Dag 63

Här sitter de jag har samtal med. De berättar om våldet. Utövat av någon de älskar eller har älskat. En sambo, make, pojkvän, pappa, styvpappa (oftast är förövaren en man i alla fall). I den här fåtöljen har det suttit människor som gråtit, varit rädda, haft ångest, varit deprimerade, känt förtvivlan, varit arga. Men de har också skrattat, känt hopp, sett framåt, lagt sina berättelser hos mig för att sedan kunna se framåt, sträcka på ryggen och lämna mitt rum. De är mina hjältar. De är så starka. De är så modiga.