söndag, november 01, 2015
Flyttat!
Jag hakar på min syster och försöker skaka liv i bloggen genom att byta plattform. Om det fortfarande finns någon som läser bloggen trots de långa tidsintervallerna som det blivit mellan inläggen så är du varmt välkommen till min nya bloggplattform!
lördag, juli 18, 2015
Alltid och hela tiden!
För drygt ett år sedan engagerade jag mig ideellt för mänskliga rättigheter. Så nu arbetar jag för mänskliga rättigheter (med fokus på att få leva ett liv utan hot och våld) dagtid och på min fritid arbetar jag för mänskliga rättigheter (med fokus på antirasism och HBTQI-frågor). Det är nog en av de bästa saker jag gjort faktiskt. Styrkan i att få göra saker med andra engagerade människor gör att jag står ut de dagar jag egentligen bara vill skrika över normaliseringen av rasism i detta land.
Och både på mitt jobb (främst jämställdhetsarbete) och på min fritid (främst jämlikhetsarbete) har jag insett att kampen för mänskliga rättigheter hela tiden måste drivas för det finns alltid krafter som vill trampa på de mänskliga rättigheterna. Det går inte att luta sig tillbaka och tänka att nu har jag (eller andra) gjort mitt. Nej, kampen för mänskliga rättigheter måste drivas alltid och hela tiden och om en gör det tillsammans med andra så blir det ännu mäktigare!
Och både på mitt jobb (främst jämställdhetsarbete) och på min fritid (främst jämlikhetsarbete) har jag insett att kampen för mänskliga rättigheter hela tiden måste drivas för det finns alltid krafter som vill trampa på de mänskliga rättigheterna. Det går inte att luta sig tillbaka och tänka att nu har jag (eller andra) gjort mitt. Nej, kampen för mänskliga rättigheter måste drivas alltid och hela tiden och om en gör det tillsammans med andra så blir det ännu mäktigare!
torsdag, april 16, 2015
Guldet blev till sand
När Stora Killen var typ fem år sjöng han hela "Guldet blev till sand" ur musikalen "Kristina från Duvemåla" på en släktträff.
Vi pratade om detta vid middagsbordet för några veckor sedan och Stora Killen log till och med åt minnet. Småkidsen ville förstås veta vilken låt det var så jag hittade den på Spotify och spelade upp den. Och sedan dess har den och några andra låtar från musikalen gått på repeat här hemma.
När jag berättade att musikalen skulle sättas upp i Stockholm i höst och frågade om de ville gå med mig så var småkidsen på på en gång. Stora Killen tänker fortfarande och Sportfiskaren har sagt nej till denna fantastiska kultur-upplevelse. Småkidsen ville att jag skulle fråga kusinerna och jag sa att det inte är så sannolikt att de vill följa med på musikal, det är kanske inte den vanligaste familjegrejen i den här åldern (6-11 år). Men tro't eller ej, de var på!
Så nu ska jag bara ge Stora Killen någon vecka till att fundera och sedan bokar vi biljetter. Det ska bli så roligt! Sist jag såg den låg Stora Killen i magen, det är ett tag sedan nu det...
I övrigt har jag några saker jag behöver fundera på hur jag ska förklara, exempelvis begreppet "hora" används ju en del om Ulrika...
Vi pratade om detta vid middagsbordet för några veckor sedan och Stora Killen log till och med åt minnet. Småkidsen ville förstås veta vilken låt det var så jag hittade den på Spotify och spelade upp den. Och sedan dess har den och några andra låtar från musikalen gått på repeat här hemma.
När jag berättade att musikalen skulle sättas upp i Stockholm i höst och frågade om de ville gå med mig så var småkidsen på på en gång. Stora Killen tänker fortfarande och Sportfiskaren har sagt nej till denna fantastiska kultur-upplevelse. Småkidsen ville att jag skulle fråga kusinerna och jag sa att det inte är så sannolikt att de vill följa med på musikal, det är kanske inte den vanligaste familjegrejen i den här åldern (6-11 år). Men tro't eller ej, de var på!
Så nu ska jag bara ge Stora Killen någon vecka till att fundera och sedan bokar vi biljetter. Det ska bli så roligt! Sist jag såg den låg Stora Killen i magen, det är ett tag sedan nu det...
I övrigt har jag några saker jag behöver fundera på hur jag ska förklara, exempelvis begreppet "hora" används ju en del om Ulrika...
söndag, mars 22, 2015
Mission complete!
lördag, mars 21, 2015
Vad ska jag göra med den här bloggen?
Ja. Jag vet inte. Jag tar mig inte tid att blogga lika ofta, vilket är rätt uppenbart. Det är inte för att mitt liv inte är lika innehållsrikt längre, utan för att jag prioriterar annat helt enkelt... Mindre och mindre tid har jag laptopen framme, jag är oftare på surfplattan eller mobilen och tycker att även om det finns appar kopplade till bloggen så tar det för lång tid att skriva. Men kanske det ändrar sig nu? Jo för jag har faktiskt köpt mig ett litet tangentbord till surfplattan. För att det underlättar när jag ska skriva lite längre texter. Så kanske jag kommer igång med bloggandet igen då.
En annan sak som påverkat är att igår var det exakt två år sedan jag hade en av de jobbigaste dagarna i mitt liv. Den dagen hade föregåtts av några riktigt tuffa månader. En tid efter den dagen var jag så slut. Jag hade levt med en så hög stressnivå under de där månaderna innan att jag behövde både mycket mer sömn och mycket mindre aktivitet på min vakna tid. Idag är jag på en helt annan plats i livet på just det området men jag märker att det ändå har påverkat min energinivå en del. Jag kommer in i perioder då jag inte orkar speciellt mycket mer än att ge 150% på jobbet, vara någorlunda okej mamma, med ett stort behov av att bara få återhämta mig på helger och lediga dagar. Orkar inte skapa. Orkar inte läsa. Orkar inte twittra. Orkar bara ta det lugnt liksom. Vill bara gå hemma och dra osminkad i myskläder. Och när jag fått återhämta mig under en period så återkommer energin och jag orkar mycket mer igen. Så var det inte riktigt innan de där tuffa månaderna. Då orkade jag allt hela tiden!
Nåväl. Vi får se. Jag tänker att behov ändras i livet också förstås. Kanske mitt behov av att blogga inte längre finns där. Ibland är det bara ett dåligt samvete för mig, den ligger här och skvalpar online utan att jag orkar fylla den med nya saker...
Idag är det i alla fall en helt ljuvlig dag. Jag är inte mycket för att odla och greja, det ger mig inte så mycket, men småkidsen vill gärna odla sallad, morot, tomat och jag skulle vilja ha lite kryddor också. Så i helgen ska vi fixa lite med det i alla fall.
En annan sak som påverkat är att igår var det exakt två år sedan jag hade en av de jobbigaste dagarna i mitt liv. Den dagen hade föregåtts av några riktigt tuffa månader. En tid efter den dagen var jag så slut. Jag hade levt med en så hög stressnivå under de där månaderna innan att jag behövde både mycket mer sömn och mycket mindre aktivitet på min vakna tid. Idag är jag på en helt annan plats i livet på just det området men jag märker att det ändå har påverkat min energinivå en del. Jag kommer in i perioder då jag inte orkar speciellt mycket mer än att ge 150% på jobbet, vara någorlunda okej mamma, med ett stort behov av att bara få återhämta mig på helger och lediga dagar. Orkar inte skapa. Orkar inte läsa. Orkar inte twittra. Orkar bara ta det lugnt liksom. Vill bara gå hemma och dra osminkad i myskläder. Och när jag fått återhämta mig under en period så återkommer energin och jag orkar mycket mer igen. Så var det inte riktigt innan de där tuffa månaderna. Då orkade jag allt hela tiden!
Nåväl. Vi får se. Jag tänker att behov ändras i livet också förstås. Kanske mitt behov av att blogga inte längre finns där. Ibland är det bara ett dåligt samvete för mig, den ligger här och skvalpar online utan att jag orkar fylla den med nya saker...
Idag är det i alla fall en helt ljuvlig dag. Jag är inte mycket för att odla och greja, det ger mig inte så mycket, men småkidsen vill gärna odla sallad, morot, tomat och jag skulle vilja ha lite kryddor också. Så i helgen ska vi fixa lite med det i alla fall.
torsdag, januari 22, 2015
Eh...you said what?!
Människor. En del inte alltid så kloka.
Jag går ju på zumba emellanåt och flera gånger har det hänt att andra som tränar zumba säger till mig: Ja, men jag förstår att du gillar zumba, det ligger ju i blodet på dig!
Oki...
Och du har polska och hambo i blodet då eller?!
Jag går ju på zumba emellanåt och flera gånger har det hänt att andra som tränar zumba säger till mig: Ja, men jag förstår att du gillar zumba, det ligger ju i blodet på dig!
Oki...
Och du har polska och hambo i blodet då eller?!
fredag, januari 09, 2015
Men SÄG det då för i ....!
I slutet av september lanserade kommunen vår nya digitala plattform. Alla datorer blåstes rent och en ny installation gjordes. Efter detta noterade jag typ rätt omgående att jag inte kom åt något utan internetuppkoppling och (newflash för supporten här) det finns inte alltid internetuppkoppling när en är ute och flänger och far och föreläser och har sig. Detta resulterade alltså i att jag blev topp tunnor och ringde supporten angående detta första gången i oktober. Men det var ju så nu med den nya plattformen att en var tvungen att vara uppkopplad och om bara direct access fungerade så skulle det funka. Så jag accepterade faktum, om jag var utanför kontoret och behövde jobba var jag tvungen att ha internetuppkoppling. Meeeeen, det var inte hela sanningen tydligen för ganska omgående inträffade det att jag trots internetuppkoppling fick följande felmeddelande:
Jag kontaktade supporten kring detta tre gånger innan jul. Samma god damn pappegojsvar: med den nya plattformen bla bla bla, det är ju konstigt för det ska ju gå om direct access yada yada yada. Den sista gången jag ringde var 22 december och de återkopplade inte efter det.
Idag fick jag totalt spel när laptopen inte ens kunde koppla upp på ett trådlöst nätverk, fast jag provade två olika. Jag ringde till supporten igen. Förklarade att jag inte kan ha det så här. Jag måste kunna nå mina dokument och ppt-filer oavsett om jag är uppkopplad eller inte. Först fick jag samma svar och då tog mitt tålamod slut:
- Vet du, min laptop, det är mitt arbetsinstrument, jag ska inte behöva anpassa mig efter den, den ska anpassa sig efter mig. Eller vad tycker du, är inte det rimligt?
- Joo...
- Du får koppla bort funktionen att den måste vara uppkopplad, du får se till att det går att spara på laptopens hårddisk. Går det?
- I så fall får vi titta på en lösning just för dig eftersom den här plattformen gäller alla i kommunen och idag på förmiddagen har jag fullt upp.
- Jaha, men jag har en deadline 12:00 på måndag och då måste tre handlingar vara färdiga så har ni någon lånedator i så fall?
- Kanske.
- När vet du om ni har det?
- Det kan jag fråga nu.
- Bra. Gör det.
Ingen dator fanns förstås att låna.
- Så vad föreslår du att jag gör nu då?
- Ja, det lättaste är ju att du åker till ditt kontor och kopplar in en nätverkskabel och sedan kopierar över på ett USB-minne. Det går ju också att skapa en ny mapp under C: där du kan spara allt. Men då får du ingen backup på filerna.
- Vänta, vad då, kan jag skapa en ny mapp som gör att alla dokument jag vill sparas på laptopens hårddisk och jag kommer åt dem utan internetuppkoppling?
- Ja.
- Och hur gör jag det?
- Fast då får du ingen backup på dina filer.
AS IF I CARE?!
Gissa supportergrabben, vad tror du jag har mest nytta av:
1) Att kunna komma åt alla mina filer och få en backup av dem fast bara om jag har internetuppkoppling och inte alltid då heller
ELLER
2) Att jag kommer åt alla mina filer alltid oavsett internetuppkoppling eller inte och inte får en backup på dem
Så min fråga blir liksom:
Varför sa de inte detta på supporten i oktober när jag ringde första gången?! OMG!
Idag fick jag totalt spel när laptopen inte ens kunde koppla upp på ett trådlöst nätverk, fast jag provade två olika. Jag ringde till supporten igen. Förklarade att jag inte kan ha det så här. Jag måste kunna nå mina dokument och ppt-filer oavsett om jag är uppkopplad eller inte. Först fick jag samma svar och då tog mitt tålamod slut:
- Vet du, min laptop, det är mitt arbetsinstrument, jag ska inte behöva anpassa mig efter den, den ska anpassa sig efter mig. Eller vad tycker du, är inte det rimligt?
- Joo...
- Du får koppla bort funktionen att den måste vara uppkopplad, du får se till att det går att spara på laptopens hårddisk. Går det?
- I så fall får vi titta på en lösning just för dig eftersom den här plattformen gäller alla i kommunen och idag på förmiddagen har jag fullt upp.
- Jaha, men jag har en deadline 12:00 på måndag och då måste tre handlingar vara färdiga så har ni någon lånedator i så fall?
- Kanske.
- När vet du om ni har det?
- Det kan jag fråga nu.
- Bra. Gör det.
Ingen dator fanns förstås att låna.
- Så vad föreslår du att jag gör nu då?
- Ja, det lättaste är ju att du åker till ditt kontor och kopplar in en nätverkskabel och sedan kopierar över på ett USB-minne. Det går ju också att skapa en ny mapp under C: där du kan spara allt. Men då får du ingen backup på filerna.
- Vänta, vad då, kan jag skapa en ny mapp som gör att alla dokument jag vill sparas på laptopens hårddisk och jag kommer åt dem utan internetuppkoppling?
- Ja.
- Och hur gör jag det?
- Fast då får du ingen backup på dina filer.
AS IF I CARE?!
Gissa supportergrabben, vad tror du jag har mest nytta av:
1) Att kunna komma åt alla mina filer och få en backup av dem fast bara om jag har internetuppkoppling och inte alltid då heller
ELLER
2) Att jag kommer åt alla mina filer alltid oavsett internetuppkoppling eller inte och inte får en backup på dem
Så min fråga blir liksom:
Varför sa de inte detta på supporten i oktober när jag ringde första gången?! OMG!
söndag, januari 04, 2015
On the road again
Rätt sent på nyårsdagen blev jag pingad i en konversation på fb om en stegtävling. Jag kände mig måttligt motiverad måste jag säga. Å andra sidan skulle jag inte dö av att vara lite mer aktiv, oftast blir det bara ett zumbapass i veckan och med ett stillasittande jobb så blir det nog lite för lite motion för min del.
Så lite slött sa jag att ja, jag är med om jag hittar stegräknaren i reklampausen. Med hopp om att 1) den inte låg där jag trodde (det brukar sällan saker göra för mig nämligen, oftast är det Sportfiskaren som vet var saker och ting är) och 2) tiden var så kort att jag inte skulle hinna hitta den innan reklamen var över.
Meeeeeeeeeeeen det visade sig att min Omron Walking Style III och min syster hade gaddad ihop sig och jag hittade stegräknaren där jag trodde att den var efter typ bara 45 sekunder...
När klockan var kväll hade jag nio hundra någonting steg att regga. Det kändes rätt fattigt sådär första dagen liksom. Jag drog ut på att resa mig upp ur soffan med att allt från att få svägerskan att delta i stegtävlingen till att läsa tester på olika aktivitetsarmband (om jag nu ändå skulle vara med i en ny stegtävling). 23:24 klev jag utanför dörren. Det var typ jag som var ute och motionerade då. Dag 2 kom jag iväg redan en timme tidigare! Och igår fick jag sällskap av syrran och vi var ute innan middagen serverades - yay! Idag omvandlar jag 1,5 h zumba till steg och så är saken biff! Vinna den där tävlingen, det lär jag inte göra, men min kropp kommer vara lite gladare och det är ju fint!
Så lite slött sa jag att ja, jag är med om jag hittar stegräknaren i reklampausen. Med hopp om att 1) den inte låg där jag trodde (det brukar sällan saker göra för mig nämligen, oftast är det Sportfiskaren som vet var saker och ting är) och 2) tiden var så kort att jag inte skulle hinna hitta den innan reklamen var över.
Meeeeeeeeeeeen det visade sig att min Omron Walking Style III och min syster hade gaddad ihop sig och jag hittade stegräknaren där jag trodde att den var efter typ bara 45 sekunder...
När klockan var kväll hade jag nio hundra någonting steg att regga. Det kändes rätt fattigt sådär första dagen liksom. Jag drog ut på att resa mig upp ur soffan med att allt från att få svägerskan att delta i stegtävlingen till att läsa tester på olika aktivitetsarmband (om jag nu ändå skulle vara med i en ny stegtävling). 23:24 klev jag utanför dörren. Det var typ jag som var ute och motionerade då. Dag 2 kom jag iväg redan en timme tidigare! Och igår fick jag sällskap av syrran och vi var ute innan middagen serverades - yay! Idag omvandlar jag 1,5 h zumba till steg och så är saken biff! Vinna den där tävlingen, det lär jag inte göra, men min kropp kommer vara lite gladare och det är ju fint!
onsdag, december 31, 2014
Redan nyårsafton?!
Känner mig som en tant nu verkligen men OMG vad tiden bara springer förbi fortare och fortare! Dessvärre verkar jag inte fatta att jag blir äldre och äldre utan jag låtsas att jag inte behöver sova alls när jag är ledig. Så just nu sitter jag med lite huvudvärk som jag snart ska bota med två panodil.
Ja, det här året, vad jag jag skriva om det. Alltså det har lunkat på ganska bra. Fotoutmaningen kom jag av mig med innan halvtid. Tyvärr. Men det blev ett krav och inte roligt och jag är inte bra på att skapa helt onödiga krav på mig. Det finns så många krav ändå!
Januari: Började med en härlig tur till brorsan och hans familj. Hela familjen åkte och vi hade så najs ihop. Minsting fortsatta med sin dans, Lillkillen tog paus från aktiviteter den här våren och jobb, skola och förskola började igen och svosch så var vi i vardagen. Insåg att jag inte riktigt trivdes i min kropp och eftersom arbetsgivaren bekostar medlemsskap i Viktväktarna så gick jag med i det. Målet var att trivas i min kropp igen lagom till ett bröllop i juni då jag skulle sjunga solo.
Februari: Kvinnorna i kören åkte på en liten egen grej med sol, värme, gott tilltugg och lite egen-SPA. Det var fortfarande vinter med snö och kyla så det blev några fina timmar utomhus. På jobbet fortsatte vi genomföra projektet som jag ansökt om medel till; att implementera Signs of Safety. Mycket intressant metod och utbildningen hölls av en härlig kvinna!
Mars: Jag engagerade mig ideellt för mångfald. Möjligen 2014 års bästa beslut. Det har gett mig så mycket!
April: Utbildningen jag påbörjade vid Uppsala Universitet kring mäns våld mot kvinnor startade. Våren hade kommit och jag hade aldrig förr varit i Uppsala så det var en trevlig utflykt och jag tog verkligen tillvara på fritiden och gjorde färdigt nästan alla de hemuppgifter vi fick där och då. Pappa tog en till vända till stroke-enheten för samma symtom som tidigare men tack och lov var det inte heller denna gång någon stroke, propp eller hjärnblödning, bara det gamla vanliga illamåendet och yrseln som beror på trånga artärer till lillhjärnan i kombination med lågt blodtryck... Jag och småkidsen hälsade på en kollega som hade gravida får och eftersom hon sa att de snart skulle lamma så hade jag förberett mig noga genom att googla och kolla filmer på youtube. Och faktiskt, vi fick se tre lamm födas när vi var där - så häftigt!
Maj: Körens vårkonsert med ett mycket bra och publikvänligt program. Avslutningar på det ena och det andra och så bestämde sig Lillkillen för att prova på att spela ett instrument så vi anmälde honom till höstens kurser. Vände SD ryggen när de kom i närheten. Det andra utbildningstillfället på tre dagar i Uppsala. Varmt och skönt och lika effektiv denna gång på fritiden! Skönt att vara i princip klar när jag kom hem. Inköp av studsmatta typ tio år efter alla andra, men bättre sent än aldrig!
Juni: Skolavslutningar, midsommar och äntligen sommar! Jag fick förtroendet att sjunga på en kollega och väns bröllop - mycket ärofyllt! OCH jag nådde mitt mål, nu trivdes jag i min kropp och sammanlagt hade jag gått ned 11 kilo. Min nya chef började och det var ett verkligt lyft för mig!
Juli: Äntligen semester för min del, fem veckor sammanlagt! Sommarens höjdpunkt med brorsans bröllop! Svenhippa i Göteborg några veckor innan bröllopet. Roligt och varmt! Bröllopet var roligt och regnigt! Och fint! Även då fick jag äran att sjunga.
Augusti: Jag tog med mig småkidsen och åkte upp till Företagerskan, en resa på 54 mil från mig till henne. Vi hade mysiga dagar där! Från att ha haft en kort page a la Lotta på Bråkmakargatan klippte sig Minsting ännu kortare och det blev SÅ fint! SÅ hon liksom!
September: The födelsedagskarusellen är i gång! Och vardagen igen.
Oktober: Födelsedagskarusellen fortsätter. Vi tillbringade en helg på SPA för att fira mammas födelsedag - mycket trevligt och gott! Några svamputflykter blev det också!
November: Födelsedagskarusellen tog äntligen slut i och med pappas födelsedag! Mitt arbete kring våld i nära relationer uppmärksammades och det var oerhört roligt! Vi överraskade också Företagerskan på hennes 40-årsdag med lite kalas som hennes syster fixat. Mycket roligt och jag var mäkta impad av att ingen av småkidsen försade sig dagen innan då hon var här och hälsade på oss. Flyttade till nytt kontor med sjöutsikt!
December: avslutningar och Lucia och invigning av vår nya behandlingsenhet där jag ingår. Och så julen förstås. Tyvärr har pappa åter hamnat på sjukhus sedan natten till igår. Tack och lov visade datortomografin inga förändringar utan det är åter samma problem som tidigare. Vi firar hemma tillsammans runt fondue-grytan och det ser jag fram emot.
Tacksam för ett övervägande härligt 2014! Ser fram emot 2015 med tillförsikt bara Sportfiskaren kommer hem med panodilen snart...
Ja, det här året, vad jag jag skriva om det. Alltså det har lunkat på ganska bra. Fotoutmaningen kom jag av mig med innan halvtid. Tyvärr. Men det blev ett krav och inte roligt och jag är inte bra på att skapa helt onödiga krav på mig. Det finns så många krav ändå!
Januari: Började med en härlig tur till brorsan och hans familj. Hela familjen åkte och vi hade så najs ihop. Minsting fortsatta med sin dans, Lillkillen tog paus från aktiviteter den här våren och jobb, skola och förskola började igen och svosch så var vi i vardagen. Insåg att jag inte riktigt trivdes i min kropp och eftersom arbetsgivaren bekostar medlemsskap i Viktväktarna så gick jag med i det. Målet var att trivas i min kropp igen lagom till ett bröllop i juni då jag skulle sjunga solo.
Februari: Kvinnorna i kören åkte på en liten egen grej med sol, värme, gott tilltugg och lite egen-SPA. Det var fortfarande vinter med snö och kyla så det blev några fina timmar utomhus. På jobbet fortsatte vi genomföra projektet som jag ansökt om medel till; att implementera Signs of Safety. Mycket intressant metod och utbildningen hölls av en härlig kvinna!
Mars: Jag engagerade mig ideellt för mångfald. Möjligen 2014 års bästa beslut. Det har gett mig så mycket!
April: Utbildningen jag påbörjade vid Uppsala Universitet kring mäns våld mot kvinnor startade. Våren hade kommit och jag hade aldrig förr varit i Uppsala så det var en trevlig utflykt och jag tog verkligen tillvara på fritiden och gjorde färdigt nästan alla de hemuppgifter vi fick där och då. Pappa tog en till vända till stroke-enheten för samma symtom som tidigare men tack och lov var det inte heller denna gång någon stroke, propp eller hjärnblödning, bara det gamla vanliga illamåendet och yrseln som beror på trånga artärer till lillhjärnan i kombination med lågt blodtryck... Jag och småkidsen hälsade på en kollega som hade gravida får och eftersom hon sa att de snart skulle lamma så hade jag förberett mig noga genom att googla och kolla filmer på youtube. Och faktiskt, vi fick se tre lamm födas när vi var där - så häftigt!
Maj: Körens vårkonsert med ett mycket bra och publikvänligt program. Avslutningar på det ena och det andra och så bestämde sig Lillkillen för att prova på att spela ett instrument så vi anmälde honom till höstens kurser. Vände SD ryggen när de kom i närheten. Det andra utbildningstillfället på tre dagar i Uppsala. Varmt och skönt och lika effektiv denna gång på fritiden! Skönt att vara i princip klar när jag kom hem. Inköp av studsmatta typ tio år efter alla andra, men bättre sent än aldrig!
Juni: Skolavslutningar, midsommar och äntligen sommar! Jag fick förtroendet att sjunga på en kollega och väns bröllop - mycket ärofyllt! OCH jag nådde mitt mål, nu trivdes jag i min kropp och sammanlagt hade jag gått ned 11 kilo. Min nya chef började och det var ett verkligt lyft för mig!
Juli: Äntligen semester för min del, fem veckor sammanlagt! Sommarens höjdpunkt med brorsans bröllop! Svenhippa i Göteborg några veckor innan bröllopet. Roligt och varmt! Bröllopet var roligt och regnigt! Och fint! Även då fick jag äran att sjunga.
Augusti: Jag tog med mig småkidsen och åkte upp till Företagerskan, en resa på 54 mil från mig till henne. Vi hade mysiga dagar där! Från att ha haft en kort page a la Lotta på Bråkmakargatan klippte sig Minsting ännu kortare och det blev SÅ fint! SÅ hon liksom!
September: The födelsedagskarusellen är i gång! Och vardagen igen.
Oktober: Födelsedagskarusellen fortsätter. Vi tillbringade en helg på SPA för att fira mammas födelsedag - mycket trevligt och gott! Några svamputflykter blev det också!
November: Födelsedagskarusellen tog äntligen slut i och med pappas födelsedag! Mitt arbete kring våld i nära relationer uppmärksammades och det var oerhört roligt! Vi överraskade också Företagerskan på hennes 40-årsdag med lite kalas som hennes syster fixat. Mycket roligt och jag var mäkta impad av att ingen av småkidsen försade sig dagen innan då hon var här och hälsade på oss. Flyttade till nytt kontor med sjöutsikt!
December: avslutningar och Lucia och invigning av vår nya behandlingsenhet där jag ingår. Och så julen förstås. Tyvärr har pappa åter hamnat på sjukhus sedan natten till igår. Tack och lov visade datortomografin inga förändringar utan det är åter samma problem som tidigare. Vi firar hemma tillsammans runt fondue-grytan och det ser jag fram emot.
Tacksam för ett övervägande härligt 2014! Ser fram emot 2015 med tillförsikt bara Sportfiskaren kommer hem med panodilen snart...
lördag, december 27, 2014
#decemberöverenskommelsen
Tack Sveriges politiker för att ni visat SD att 87% faktiskt är mer än 13%. Verkar som att SD sköt sig själva i foten när de förmedlade att de skulle fälla varenda budgetproposition som inte inkluderade deras rasistiska politik kring människor som vill använda asylrätten. Jag är nöjd att Sveriges politiker nu stått upp för allas lika värde. Det är dock oerhört skrämmande att vi är i det läget att det behövs.
Men som sagt, detta var en härlig försenad julklapp!
Men som sagt, detta var en härlig försenad julklapp!
måndag, december 22, 2014
I så god tid!
Plötsligt händer det! Här sitter jag klockan tidigt på kvällen två dagar innan julafton och gör det jag brukar göra typ oerhört tidigt på julaftonsnatten.
Mamma och pappa brukade alltid ge oss en julklapp på morgonen, dock inte i den berömda julstrumpan utan genom att göra en julklapps-skattjakt bestående av kluriga rim som i slutänden ledde oss fram till julklappen.
Storfiskarens familj hade den traditionella julstrumpe-julklappen så nu har vi två traditioner som vi försöker bevara.
Jag rimmar således. Och vi har tre kids i huset, varav två kan läsa. Så. Två rim-skattjakter och en bild-skattjakt. Brukar ta ganska lång tid, alltför lång när en börjar med det runt 00:00 natten innan julafton. Men nu bloggar jag till och med om det innan jag är klar för jag är fortfarande pigg och ute i god tid! Så najs!
Mamma och pappa brukade alltid ge oss en julklapp på morgonen, dock inte i den berömda julstrumpan utan genom att göra en julklapps-skattjakt bestående av kluriga rim som i slutänden ledde oss fram till julklappen.
Storfiskarens familj hade den traditionella julstrumpe-julklappen så nu har vi två traditioner som vi försöker bevara.
Jag rimmar således. Och vi har tre kids i huset, varav två kan läsa. Så. Två rim-skattjakter och en bild-skattjakt. Brukar ta ganska lång tid, alltför lång när en börjar med det runt 00:00 natten innan julafton. Men nu bloggar jag till och med om det innan jag är klar för jag är fortfarande pigg och ute i god tid! Så najs!
tisdag, december 16, 2014
Arg är dagens emotion
Jaha. Idag har jag varit arg mest hela tiden.
Först på Södertörnspolisens s.k. Kvinnoregistret. När jag lyssnade på programmet så blev jag så förbannad å de våldsutsattas vägnar att jag fick tårar i ögonen.
Sedan på fb-vänner som går på myter om hemlösa EU-migranter (oftast romer) och verkar tro att de sitter frivilligt utomhus i denna kyla och försöker få ihop pengar till mat genom att vädja till andras medmänsklighet trots att de egentligen inte behöver för egentligen har de ju en hoper pengar att leva av.
Sedan på hantverkare som inte kommunicerar med berörda parter utan planerar sitt arbete utifrån hypotetiska antaganden (som då så klart visade sig vara helt fel).
Grrrrrrrrrrrrrrrrrrr!
Först på Södertörnspolisens s.k. Kvinnoregistret. När jag lyssnade på programmet så blev jag så förbannad å de våldsutsattas vägnar att jag fick tårar i ögonen.
Sedan på fb-vänner som går på myter om hemlösa EU-migranter (oftast romer) och verkar tro att de sitter frivilligt utomhus i denna kyla och försöker få ihop pengar till mat genom att vädja till andras medmänsklighet trots att de egentligen inte behöver för egentligen har de ju en hoper pengar att leva av.
Sedan på hantverkare som inte kommunicerar med berörda parter utan planerar sitt arbete utifrån hypotetiska antaganden (som då så klart visade sig vara helt fel).
Grrrrrrrrrrrrrrrrrrr!
torsdag, december 11, 2014
Underbara jobb!
Vissa föreläsningar känns viktigare än andra. Som förra veckan då jag föreläste för förvaltningsrätten om hedersrelaterat våld och förtryck. Bonusen syns på fotot, en fin kokbok med regional förankring! 
fredag, november 28, 2014
Systerskap 2
Det finns människor som är ganska lika en, även om det skiljer en del i ålder och livssituation i övrigt. Och en umgås kanske inte så väldigt mycket AFK, men tillbringar en del tid online och driver frågor som är viktiga för en. Det skapar ett särskilt band, som är speciellt och för mig är det också väldigt betydelsefullt. Jag har liksom inte varken tid eller ork att lägga ned tid och engagemang i människor som inte delar de värderingar jag tycker är viktigast eller som går omkring och är buttersmurfar utan att göra något åt saken.
Så att ha en hoper medsystrar runt sig, som delar kampen för mänskliga, kvinnors och barns rättigheter, är helt fantastiskt! Jag är så glad över mina medsystrar som står bredvid mig på barrikaderna, som också vill göra skillnad, som inte bangar, som finns där.
Ni äger! VI äger! #nätkärlek till er!
Så att ha en hoper medsystrar runt sig, som delar kampen för mänskliga, kvinnors och barns rättigheter, är helt fantastiskt! Jag är så glad över mina medsystrar som står bredvid mig på barrikaderna, som också vill göra skillnad, som inte bangar, som finns där.
Ni äger! VI äger! #nätkärlek till er!
måndag, november 17, 2014
Mitt nya kontor
Riktigt spännande saker händer på mitt jobb! Ledningen har skapat en ny behandlingsenhet av alla oss som arbetar med stöd och behandling. Vi har fått en enhetschef och ska även samlokaliseras (förutom några som ska sitta kvar i en samverkanslokal) och jag är äntligen på plats på mitt nya kontor. Idag tog jag emot mina första besök på mitt nya kontor och det är då en upptäcker saker liksom, när det är skarpt läge;
1. När dörren till mitt kontor stängs, låser den sig automatiskt (och nej, det finns ingen sådan däringa pigg som en kan flytta på vid låskolven, då hade jag uppenbarligen gjort det), vilket innebär att jag låser in mina brukare. Det känns ju mindre bra av två orsaker; dels för att våld i nära relation bland annat kan innebära att våldsutövaren låser in den våldsutsatta och dels för att vi liksom redan prutat på "min" säkerhet genom att det inte finns en s.k. säkerhetsdörr på mitt kontor (en andra dörr så att det alltid finns två utvägar från kontoret) och att den nu enda befintliga dörren som finns är låst känns inte alls bekvämt.
2. Det ekar väldigt mycket på mitt kontor och det har jag lagt märke till tidigare förstås men jag tänkte att det försvinner när möbler är på plats, men icke. Det ekar fortfarande en hel del på kontoret. Jag hoppas att det går att få ljudabsorbenter på plats.
3. Den ovan nämnda dörren läcker ljud som ett såll. Eller mer faktiskt. När jag själv satt i samtal idag så hörde jag väldigt väl när personer gick ute i korridoren. Så när jag hade samverkansmöte med den personalgrupp som arbetar med våldsutövare så gjorde vi ett experiment där två satt kvar inne på mitt kontor och samtalade och en stod utanför och lyssnade. Det hördes exakt vad som sades inne på mitt kontor när vi pratade i normal samtalston. Det lär inte ligga i linje med den sekretesslagstiftning som mitt arbete omfattas av. Mitt emot ligger en tvättstuga där inte bara dem som är på samma våning som mitt kontor tvättar utan även de som bor på andra våningar. INTE bra.
Med det sagt är jag ändå mycket nöjd med mitt nya kontor. Jag fick välja färger till väggarna och har fått alla möbler på plats. Dessutom har jag sjöutsikt - det är inte illa! Längtar redan till onsdag när jag ska dit igen!
1. När dörren till mitt kontor stängs, låser den sig automatiskt (och nej, det finns ingen sådan däringa pigg som en kan flytta på vid låskolven, då hade jag uppenbarligen gjort det), vilket innebär att jag låser in mina brukare. Det känns ju mindre bra av två orsaker; dels för att våld i nära relation bland annat kan innebära att våldsutövaren låser in den våldsutsatta och dels för att vi liksom redan prutat på "min" säkerhet genom att det inte finns en s.k. säkerhetsdörr på mitt kontor (en andra dörr så att det alltid finns två utvägar från kontoret) och att den nu enda befintliga dörren som finns är låst känns inte alls bekvämt.
2. Det ekar väldigt mycket på mitt kontor och det har jag lagt märke till tidigare förstås men jag tänkte att det försvinner när möbler är på plats, men icke. Det ekar fortfarande en hel del på kontoret. Jag hoppas att det går att få ljudabsorbenter på plats.
3. Den ovan nämnda dörren läcker ljud som ett såll. Eller mer faktiskt. När jag själv satt i samtal idag så hörde jag väldigt väl när personer gick ute i korridoren. Så när jag hade samverkansmöte med den personalgrupp som arbetar med våldsutövare så gjorde vi ett experiment där två satt kvar inne på mitt kontor och samtalade och en stod utanför och lyssnade. Det hördes exakt vad som sades inne på mitt kontor när vi pratade i normal samtalston. Det lär inte ligga i linje med den sekretesslagstiftning som mitt arbete omfattas av. Mitt emot ligger en tvättstuga där inte bara dem som är på samma våning som mitt kontor tvättar utan även de som bor på andra våningar. INTE bra.
Med det sagt är jag ändå mycket nöjd med mitt nya kontor. Jag fick välja färger till väggarna och har fått alla möbler på plats. Dessutom har jag sjöutsikt - det är inte illa! Längtar redan till onsdag när jag ska dit igen!
tisdag, september 09, 2014
Systerskap 1
Jag har gått och funderat på det här med systerskap några dagar, så det kommer några inlägg på det temat.
Det första handlar om det familjära systerskapet.
Jag har förmånen att vara med i ett nätverk för mångfald och en av dem som är aktiva där är två systrar. Jag avundas dem så. De bor nära och de gör så mycket tillsammans. Vardagsgrejor och upp-på-barrikaderna-grejor. De verkar ha så roligt tillsammans och jag vill också ha det så. Jag vill också ha nära till min syster, så att vi kunde dansa zumba ihop lite oftare, låta kusinerna springa av sig ihop, stå på barrikaderna tillsammans och bara ha den där vardagskontakten liksom.
Det skulle jag vilja.
Det första handlar om det familjära systerskapet.
Jag har förmånen att vara med i ett nätverk för mångfald och en av dem som är aktiva där är två systrar. Jag avundas dem så. De bor nära och de gör så mycket tillsammans. Vardagsgrejor och upp-på-barrikaderna-grejor. De verkar ha så roligt tillsammans och jag vill också ha det så. Jag vill också ha nära till min syster, så att vi kunde dansa zumba ihop lite oftare, låta kusinerna springa av sig ihop, stå på barrikaderna tillsammans och bara ha den där vardagskontakten liksom.
Det skulle jag vilja.
söndag, september 07, 2014
Ibland vill jag bara bry mig lite mindre
Ibland tänker jag på alla dem som inte gör något för att ta ställning för mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter eller barns rättigheter. Så skönt det måste vara tänker jag ibland. Att slippa bli förbannad minst en gång om dagen över orättvisor världen över Att slippa känna att det är viktigt att visa att jag tar ställning på ett tydligt sätt, inte bara inuti. Att bara gå omkring och leva mitt liv och inte jaga upp mig särskilt mycket över att människor, små som stora, kränks dag efter dag på olika sätt av både individer och stater världen över. Så tänker jag ibland.
tisdag, augusti 26, 2014
Ser på #minröst
Det är SD:s politik som skärskådas. Jag orkar inte ens skriva något om det på varken twitter eller fb. Jag är så TRÖTT på SD:s splittrande politik. Punkt.
måndag, augusti 25, 2014
Nåja, det växer ju ut igen...
I över ett år har Liten sagt att hon vill klippa sig kort som Lillkillen inför frisör-besöken. Jag har lyckats "förhala" det hela genom att låta henne klippa typ en kortare page.
Men inför morgondagens frisörbesök har jag fått ge med mig. Hon har tydligt deklarerat att hon kommer bli ledsen om hon inte får kort hår. Och det vill jag ju inte. Det är ju bara hår. Jag gillar ju hennes nuvarande frisyr - jag kan göra lite flätor och/eller sätta upp håret med hårspännen, men en sådan rätt oviktig sak som frisyren måste hon ju få bestämma över själv så länge det inte är helt uppåt väggarna. Kort frisyr räknas väl inte riktigt som helt uppåt väggarna.
Ser fram emot morgondagen!
Men inför morgondagens frisörbesök har jag fått ge med mig. Hon har tydligt deklarerat att hon kommer bli ledsen om hon inte får kort hår. Och det vill jag ju inte. Det är ju bara hår. Jag gillar ju hennes nuvarande frisyr - jag kan göra lite flätor och/eller sätta upp håret med hårspännen, men en sådan rätt oviktig sak som frisyren måste hon ju få bestämma över själv så länge det inte är helt uppåt väggarna. Kort frisyr räknas väl inte riktigt som helt uppåt väggarna.
Ser fram emot morgondagen!
tisdag, augusti 19, 2014
Alltid alla recept med mig
Jag har funderat lite nu och då på hur jag ska göra för att på ett enkelt sätt kunna omvandla mina pappers-recept och mina recept online till att bli helt online och möjliga att nå överallt. Även utan uppkoppling. Det fanns lite olika appar, Paprika, Evernote och googles Drive bland annat, som var lämpliga för uppdraget, men till slut fastnade jag för att göra något med mitt utrymme i Dropbox. Så nu har jag kommit så långt att jag lagt upp min "Receptbok" där med alla 17 undermappar, tidigare flikar i registret i min receptbok.
Pinterest är ju en av de mest fantastiska sajter som finns. En gigantisk anslagstavla där jag kan sortera allt möjligt, inspiration i sömnad, recept, tips på inredning - ja, allt! Där har jag en massa recept också, fast de flesta har jag inte provat. I min receptbok i Dropbox kommer jag bara lägga in recept jag tillagat och gillat. Jag ser redan fram emot detta! Hurra vad najs det ska bli, även om det kommer ta tid!
Pinterest är ju en av de mest fantastiska sajter som finns. En gigantisk anslagstavla där jag kan sortera allt möjligt, inspiration i sömnad, recept, tips på inredning - ja, allt! Där har jag en massa recept också, fast de flesta har jag inte provat. I min receptbok i Dropbox kommer jag bara lägga in recept jag tillagat och gillat. Jag ser redan fram emot detta! Hurra vad najs det ska bli, även om det kommer ta tid!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)