När jag var liten tyckte jag att mina föräldrar var gamla i jämförelse med mina kompisars föräldrar. De var 30 och 31 när jag kom, så de flesta av mina kompisar hade föräldrar som var minst fem år yngre (en del sådana som var tolv år yngre). Jag tyckte det var pestigt att ha gamla föräldrar, men mer för att det var piiiiiiiiinsamt att de var så gamla än för att de inte orkade med lika mycket som de yngre föräldrarna.
I alla fall. Jag var 22 när jag blev mamma så jag har liksom alltid sett mig som en, inte ung kanske, men en ganska ungdomlig mamma. Jag är van att vara bland de yngre föräldrarna på föräldramöten. Men häromkvällen när jag låg i sängen fördrev jag tiden med lite huvudräkning och konstaterade att när Liten blir tonåring kommer jag vara...(och det här tog lång tid att räkna ut den där kvällen och lika lång tid nu)...47 år! Jag upprepar, f-y-r-t-i-o-s-j-u år! Då har jag liksom bara tre år kvar till femtio och är nästan pensionär ju! Jag kommer vara hopplöst gammal, ännu äldre än vad mina föräldrar var och Liten kommer få skämmas för sin slitna, gamla morsa! Usch!
7 kommentarer:
framförallt denna ständiga nojja att föräldrarna ska dö för de är så gamla... Den är inte kul att ha. Men 47 är ingen ålder för en ko!!!
Don't worry - själv är jag 55 bast när sonen blir 13... Huga...
Gôtt för dig som tydligen ska gå i pension vid 50. ;-)
Allvarligt: medelåldern för föräldrar är högre idag (fast det beror förstås på vilka kretsar man umgås i). Dessutom får jag intrycket att eftersom föräldraåldrarna faktiskt varierar mycket mer än förr, så är det ingen biggie med äldre föräldrar. (Och nu avstår jag från att tala om hur gammal jaaag är när mina barn är så och så, för jag spöar dig med hästlängder ;-) och det skulle ju sabba hela ditt upplägg.)
Mm, jag tror också att det är en annan sak nu. Fler är äldre helt enkelt men skämmas ska de nog kanske göra över något ändå. annars vill de ju aldrig flytta och bli självständiga ;-) Kram
kaosjenny: Haha, ja, det är ju så det funkar. Man får ta med jämnmod detta att oavsett hur man anstränger sig som förälder, så kommer man att få skit för _nånting_. En tanke: man får kanske mer ovett av de unga om man själv har svårt att släppa taget?
Jag tänker inte vara lika finkänslig som Miss Gillette.
Jag var 35 när min äldsta blev tonåring och kommer att vara nästan 53 när min minsta hamnar där!
Som du, hör jag till de yngre föräldrarna för mina två stora barn och definitivt till de äldre för mina två minsta.
De där andra emellan ligger jag mer i "fas" för...
Men framförallt är ålder mer en siffra och det intressanta är vad man fyller åren med för innehåll!
Jag känner "tanter" som föddes med högklackat, veckad rutig kjol och handväska! :)
mångmamma: Amen, syster. :-)
Skicka en kommentar