lördag, december 31, 2011
För er skull!
Fröken Granit med familj kommer och firar nyår ikväll. Skulle precis duka och insåg att duken var för skrynklig till och med för min smak. Så nu har jag strukit duken, bara för deras skull (och lite för min också). Det inträffar ytterst sällan att jag stryker, bara när jag gör slutfinishen på beställda plagg egentligen, för det är ju helt själsdödande att stryka! Men nu är det snart fint på kvällens festfina bord,
Gott Nytt År
Jag inser att jag är ganska medelålders när jag tar med mig shoppingkassar hemifrån när jag ska åka och göra de inköp som behövs inför kvällens supé. Så jag fortsätter i medelåldersfåran och utbrister: Vad åren går fort!
Någon sorts summering av 2011:
Tack vare en kollega har jag numera ett träningskort eftersom jag börjat zumba. Det och att gå fort är de enda träningsformerna som jag tycker är kul. Under mellandagsrean fyndade jag ett fint tyg som ska bli en färgglad topp att zumba i.
Flera omställningar har skett för våra familjemedlemmar under året: Sportfiskaren har börjat på ett nygammalt jobb och sedan dess är han en gladare man. Lillkillen har börjat nollan och efter en tuff start (från uteförskolan med som mest 20 barn och 4 vuxna till en stoooor skola med 70 personer i hans hus) där han var både trött och nedstämd under hösten så vände det någonstans innan höstlovet. Nu är han vanliga Lillkillen igen, tack och lov, vi var oroliga där ett tag jag och Sportfiskaren. Liten har börjat på förskola och hon stortrivs. Hon kommer och kramar om mig när jag hämtar och vinkar i fönstret när jag lämnar. Stora Killens lättja har gjort att skolarbetet blivit lidande, något som blev tydligt under höstens utvecklingssamtal när de skriftliga omdömena gicks igenom. Han får betyg enligt den nya betygsskalan och av 11 ämnen hade han bara betyg i 2. Då. Veckorapporterna innehöll minst fyra röda markeringar (sen ankomst lr frånvaro). Sedan hände något de sista sex veckorna på höstterminen. De två sista veckorapporterna var helt utan röda anmärkningar. Och när han kom hem med betygen efter julavslutningen hade han godkänt betyg i 7 ämnen. Snacka om att skärpa till sig. Han har fått mycket beröm av mig för det!
Mitt jobb. Jag älskar det. Men efter fyra års arbete med våldsutsatta och ett starkt engagemang från min sida, så kände jag mot slutet av hösten att jag var ganska stressad. Jag lade upp en strategi:
- inte ta med jobbmobilen hem, om den följde med hem så ska jag stänga av den
- inte kolla jobbmailen hemifrån
- inte boka in samtal efter långa föreläsnings- eller kursdagar
- inte åta mig nya uppdrag utan att stryka ett annat
Det har funkat bra och jag känner att mitt privata jag och mitt yrkesjag är i bättre balans igen.
Resan till Devon var en av höjdpunkterna under året, medel som finansierar en resa till Professorn under våren 2012 var också en. Att få gå Trappan-utbildningen har också varit intressant, men också jobbigt. Det är inte smärtfritt att prata med barn som är ledsna för det våld mamma/styvmamma varit utsatt för och ibland har jag undrat hur i hela fridens namn jag tänkte när jag tog en kvarts miljon i studielån för att prata med barn som farit så illa. Men så finns de lite tystare höjdpunkterna; ett samtal med ett barn som får sätta ord på hur det är att ha en pappa/styvpappa som använder våld mot mamma/styvmamma, ett samtal med en kvinna som är redo att lämna en våldsam relation, ett samtal med en kvinna som för första gången vågar bli arg för att hon blir utsatt för kränkningar, ett samarbete med en kollega som blir väldigt bra - ja, exemplen är många. Att få ha ett arbete som jag älskar och är så engagerad i är i sanning en välsignelse. Det gäller bara att se till att vara lite rädd om mig, min energi ska räcka utanför jobbet också. Och på jobbet i många år till. Flera i min närhet har under året vid olika tillfällen berättat att de tänker att jag kommer bli något stort inom mitt yrke. Det känns läskigt, men samtidigt häftigt. Vi får väl se vad framtiden har i sitt sköte, men just nu är jag nöjd med att vara precis där jag är.
Läskigaste händelsen om jag lyfter blicken från mitt liv är utan tvekan Utöya. Jag har fortfarande inga ord som kan beskriva hur hemskt det är. Ofattbart.
Läskigaste händelsen i mitt liv under året är utan tvekan när pappa blev sjuk. Mina föräldrar är så viktiga för mig och att behöva ställas öga mot öga med en av mina största rädslor; att förlora någon av dem, var hemskt. Så hemskt att jag inte ens orkade prata om det. Förutom Sportfiskaren och kidsen var det bara fem personer som visste att pappa var sjuk när han var det. Så funkar jag i pressade situationer. Jag sluter mig. Men de personer som visste om det är sådana jag vet att jag kan ringa till mitt i natten om det skulle vara så. När faran var över kunde jag berätta för andra att pappa varit sjuk, men för att orka hålla ihop mig någorlunda var det bara ett fåtal personer som visste om hur dålig han var. Grät gjorde jag. Massor. I bilen. Under promenader. Nu är pappa frisk och har till och med fått tillbaka körkortet och de har flyttat in i sin nya lägenhet som är fin och stor. Dit har jag nyligen fått en nyckel. Känns alltid skönt att ha.
Jag kom fram till Paris och har börjat gå mot Rom och däremellan har jag gått till Köpenhamn med några Sytokar också! På köpet har jag fått en ny vän, grannfrun. Hon och hennes man har fått en liten tjej under året som ställt till det lite på kvällspromenadsfronten, men jag hoppas att vi snart kommer igång igen!
Kören har spelat in en julskiva. Det var en rolig och intressant upplevelse. Resultatet blev riktigt bra. Men bäst av alla kör-upplevelser det här året var under årets julkonsert. Vi sjunger Koppången. Altarna har melodislingan under verserna och övriga stämmor står bakom dem i två led. Altarna gör en underbar insats; samstämmigt, rent och med känsla. När vi sjunger "och jag går till dom andra, jag vill känna julens frid, jag vill tro att han föddes och finns med oss här i tiden. Det är jul och det finns ett barn i mig som vill tro att det hänt och som tänder ett ljus varje söndag i advent" lyfter jag blicken mot det vackra kyrkfönstret. Utanför singlar stora snöflingor och förutom att julens frid drabbar mig med sådan kraft att den stannat i mig sedan dess så fylls jag med en sådan oerhörd tacksamhet över de välsignelser jag har i mitt liv.
Ännu ett år av mitt liv har gått, som trebarnsmorsa/ordningspolis/kärleks- och trygghetskälla, som fru/vän/lagspelare, som hobbsömmerska/korist/smyckestillverkare, som socialarbetare/kollega, som vän, som dotter/syster/moster/faster/svärdotter/svägerska - ja, roll-listan är lång. Vissa roller behöver jag öva mer på, andra kan jag rätt bra.
Något löfte inför 2012?
Jag ska vara rädd om mig och min familj och ta bättre hand om min relation med Sportfiskaren. Under hösten, sedan jag började jobba 90%, har han tagit hand om markservicen och alltid ställt upp när jag behövt ändra på våra planer för att jag behövt jobba. Han har hämtat och lämnat och städat och handlat och lagat mat. Vyssjat och tröstat och lekt och busat och ordningspolisat sig. Och däckat i sängen "tidigt" om kvällarna. Jag har jobbat mycket.
Jag ska sy mig en riktigt gosig mysdress, nej, inte en One Piece, men en annan, snygg.
Jag tror att 2012 kommer bli den något längre hårfrisyrens år.
Gott Nytt År!
Någon sorts summering av 2011:
Tack vare en kollega har jag numera ett träningskort eftersom jag börjat zumba. Det och att gå fort är de enda träningsformerna som jag tycker är kul. Under mellandagsrean fyndade jag ett fint tyg som ska bli en färgglad topp att zumba i.
Flera omställningar har skett för våra familjemedlemmar under året: Sportfiskaren har börjat på ett nygammalt jobb och sedan dess är han en gladare man. Lillkillen har börjat nollan och efter en tuff start (från uteförskolan med som mest 20 barn och 4 vuxna till en stoooor skola med 70 personer i hans hus) där han var både trött och nedstämd under hösten så vände det någonstans innan höstlovet. Nu är han vanliga Lillkillen igen, tack och lov, vi var oroliga där ett tag jag och Sportfiskaren. Liten har börjat på förskola och hon stortrivs. Hon kommer och kramar om mig när jag hämtar och vinkar i fönstret när jag lämnar. Stora Killens lättja har gjort att skolarbetet blivit lidande, något som blev tydligt under höstens utvecklingssamtal när de skriftliga omdömena gicks igenom. Han får betyg enligt den nya betygsskalan och av 11 ämnen hade han bara betyg i 2. Då. Veckorapporterna innehöll minst fyra röda markeringar (sen ankomst lr frånvaro). Sedan hände något de sista sex veckorna på höstterminen. De två sista veckorapporterna var helt utan röda anmärkningar. Och när han kom hem med betygen efter julavslutningen hade han godkänt betyg i 7 ämnen. Snacka om att skärpa till sig. Han har fått mycket beröm av mig för det!
Mitt jobb. Jag älskar det. Men efter fyra års arbete med våldsutsatta och ett starkt engagemang från min sida, så kände jag mot slutet av hösten att jag var ganska stressad. Jag lade upp en strategi:
- inte ta med jobbmobilen hem, om den följde med hem så ska jag stänga av den
- inte kolla jobbmailen hemifrån
- inte boka in samtal efter långa föreläsnings- eller kursdagar
- inte åta mig nya uppdrag utan att stryka ett annat
Det har funkat bra och jag känner att mitt privata jag och mitt yrkesjag är i bättre balans igen.
Resan till Devon var en av höjdpunkterna under året, medel som finansierar en resa till Professorn under våren 2012 var också en. Att få gå Trappan-utbildningen har också varit intressant, men också jobbigt. Det är inte smärtfritt att prata med barn som är ledsna för det våld mamma/styvmamma varit utsatt för och ibland har jag undrat hur i hela fridens namn jag tänkte när jag tog en kvarts miljon i studielån för att prata med barn som farit så illa. Men så finns de lite tystare höjdpunkterna; ett samtal med ett barn som får sätta ord på hur det är att ha en pappa/styvpappa som använder våld mot mamma/styvmamma, ett samtal med en kvinna som är redo att lämna en våldsam relation, ett samtal med en kvinna som för första gången vågar bli arg för att hon blir utsatt för kränkningar, ett samarbete med en kollega som blir väldigt bra - ja, exemplen är många. Att få ha ett arbete som jag älskar och är så engagerad i är i sanning en välsignelse. Det gäller bara att se till att vara lite rädd om mig, min energi ska räcka utanför jobbet också. Och på jobbet i många år till. Flera i min närhet har under året vid olika tillfällen berättat att de tänker att jag kommer bli något stort inom mitt yrke. Det känns läskigt, men samtidigt häftigt. Vi får väl se vad framtiden har i sitt sköte, men just nu är jag nöjd med att vara precis där jag är.
Läskigaste händelsen om jag lyfter blicken från mitt liv är utan tvekan Utöya. Jag har fortfarande inga ord som kan beskriva hur hemskt det är. Ofattbart.
Läskigaste händelsen i mitt liv under året är utan tvekan när pappa blev sjuk. Mina föräldrar är så viktiga för mig och att behöva ställas öga mot öga med en av mina största rädslor; att förlora någon av dem, var hemskt. Så hemskt att jag inte ens orkade prata om det. Förutom Sportfiskaren och kidsen var det bara fem personer som visste att pappa var sjuk när han var det. Så funkar jag i pressade situationer. Jag sluter mig. Men de personer som visste om det är sådana jag vet att jag kan ringa till mitt i natten om det skulle vara så. När faran var över kunde jag berätta för andra att pappa varit sjuk, men för att orka hålla ihop mig någorlunda var det bara ett fåtal personer som visste om hur dålig han var. Grät gjorde jag. Massor. I bilen. Under promenader. Nu är pappa frisk och har till och med fått tillbaka körkortet och de har flyttat in i sin nya lägenhet som är fin och stor. Dit har jag nyligen fått en nyckel. Känns alltid skönt att ha.
Jag kom fram till Paris och har börjat gå mot Rom och däremellan har jag gått till Köpenhamn med några Sytokar också! På köpet har jag fått en ny vän, grannfrun. Hon och hennes man har fått en liten tjej under året som ställt till det lite på kvällspromenadsfronten, men jag hoppas att vi snart kommer igång igen!
Kören har spelat in en julskiva. Det var en rolig och intressant upplevelse. Resultatet blev riktigt bra. Men bäst av alla kör-upplevelser det här året var under årets julkonsert. Vi sjunger Koppången. Altarna har melodislingan under verserna och övriga stämmor står bakom dem i två led. Altarna gör en underbar insats; samstämmigt, rent och med känsla. När vi sjunger "och jag går till dom andra, jag vill känna julens frid, jag vill tro att han föddes och finns med oss här i tiden. Det är jul och det finns ett barn i mig som vill tro att det hänt och som tänder ett ljus varje söndag i advent" lyfter jag blicken mot det vackra kyrkfönstret. Utanför singlar stora snöflingor och förutom att julens frid drabbar mig med sådan kraft att den stannat i mig sedan dess så fylls jag med en sådan oerhörd tacksamhet över de välsignelser jag har i mitt liv.
Ännu ett år av mitt liv har gått, som trebarnsmorsa/ordningspolis/kärleks- och trygghetskälla, som fru/vän/lagspelare, som hobbsömmerska/korist/smyckestillverkare, som socialarbetare/kollega, som vän, som dotter/syster/moster/faster/svärdotter/svägerska - ja, roll-listan är lång. Vissa roller behöver jag öva mer på, andra kan jag rätt bra.
Något löfte inför 2012?
Jag ska vara rädd om mig och min familj och ta bättre hand om min relation med Sportfiskaren. Under hösten, sedan jag började jobba 90%, har han tagit hand om markservicen och alltid ställt upp när jag behövt ändra på våra planer för att jag behövt jobba. Han har hämtat och lämnat och städat och handlat och lagat mat. Vyssjat och tröstat och lekt och busat och ordningspolisat sig. Och däckat i sängen "tidigt" om kvällarna. Jag har jobbat mycket.
Jag ska sy mig en riktigt gosig mysdress, nej, inte en One Piece, men en annan, snygg.
Jag tror att 2012 kommer bli den något längre hårfrisyrens år.
Gott Nytt År!
torsdag, december 29, 2011
Verkligen lov
Vad vi softar! Småkidsen sover till halvnio eller nio och Sportfiskaren, Stora Killen och jag nattsuddar rejält! Vi går omkring i nattstassen fram till tio, halvelva på förmiddagarna. Rena och klädda är vi inte förrän strax innan lunch. Livet leker, vi är tillsammans och vi har det gott!
Dagens i-landsproblem: nyårsmenyns dessert.
Dagens i-landsproblem: nyårsmenyns dessert.
måndag, december 26, 2011
Som på lokal
Julklappar som känns bra att köpa, men som några dagar senare känns som ett mindre smart köp. En bra, liten, bärbar högtalare till tonåringens ajfån till exempel...
Småkidsen är dock överlyckliga: "Kom igen, nu är det disco!"
Småkidsen är dock överlyckliga: "Kom igen, nu är det disco!"
torsdag, december 22, 2011
Julklappar
Sportfiskaren tycker namnsdagar och födelsedagar och julaftonar är sådant man firar när man är barn, men inte när man är vuxen. Så Sportfiskaren föreslog för några år sedan att vi inte ska köpa julklappar till varandra längre och det gick jag med på för jag menar jag vill ju inte ha julklappar av någon som inte vill köpa julklappar till mig. Men jag håller verkligen inte med.
Jag älskar att få paket, fast jag är vuxen! Och det är lite trist att inte få eller få köpa julklappar av och till sin man. Men från barnen har jag köpt, för det tycker jag är viktigt att de ska få ge julklappar och välja julklappar till sina föräldrar.
I år har jag tröttnat på att inte få julklappar, så i år ska jag köpa lite julklappar till mig själv från mig själv. Överraskningsmomentet försvinner förvisso, men det är larvigt kul att surfa runt på alla webb-butiker och fundera på vad jag vill ha. Men eftersom jag får julklappar av mamma, pappa och mina syskon med familjer så väntar jag till efter julafton innan jag shoppar loss.
Jag älskar att få paket, fast jag är vuxen! Och det är lite trist att inte få eller få köpa julklappar av och till sin man. Men från barnen har jag köpt, för det tycker jag är viktigt att de ska få ge julklappar och välja julklappar till sina föräldrar.
I år har jag tröttnat på att inte få julklappar, så i år ska jag köpa lite julklappar till mig själv från mig själv. Överraskningsmomentet försvinner förvisso, men det är larvigt kul att surfa runt på alla webb-butiker och fundera på vad jag vill ha. Men eftersom jag får julklappar av mamma, pappa och mina syskon med familjer så väntar jag till efter julafton innan jag shoppar loss.
onsdag, december 21, 2011
Jul-lov!
Hurra! Nu är jag ledig och börjar inte jobba förrän 2012! Yay! Nyss mailade jag julklappslistan till mig och maken så vi vet vem som ska köpa vad till kidsen imorgon. Så mailade jag en till lista så jag vet vad jag ska köpa till mamma, pappa, brorsan, svägerskan och gud-dottern. Och vad jag ska handa; julgran, julskinka, ingredienser till julgodis.
Ska bli najs med några dagar utan våld. Mest korkade frågan från en försvarsadvokat den här terminen:
- Eeeh, du berättar ju att han tog stryptag på dig ett flertal gånger, sa du någonting till honom vid de tillfällena?
Och så terminens bästa svar på den mest korkade frågan:
- Nej, alltså, det är ganska svårt att prata när någon tar stryptag på en.
Words!
Ska bli najs med några dagar utan våld. Mest korkade frågan från en försvarsadvokat den här terminen:
- Eeeh, du berättar ju att han tog stryptag på dig ett flertal gånger, sa du någonting till honom vid de tillfällena?
Och så terminens bästa svar på den mest korkade frågan:
- Nej, alltså, det är ganska svårt att prata när någon tar stryptag på en.
Words!
söndag, december 18, 2011
Jul utan stress
Är så nöjd med att jag inte är stressad över julen. När julkrubban kom på plats igår kände jag mig så glad och lugn. Trots att jag inte skickat ett julkort, trots att jag bara köpt en julklapp (den inhandlades i augusti, så det kanske inte räknas), trots att jag inte hunnit beställa 2012 års almanacka på kidsen än (skulle vara inne 20/12 för att få den innan julafton, så jag har gott om tid), trots att barnens mjuka julklappar än så länge bara är tillklippta och inte ihopsydda, trots att vi inte köpt och klätt granen än. Det hinns med. Det vet jag, för jag är så god damn bra på att fixa och trixa och hinna. Utan att stressa.
Idag har jag som sagt gjort julgodis, en bit in i julgodisandet förstod jag att det var en sort som var svår att skära, men någon föreslog att det nog gick att klicka ut i formar. Jag älskar att underlätta för mig själv, fram med formar, klickeliklick och nu är det färdiga små julgodisar i fina formar. Bara en sort julgodis än så länge, men hey, dygnet har 24 timmar och jag sover bara 6 av dem, så något mer lär jag väl hinna trots tre kvällars skönsång och heltidsjobb.
Och om jag mot all förmodan inte hinner, so what? Kidsen är här, maken är här, mina föräldrar kommer, min älskade lillebror med familj kommer. Och Jesus ligger i krubban. Kan inte begära mer!
Idag har jag som sagt gjort julgodis, en bit in i julgodisandet förstod jag att det var en sort som var svår att skära, men någon föreslog att det nog gick att klicka ut i formar. Jag älskar att underlätta för mig själv, fram med formar, klickeliklick och nu är det färdiga små julgodisar i fina formar. Bara en sort julgodis än så länge, men hey, dygnet har 24 timmar och jag sover bara 6 av dem, så något mer lär jag väl hinna trots tre kvällars skönsång och heltidsjobb.
Och om jag mot all förmodan inte hinner, so what? Kidsen är här, maken är här, mina föräldrar kommer, min älskade lillebror med familj kommer. Och Jesus ligger i krubban. Kan inte begära mer!
Snålhet lönar sig inte
Skulle göra julgodis. Pistagenötter 1 dl var en av ingredienserna. I affären konstaterar jag att de som redan är skalade kostar dubbelt så mycket i kilopris som de som har skalet kvar. Blir snål och köper oskalade.
När jag sedan står hemma och skalar så många nötter som det ryms på 1 dl ångrar jag mig. Har fortfarande ont i tummarna...
När jag sedan står hemma och skalar så många nötter som det ryms på 1 dl ångrar jag mig. Har fortfarande ont i tummarna...
lördag, december 17, 2011
Blev ingen pedagogisk grej
Häromdagen berättade Lilla Tanten för mig att hennes barnbarn på typ två tyckte så mycket om appen med en katt som härmar det du säger. Lilla Tantens barnbarn satt med telefonen och gick igenom hela sitt ordförråd med hjälp av den där appen. Fiffigt tänkte jag och laddade ned appen så att Liten skulle ha.
Mina barn har uppenbarligen en något mer sadistisk läggning. Ingen uppradning av ord där inte. Nej, Lillkillen visade Liten hur man kunde få katten att kräkas och svimma. Så det är det enda den där katten gör nuförtiden; blir misshandlad till han svimmar och kräks. Pedagogiskt värre!
Mina barn har uppenbarligen en något mer sadistisk läggning. Ingen uppradning av ord där inte. Nej, Lillkillen visade Liten hur man kunde få katten att kräkas och svimma. Så det är det enda den där katten gör nuförtiden; blir misshandlad till han svimmar och kräks. Pedagogiskt värre!
fredag, december 16, 2011
Veckans höjdpunkt
I Lilla Staden ska det snart vara ett event. Lilla Stadens kommun har köpt ett antal biljetter till eventet. På vår förvaltning har vi fått möjlighet att ringa till dem vi träffar i jobbet och ge biljetter till eventet.
Fy för bövelen vad roligt det har varit att få ringa runt och ge bort biljetter till våldsutsatta, ensamstående föräldrar med sina barn. Att få visa att socialtjänsten är en verksamhet som står på de svagas sida och att vi faktiskt mestadels gör bra saker.
Det är nästan så att de telefonsamtal jag ringt i veckan är värt varenda krona jag har i lån till CSN för socionomutbildningen.
Fy för bövelen vad roligt det har varit att få ringa runt och ge bort biljetter till våldsutsatta, ensamstående föräldrar med sina barn. Att få visa att socialtjänsten är en verksamhet som står på de svagas sida och att vi faktiskt mestadels gör bra saker.
Det är nästan så att de telefonsamtal jag ringt i veckan är värt varenda krona jag har i lån till CSN för socionomutbildningen.
Vilken förtur
Ringer till Försäkringskassans hemliga telefonnummer för oss myndigheter. Så vi ska slippa stå i vanliga Svensson-kön (tack och lov för det numret!). Får veta att jag har köplats 2 och blir nöjd. En halv minut senare får jag veta att jag har köplats...5 och blir mindre nöjd.
?!?!?!?!?
Sen kom jag fram fort ändå och som vanligt var servicen god och blanketter printades ut och min kund lovades förtur i handläggningskön. På grund av särskilda skäl. För att min kund är i en extra utsatt situation. Aj lav samverkan! Tack Försäkringskassan!
?!?!?!?!?
Sen kom jag fram fort ändå och som vanligt var servicen god och blanketter printades ut och min kund lovades förtur i handläggningskön. På grund av särskilda skäl. För att min kund är i en extra utsatt situation. Aj lav samverkan! Tack Försäkringskassan!
torsdag, december 15, 2011
Men. Det är ju imorgon?!
Ok, sista dagen att skicka julkort med julfrimärken är imorgon.
Mina julkort finns i mitt huvud som en punkt på "att göra-listan".
Jag kan således stryka punkten "köp julfrimärken".
Najs!
crimson.se here I come!
Mina julkort finns i mitt huvud som en punkt på "att göra-listan".
Jag kan således stryka punkten "köp julfrimärken".
Najs!
crimson.se here I come!
tisdag, december 13, 2011
Ok, det regnar och haglar och blåser...
...så mycket att billarmen går på gatan. Galet!
Var är snön, kylan och ljuset?!
Var är snön, kylan och ljuset?!
Sådant värmer i mammahjärtat
Stora Killen har i alla år han haft småsyskon som firar lucia fått följa med, mer eller mindre motvilligt, med mer eller mindre hotivation. I år var han dock så hostig och vädret var ju inte kallt, men regnigt och blåsigt, så jag sa att han inte behövde följa med om han inte ville utan fick välja själv.
Så när vi ska åka följer han med, både till Litens förskola och Lillkillens skola. Trots att han är rätt retsam emellanåt och jag vissa dagar mest känner mig som en ordningspolis så tycker han nog ganska bra om småsyskonen.
Så när vi ska åka följer han med, både till Litens förskola och Lillkillens skola. Trots att han är rätt retsam emellanåt och jag vissa dagar mest känner mig som en ordningspolis så tycker han nog ganska bra om småsyskonen.
lördag, december 10, 2011
Nu och förr
 |
| Så här ser det ut nu. |
 |
| Så här såg det ut då. |
Det här fotot är början på det livet jag känner till. Och älskar!
fredag, december 09, 2011
Sådant jag inte gillar att höra
De instrumentella hårdrocksballaderna med asdåligt ljud i telefonkön till Lilla Stadens bostadsbolag! Hejt!
torsdag, december 08, 2011
Dagens ordspråk
Det man inte har låtit göra på bilverkstaden får man ha i benen!
Men jag kommer närmre Rom i alla fall!
Men jag kommer närmre Rom i alla fall!
onsdag, december 07, 2011
Jag var ju på studiebesök i Devon
Där fick jag ett superbra dokument om varje persons Bill of Rights (alltså inte USA:s utan på individnivå). Idag har jag jobbat med:
You have the right to grow and change (and that includes changing your mind).
Jag tackade ja till ett fint uppdrag i jobbet förra veckan. Men så har det liksom vuxit en liten stressboll i magen varje gång jag tänkte på det där uppdraget. För det innebär tid och engagemang varje dag under hela våren och när jag tänkte efter så insåg jag att jag inte klarar att ro det där uppdraget i land. Inte på det sätt jag vill i alla fall!
Så nu har jag nyss klickat iväg ett mail till min chef och till uppdragsgivaren att jag har ångrat mig. Jag jobbar på att tänka efter före, men misslyckades den här gången. Jag jobbar också på att säga ifrån när jag åtagit mig nya saker som jag sedan upptäcker att jag inte riktigt hinner med. Tidigare har jag sagt ja, ångrat mig och tänkt att har jag satt fan i båten ska jag ro den iland. Främst på bekostnad av tiden med familjen.
Nu hoppas jag att jag får ångra mig.
Även om jag inte får det är jag nöjd att jag skrev det där meddelandet!
You have the right to grow and change (and that includes changing your mind).
Jag tackade ja till ett fint uppdrag i jobbet förra veckan. Men så har det liksom vuxit en liten stressboll i magen varje gång jag tänkte på det där uppdraget. För det innebär tid och engagemang varje dag under hela våren och när jag tänkte efter så insåg jag att jag inte klarar att ro det där uppdraget i land. Inte på det sätt jag vill i alla fall!
Så nu har jag nyss klickat iväg ett mail till min chef och till uppdragsgivaren att jag har ångrat mig. Jag jobbar på att tänka efter före, men misslyckades den här gången. Jag jobbar också på att säga ifrån när jag åtagit mig nya saker som jag sedan upptäcker att jag inte riktigt hinner med. Tidigare har jag sagt ja, ångrat mig och tänkt att har jag satt fan i båten ska jag ro den iland. Främst på bekostnad av tiden med familjen.
Nu hoppas jag att jag får ångra mig.
Även om jag inte får det är jag nöjd att jag skrev det där meddelandet!
tisdag, december 06, 2011
Tisdagkvällar jag gillar
Stora Killen stannar i soffan delar en gryta popcorn med mig och kollar ett avsnitt DH med mig.
fredag, december 02, 2011
Syskonkärlek
Tog tillfället i akt och sov över hos brorsan med familj när jag skulle från ett ställe till ett annat. Blev bjuden på kalvstek, vitvinspotatisgratäng och rödvinssås. Till förrätt en massa goda ostar och dessert Nutellasemifreddo. Sedan satt vi och pratade och skrattade flera timmar. Det är guldkant på vardagen det!
Dessutom fick jag se min lilla guddotter en liten stund, mycket trevligt!
Dessutom fick jag se min lilla guddotter en liten stund, mycket trevligt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)