Tidig morgon

Segade mig upp ur sängen idag. Sportlovsaktiviteten på schemat idag: gratis dans för Liten. Klockan tio ska vi vara på dansstudion. Gääääsp!

Jaha. Och?

Det är (häst)kött i köttbullar och annat kött. Fattar inte upprördheten.

Äntligen lov!

Söndag kväll och jag behöver inte gå och lägga mig i tid om jag inte vill för imorgon är det lov! Hurra!

Håller tummarna

Hoppas verkligen att ansökningarna från kompetenta socionomer med lång erfarenhet av socialtjänstens arbete med barn drällt in under dagen!

Arbetsförmedlingen har varit framme igen

Alltså, jag förstår att Af tvingar människor att söka tjänster de egentligen inte är lämpade för, men ändå. Som sökande till enhetschef över min enhet med LSS, familjehem, kontaktperson och kontaktfamilj (uppföljare rekryterare och handledare), barnavårdsutredare, ensamkommande barn och behandlingsinsatser för barn har vi: en hälsocoach, en journalist, en lärare och en kriminalvårdare.

Hurra.

Konstruktioner av manlighet

På Öppna Förskolan. Pojke ca.5 år slår sig när han ska klättra upp på stolen för att fika. Han börjar gråta. Hans mamma gör fika till ett syskon och säger till pojken:
- Neej Gustav, kommer du ihåg? "Stora pojkar säger bara?"
- Det gick bra, säger pojken och slutar gråta.
- Just det! Säger mamman.
Mamman återgår till att göra i ordning fika.

Och så klagar vi på att män har svårt att prata om känslor...
Ibland blir jag uppgiven!

Ledig måndag

Har jobbat hela helgen. Nya brottsofferstödjare har utbildats kring våld i nära relation. Det var en härlig grupp och jag är så glad att jag har ett arbete med varierande arbetsuppgifter. Det ska bli skönt att vara ledig imorgon dock. Tar en skål popcorn och ett avsnitt Downton Abbey på det.

Inget mello för mig!

Eftersom Lillkillen är borta blir det inget melodifestivalen för mig ikväll! Blir nog lite Downton Abbey nu och sedan Varg Veum. Gillar!

Skönt att jag ligger under värmefilten

Sportfiskaren glömde tydligen betala bensinen på väg uppåt med småkidsen. Polisen körde ifatt honom och undrade om han hade glömt betala något han köpt på sistone. Bara för maken att köra tillbaka några mil till bensinstationen, gå in, skämmas och betala.

Själv ligger jag under värmefilten...

Små jobbiga ord

Okej. Min närmsta chef ska sluta. Fine. Har accepterat och försonats med det. Det kommer verkligen bli en förlust för mig både yrkesmässigt, men även delvis privat, men så är livet, allting har sin tid och så vidare.

För några veckor sedan gick socialchefen hem.

I går kom verksamhetschefen till min arbetsgrupp. Jag tycker bra om henne också, hon är kompetent och jag uppskattar hennes rättframma sätt. Hade egentligen bara en fråga; kommer du vara kvar som verksamhetschef eller kommer du söka socialchefsjobbet. Svaret: "Jag kommer nog vara kvar som verksamhetschef" var inte riktigt vad jag ville höra.

Om även hon ska sluta i den positionen kommer jag nog känna mig lite som ett får utan en herde.

Håller tummarna för att hon stannar på sin nuvarande position!

Näthat

Ikväll handlar Uppdrag Granskning om män som näthatar kvinnor. Möjligtvis kommer jag implodera när jag ser det. Räcker ju med det här klippet för att bli skogstokig. Ännu ett exempel på vad de patriarkala strukturer som finns i Sverige möjliggör.

Akut syskonkärlek

Körde bil i tjänsten idag. Tankarna vandrade både hit och dit. Plötsligt överväldigades jag av sådan kärlek till min lillebror. Som storasyster har jag nog undervärderat honom lite tidigare, tänkt att det är jag som ska ta hand om och stötta honom. Men han är en av dem som på senare tid verkligen stöttat och peppat när jag behövt.

Så jag tog telefonen och ringde upp honom och sa det till honom, att han betyder så mycket för mig och att han verkligen är ett stöd för mig.

Kändes gott!

Kämpar med mig själv

Liten har länge velat klippa sig. Nu har hon ganska långt hår, typ till svanken. Vi borstar varje kväll och varje morgon och hon är håröm och klagar. Hon vill ha kort hår. Som mig (till axlarna) eller som Lillkillen (numera kort frisyr).

Jag vill att hon ska ha långt hår. Jag tycker om att sätta upp hennes hår. Att borsta det och att se till att hon får de bästa hårprodukterna. Men hon vill ha kortare hår. Det är ju hennes hår. Hon bestämmer rimligen om hon vill ha långt eller kort hår. Ja, jag får väl acceptera att hon inte vill ha långt hår och se till att hon får sin önskade kortare frisyr på tisdag...

Men ååååååååååååå vad trist!

Förra året drabbades jag en mellolördag av dåligt samvete eftersom "alla" satt med sina kids och kollade. Satte pliktskyldigt på mello, men ingen av mina kids var intresserade. Så jag hade sett fram emot en mellofri vår förutom finalen som till och med jag tycker är kul att kolla. Men så råkade Lillkillen se reklam för mello tidigare och frågade när det var.

Jag övervägde att ljuga. Men insåg att han skulle få reda på att det varit idag när han kom till skolan på måndag så jag berättade att det var idag.

Nu sitter vi här i soffan han och jag med lite ostbågshjärtan och chokladkakor och myser. Eller. Han kollar mello och myser, jag surfar och myser...

Råttorna lämnar skeppet

Socialchefen och två gruppchefer (bland annat min) ska sluta. Med sådant bortfall börjar till och med jag fundera på om jag verkligen ska vara kvar. Min äldre kollega säger att vår enhet är som en järnvägsstation; man vet aldrig vilka som kliver av och på. Jag håller med, det ÄR en fasligt hög personalomsättning och vi har förlorat flera jobbsökande socionomer till andra kommuner och det är klart att det säger något om just vår enhet.

Men jag trivs så himla bra med mina arbetsuppgifter. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att göra något annat, inte just nu. För första gången på många år var jag ute på Platsbanken igår och scannade igenom läget. Jag hittade verkligen INGENTING som verkade attraktivt. Jag är verkligen på rätt plats och även om jag snart tillhör inventarierna (har jobbat på samma enhet i nio år), så tänker jag stanna kvar.

En pärla!

Mina första två veckor som handledare är över. Jag hoppas och tror att jag är en hyfsad handledare, men framför allt måste jag säga att jag har en helt fantastisk socionomstudent!

Förra onsdagen när jag var hemma och var sjuk, var ju hennes andra dag på praktiken, så jag var lite orolig för henne. Ringde en kollega som också har en praktikant från hennes klass och bad min kollega ta hand om min student lite. När jag så kom in på onsdag eftermiddag så berättade min kollega att hon hade fått leta efter min student! Hon hade tagit tag i saken själv och bokat in sig hos två kollegor när de skulle ha nybesök. Jag hade inte behövt vara orolig!

Så häftigt att ha en blivande kollega med driv och initiativkraft! På tisdag ska hon ha sitt första besök, ett "light"-besök visserligen, men ändå. Det kommer bli en spännande vår tillsammans med henne!