Som jag skrev tidigare så är det hög personalomsättning på våra barnavårdsutredare. Bara det är illa nog. Men nu har det blivit ännu värre. Nya vikarier tackar nej till förlängda vikariat och en del är sjukskrivna.
Jag skäms! Är det så vi hanterar våra nyanställda?! Sätter dem på en stol med en telefon i handen och så får de köra på så hårt de orkar och kan och vill - och det vet ju alla att som vikarie vill och orkar man rätt mycket - till dess att de stupar. Illa!
onsdag, november 30, 2011
tisdag, november 29, 2011
Känner mig tok-konservativ!
Är vi de enda som "bara" tar fram adventsljusstakar och adventsstjärnor på advent nuförtiden? "Alla andra" verkar ta fram tomtar och hela köret redan nu.
Behöver göra mig av med en del
Hur gör ni?
Jag har ett antal fd kollegor (kommer snart få fler eftersom det är precis som i resten av landet på vårt socialkontor, barnavårdsutredningsgruppens personalomsättning är galet hög) och fd bekanta som flyttat från Lilla Staden, som jag aldrig umgås med, aldrig ens träffar eller pratar i telefon med längre. Men vi är vänner på Facebook. Nu känner jag att jag skulle vilja göra en rensning, men vet inte inom vilken tid det är rimligt att göra det och ska jag meddela dem varför eller bara av-vänna dem i hemlighet?
Jag har ett antal fd kollegor (kommer snart få fler eftersom det är precis som i resten av landet på vårt socialkontor, barnavårdsutredningsgruppens personalomsättning är galet hög) och fd bekanta som flyttat från Lilla Staden, som jag aldrig umgås med, aldrig ens träffar eller pratar i telefon med längre. Men vi är vänner på Facebook. Nu känner jag att jag skulle vilja göra en rensning, men vet inte inom vilken tid det är rimligt att göra det och ska jag meddela dem varför eller bara av-vänna dem i hemlighet?
måndag, november 28, 2011
Predikanten
Igår var jag på adventsgudstjänst. Och lyssnade till en predikan som gjorde mig både glad, rörd och stolt.
Alla kanske inte vet det här, men i samband med Domsöndagen avslutas kyrkoåret och nu är det således ett nytt kyrkoår. Det här kyrkoåret ska Svenska Kyrkan i Utlandet fokusera på Trygga Män på olika sätt. Under jul tar Svenska Kyrkan upp kampen mot våldet.
Eftersom jag arbetar med mäns våld mot kvinnor är jag alltid lite extra glad när fler än jag lyfter frågan. Gårdagens predikan gjorde mig mycket stolt över att tillhöra min församling. Under predikan pratade kyrkoherden om att det behövs fler trygga män, både i världen på höga maktpositioner, men också i hemmet. Män som använder makten till att göra positiva förändringar för de som är svagare, män som avstår från alkohol under julen så att barn får en jul utan berusad pappa, män som inte kränker, hotar eller utövar våld mot kvinnor under julen, utan är trygga pappor.
Ja, jag vara tvungen att stanna kvar och tacka kyrkoherden för predikan och säga att jag tycker han är modig som vågar prata om sådant andra väljer att inte prata om, att våga säga att det är män som i stor utsträckning har ansvar för att kvinnor och barn ska få en jul utan missbruk och våld.
Alla kanske inte vet det här, men i samband med Domsöndagen avslutas kyrkoåret och nu är det således ett nytt kyrkoår. Det här kyrkoåret ska Svenska Kyrkan i Utlandet fokusera på Trygga Män på olika sätt. Under jul tar Svenska Kyrkan upp kampen mot våldet.
Eftersom jag arbetar med mäns våld mot kvinnor är jag alltid lite extra glad när fler än jag lyfter frågan. Gårdagens predikan gjorde mig mycket stolt över att tillhöra min församling. Under predikan pratade kyrkoherden om att det behövs fler trygga män, både i världen på höga maktpositioner, men också i hemmet. Män som använder makten till att göra positiva förändringar för de som är svagare, män som avstår från alkohol under julen så att barn får en jul utan berusad pappa, män som inte kränker, hotar eller utövar våld mot kvinnor under julen, utan är trygga pappor.
Ja, jag vara tvungen att stanna kvar och tacka kyrkoherden för predikan och säga att jag tycker han är modig som vågar prata om sådant andra väljer att inte prata om, att våga säga att det är män som i stor utsträckning har ansvar för att kvinnor och barn ska få en jul utan missbruk och våld.
lördag, november 26, 2011
Goda vänner och grannar har förgyllt dagen
I avsaknad av Lillkillen drog vi på shoppingrunda som sagt och dessutom hade vi (jag och Liten alltså) bokat en dejt med min bästa vän på en chokladfabrik/café. Jag åt två kulor supergod glass och Liten tog en chokladboll. En riktigt härlig stund!
När vi kom hem var det dags att gå in till grannen på lunch. Det var sååååååååååååå gott! Färsbiffar gjorda på hjort, kantarellsås, rårörda lingon, klyftpotatis och rostade morötter. Till dessert fick vi en supergod liten fin kombination i glas med Pollyfluff, apelsinfiléer och gott knaster.
Dessutom fick jag snosa bebis! Den här dagen har varit riktigt bra. Och den är inte ens slut!
När vi kom hem var det dags att gå in till grannen på lunch. Det var sååååååååååååå gott! Färsbiffar gjorda på hjort, kantarellsås, rårörda lingon, klyftpotatis och rostade morötter. Till dessert fick vi en supergod liten fin kombination i glas med Pollyfluff, apelsinfiléer och gott knaster.
Dessutom fick jag snosa bebis! Den här dagen har varit riktigt bra. Och den är inte ens slut!
Tror jag skippar lussekattsbaket i helgen
För på MAXI ICA Stormarknad har de världens godaste lussekatter och till det förnämliga priset 3 för 15 kr!
Mammahjärtat värkte
Lillkillen är hos sin faster och farbror i helgen. Hans farbror hade varit i Storstan några dagar på konferens och ringde i torsdags och frågade Lillkillen om han ville följa med honom hem över helgen. Lillkillen blev eld och lågor och tackade ja på en gång.
I torsdags kväll packade Sportfiskaren och Lillkillen en rygga med nödvändigheter. Jag, som jobbar i Lilla Staden, fick i uppdrag att droppa honom på järnvägsstationen där Lillkillens farbror väntade. Vi kom dit och det kändes lite jobbigt att lämna bort honom, vi gör ju inte det så ofta och nästan aldrig över natten - varför liksom?! Och att lämna bort kidsen till någon annan än mina föräldrar är också ovant för mig. Men nu ville ju Lillkillen själv och även om det gjorde lite ont i hjärtat så mildrades det av glädjen som fullkomligt lyste ur Lillkillens ögon när han kramade om sin farbror.
Nu har han varit en natt där. Här hemma är det tyst och tomt, Stora Killen har sovit borta och ett barn hemma är larvigt mycket mindre än tre barn. Så idag flyr vi fältet jag och Liten, in till Storstan för att kolla tyger och sybehör. Sen blir vi bjudna på lunch hos Fru M minsann!
Imorgon är det advent med gudstjänst och pyntande och en liten körinsats också. Så den här helgen kommer nog gå den också, men den går vääääääääldigt långsamt utan Lillkillen!
I torsdags kväll packade Sportfiskaren och Lillkillen en rygga med nödvändigheter. Jag, som jobbar i Lilla Staden, fick i uppdrag att droppa honom på järnvägsstationen där Lillkillens farbror väntade. Vi kom dit och det kändes lite jobbigt att lämna bort honom, vi gör ju inte det så ofta och nästan aldrig över natten - varför liksom?! Och att lämna bort kidsen till någon annan än mina föräldrar är också ovant för mig. Men nu ville ju Lillkillen själv och även om det gjorde lite ont i hjärtat så mildrades det av glädjen som fullkomligt lyste ur Lillkillens ögon när han kramade om sin farbror.
Nu har han varit en natt där. Här hemma är det tyst och tomt, Stora Killen har sovit borta och ett barn hemma är larvigt mycket mindre än tre barn. Så idag flyr vi fältet jag och Liten, in till Storstan för att kolla tyger och sybehör. Sen blir vi bjudna på lunch hos Fru M minsann!
Imorgon är det advent med gudstjänst och pyntande och en liten körinsats också. Så den här helgen kommer nog gå den också, men den går vääääääääldigt långsamt utan Lillkillen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)