WTF?!

Har köpt en ny netbook för att den gamla var så långsam. Är missnöjd so far! Tangentbordet är helt okej, men eftersom jag inte skriver med fingertopparna, utan naglarna så är det lite viktigt att det är ett känsligt tangentbord. På det här tangentbordet är N inte så känsligt av sig dessvärre...

Det har ju kommit ut en ny version av GIMP, bildredigeringsprogrammet som är gratis. Men se, den nya versionen vill inte min nya dator öppna. Grrrrrrrrrrrr! Har laddat ned paint.net och hoppas att det klarar de grundfunktioner jag använder mig av. Vill inte behöva köpa dyra Photoshop och den får väl knappt plats i min netbook i alla fall...

Sen är den oerhört långsam! Jag är ingen tålmodig människa. Om jag har tre sajter öppna och en nedladdning på gång ska ändå datorn jobba på. Men det gör inte denna... Kanske ska Stora Killen få den här nya istället för den gamla netbooken? Fast han vill väl inte ha den för den är röd.

Och innan jag gick på semester...

...fick jag veta att min chef inte hade sökt de två tjänsterna som var ute där hon bor. Andas ut. Gillar min chef och ogillar förändringar.

Fredagsbrownien

Nu har jag ätit den sista fredagsbrownien på länge. Nu har jag sex veckors härlig semester med familjen. Ingen jobbtid, bara egentid.

Tampas med mig själv VARJE sommar!

Semester. Snart så. Imorgon är sista dagen innan jag har sex veckor ledigt och jag verkligen LÄNGTAR till imorgon kväll när jag går hem från kontoret.

Och samtidigt. Hur ska det gå för hon på kvinnojouren i en annan stad? Hur ska det gå för de där som är i behov av stöd, som jag erbjudit någon annan att prata med under min semester, men som tackat nej för att det är för jobbigt att "börja om" med någon annan? Och hon som är i kris nu, hur ska det gå för henne? Och tänk om hon som försvann försöker kontakta mig och jag inte är där? Ska jag kanske ta med mig jobbtelefonen hem ändå?


Ja, jag har alltid dåligt samvete innan min semester för att jag tar lång semester.

Efter fyra och ett halvt års arbete med att stödja våldsutsatta och barn som upplever våld i hemmet så har jag insett att jag måste ha sex veckor. Allt annat är för lite. Jag måste få "rena" mig från allt våld, alla övergrepp, alla berättelser om förnedring, maktlöshet och känslor av värdelöshet. Annars kommer jag inte orka lyssna på nästa läsårs berättelser om våld och stödja dem som vill något annat. Och det vill jag ju, för jag älskar mitt jobb. Jag älskar att gå utanför dörren till vårt hus och veta att jag är på väg till ett ställe där jag gör skillnad. Inte alltid, inte varje dag, men tillräckligt många gånger för att det ska vara värt det.

Så här på upploppet till semestern känner jag att jag förbereder mig. Att jag liksom skalar av mig min skyddsdräkt, den som gör att jag orkar härbärgera allt utan att själv bryta ihop. Jag får liksom lite tunnare hud här och var. Inte helt bra, för vissa saker går rakt in och gör lite ondare än vanligt. Som när ett barn i Lillkillens ålder berättar om sina kompisar "De har det som jag vettu, de får inte heller vara hos sin förälder för att hen dricker". Och jag svarar: "Så då har ni det lite lika. Vad bra att ha kompisar som också vet hur det är att ha en förälder som dricker för mycket." Fast egentligen vill jag bara gråta. Och skrika. Och vara arg. För hur kan det vara så? Hur kan det vara så att barn finner gemenskap i att ha en förälder som dricker så mycket och gör så mycket tokigt i fyllan att de inte får vara där? Hur kan det vara så orättvist?

Men nu är det bara 20 timmar kvar som mest. Sedan ska jag hänga av mig min skyddsdräkt på kontoret och hur sent det än blir ska jag gå hem och veta att allt jag tänkte hinna, har jag hunnit. Och känna hur skönt det är att lämna över ansvaret i sex veckor till mina kompetenta kollegor. Jag ska gå hem genom Lilla Staden och låta mig vara tunnhudad. Så jag kan låta allt gå rakt in; solen, värmen, regnet, grådagarna, bråken, skratten, konflikterna, närheten, kramarna, matlagningstristessen, luften, blommorna, bären, svamparna, bullarna, kakorna, glassarna, tygerna, alla "mamma, mamma, mamma", pärlorna, timmarna i bil, vattnet, människorna - ja, allt!

För det är jag värd.

Nej tack

Varje sommar brukar kören träffas och käka och prata. Jag har varit med varje gång. Men i år skippade jag det.

I Lilla Staden är utbudet av restauranger begränsat. Lilla Stadens invånare har en förkärlek för en restaurang som ligger vid en liten å. Det är så fin utsikt tycker de. Jag har lite svårt att se charmen med utsikten (en parkering och några hus på andra sidan ån, Coop Forum skymtar i fjärran...), men framför allt har jag tröttnat på den dåliga service som ges.

Jag har fått gå och hämta personal för att beställa mat, dryck och dessert - ett otal gånger. Ägaren, som också serverar, försöker vara lite skojfrisk, men det landar sällan bra. En gång kom kocken ut och satte på tv:n som hängde på väggen bredvid bordet där jag satt och åt. Kocken hade inte den goda smaken att ha på lågt ljud, utan höjde rätt rejält så att det kändes som att vi satt och störde honom i hans vardagsrum. När beställningar blir fel så bemöter servitören/ägaren detta med:
- Ja, men det var så rörigt när ni beställde så det får du ta!
Ägaren/servitören tycker också att ett sällskap som vill ha ett fungerande saltkar och går och hämtar personal för att få beställa är ett jobbigt sällskap och deklarerar gärna det i telefonen vid nästa bokning.

Så jag har fått nog. Jag tänker inte gynna den restaurangen fler gånger. Därför hoppade jag kvällens utgång med kören. Har istället suttit hemma och myst, vilket varit mycket bättre för mitt tålamod och goda humör (och plånboken).

Lyckad dessert!

Dagens söndagsdessert blev verkligen SÅ god! Lätt att göra också om det än krävs lite planering för att koka och svalna av den kondenserade mjölken. Här är receptet!

Ja, den var så god att jag tog en till bit alldeles nyss. Vilket ju var lite tokigt för den är ju så god att jag inte vill förstöra eftersmaken genom att borsta tänderna. Fast jag ska ju gå och lägga mig nu så jag borde verkligen...

Guldstunder

När Stora Killen efter en veckas frånvaro dissar finalen i fotboll och kommer in till mig i gästrummet (kollar såklart "Barnmorskorna i East End"), tar några nävar ur min popcornskål och snackar lite svensk politik.