Idag hade Lillkillen avslutning på sin simskola. Mamma och pappa kom och tittade och berömde och pös av stolthet över den lilla grodan.
Efter en god middag lade jag Liten och uppifrån kunde jag höra hur Stora Killen fick igång kortspel. Skratt och glada röster nedifrån. Så glad att mamma och pappa tar sig tid för Stora Killen, som ju är stor och inte pockar på uppmärksamhet på samma sätt som småkidsen, men som verkligen behöver det. Stora Killen är ju deras första barnbarn och de har verkligen värnat och månat om honom från första början. Han är speciell, för både mig och dem. Att höra honom skratta med sin mormor och morfar fick mig att le och bli alldeles varm inombords där jag satt på övervåningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar