Mina få, men så livsviktiga vänner

Ikväll har jag fått lite tid att sitta och prata med Fröken Granit. Så mycket som vi har delat sedan vi blev kollegor för snart tio år sedan, både på jobbet och privat. Alltid så gott att få en pratstund om livet, jobbet och annat. Nära till skratt, nära till allvar, högt i tak och total tillit. Härligt!

Det här vädret alltså!

Bara älskar't! I dag har jag också sett till att få fina sommarfötter. Fotspa utomhus i solen med bokcirkelbok som avkoppling. Så najs!

Dag 116

Var ute i ett tjänsteärende när jag såg att det brann. Styrde bilen i den riktningen och fick det här fotot på brandmannen som försöker rädda den angränsande ladan genom att spruta vatten på byggnaden.

Dag 115

Kvällen gick åt till att färdigställa en hemuppgift till universitetskursen jag går. Det flöt på bra!

Dag 114

Idag har jag påtat i trädgården hela dagen. I övrigt ser det är landet ut som en mindre djungel, men nu har jag i alla fall rensat runt mina älskade rabarber! Mums!

Dag 111

På museum! Påskledigheten gav möjlighet till en liten resa utan för 50-skyltarna.

Dag 110

Ett årtionde efter alla andra (typ) investerades det pengar i en studsmatta!

Dag 108

Fotografering av påsk-klänningen. Hemsydd förstås!

Dag 107

Avslut på ett projekt jag ansvarat för. Vi tillbringade dagen på en gammal gård och den här inredningen var så vacker tyckte jag.

Dag 105

Vårkonserten närmar sig med larvigt snabba steg. Övning med musiker idag!

Dag 104

Liten hade sin bästa vän här och de hjälptes åt att pynta påskriset och när de var klara tog jag ett kort av dem med påskriset i bakgrunden. Men det behåller jag för mig själv!

Dag 103

Efter några dygn på MAVA kom pappa till rätt avdelning. Inget allvarligt, det "gamla vanliga", men ändå tråkigt. Fast det känns gott att ha nära och kunna åka dit och sitta bredvid sjuksängen.

Dag 102

En morgon insåg jag att det nog är bra om jag kan mina föräldrars fyra sista siffror i personnumret. Vemodigt. Stretar emot. Dessa långa korridorer påminner mig om det som jag inte vill ska finnas i framtiden.

Dag 101

Ett par övergiva skor en kväll när jag gick från jobbet. När jag kom morgonen därpå stod de till min förvåning kvar. Nyfiken på historien bakom.

Dag 100

Alla dessa "hejdå" till barnen. En slängpuss bakom ett fönster. Sedan skiljs våra vägar åt och vi lever parallella liv i några timmar.

Jag inspirerar!

Satt och målade naglarna. Vit botten med glittterlack i våriga kulörer ovanpå. Grannfruns barn kom och tittade och bestämde att hon också skulle ha lackade naglar. Nyss kom hon tillbaka och visade sina rosa naglar med glitter! Bra där, mer nagellack åt folket!

Dag 99

Amygdala aktiveras a-l-l-t-i-d när jag går på det här golvet av glas. En hissnande känsla som övergår till starkt obehag och en vilja att fly. Om jag inte tittar ned går det någorlunda bra, men om jag tittar ned på spa-avdelningen känns det som att golvet ska gå sönder och rasa under mig vilken sekund som helst.

Dag 98

På konferens. Vi samlas runt den moderna, inbjudande lägerelden. Delar situationer och frågeställningar från yrkeslivet. Delar även situationer och frågeställningar från privatlivet.

Dag 97 och blåbärscupcakes med chokladfrosting

Lediga dagar tycker vi om att baka på Liten och jag. Idag blev det cupcakes. De blev i sötaste lagret till och med för mig!

Cupcakes-recept härifrån, fast istället för banan hade vi blåbär och det gick lika bra! Chokladfrostingen hittade jag recept på här och jag kan meddela att vår frosting inte är vit som snö utan snarare lite...beige... Den vita chokladen tog färg så fort den blev lite upphettad, vet inte hur jag ska undvika detta nästa gång. Nåväl, det blev väldigt saftiga muffins, men som sagt, i kombination med just den här frostingen blev det lite väl sött (om än gott!).

Dag 96 - Oreo cheesecake pudding

På Pinterest finns ju ALLT! En helt fantastisk anslagstavla och där hittade jag den här desserten med Oreo-kakor. Det var ju på engelska så jag översatte receptet till svenska mått. 8-12 portioner beroende på storlek på glasen.

Botten och topping
2 pkt Oreokakor

Cheesecake
2,25 dl grädde
225 g Philadephia eller liknande
3,4 dl florsocker
1 msk vaniljsocker
1,1 dl mjölk

Pudding
1 pkt chokladpudding (4 portioner)
mjölk

• Krossa oreokakorna med mixer. Fördela i portionsglasen.

• Vispa grädden.

• Vispa philadephiaosten mjuk och fluffig. Häll i florsocker och vanilj, vispa. Häll sedan i mjölken och vispa till en len smet. Blanda ned den vispade grädden. Fördela hälften av cheesecake-smeten i portionsglasen.

• Vispa i ordning chokladpuddingen. Eftersom den tjocknar fort så se till att du omgående fördelar den ovanpå det första lagret cheesecake-smet.

• Låt chokladpuddinglagret tjockna i några minuter och fördela så ett sista lager cheesecake-smet (jag fick över nästan 1/3, men hade ganska små glas).

• Toppa med oreosmulor som täcker det översta lagret cheesecake-smet.

• Förvara i kylskåpet fram till servering.

Dag 95

Vi hade en fantastisk dag hos en fantastisk kvinna som bor på landet. Vi fick hälsa på olika djur och framför allt; vi fick vara med och se ett lamm födas! På hemvägen åkte vi förbi Paradiset och hade en mysig fredagskväll med mamma och pappa.

Dag 94

Jag läser en universitetsutbildning på 15 p om mäns våld mot kvinnor. Hotellet låg vackert beläget i Pelle Svanslös kvarter. Så många fina byggnader. Detta vackra, sträva trä som så många händer tagit i. Alla levnadsberättelser.

Dag 93

På morgonen, strax innan sju, gal den här tuppen utanför mitt hotellrum. Den nyss uppstigna solen skapade vackra nyanser av eld på hans bröst. Först tog jag några foton genom glaset i fönsterrutan, men jag ville komma närmare. Sagt och gjort hoppade jag i kläderna och klättrade sonika ut ur hotellfönstret för att sakta minska avståndet mellan mig och denna ståtliga tupp. Så här nära kom jag.

Dag 92

På väg till lunch-till-lunch-konferens. Alltid gott att få kompetensutveckling tillsammans med kollegor från hela landet. Vi är en inte alltför stor skara som arbetar mot våld i nära relation, så det finns alltid någon att hänga med för den som är lite asocial, som jag...

"Det är ingen idé att piska döda hästar"

Så sade en handledare jag hade en gång i tiden (Bill Petit). Det har varit väldigt användbart för mig. Ganska ofta i mitt arbete behöver jag hjälp av andra (kollegor, chefer, politiker) för att driva olika processer. Ibland händer det att dessa människor, av någon anledning, är helt ointresserade av att driva dessa processer. Ja, en del har till och med ett ganska tydligt motstånd (även om de själva inte tycker att det är så tydligt). Då har jag ofta funnit tröst i Bills ord; "Det är ingen idé att piska döda hästar".

För det är ju inte det. Ofta när jag möter ointresse och/eller motstånd så provocerar ju det förstås mig och gör mig ganska...noshörningsaktig, vilket förstås inte alls gagnar processen. Nu har jag lärt mig att om jag lyckas identifiera när jag varit i noshörnings-mode ett tag utan att det hjälper ett dugg (för ibland hjälper det faktiskt) så kan jag tänka på vad Bill sa och sluta lägga ned en massa energi. Luta mig tillbaka, fundera över om jag kan få igång processen på ett annat sätt, kanske genom att vända mig till andra eller engagera andra eller gå en annan väg för att komma runt den som är ointresserad. Det brukar ofta fungera rätt bra och jag är så nöjd att jag hittat detta förhållningssätt som både sparar energi och skapar kreativitet!

Dag 91

Sportfiskaren. Den mest fantastiska människan jag vet. Jag skulle aldrig kunna stå på barrikaderna eller ge mer än hundra procent i mitt jobb om inte han fanns där och tog hand om barnen, hämtade, lämnade, handlade, planerade, lagade mat, städade, läxhjälpte, tröstade, läste, spelade, skrattade, tvättade, hängde tvätt, plockade - ja, allt! Dagens foto har fångat hans omtanke på ett fint sätt. Dagen efter skulle mamma och pappa hämta småkidsen för då var jag på konferens och Sportfiskaren hade som vanligt långresetisdag. Ett rent och fint kök med instruktioner till mamma och pappa om matlagning och annat viktigt var färdigt redan kvällen innan.

Liten blir stor

Så här inne på tredje barnet är jag rätt laidback och till och med steget före ibland (i jämförelse med hur jag förhöll mig till mycket när det gällde Stora Killen). Helt plötsligt en kväll sa Liten att hon ville sova i sitt rum (på nedervåningen, vi andra sover på övervåningen). Absolut sa jag! Förklarade för henne att det skulle vara svårt för oss att höra om hon ropade på oss, men det var inget problem. Mitt i natten vaknade jag av att jag låååångt, låååångt bort hörde en väldigt ledsen Liten. När jag hade flugit nedför trappen kom jag in i hennes rum och möttes av en oerhört ledsen Liten. Hon var sådär ledsen ni vet att hon hulkade av gråt och det tog en stund innan vi kunde somna om.

Helt säker på att hon nu inte ville sova mer i sitt rum frågade jag ändå nästa dag och hon ville sova där. När hon vaknade på natten gick hon enligt mina instruktioner fram till trappen och ropade. Sedan dess sover hon där. Känner sig stor förstås. Och jag stolt! Alla dessa steg på väg mot självständighet är härliga att följa!

Dag 90

Dessert! Vispa 3 dl grädde. Blanda med 5 dl kvarg/turkisk/grekisk yoghurt, frön från en vaniljstång samt 1,5 dl florsocker. Varva i glas med mixad/mosad frukt eller bär. Denna gång mango och jordgubb. Njut!

Dag 89

Jag var med och anordnade en av alla de manifestationer för mångfald (mot rasism och nazism) som genomfördes i Sverige samma dag. Det var en fantastisk upplevelse!

Dag 87

Liten blir vårfriserad av bästa frisören!

Dag 86

Fotot från 1970-talet mot golvet från 1910-talet i en fin kombination.

Dag 85

På konferens får jag ofta gott fika. På den här konferensen också fast just den här fick inte vi men jag hittade den i caféet och tyckte den såg god ut och var vackert upplagd. Dessutom bakad av min granne!

Uppsala mötte mig med ett inte så trevlig intryck

Kommer till Uppsala med buss. Tågtaxi beställd. Min buss inkommer några minuter för sent. Jag går direkt dit jag ser taxibilar och hittar en skylt framför centralstationen där det står "Tågtaxi". Jag pratar med en taxichaufför där, men han säger att det är taxibilarna bakom skylten som kör tågtaxi. Där finns några chaufförer som jag går fram till, men ingen av dem har min körning. Jag tar upp min mobil och ser att det är någon som ringt mig 12:36 och jag ringer då upp det numret 3 gånger innan 12:39. Det numret är upptaget de gånger jag ringer. En taxichaufför i taxi frågar om det är jag som är Sabina. Jag bekräftar. Han meddelar att han har direktiv att vänta sex minuter på kunden och därefter ringa. När jag inte svarade så avslutade han beställningen. Han är snäll och lånar ut sin mobiltelefon så att jag får ringa flygtaxi. Jag pratar med Johan på Flygtaxi, trafikledningen Storstockholm Uppsala. Han uppger att chauffören väntade på mitt tåg och har fått betalt för sin väntetid och att bokningen nu är stängd eftersom de har möjlighet att stänga bokningen efter 10 minuter.

Jag informerar att jag åkte buss, han uppger att det står tåg 804. Jag informerar att min buss var sen in, att jag missade ett samtal och sedan ringde upp tre gånger innan dessa 10 minuter passerade, men att det var upptaget. Han menar att de inte fått information om att det var en buss och att de ringt mig. Jag förklarar åter att jag ringde upp tre gånger innan de tio minuterna hade passerat och att det var upptaget. Johan säger då att han och hans kollegor är x antal stycken (tror att han sa 3) och att det inte varit upptaget. Jag informerar att jag ringt det telefonnummer som ringt upp mig. Johan informerar att jag ringt direkt till chauffören och inte till dem. Jag informerar att det är självklart att jag ringer det nummer som ringt mig, inte något annat eftersom jag inte fått någon information om att det ens fanns en tidsgräns på tio minuter eller att jag skulle ringa till något särskilt nummer om bussen var sen. Johan uppger att det är information jag skulle ha fått från Resebyrån. Det har jag inte fått. Jag frågar om Johan och hans kollegor ringt mig från något annat nummer när han hänvisar till att de sökt mig och jag inte svarat. Det har de inte utan det är ju chauffören som ringer upp. Jag säger igen att jag har ringt tillbaka till chauffören 3 ggr innan 12:39, men att det varit upptaget. Johan säger att han inte kan göra något åt att jag ringer chauffören och att det då är upptaget, nu är resan avbokad. Jag frågar vad jag ska göra nu eftersom jag var på plats innan 10 minuter hade gått och att jag även ringde 3 ggr innan 10 minuter hade gått. Vid det här laget är jag rätt arg och det hörs. Jag blir inte den smidigaste personen när jag blir arg utan då kommer min noshörningssida fram till 110%.
Johan säger i alla fall till slut att han vill prata med sina kollegor, vilket gör mig lite hoppfull. Men det hade jag inget för eftersom Johan återkommer med beskedet att han inte kan göra något, att resan är avbokad och att chauffören fått betalt för väntetiden och att jag i så fall får boka en ny resa. Johan informerar att jag har möjlighet att reklamera resan. Jag uppger att jag kommer göra så och ber om namnet och får förnamnet. Jag ber om efternamnet men Johan säger att det räcker med Johan. Jag frågar om det bara finns en Johan på hela Flygtaxi i Sverige på ett kanske lite argt sätt: Jaha, så du menar att det bara finns en Johan på hela flygtaxi i hela Sverige? med en röst som är några tonsteg ovanför mitt vanliga röstläge. Johan säger att det räcker att jag uppger att jag pratade med Johan på Flygtaxi, trafikledningen Storstockolm Uppsala. Jag lägger på efter att jag berättat att jag tycker att den här servicen är under all kritik. Jag är så arg att jag nästan gråter när jag lägger på.
När jag pratar med taxichauffören igen uppger han att deras direktiv är att ringa kunden efter 6 minuter och om kunden inte svarar så avbokar de resan. Nu börjar jag ju undra vid vilken tidpunkt som taxiresan avbokades - Flygtaxi säger att det är en gräns på 10 minuter och taxichauffören har direktiv från företaget på 6 minuter. 4 minuters skillnad således, vilket innebär att taxichauffören kanske avbokade min tågtaxi redan innan de 10 minuter som Johan hela tiden pratar om hade passerat. Taxichauffören uppgav också att det finns en möjlighet att få en tågtaxi även om den är avbokad för en tilläggskostnad på 85 kr. Detta fick jag ingen information om från Johan utan han sa att jag fick göra en ny bokning.

Jag ringde till Resebyrån för att göra en ny bokning och vi överenskom att jag skulle ta en vanlig taxi, betala med företagskortet och sedan lösa detta i efterhand.Hela min lunch hade nu gått men jag kom i alla fall fram till kursen i tid!

Underbara föreläsare

Idag får vi som vet lite mer om hedersrelaterat våld och förtryck mediaträning. Jag gillar stenhårt att föreläsaren tar varje tillfälle att stå upp för mångfald mot rasism och främlingsfientlighet trots att föreläsningen inte alls handlar om det! Fler sådana människor!