måndag, maj 31, 2010
söndag, maj 30, 2010
Jag tänker på alla mammor på Mors Dag
Idag är det Mors Dag. Jag har varit så priviligerad som under mina tre graviditeter har haft tillgång till en kompetent och regelbunden mödravård. Och under mina förlossningar har jag haft förmånen att känna mig trygg med den sjukvårdspersonal som tagit hand om mig efter bästa förmåga och med stor kompetens.
Men så är det inte för alla. Vet du inte vad du ska ge din mamma på Mors Dag? Eller har hon redan allt? KLICKA HÄR så kommer du till Röda Korsets "Rädda mammorna"-kampanj, som i år riktar pengarna mot att förbättra mödravården för mammor i länder där mödravården är ett utvecklingsområde. Där får du vidare instruktioner om hur du gör; du kan skänka pengar med ditt kontokort och få ett gåvobrev, men du kan också skänka via mobilen och ett gåvo-sms skickas till din mammas mobil. Har du redan köpt en present? Ge den också! För är inte alla mammor i världen värd det bästa?
Men så är det inte för alla. Vet du inte vad du ska ge din mamma på Mors Dag? Eller har hon redan allt? KLICKA HÄR så kommer du till Röda Korsets "Rädda mammorna"-kampanj, som i år riktar pengarna mot att förbättra mödravården för mammor i länder där mödravården är ett utvecklingsområde. Där får du vidare instruktioner om hur du gör; du kan skänka pengar med ditt kontokort och få ett gåvobrev, men du kan också skänka via mobilen och ett gåvo-sms skickas till din mammas mobil. Har du redan köpt en present? Ge den också! För är inte alla mammor i världen värd det bästa?
lördag, maj 29, 2010
T-A-C-K!
Men nu har jag möjlighet att någon gång då och då ge en mamma och hennes barn möjlighet att göra något roligt tillsammans. Gissa om det känns bra?!
Etiketter:
barn som far illa,
mäns våld mot kvinnor,
socialt arbete
fredag, maj 28, 2010
Balans på *valfri svordom* svag lina
Som sagt har jag haft förmånen att bli inbjuden till introduktionsprogrammet för att prata om mänskliga, barns och kvinnors rättigheter samt våld i familjen. Idag var det en äldre man med och han hade sina fyra vuxna söner med i samma grupp och både den äldre mannen och sönerna hade varsin fru. Sedan fanns det ett tiotal andra deltagare med.
Att föreläsa om hedersrelaterat våld och förtryck för personer uppvuxna i den moderna familjestrukturen är ganska lätt. Att föreläsa om hedersrelaterat våld och förtryck för personer som utövar hedersrelaterat våld och förtryck gjorde mig helt god damn svettig! Den äldre mannen berättade att han aldrig skulle acceptera att hans barn eller barnbarn hade pojk- eller flickvän. När jag frågade honom vad som skulle hända om någon av dem kom hem och berättade att de hade en pojk- eller flickvän svarade han:
- Det kan hända mycket, men det kan jag inte berätta här.
Hans söner hängde på i diskussionen som även kom in på fördomar om "svenskar"; att vi alla super och är fulla, att vi inte bryr oss om våra barn för att de får så mycket frihet m.m.
Jag pratade om det hedersrelaterade våldet och förtrycket som ett kontinuum - från att inte tillåta sina barn delta i den obligatoriska skolundervisningen gällande t.ex. simkunskaper och information om sexualitet och samlevnad till att mörda sitt barn på grund av att det betett sig på ett sådant sätt att familjen förlorat sin heder.
En man sa:
- Du säger att barn har rätt att inte bli slagna, men om jag inte får slå mitt barn, hur ska jag få dem att göra som jag vill?
Så diskuterade vi det lite.
Många av dem sa, när jag pratade om rätten till religionsfrihet, att det inte är acceptabelt att deras barn väljer en annan religion.
Jag vet inte hur många gånger jag sa att det är helt okej och naturligt att vi har olika regler i olika familjer, oavsett vilken bakgrund vi har, så länge som det inte innebär att barns och mänskliga rättigheter kränks. Tack och lov fanns det i gruppen flera män som inte alls verkade vilja ha så strikta regler för sina barn! Men de tog inte samma utrymme i klassrummet.
Men shit vad jag var svettig där ett tag. Där stod jag som någon slags representant för Sverige och skulle prata om rättigheter utan att kränka någon av deltagarna i rummet samtidigt som jag tydligt skulle ta avstånd från allt våld och förtryck...Snacka om att känna press! Jag fick ingen applåd idag tyvärr. Och jag var nog lite obekväm ibland, men i det stora hela tycker jag att det blev bra!
Att föreläsa om hedersrelaterat våld och förtryck för personer uppvuxna i den moderna familjestrukturen är ganska lätt. Att föreläsa om hedersrelaterat våld och förtryck för personer som utövar hedersrelaterat våld och förtryck gjorde mig helt god damn svettig! Den äldre mannen berättade att han aldrig skulle acceptera att hans barn eller barnbarn hade pojk- eller flickvän. När jag frågade honom vad som skulle hända om någon av dem kom hem och berättade att de hade en pojk- eller flickvän svarade han:
- Det kan hända mycket, men det kan jag inte berätta här.
Hans söner hängde på i diskussionen som även kom in på fördomar om "svenskar"; att vi alla super och är fulla, att vi inte bryr oss om våra barn för att de får så mycket frihet m.m.
Jag pratade om det hedersrelaterade våldet och förtrycket som ett kontinuum - från att inte tillåta sina barn delta i den obligatoriska skolundervisningen gällande t.ex. simkunskaper och information om sexualitet och samlevnad till att mörda sitt barn på grund av att det betett sig på ett sådant sätt att familjen förlorat sin heder.
En man sa:
- Du säger att barn har rätt att inte bli slagna, men om jag inte får slå mitt barn, hur ska jag få dem att göra som jag vill?
Så diskuterade vi det lite.
Många av dem sa, när jag pratade om rätten till religionsfrihet, att det inte är acceptabelt att deras barn väljer en annan religion.
Jag vet inte hur många gånger jag sa att det är helt okej och naturligt att vi har olika regler i olika familjer, oavsett vilken bakgrund vi har, så länge som det inte innebär att barns och mänskliga rättigheter kränks. Tack och lov fanns det i gruppen flera män som inte alls verkade vilja ha så strikta regler för sina barn! Men de tog inte samma utrymme i klassrummet.
Men shit vad jag var svettig där ett tag. Där stod jag som någon slags representant för Sverige och skulle prata om rättigheter utan att kränka någon av deltagarna i rummet samtidigt som jag tydligt skulle ta avstånd från allt våld och förtryck...Snacka om att känna press! Jag fick ingen applåd idag tyvärr. Och jag var nog lite obekväm ibland, men i det stora hela tycker jag att det blev bra!
Mitt märke!
torsdag, maj 27, 2010
Härlig framförhållning!
Hörde ett telefonsamtal (eller i alla fall ett halvt) mellan Stora Killens bästis och hans mamma. De hade diskuterat en sak en stund och sedan säger killen:
- Mamma, du måste köpa en peruk till mig.
Mamman säger något.
- Men du måste köpa den till imorgon.
Mamman säger något.
- Ja-men-det-är-ju-Skolans-Dag-imorgon-och-då-ska-jag-ha-den!
- Ja, ja, jag ordnar det på något sätt, hör jag hur mamman svarar, något högre röstläge än tidigare.
Undrar bara hur. Samtalet skedde 18:12 och i Lilla Staden stänger leksaksaffären 18:00 och Coop har inga peruker, bara några leksaker.
Men det är ju fantastiskt vilken framförhållning de här i-början-av-tonåren-ungarna har! Vet inte hur många gånger jag sagt till Stora Killen att han måste säga till minst en dag i förväg om han ska ha med sig fika eller pengar till mat eller annan utrustning till skolan. Ändå kan han komma samma morgon och säga att han behöver fika, pengar eller skridskor... De lever verkligen här och nu!
- Mamma, du måste köpa en peruk till mig.
Mamman säger något.
- Men du måste köpa den till imorgon.
Mamman säger något.
- Ja-men-det-är-ju-Skolans-Dag-imorgon-och-då-ska-jag-ha-den!
- Ja, ja, jag ordnar det på något sätt, hör jag hur mamman svarar, något högre röstläge än tidigare.
Undrar bara hur. Samtalet skedde 18:12 och i Lilla Staden stänger leksaksaffären 18:00 och Coop har inga peruker, bara några leksaker.
Men det är ju fantastiskt vilken framförhållning de här i-början-av-tonåren-ungarna har! Vet inte hur många gånger jag sagt till Stora Killen att han måste säga till minst en dag i förväg om han ska ha med sig fika eller pengar till mat eller annan utrustning till skolan. Ändå kan han komma samma morgon och säga att han behöver fika, pengar eller skridskor... De lever verkligen här och nu!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
