En av dessa kontaktade mig senare och ville jag skulle hålla samma föreläsning för personalen på boenden. Jag tackade ja och lokal, tid och datum gjordes upp. När det sedan närmade sig tog jag en kontakt för att kolla att vi var on track och även att den utrustning jag behövde fanns.
Kör till staden och funderar på vägen dit kring vilka mer som ska föreläsa under dagen. Kommer dit och eftersom det är andra gången jag håller just denna föreläsning har jag med mig mina anteckningssidor och de är som alltid fulla med text.
Redan när värden presenterar tidschemat för dagen anar jag oråd. Jag ser heller inte någon annan föreläsare... Under föreläsningen ställer jag därför frågan vad tanken är efter fikat och får svaret att jag bara fortsätter föreläsningen då...
Ååååååååååååååååååååkejjj!!!!!!!! Helt plötsligt hade jag alltså ytterligare en och en halv timme att fylla tiden med... TUR att jag är tidsoptimist och har arbetat länge med traumatiserade barn och således har exempel från verkligheten att komplettera mina ppt-bilder med! Dessutom bjöd jag in publiken att fråga och tycka och de antog tack och lov inbjudan och kom med flera frågor som ledde till
Men inte nog med det. Efter lunch var det en timme avsatt för diskussion och frågor. Och när jag luskade lite med värden insåg jag att även den timmen skulle jag hålla i... Även då var jag glad att jag jobbat några år som socialarbetare. Phew!
Eftersom jag var mer än dåligt förberedd på dagen så ville jag ändå veta om någon fått med sig något av dagen och det uppfattade jag att de flesta hade. Jag å min sida hade en oerhört vacker utsikt hela dagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar