Tänk vilken skillnad det är. Samma arbetsplats; socialkontoret i Lilla Staden, samma enhet; Barn, Ungdom och Familj. Och ändå så olika.
Häromdagen pratade jag med en kollega, som får ont i magen om hon måste passera Lilla Staden när hon är ledig. För att det påminner henne om jobbet.
Och jag som älskar mitt jobb. Som inte skulle kunna tänka mig att vara någon annan stans i arbetslivet. Jag är precis där jag vill vara.
Så konstigt att det kan vara så olika!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar