Att få somna...

...till ljudet av kidsen som ligger tillsammans i lillens säng och viskar och pratar när de lyssnar på cd-saga är en välsignelse! Och en perfekt avslutning på en härlig valborgsmässoafton tillsammans med Fru C och hennes familj! Gonatt!

Det vi inte ser finns inte?

Organisationen Womens Aid har gjort en kortfilm för att sätta fokus på och samla in pengar för arbetet att stoppa mäns våld mot kvinnor. Keira Knightley spelar den kvinnliga rollen som misshandlad kvinna och tanken är att den ska spelas i reklamavbrott, som vilken annan reklamfilm som helst (inte på Bolibompatid dock). I England har de dock bestämt att den inte får sändas alls i tv för den är "för våldsam". Eeeeh...va'?! Jag tycker att filmen är betydligt mindre våldsam än många tv-serier, filmer och andra tv-program för att inte tala om alla olika kriminalromaner och skräckromaner fyllda av våld, misshandel och mord! Den som vill kan ju frossa i våld via tv- och filmutbudet.

Kan det vara så att denna lilla filmsnutt skildrar ett våld vi inte vill se för att det är så mycket svårare att värja sig mot för att det sker överallt i världen, i varje land, i varje samhälle? För att detta våld finns närmare än vi orkar, vill eller kan se? Ja, inte vet jag, men jag tycker det är konstigt i alla fall - för som sagt, det är ju inte mer våldsamt än något annat - men kanske mer obehagligt...för med stor sannolikhet känner vi alla någon kvinna som blir eller har blivit utsatt för våld eller någon man som utsätter eller har utsatt sin partner för våld.

Tur i oturen

Häromkvällen lade vi i båten. Med båtköpet följde en båtkärra, mycket bra att ha en egen. På väg hem efter att ha lagt i båten noterar Sportfiskaren att ena däcket på kärran vobblar en del. Femtio meter från vårt hus skakar så hela bilen till och detta efterföljs av ett ohyggligt skrapande. På sidan av bilen kommer så däcket från kärran farande i någorlunda fart rakt mot grinden till dyraste huset på gatan. Tack och lov stannar däcket snällt mot grinden, utan att ha sönder grinden. En kör bilen och en trycker fast däcket på båtkärran och så sniglar vi de få metrarna hem.

Otur att däcket trillade av båtkärran och ganska irriterande, men TUR att det inte trillade av:
- Så att det skadade någon person!
- När båten var på!!!
- På europavägen när vi var på väg hem med båten i snigelfart från långtbortistan.
- Längre bort från hemma så vi hade behövt bärga den!

Inte med i matchen

Igår var vi ute med båten hela dagen. Det var ju underbart väder och roligt att köra båt. Vi har ett ekolod som visar fiskar i olika storlekar - visste inte ens att det fanns sådant!

Vi åkte till en ö och lade till där. Vi kom ganska tidigt, lade till längs bryggan och tog fram lunchen. Vi sitter där i godan ro i solen och myser och en till båt, modell större, kommer och lägger till. Efter ännu någon timme kommer ytterligare en båt, modell väldigt stor, och lägger till. Vår båt såg ut som en leksaksbåt i jämförelse med de andra - det är knappt att den går att urskilja! Sportfiskaren och jag bara skrattade och det känns ju lite skönt att inte behöva fundera över om vi har finare båt än dem - vi är liksom inte ens med i matchen!

Äntligen rena fönster!

Vår skorsten behöver en ny krona, varpå vi ansåg att det var lika bra att mura om hela skorstenen. Våra fönster behöver även tvättas, vilket ingen av oss ansåg att vi ville lägga ned tid på. Muraren kom häromdagen och hade sådan otur när han satte upp ställningen att stegen åkte in genom vardagsrumsfönstret. Glas överallt, men eftersom han betalar det nya fönstret så var vi lika glada ändå, ja, till och med gladare för nu fick vi ju en ren fönsterruta! Dessvärre lyckades han pricka in det mindre fönstret och inte det största, men han är inte färdig med skorstenen så än finns det hopp om att även det andra, större fönstret blir rent! Håll tummarna!

Att möta sina rädslor

Jag avskyr att befinna mig i nya sociala sammanhang. Att inte känna någon, inte veta de sociala koderna - det är bara obekvämt helt enkelt! För snart två år sedan började jag i min kör och även om jag älskar att sjunga och faktiskt kände en körmedlem ganska väl och en litegrann, så var det samma sak då - obekväm känsla i hela kroppen! Fast efter en tid kände jag mig ju såklart mer trygg i gruppen och slappnade av.


Förutom att sjunga, har jag ett annat intresse och det är att fota. Det måste ingå i det ecuadorianska dna:t på något sätt, fast min syster har fått lite mer av det för hon är professionell fotograf . Jag tycker att det vore lite skojsigt att lära mig lite mer om foto, speciellt nu när jag investerat lite pengar i en ganska enkel digital systemkamera, Sony a350.


Till exempel skulle jag vilja gå en grundkurs i fotografering och lära mig mer om komposition (jo, visst vore det bra att ta privatlektioner hos syster yster, men när vi träffas finns liksom inte tiden till det). Så jag anmälde mig till Lilla Stadens fotoklubb för ett tag sedan. Tyvärr hade de inga grundkurser i fotografering, men de har klubbkvällar och månadsmöten. Jag har inte varit på något av det, men häromdagen så bestämde jag mig för att gå dit.

Kommer till en kall klubblokal med några få, helt främmande män. Strax efter mig kom en kvinna. Det droppade in några till och sedan startade mötet. Jag satte min stol på högra sidan om vita duken - alla andra satte sig på vänstra, så nu vet jag det till nästa gång, det är vänstra sidan om vita duken som gäller. Jag sa inte ett dyft, hummade lite a la Grottbjörnens folk när jag tyckte det passade. När jag känner mig obekväm ger sig dessutom en av mina neuroser till känna; jag sitter och tänker på min högerhand som är alldeles nedsmutsad av främmande människors baciller - hujedamej!

Jag var tvungen att avvika lite tidigare, men jag är ändå stolt över mig själv. Jag gick dit - helt själv och även om jag kände mig obekväm och tänkte på högerhanden och att jag placerat stolen på fel sida så tror jag att de andra uppfattade mig som ganska normal. Och bäst av allt är att nästa gång jag går dit så kommer jag inte vara lika obekväm. Jag tycker att jag var modig!

Snubblade över detta igen

När jag såg det här första gången var det utan undertext och då tänkte jag - eeeeeeeeeeehhhh...har inte jag läst engelska i några år? Jag fattade inte vad hon sa! Tyckte det var helt obegripligt och sedan hittade jag det här och då blev jag lättad eftersom det hon säger är helt obegripligt. Men kul.