resten!

Efter

Innan

Det kostar när vi misslyckas

En av de första förhandsbedömningarna jag gjorde när jag började som barnavårdsutredare i Lilla Staden gällde fyra killar som gick i mellanstadiet. De hade gjort det många barn gör - tagit sina bus lite väl långt. Vi träffade varje barn för sig tillsammans med sina vårdnadshavare. Jag minns så väl mötet med en av pojkarna. Han urskiljde sig från de andra. Han var hånfull och hård, ångrade sig inte och skämdes inte ett dugg och det oroade mig, för han var så liten ändå, både i åldern och även fysiskt. När jag drog ärendet i min grupp sa jag att den här killen kommer garanterat bli aktuell hos oss igen. Mycket riktigt. Efter några år var han aktuell igen. Och sedan hade vi kontakt med honom under många år. Ibland bodde han hos sin pappa, som var alkoholist och hade en nedsättande syn på kvinnor, ibland hos sin mamma som också hade det rörigt och inte riktigt förmådde sätta gränser. I perioder bodde pojken på behandlingshem.

Idag hade jag ett nybesök med en våldsutsatt kvinna. Hon hade träffat den som utövat våld mot henne när hon var 16 år, idag är hon 20. Jag brukar alltid vilja ha en bakgrund under första samtalet och efter någon kvart insåg jag att det är ju han, pojken jag träffade när han var 10 år, som är hennes före detta partner. Och då kände jag sådan sorg och frustration över vårt misslyckande. För det kostar så, både för den person vi inte lyckas sätta in rätt insatser till och de som finns runtomkring.

Så trött, men ändå så nöjd!

I helgen har jag utbildat ett antal nya ideella stödjare i våld i nära relation. Det var en bra grupp, lagom många, intresserade, ställde frågor och så. Jag brukar alltid avsluta min spetskompetensutbildning med en mini-utvärdering. Var och en får, om de vill, säga något om kursen; vad var bra, vad var mindre bra, är det något jag ska tänka på till nästa gång och så vill jag att de avslutar med att berätta om det är något särskilt de tar med sig från kursen.

Det visar sig ofta att det momentet är värsta ego-boosten! Så jag sitter där och njuter och glädjs över mitt underbara jobb.

Sedan kom jag hem och däckade i soffan! Sov nästan en timme! Nu ska det bli skönt med två dagars ledighet!

Dag 33

Ett tomt socialkontor. Här tillbringar jag mina dagar och älskar det!

Dag 32

Lägg till bildtext

Dag 31

Och så här kan slutresultatet bli!

Dag 30

Min terapi. Jag älskar att arbeta med människor. Men förändringsarbete tar tid, det måste det få göra. Därför älskar jag att ha en hobby som ger resultat pronto. Att få se resultat på en gång liksom. Dessutom är det ett sätt att tömma min hjärna på information. Jag får lyssna till så mycket otäckt och hemskt; män som spottar sina kvinnor i ansiktet hela nätterna igenom, män som väcker sina kvinnor genom att våldta dem, män som utövar så mycket psykiskt våld att kvinnor gör självmordsförsök - jag kan fortsätta i evighet. Då är det skönt att slå mig ned vid maskinerna, ha totalt fokus på det jag gör och skapa i färgglada tyger.

Dag 29

Bästa begagnat-inköpet ever!

Dag 28

Övergiven bob.