Hon behöver era tankar

En av mina bästa väninnor bor utomlands. Där gryr dagen nu. I vecka 28 under ett vanligt ultraljud fick hon veta att den bebis hon bar i livmodern hade SCT. Samtidigt var det en stor läkarkonferens i Metropolen och läkare från både Holland och Australien kom och tittade till min väninna och bebisen därinne. Först var det tal om att operera i livmodern, något som aldrig hade gjorts förut. Sedan beslutades att det bästa var om graviditeten fick fortskrida så att bebisen fick växa sig så stark som möjligt, under förutsättning att bebisens hjärta orkade med eftersom det får jobba mycket hårdare för att syresätta även tumören. Några dagar därefter blev det akut kejsarsnitt och en liten tjej såg världens ljus. Hon hamnade såklart i kuvös och där ligger hon ännu. Imorgon ska hon opereras och nu ligger hennes liv i kirurgernas händer. Det finns berättelser om glädje och sorg och jag önskar så att jag kunde flyga till min väninna och finnas där för henne. Tänker att det måste vara jobbigt att ha långt till familj och en del vänner i en tid som denna. Under den här tiden har jag tänkt på henne och hennes man och lillflickan mycket. Lillflickan har varit stabil sedan hon kom ut, men hon är ju så liten! Hennes mamma skrev igår kväll: I am somehow calm after the meeting with the surgeons. Thursday is the day and now it's out of our hands! Babygirl is doing great and gathering strenght!

Och imorgon, torsdag, behöver hon alla tankar och böner hon kan få. Jag kommer tänka på henne och be för henne och jag hoppas att du gör det också.

Är en väska värt besväret?

Kollar in H&M:s samarbete med Comme de Garcons (det går att stänga av musiken!) för att veta om det är värt att sitta uppe natten till fredag för att invänta att onlinebutiken öppnar eller inte (enda alternativet för mig som bor i glesbygd). Finns en supersnygg klänning, som dessvärre kostar nästan 3 000 spänn, så den hoppar jag över. Utöver det en cardigan och en skjorta som jag kan tänka mig. Sen fanns det en supersnygg weekendväska som jag helt klart skulle vilja ha! Ja, så det skulle i så fall vara väskan som får mig sitta uppe och vänta till 23:59 piiip! Dessvärre brukar inte det alltid hjälpa då en del saker tar slut superduperfort! Satt uppe när kollektionen från Viktor & Rolf släpptes, men hade otäckt långsam uppkoppling och svårt att bestämma mig så jag hann inte köpa det jag ville. Men nu hoppas jag som sagt att jag kan få en weekendväska på torsdag natt.

Nu har det hänt

Visste ju att den här stunden skulle komma förr eller senare, speciellt med tanke på att Lilla Staden är just liten, men tycker ändå det är lika sorgligt att det hänt. Nu har jag träffat två kvinnor som utsatts för våld av samma man. När kvinna 1 bröt med honom träffade han kvinna 2 och nu visar det sig alltså, inte helt otippat enligt mig, att han fortsatte använda våld mot den nya kvinna han träffade. Det är bedrövligt. Vi måste arbeta med de män som använder våld i nära relation annars blir det ju så här. Arbetet med barn är till viss del brottsförebyggande, men för det mesta arbetar vi bara med konsekvenserna av mäns våld mot kvinnor. Vi måste arbeta med männen, oavsett kommun. Varje man som använder våld måste få hjälp att sluta med sitt beteende och att förändra de normer och värderingar som ligger bakom. Annars kommer jag snart att träffa kvinna 3, som han såklart också kommer utsätta för våld. Grrrrrrrrrrr!

Något som funkar!

Jag har mestadels använt läppglans eftersom alla läppstift fastnar på tänderna. Men nu har jag hittat ett märke som passar mig; MAC. Inhandlade därför ett i varm respektive kall vardagsnyans. Det var skönt! Nu kan jag somna och sova gott!

Det roligaste med denna metropol...

...är att jag får se så många kändisar! Gissa vem kvinnan med resväskan är?

Värre än vanligt

I vanliga fall när jag åker snabbtåg och sitter bakåtvänd kan jag må lite illa. Idag mår jag illa. Inte blev det bättre av att de nyss informerade att korgsystemet inte funkade, vilket innebär att det kränger mer än vanligt. Mådde genast ännu mer illa. En timme kvar! Usch!

Alldeles ensam

Ikväll när jag kom hem var jag helt själv. Alldeles ensam. Jag brukar ha svårt att tycka om ensamheten. Men ikväll var det ganska skönt. Kom hem och bara gjorde det jag vill göra, utan att bry mig om vad klockan är eller om någon kommer vakna.

Jag tänker på min man, jag saknar honom.
Och jag är så oerhört tacksam för att han är min man,
att han finns där för mig,
att han är samma,
att han är trygghet,
att han är närhet,
att han är den stillsamma lyckan i en blick genom rummet,
en smekning på kinden,
en kram mitt i vardagen,
en hand att hålla i,
ett andetag i natten.
Lojal, trofast och stark står han vid min sida,
han tror på mig, stöttar mig och stärker mig.
Han är kärlek