Vi är ingen servicepersonal tydligen

Har kollat på dagens "Kalla Fakta". Skämskudden upp. Två ungdomar som uppger att de utsätts för våld av pappan söker stöd och hjälp hos socialtjänsten. De gör också polisanmälan och polisen bedömer att det är hög risk att de utsätts för våld om de återvänder till pappan. Socialtjänsten gör en annan bedömning och blir lite trött på de här ungdomarna som inte vågar åka tillbaka till samhället och möta socialtjänsten där eftersom även pappa bor där. Enhetschefen säger då:
"Vi är ingen servicepersonal för er!"

Jag står med höjda ögonbryn i förvåning! Jag trodde det var rätt uppenbart att socialtjänsten är en instans som arbetar med att serva människor med både ditten och datten och att göra det med ett kompetent och respektfullt bemötande!

Om barn i utanförskap

UNICEF har gjort en film om barn i utanförskap. Oerhört stark och viktig film. För de här barnen finns ju. Runt oss, nära oss. I barnens förskola eller skola eller fritidsaktivitet. På gatan. I grannhuset. Se filmen och skriv sedan på UNICEF's upprop här!

Dagens jobbigaste

Ska åka och handla lite med Liten. Som vanligt när vi ska åka en kortare bit vill hon sitta på Lillkillens bälteskudde. Spände fast henne och kastade fram bilnycklarna och handväskan i förarsätet. Stänger igen dörren till baksätet och hör hur bildörrarna låser sig. Och vet på en gång att den extranyckel jag en gång hade till bilen är sedan länge förlagd. Den känslan...

Trots instruktioner som Liten lydigt följde var hennes lekamen endera för kort eller för stor för att kunna nå nycklarna i framsätet. Men tack vare Fixarn och Sportfiskaren kunde Liten efter tjugo minuter låsa upp dörrarna med bilnyckeln. Phew!

För en vecka sedan...

...var jag på disputation. Det var så roligt att bli inbjuden och jag har aldrig varit på disputation förut. Dessutom var avhandlingen inom det område jag arbetar och brinner för. Så det passade helt enkelt riktigt bra. Jag riktigt njöt av att titta mig omkring i salen och se alla framstående forskare på området. På kvällen var det middag med mat och tal och då insåg jag en sak.

Jag har alltid sagt att när jag är färdig med det sociala arbetet på fältet kan jag tänka mig att forska; sitta på ett kontor och formulera hypoteser som jag sedan testar mot verkligheten. Men den där kvällen insåg jag att jag kommer aldrig göra karriär som forskare, för då skulle jag redan nu skriva på min avhandling.

Så nu vet jag inte vad jag ska bli när jag blir stor...

Men mängden akademiska skämt förra fredag roade mig mycket!

Bakvänt beröm

Har fått beröm från bl.a. försvarsadvokat för min dokumentation av skador på den han försvarar hade misshandlat. Kändes lite bakvänt eller så...

Näe vet ni...

...sen i fredags morse har jag träffat småkidsen 28 timmar. Nu ligger de och andas i mörkret efter att jag nattat dem.

Sportfiskaren ser på fotboll. Jag är trött.

Tror baske mig jag ska gå och sova.

Varmt och gott

När Stora Killen vill ha viktiga samtal med mig känns det så gott. Trots alla enl. honom dumma regler jag sätter så har han ändå förtroende för mig. Alltså har jag gjort en del riktigt bra grejor som morsa...

Det sämsta med att vara lite hängig...

...och på resande fot är att jag inte ens orkar sminka mig och därmed ser allmänt hängig ut. Det bästa med att vara lite hängig och inte orka sminka sig är att när jag väl kom fram till hotellet var det bara att lägga allt inom räckhåll och så kommer jag slippa gå upp något mer för att tvätta av mig sminket! Sov gott!

Alltid redo

Kommer hem från ett härligt, men lite tröttande dygn i Göteborg. Slänger ett getöga i almanackan och inser att jag glömt boka av ett samtal med en icketalande person. Inser att jag inte kommer vara på kontoret något innan det är dags för samtalet. Google translate hjälper mig med att kunna framföra budskapet på ett ungefär. Upptäcker därefter att jag glömt ta telefonnummer till henne... Trött sätter jag mig i bilen och åker upp till det skyddade boendet och förmedlar budskapet. Sometimes aj hejt majself. Men nu är det gjort!

Men pliiiiiiiiiis!

Alltså, när jag inte fått iväg Stora Killen till sin praktik på morgonen, blivit tvungen att skrapa bilrutan, inte kunnat lägga i backen när jag skulle vända vid förskolan (vilket resulterade i en ngt tillknycklad häck), inte fått iväg Stora Killen till praktiken när jag åkte hem på lunchen (som bestod av en matlåda med en portion för en talgoxe som resultat av frustrationen över att Stora Killen vägrade gå iväg på morgonen då jag öste upp maten), då vill jag liksom inte behöva bli ytterligare traumatiserad av att min favvochokladkaka som jag tyckte jag förtjänade efter miniportionen VAR SLUT!!

Jag är bara SÅ ouppmärksam!

Eller i alla fall nästan helt ouppmärksam. Sportfiskaren har börjat tuggummi som en galning och det har jag uppmärksammat och kommenterat. Men jag har helt missat att han samtidigt har slutat snusa. När han berättade det för mig idag så skämdes jag för att jag inte sett det! Men berömde honom och sa att det ju var fantastiskt att han hade klarat en vecka utan snus!

Och åter igen, när han sa: "Jag har någon tanke om att börja igen när Liten är typ 20 år" och jag förstod att han gör det här för att vara en god förebild för barnen så blev jag helt varm inombords och ännu mer kär!

Nu ska jag gå upp och pussa lite extra på min snusfria man.

Det här med mentorer

I mitt yrkesliv som socionom har jag träffat på ett antal oerhört kompetenta kollegor, både här, i andra kommuner och i andra länder. Jag tror på nätverkande och kraften i nätverk, så jag har liksom byggt upp en liten mentorsbank av kompetenta socialarbetare jag kan ringa eller maila till vid behov.

För det är ju så här att i mitt arbete är jag själv mitt främsta verktyg. Därför är det viktigt att jag tar hand om mig. Men det innebär också att det behövs en ständig reflektion över vad som sker i mig som samtalspartner. Ibland blir det tydligt att något som hör till mitt privata jag påverkar mig som samtalspartner. Vi har ju tack och lov handledning i min arbetsgrupp, som består av typ nio personer. Men fast vi träffas varje dag, så är det ju så att vi inte känner varandra utan och innan. Tack och lov tänker jag, som inte har några ambitioner att nå dit. Visst kan kollegor så småningom bli vänner, men så har det inte blivit så ofta för mig i alla fall... Och en del samband mellan mitt privata jag och mitt socionomjag har jag ingen som helst lust att dela med mig av till mina kollegor.

Det är då det är så bra med mina mentorer lite överallt. Då kan jag ringa till dem och berätta, bolla, vrida och vända på saker och oftast avsluta samtalet/korrespondensen lite lättare om hjärtat och lite klokare på mig själv. Det är en riktigt najs känsla!

Och nu letar jag en ny grupp mentorer. Det är få av dem i min bekantskapskrets och vänkrets, som har eller har haft tonåringar. Därför letar jag mentorer som kan stötta mig i mitt föräldraskap som tonårsmorsa. En har redan tackat jag till att bli min mentor. Det känns som en mycket god start! Sökandet går vidare!

Då älskar jag Sportfiskaren ännu lite mer!

Denna veckan var det inget städa, städa varje fredag. Vi städade idag. Liten, jag och maken plockade och sedan började Sportfiskaren dammsuga, men fick åka och hämta Lillkillen så jag tog över dammsugningen. När jag var på väg uppför trappan sa Sportfiskaren (som kommit tillbaka från skjutsandet):
- Men ska du dammsuga övervåningen nu också?
- Japp!
- Nej, men då dammsuger jag övervåningen, du har ju dammsugit här nere nu!
- Men du ska ju laga mat till våra barnvakter kommer ikväll, jag fixar övervåningen!
- Nej, men jag tar det jag!
- Nope, sitt och spela dataspel nu. Jag har ju jobbat idag också så du fick fixa med kidsen på förmiddagen.

Det är då jag blir lite mer kär i honom! Fina, jämställda Sportfiskaren.

Hoppas på en lugn natt

Vill helst inte behöva leta tonåring som inte håller tiden i natt. Men kommer självklart göra det om det behövs.

Lite ansträngning

Jaha, åter från skogen och idag är det hunduppvisningar på torget. Det ville småkidsen gå på såklart. Av med myskläder, på med makeup!

Frost i skogen

Minusgraderna i natt fick fart på mig. Var tvungen ut i skogen och fixa sista svampstället. Nu sitter jag och Liten på underlägget och fikar. En massa trattisar ligger i korgen redan och många står kvar i mossan. Lite kyligt, men friskt och härligt. Kanske en bastu när vi kommer hem!

Fredag kväll

Softar och har det najsigt. Maken kommer snart med lite glass i en skål. Småkidsen sover, men innan dess hämtade jag dem tidigare än jag brukar och vi gick och köpte fredagsmys i närlivsbutiken. Jag lagade mat så den var färdig lagom till Sportfiskaren kom hem.

Ja, det har varit en riktigt bra avslutning på ännu en arbetsvecka.

Näe, vi stannar inne!

Eftermiddagen bjuder på sol. Vi har varit en timme i lekparken och egentligen borde vi åka och plocka av det sista trattkantrellstället. Men det är allt bra skönt att bara stanna hemma och njuta av värmen från öppna spisen, så vi kör på det!

Softar

Ledig tisdag igen. Behövdes verkligen efter en helg där jag letat och hämtat tonåring lite väl sent. Nu har jag tänt brasa och jag och Liten sitter framför brasan och lägger pussel. I eftermiddag blir det lite lekpark om inte regnet kommer.

Livet är riktigt najs!