Tänka sig!

För nio år sedan befann jag mig i Metropolen. Det var bara två (förutom jag själv) som visste om det; min kattvakt och Sportfiskaren. Jag hade inte berättat det för någon annan; varken syrran, mina föräldrar eller några kompisar. Sportfiskaren hämtade mig i sina arbetskläder (kostym) och körde mig i fina bilen ut till förorten. Sedan var vi där de två dygn vi hade tillsammans. Innan dess hade vi bara träffats en gång och pratat i telefon en massa timmar. Det var nervöst tyckte jag, egentligen kände vi ju inte varandra, men jag var redan då ganska säker på att Sportfiskaren var en snäll och god man och att han skulle bli en bra extrapappa till stora killen.

Som vanligt hade jag rätt. Och nio år senare sitter jag här och ler när jag tänker tillbaka på de där dygnen, som innehöll mycket tv-tittande, det var fotbolls-EM...har aldrig tittat så mycket på fotboll som då. När jag åkte hem var vi ett par och jag var så lycklig.

Det är en nåd att få uppleva sådan kärlek som jag känner för och får av Sportfiskaren.

Så fint!

Bättre sent än aldrig heter det ju och idag, tre år efter framkallning av korten, färdigställde jag lillens dop-album med hälsningar från gäster och en massa kort. Då hittade jag de här raderna, skrivna av stora killen (som då var drygt åtta år) helt själv utan att någon hjälpte honom.

"Hej jag är din brorsa du är det bästa i mitt liv du kommer alltid att finnas i mitt liv och i mitt hjärta. Hoppas du tycker lickadant."

Att vi den nåd besinna...

...som räcker året om.

Så var det åter dags för skolavslutning. I år bytte jag strategi med förhoppningen att få bättre plats i kyrkan. Skippade att stå på kyrkbacken och vänta på de söta kidsens intåg. Istället tog jag med mig lillen in och fixade en bra plats åt oss. Fick gott om tid att studera kyrkan, varje paviljong sjöng ett eget sångnummer...fem stycken olika grupper, men alla var väldigt lååååånga. Prällen pratade längre än behövligt med så många kids i kyrkan. När vi stämde upp i "Den blomstertid nu kommer" fick jag som vanligt tårar i ögonen. Kommer så väl ihåg känslan när jag själv var barn och eoner av tid låg framför mig och förhoppningar om sol och äventyr fyllde hela kroppen.

Nåväl, sedan åkte vi och åt den tradionsenliga skolavslutnings-lunchen med överlämnande av present till högpresterande stora killen. Han är fantasiskt duktig och det tycker jag ska uppmärksammas en dag som denna.

Mums med dessert!

Medicin istället för arbetsplats!

Idag har min pappa varit på sjukhus. Det har varit planerat sedan någon tid eftersom han har haft ont i hjärtat en period. Mamma var i Metropolen så jag var uppsatt som närmast anhörig idag och jag har tittat på telefonen minst hundra gånger. Undersökningen skulle göras genom att föra in en tråd i handleden fram till hjärtat för att med hjälp av kontrastvätska kunna se hur kärlen såg ut. Om det var för trångt så skulle de göra ballongsprängning.

Det var det inte, utan det räckte med medicin och pappa mådde bra när han ringde framåt eftermiddagen. Han är ju pensionär och har arbetat som dynamitard i hela sitt liv. De trodde att den låga nitroglycerin-nivå som finns i luften på hans arbetsplats har fungerat lite som medicin och vidgat kärlen i hjärtat och nu när han knatar omkring hemma så har kärlen dragit ihop sig och han får känningar i hjärtat. Konstigt! Jag föreslog att han skulle åka och hämta en granat eller två från före detta arbetsplatsen och placera ut på strategiska platser i hemmet, men han verkar föredra den medicin som läkaren föreskrev idag...

Fyndig marknadsföring!

Tyckte det här var skojsigt! Kvarteret Skatan gör reklam för sin nya föreställning "I nöd och lust" och använder ett välkänt och välbesökt webklipp som grund.

All cred till denna unga man

Kollade in svd.se och hittade en artikel om en kille som kom till Sverige för två år sedan och som nu går ut nian med bäst betyg av alla elever på hela skolan! Ett nytt arbetssätt för nyanlända svenska ungdomar har visat sig fungera bra i den pilotklass killen gått i och jag hoppas att de även framledes får resurser att stödja fler av dessa ungdomar så att de får en bra start i Sverige. Sedan verkade han också ha en bra mentor, vilket också torde vara en framgångsfaktor. I slutet av artikeln, skriven av Matilda E Hanson, står:

"Sohag Mirza är sist kvar i klassrummet och mentorn Sukhpreet Sabharwal kramar honom en gång till. Hon viskar:

– Du kommer att gå långt men njut av livet också. Titta, gå runt och känn efter. Du är i Sverige nu".

Förpliktelser och rättigheter

Helgen som gått har jag både uppfyllt mina förpliktelser och utnyttjat mina rättigheter. Helgen började med körens framförande av sånger på nationaldagen - en förplikelse enligt mig, även om det alltid är trevligt och roligt att sjunga med mina kära kör-kollegor.

Jag har inte bestämt mig för huruvida jag anser att nationaldagsfirandet är överflödigt eller viktigt, men det lutar åt överflödigt. Kommunalrådet verkade ha glömt bort att han skulle tala även denna nationaldag, men som tur var (för honom, inte för publiken) hade han kvar förra årets nationaldagstal; ett femton minuters malande och uppräknande av andra länders nationaldags-datum och orsaken till dessa. Han hann inte med hela EU, men nästan. Suck... Det enda riktigt trevliga inslaget (förutom all finkultur...) under detta firande är då kommunalrådet överlämnar svenska flaggan till nya svenskar. Roligt för dem, som tagit ett så stort steg, att bli uppmärksammade och välkomnade och på något sätt måste det ju störa sverigedemokrats-tanten som alltid närvarar, alltid stryker omkring i utkanten längs buskagen, att vi på ett så offentligt sätt välkomnar "invandrare" som fått svenskt medborgarskap.

På söndag var det ju valdags, något jag ser som både en förpliktelse och rättighet. Självklart åkte hela familjen (två gånger dessutom eftersom jag glömde id-kortet hemma) till val-lokalen och röstade på den som bäst skulle representera Sverige i EU-parlamentet. När jag kollade dn:s hemsida vid 21-tiden då hälften av alla valdistrikt var räknade och såg att Sverigedemokraterna låg på 4 % höll jag på att smälla av, men närmare 23-tiden hade resultatet tack och lov sjunkit! Piratpartiet tog sig in i EU-parlamentet och jag är för frihet på internet, men inte om det används till att kränka mänskliga rättigheter. Att sprida och ladda ned sexuella övergreppsbilder på barn är ett stort problem på internet och dessutom kriminellt i Sverige och jag hoppas att Piratpartiet utan att tveka ställer sig på rätt sida i arbetet att motverka detta - på barnens sida.