Att vara efterlängtad, på både gott och ont

Igår när jag jobbade några timmar så hade Sportfiskaren kommit in från garaget och då hade lillen dragit fram en stol till vardagsrumsfönstret och stod där med huvudet i händerna och tittade ut:

SF: Vad gör du?
L: Jag står här och tänker på min mamma.

När jag senare kom hem frågade jag vad han hade gjort och då sa han:
- Jag tog en stol och ställde vid fönstret och tittade ut och tänkte på dig och längtade efter dig.

Och då känns det ju både gott och varmt, men samtidigt lite vemodigt att jag orsakade den där lite jobbiga känslan hos honom.

Internationella kvinnodagen

Nu skulle jag kunna ta tillfället i akt och belysa kvinnors situation i världen; att presidenten i Tjetjenien i veckan försvarade hedersmord på sju kvinnor, att våldtagna kvinnor i svenska rättssalar fortfarande får irrelevanta frågor om deras sexualdebut, tidigare sexuella relationer och vilka kläder de hade innan våldtäkten eller så skulle jag kunna skriva om att antalet mord på kvinnor i Afghanistan ökar och att flickor där i allt större utsträckning nekas utbildning. Men det tänker jag inte göra för ibland är det viktigt att få glädjas åt det lilla och att tillåta sig att njuta av livet, även om det finns orättvisor och bedrövelser runtomkring.

Idag fick jag komma upp på morgonen till ett nystädat hus eftersom Sportfiskaren ägnade hela gårdagens eftermiddag åt att städa huset medan jag bara slappade. Sådant gör mig glad! Och är det något du ska komma ihåg idag när det är Internationella kvinnodagen så är det att:

Livet ska INTE vara en resa ner mot graven med målsättningen att anlända säkert i en attraktiv och välbevarad kropp, utan snarare en slajdning in från sidan, med chokladkakan i ena handen och vinglaset i den andra, med en kropp som blivit ordentligt använd, för att inte säga fullständigt utsliten, samtidigt som man skriker "WOOHOOO, vilken jävla åktur!"

Njut av dagen alla kvinnor därute och unna dig och dina eventuella döttrar något extra idag!

Religion eller kvinnosyn?

En nioårig flicka våldtas av sin styvfar och blir gravid med tvillingar. I landet får en abort bara göras om mammans liv är i fara eller om graviditeten är ett resultat av en våldtäkt. En nioåring har inte en tillräckligt stor livmoder för att kunna bära ett barn, än mindre två, genom en hel graviditet så denna tjej uppfyllde båda kriterierna och genomgick abort. Vad händer då? Jo, katolska kyrkan bannlyser alla som varit inblandade i aborten, inklusive flickans mamma, men de var barmhärtiga nog att inte bannlysa flickan på grund av hennes låga ålder. Det var ju generöst...

Jag blir stum av förundran över vilka konstiga uttryck religion och/eller inskränkt kvinnosyn kan ta sig ibland.

Another part of me

En gång i tiden, för...ja, vad blir det...hjälp, det är ju tjugo år sedan (!) så upptäckte jag vad som skulle komma att bli min stora tonårsidol - Michael Jackson. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess och de senaste skivorna han har gett ut har jag inte så stor koll på, men Of the Wall, Thriller, Bad, Dangerous & HIStory har jag mer eller mindre koll på. De fyra första har jag lyssnat på hundratals gånger.

Men herr Jacksons karriär har vid flera tillfällen kantats av beskyllningar om sexuella övergrepp på barn. Och ingen rök utan eld; "absence of proof is not proof of absence" precis som en friande dom från misstanke om sexuella övergrepp inte innebär att det inte skett något. Det där har varit svårt för mig att hantera, rent moraliskt: kan jag lyssna på hans musik och samtidigt fördöma det han sannolikt gjort mot barn i hans närhet? För övrigt ser han ju ganska - konstlad ut - men det känns mindre problematiskt tycker jag nog.

1992 såg jag två konserter i Stockholm och 1997 var jag på konsert i Stockholm. Och nu ska han spela tio gånger i London i sommar, de sista konserterna han ger - ever. Det vore så häftigt att få tag i biljetter och åka dit, kanske tillsammans med fröken Multisport, som delade denna idoldyrkan med mig (vi har sett hans videos hur många gånger som helst för att lära oss koreografin...). Han sa på presskonferensen att han spelar det hans fans vill höra. Förutom alla de där vanliga hitsen vill jag höra Man in the Mirror. Den är underbar.

En diplomatisk dokumentär

Jag har suttit klistrad framför dataskärmen och sett SVT:s Diplomaterna på webben (eftersom jag alltid missat halva programmet på väg hem från körövningen). Jag tycker det är superkul, men har inte riktigt kunnat försonats med Klas Ljungbergs skratt, det är, i min smak, lite för gällt och hyenaaktigt. MEN för övrigt tycker jag det varit riktigt intressant och underhållande - en sneakpeak i ett yrke jag inte vet särskilt mycket om. Nu höjer dock upprörda tittare sina röster för att diplomaten badar och dricker drinkar på arbetstid, som våra skattepengar bekostar! Fast jag tycker nog att serien visade andra delar av yrket också, som inte är fullt så avundsvärda; svenskar fast i krigszoner, logistik som inte fungerar, men som ändå måste styras upp på kort tid utan att gäster får ta konsekvenserna. Och det lär väl inte bara vara diplomater som dricker drinkar på arbetstid - representation är kanske inte ett helt främmande begrepp i näringslivet i dagens Sverige eller? Nej, jag tycker inte det fanns något att bli särskilt upprörd över i Diplomaterna - ja, det skulle väl vara Klas Ljungbergs skratt då, men det känns som att det inte har något med hans anställning som diplomat att göra, utan mer en egenskap som tillhör hans person.

Ä-n-t-l-i-g-e-n

Åter igen är tisdagkvällarna fyllda med verklighetsflykt och popcorn. Desperate Housewives har äntligen börjat igen. Satt som naglad, men kom trots detta ihåg att Sportfiskaren innan han gick ut på promenix bad mig sätta igång bastun - duktig jag. Nu är DH slut, men jag ser redan fram emot nästa tisdag!

På begäran

Kan du se kamelen och åsnan?