Nästan midnatt och jag borde...

...endera gå och packa inför de tre dagarnas bortavaro alternativt poppa lite popcorn och se på sista avsnittet av "Tjockare än vatten". Men jag fastnade tydligen här i soffan görandes typ nada...

Vardagsbild

En timme förlorad i natt. Dagen flyr. När jag dukade fram frukost läste Lillkillen för Liten.

Fotoutmaningen

Ja, som ni ser har jag haft en dipp när det gäller fotoutmaningen. Jag glömmer helt enkelt bort det under dagen och så återstår hemmet och omgivningen runtomkring när klockan är sisådär 22:00 och då har jag haft svårt att motivera mig själv. Så jag har fuskat lite och har inte fotat varje dag. Jag ska verkligen försöka bättra mig.

Jag har i flera år tänkt att jag ska gå en kurs i fotografering men det har inte blivit av. Jag hittade en kurs i närheten, men den krockade med annat i livet. Jag ger dock inte upp, jag fortsätter kolla runt och hoppas att jag hittar något under våren eller sommaren som inte är för dyrt.

Det är roligt att fota, men jag blir ibland irriterad på min kamera när den inte gör som jag vill - när den inte hittar fokus och så är jag för lat för att lära mig hur jag ställer in och får bra bilder med manuellt fokus... När bilderna blir suddiga och jag är för lat för att lära mig det här med slutartid och exponeringstid eller vad det nu kan heta...

Men, jag jobbar på det! Och jag ska kämpa på med fotoutmaningen!

Dag 84

Jag såg till att få det jag så hett längtade efter för snart femton år sedan. Bra jobbat av mig!

Ge mej en plats på jorden

Inte nödvändigtvis i solen

Men ett eget fönster

Mot gatan

Jag kan öppna och stänga

som jag behagar

Det är det enda

Jag behöver

Det är det enda

Mitt hjärta kräver

Att jag hittar någonstans

Där jag kan välja mellan

Lugn och ro

Dag 83

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan 

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer

                              och det som stänger.

Dag 80

"Min" kyrka. Vacker och varm i kvällsskrud.

Dag 79

Chokladbollsbakning på ledig dag. Vackert med det mörkt bruna och vita mot den gröna tallriken!

Vikten av att prioritera

Jag är så glad att jag kan prioritera nu för tiden. Förra helgen var jag ju på systeryster-helg. Nästa helg har jag också en del inplanerat. Denna helgen är kören på internat för att öva inför vårkonserten. Visst borde jag ha varit med, absolut. Men. Tid är värdefullt. Jag behöver tid hemma för att känna mig utvilad och tid hemma för att få energi från familjen. Därför sa jag på ett tidigt stadium att om det blev just den här helgen skulle jag inte kunna följa med. Det blev den här helgen. En liten stund funderade jag på om jag skulle åka upp över dagen igår. Fast så landade jag i att det skulle jag i så fall göra mer för att jag kände att jag borde, inte för att jag ville och det är inte rätt motiv när det gäller hur jag ska spendera min fritid.

Således har jag fått njuta av en helg med kidsen och familjen och har sett foton på körens arbete på facebook. De ser ut att ha trevligt. Men jag är så nöjd med mitt beslut att avstå!

Utvilad

Att vakna 06:02 en ledig dag och känna sig helt utvilad är underbart! Nu ska jag gå upp och ta vara på dagen.

Det här med sötsug...

...när det drabbar en lördag kväll 22:35 typ. Inte bra. Och allt godis som finns i skafferiet är tja, för det första inte mitt och för det andra inte alls i min smak. Fast nu när jag tänker efter finns det ju chokladbollar i kylskåpet! Ska bara mobilisera tillräckligt med kraft för att släpa mig ut i köket...

Nom, nom

Middag ikväll med två nuvarande och en före detta kollega. SÅ gott! Har ätit typ hur mycket mat som helst och klämde dessutom ned en dessert. Suckar av välbehag här i soffan. Imorgon kommer jag vakna med en mycket hungrig mage...

Dag 77

Lillkillen har pysslat till mig. Fin krokodil!

Dag 76

Vi avbröt pysslandet med lite käk!

Dag 75

Systerhelg på Scrap and Pearl event i Stockholm blev detta det första jag gjorde. Nöjd!

Dag 74

Myndigheter samverkar. Och äter gofika såhär på fredagseftermiddagen. Nom, nom!

Dag 73

Efter 17 år som mamma fick jag göra den föga trevliga bekantskapen med löss. Huh!

Dag 72

Så liten och ändå så bra. Min nya högtalare! Här gjorde den mig sällskap i syhörnan en kväll.

Dag 71

Dag 70 glömde jag helt enkelt bort! Men dag 71 var en fantastisk vårdag som jag tillbringade med att rensa sandlådan som mer såg ut som en odlingsbänk...

Dag 69

Nagellack. Så najsigt!

Dag 68

Saltiner. Hemgjord vinbärsmarmelad. Närproducerad getost. To die for!

Dag 67

Min tro är en styrka för mig. Idag gick jag in och tände två ljus i kyrkan. Ett för ett av mina egna barn, ett för en annans.

Dag 66

Rikedom är att ha "riktiga" ägg från glada höns som spatserar omkring i naturen på en gård nära mig! Det är Fru Granit som fixar ägg åt mig.

Dag 65

Den absolut bästa eyeshadow primern ever! Ögonskuggorna sitter hela dagen utan att lägga sig i veck.

Dag 64

Det här pysslade jag med den här kvällen. Lillkillens surfplatta som han köpte för egna pengar orkade inte med livet längre. Den surrade, laggade och pep. Lillkillen fick min gamla så köpte jag en ny Nexus 7. Det tog sin rundliga tid att fabriksåterställa och lägga in samma appar som det fanns på de gamla...

  

Positiv feedback!

När gamla kollegor och chefer som fått arbete i andra kommuner och/eller verksamheter ringer mig och rådfrågar i ärenden som rör våld i nära relation så blir jag stolt. Jag väljer att tolka det som att de tycker att jag är kompetent och kunnig. Sådant gillar jag!

En röst har tystnat

En del röster är en del av min vardag trots att jag inte känner personerna. Till exempel journalister på P1 som är den kanal jag typ alltid lyssnar på när jag lyssnar på radio.

Lite otippat har jag känt mig låg hela dagen sedan jag fick veta att Nils Horner mördades i Kabul. Han gav röst åt dem som sällan fick göra sin röst hörd. Det uppskattade jag verkligen.

Här kan vi få lyssna till hans reportage.

Fridens liljor!

Just because it isn't happening here...

...doesn't mean it isn't happening. #savesyriaschildren

Gå in på Rädda Barnens hemsida och se vad DU kan göra för att hjälpa barnen i Syrien. Skulle du inte vilja att andra hjälpte dina barn om det var här i Sverige det var krig?

Men åååååååååååååååååååh!!!!!!!

Jag är rätt dålig på att kolla intranätet, men fick ett infall häromdagen och möttes av en väldigt tråkig uppmaning. Vi ska byta både leverantör av e-post och även byta ut systemet för våra egna kataloger. På grund av detta ska vi nu r-e-n-s-a i vår mailbox och vår egen katalog. I mailboxen fick det vara kvar 600 MB och i katalogen 1 GB. Detta ska vara gjort senast sista dagen i denna månad. Asså hallå, någon måste skämta med mig aprillo! 1 MB respektive 1 GB är ju nada! Eftersom mitt kontrollbehov är rätt...eeeh...stort så innebär det att jag sparar på det mesta. Till exempel har jag över 16 000 mail i min mapp för skickade mail.

Tydligen tyckte jag att den senaste gången det kändes okej att rensa var när jag kom tillbaka efter föräldraledigheten med Lillkillen. Så här finns det alltså mail från augusti 2007... Varför sparar jag då? Jo, för att ofta mailar jag om viktiga saker, när möten ska vara, mailar underlag som andra ska titta på och godkänna, skickar in ansökningar och rapporter etc. Så då vill jag har kvar de mailen där det står när vi kommit överens om att träffas, vilka förslag till ändringar som gjorts, där det syns att jag mailat in ansökningar i tid och så vidare. Nu har jag "bara" kvar mail från 20130101... Sisådär 4 000 mail kvar. För att komma ned till 1 MB kommer jag behöva typ tre heldagar!

Okej. Kollar almanackan. Nej, jag kunde inte hitta tre heldagar att avsätta till detta. Således: dags att rensa lite hemifrån...

Dag 63

Här sitter de jag har samtal med. De berättar om våldet. Utövat av någon de älskar eller har älskat. En sambo, make, pojkvän, pappa, styvpappa (oftast är förövaren en man i alla fall). I den här fåtöljen har det suttit människor som gråtit, varit rädda, haft ångest, varit deprimerade, känt förtvivlan, varit arga. Men de har också skrattat, känt hopp, sett framåt, lagt sina berättelser hos mig för att sedan kunna se framåt, sträcka på ryggen och lämna mitt rum. De är mina hjältar. De är så starka. De är så modiga.

Dag 61

Mysigaste caféet på en väg vi åker då och då!

Dag 60

Kunde bara inte gå förbi tyget med katter i tygaffären. Så vårigt grönt!

Dag 59

Klockan närmade sig midnatt. Jag satt och sydde och hade nästan gett upp tanken på att få en dagens bild. Så rev jag ned min lilla vassa sax. Så här landade den. Och där var ju dagens bild helt plötsligt!

Dag 58

Mamma. Klok. Smart. Tar plats, med lite mer smidighet än jag. Står upp för sig själv och andra kvinnor. Kärleksfull. En av mina förebilder.

Dag 57

Fick vårbukett av grannarna när de kom på Mellomys!